Långfredagens tema och texter

Någonting har gjort att långfredagen fallit ur den vanliga presentationen av kyrkoårets helgdagar i den gemensamma delen av Svenska Kyrkans webbplats. Därför några ord om långfredagen i den här bloggen.

Långfredagens tema  är Korset och den liturgiska färgen är svart. På det avklädda altaret kan finnas fem röda rosor, som symboler för de fem sårmärkena på den korsfäste Jesus. Inga ljus, möjligen en lite oljelampa brinnande.

Den gammaltestamentlig läsning på långfredagen i år, tredje årgången är hämtad från Jesajas bok kapitel 53 och verserna 1-12:

Vem av oss trodde på det vi hörde, för vem var Herrens makt uppenbar? Som en späd planta växte han upp inför oss, som ett rotskott ur torr mark. Han hade inget ståtligt yttre som drog våra blickar till sig, inget utseende som tilltalade oss. Han var föraktad och övergiven av alla, en plågad man, van vid sjukdom, en som man vänder sig bort ifrån. Han var föraktad, utan värde i våra ögon.

Men det var våra sjukdomar han bar, våra plågor han led, när vi trodde att han blev straffad, slagen av Gud, förnedrad. Han blev pinad för våra brott, sargad för våra synder, han tuktades för att vi skulle helas, hans sår gav oss bot. Vi gick alla vilse som får, var och en tog sin egen väg, men Herren lät vår skuld drabba honom. Han fann sig i lidandet, han öppnade inte sin mun.

Han var som lammet som leds till slakt eller tackan som är tyst när hon klipps, han öppnade inte sin mun. Han blev fängslad och dömd och fördes bort, men vem ägnade hans öde en tanke? Han blev utestängd från de levandes land, straffad för sitt folks brott. Han fick sin grav bland de gudlösa, fick vila bland ogärningsmän, fastän han aldrig hade gjort något orätt, aldrig tagit en lögn i sin mun.

Men Herren tog sig an den han sargat, botade den som gjort sig till ett skuldoffer. Han skall få ättlingar och ett långt liv, och Herrens vilja skall förverkligas genom honom. När hans elände är över skall han se ljuset och bli mättad av insikt. Min tjänare, den rättfärdige, ger rättfärdighet åt många och bär deras skuld. Jag skall ge honom hans andel bland de stora, låta honom dela byte med de mäktiga, för att han var beredd att dö och blev räknad som syndare, när han bar de mångas skuld  och bad för syndarna.

Den andra läsningen, episteln är från Paulus brev till hebreerna, kapitel 10, vers 9-25:

Så kan vi då, mina bröder, tack vare Jesu blod frimodigt gå in i helgedomen på den nya och levande väg genom förhänget – hans kropp – som han har invigt åt oss. Vi har en stor överstepräst som är satt att råda över Guds hus.

Låt oss därför träda fram inför Gud med uppriktigt hjärta och i full trosvisshet, med ett hjärta som renats och inte vet av någon synd och med en kropp som badats i klart vatten. Låt oss orubbligt fortsätta att bekänna vårt hopp, ty han som gav oss löftena är trofast.

Låt oss ge akt på varandra och sporra varandra till kärlek och goda gärningar, och låt oss inte försumma våra sammankomster, som några brukar göra, utan uppmuntra varandra, och detta så mycket mer som ni ser att dagen närmar sig.

Och evangeliet är hämtat från lärjungen Johannes evangelium, kapitel 19, vers 17-37:

Jesus bar själv sitt kors ut till den plats som kallas Skallen, på hebreiska Golgota. Där korsfäste de honom tillsammans med två andra, en på var sida med Jesus i mitten. Pilatus hade också låtit skriva ett anslag som sattes upp på korset, och där stod: Jesus från Nasaret, judarnas konung. Detta lästes av många judar, eftersom platsen där Jesus korsfästes låg strax utanför staden, och texten var på hebreiska, latin och grekiska. Men judarnas överstepräster sade till Pilatus: ”Skriv inte: Judarnas konung, utan vad han själv har sagt: Jag är judarnas konung.” Pilatus svarade: ”Vad jag har skrivit, det har jag skrivit.”

Soldaterna som hade korsfäst Jesus tog hans kläder och delade upp dem i fyra delar, en på varje soldat. De tog också långskjortan, men den hade inga sömmar utan var vävd i ett enda stycke. De sade därför till varandra: ”Vi skär inte sönder den utan kastar lott om vem som skall ha den.” Ty skriftordet skulle uppfyllas: De delade upp mina kläder mellan sig och kastade lott om min klädnad.Det var vad soldaterna gjorde.

Men vid Jesu kors stod hans mor och hennes syster, Maria som var gift med Klopas och Maria från Magdala. När Jesus såg sin mor och bredvid henne den lärjunge som han älskade sade han till sin mor: ”Kvinna, där är din son.”  Sedan sade han till lärjungen: ”Där är din mor.” Från den stunden hade hon sitt hem hos lärjungen.

Jesus visste att nu var allt fullbordat, och för att skriftordet skulle uppfyllas sade han: ”Jag är törstig.”  Där stod ett kärl som var fyllt med surt vin. De satte därför en svamp som doppats i det sura vinet på en isopstjälk och förde den till hans mun. När Jesus hade fått det sura vinet sade han: ”Det är fullbordat.” Och han böjde ner huvudet och överlämnade sin ande.

