När det ska firas gudstjänst i sommartid, kan det många gånger se lite annorlunda ut i en församling i Svenska Kyrkan. Om man jämför med den tid på kyrkoåret då de stora helgerna infaller och vardagsverksamheten är igång, som drar folk till sin kyrka.
Jag, Martin, som håller i den här bloggen Livet i Svenska Kyrkan firar oftast min söndagsmässa i Uppsala, i en kyrka som heter S:t Ansgar. Här är ganska många gudstjänstfirare studenter och de har ännu inte kommit tillbaka från sommarledigheten. Och de som ska börja sin första termin i Uppsala får vi också vänta på ett par veckor. Så vi är lite färre än vanligt. Men det är ändå välfyllt med god blandning på åldrarna.
Prästen Anders Göranzon verkar i S:ta Birgitta kyrka i Kalmar. På sin blogg skriver han om sin söndag. Han kan också berätta om en välfylld kyrka och en levande gudstjänst.
Visst finns det församlingar som kämpar med vikande siffror och visst har vi problem även i vår församling. Men ibland är det också fullt av liv. Även en ordinär sommarsöndag. Det är ju något att vara glad och tacksam över, tycker jag.
Fler kunde gått göra som Anders: berätta, ja vittna om gudstjänster som funkar och kyrkorum där det finns liv. Med hjälp av Twitter förstår jag att jag själv inte var ensam om att bli glad över min söndagsmässa igår. (Varför jag nu skulle tro att det bara var jag?) En annan gudstjänstfirare skriver på Twitter.
Högmässa med Bo Brander i S:t Ansgar. I dag finns det knappt en plats över i denna lilla charmiga kyrka.
För en och annan är sommaren en tid då man hittar till en gudstjänst utanför sin hemförsamling. Och det kan vara nyttigt. Dels får man chans att fira gudstjänst på ett annat sätt än man är van vid. Det kan ge tankar och idéer om vad som skulle kunna göras ännu bättre hemma. Dels ger det perspektiv som kan göra en uppmärksam på det som varit dold av hemmablindheten. Det kan väcka tacksamhet över det som annars bara tagits för givet.
Lämna ett svar