Eftersom det var förberedelsedag och kropparna inte fick hänga kvar på korset under sabbaten – det var en stor sabbat – bad judarna Pilatus att de korsfästas benpipor skulle krossas och kropparna tas bort.  Soldaterna kom därför och krossade benen på dem som var korsfästa tillsammans med Jesus, först på den ene och sedan på den andre. Men när de kom till Jesus och såg att han redan var död krossade de inte hans ben, utan en av soldaterna stack upp sidan på honom med sin lans, och då kom det ut blod och vatten.

Den som såg det har vittnat om det för att också ni skall tro; hans vittnesbörd är sant, och han vet att han talar sanning. Detta skedde för att skriftordet skulle uppfyllas: Inget ben skall krossas på honom. Och på ett annat ställe heter det: De skall se på honom som de har genomborrat.

Långfredagens psaltarpsalm har nummer 22. Den börjar med orden: ” Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?

Bilden av Jesus på korset finns i Bror Hjorts museum i Uppsala.

Genom mörker till ljus – så många heliga platser, så många budbärare

Det är fint att få ta del av många notiser på församlingarnas webbplatser om gudstjänster och händelser som bjuder människor till möte med varandra och passionstidens budskap om hur Gud genom Jesus delar hela mänsklighetens och varje människas fall och brottning också med det mest djävliga.  Ett delande i ett mörker som kan tyckas oövervinnerligt, men som besegras vid det mänskliga livets yttersta gräns.

 

Säkert är det så att Stilla veckan och den kommande påskhelgen är den mest intensiva gudstjänsttiden i de flesta församlingar i Svenska Kyrkan. Och på nätet blir det påtagligt hur stor aktivitet och hur stort engagemang många människor bidrar med. Kanske därför att de aktivaste församlingarna också är de som delar med sig på webbsidor, på Facebook i andra kanaler och på andra platser på nätet. På nätet blir notiser – texter och bilder – vägvisare till de heliga platser som kyrkorna över landet är. Dessa noder i ett nät. Ett öppet nät att ansluta sig till och hämta kraft ifrån.
Missionerande är också de många enskilda kyrkomedlemmars delande på nätet. Varje statusrad om att ”nu är jag på väg till kyrkan” eller ”nu har jag firat skärtorsdagsmässa”, liksom foton från församlingskyrkan eller en annan händelse under passions- och påsktiden, är viktiga vittnesbörd om en Gud som gör sitt yttersta för människa, för skapelsen och som genom Jesus Kristus besegrar döden och ger liv utan gräns till var och en som med sina ord eller sin kropp säger sitt ja. Det är många människor som bär bud.

Du får gärna använda kommentarfältet här under bloggposten och länka till din församlings ord om Stilla veckan och Påskhelgen.

 

Inflyttning pågår

Bloggen Livet i Svenska Kyrkan startades hösten 2009. Programförklaringen från start hänger med:

Det händer så mycket bra i Svenska Kyrkans församlingar. Mest hela tiden och överallt. Hjälps vi åt att berätta för varandra, kan man ana bredden och djupet. Ser jag det glimma till, så vill jag sprida det. Får jag en upplysning, för jag den vidare. Med lust och längtan mot mer söndagsglada och levande församlingar.

Nu flyttar bloggen in under domänen svenskakyrkan.se, som delas av många andra webbplatser, församlingar mest, alla (?) stift och det som kommit att kallas den nationella nivån. Förhoppningsvis betyder det att berättelserna på bloggen får större spridning, människorna som lyfts fram får mer av den uppmärksamhet de är värda och att det sammantaget blir just mer av söndagsglada och levande församlingar i Svenska Kyrkan.

Inflyttning pågår och under någon dag eller så är det inte lika möblerat och välfyllt i hyllorna som det är tänkt att vara. Välkommen under övergången att titta in på gamla bloggen innan den töms på sitt innehåll och städas ur.

Till det som ska flyttas med hit är den fylliga länklistan som ligger till höger på den gamla bloggen och kommer att få samma placering här på den nya.

 

 

Med två varma ögon möter Katarina församling resande stockholmare

Ett kvinnoansikte med en särskild närvaro möter stockholmsresenärerna den här veckan, 4-10 april 2011. Det är Katarina församling som kampanjar i tunnelbanan och på pendeltåg, för att lyfta fram något av kärnan i kristen tro och värdet av att tillhöra Svenska Kyrkan. 

Du är älskad & Hela livet är kampanjtema: Det finns en plats för alla, oavsett var du kommer ifrån, och att kyrkan och gudstjänsten kan vara en plats för ett inre läkande.

Församlingens Allhelgonmässa har blivit ett begrepp för många stockholmare. En mässa som drar flera hundra besökare varje söndagskväll kl 18 i Allhelgonakyrkan på Södermalm. Sedan söndag 20 mars kl 11 firas Allhelgonamässan även i Katarina kyrka. 
Gudstjänsten är ytterst en plats för gemenskap och i kampanjen vill Katarina församling förmedla just att du är älskad och att helande är möjligt.
- Liksom människor har hittat vägen till Allhelgonkyrkan, hoppas vi att människor också ska hitta till Allhelgonamässan på söndagar i Katarina Kyrka, säger församlingens kyrkoherde Olle Carlsson.
Katarina församling på Facebook