Kyrkan på båten

Igår lade Relationsbåten ut från Stockholm och stävade österut. Bland båtens 1200 deltagare från Uppsala län finns ett gäng på 10 aktiva medlemmar i Svenska kyrkan som minglar bland de många fler medlemmarna som de reser tillsammans med. För så blir det när några medlemmar tar på sig uppgiften att göra Kristi kyrka – och den filial som Svenska Kyrkan är – synlig: man möter andra medlemmar. Ja, många andra människor också förstås.

De tio resenärerna med hemvist i församlingar i Uppsala, Norrtälje, Roslagsbro-Vätö och Enköping bär skjortor med tryckta bibelord. Det står sådana saker som ”Ledaren ska vara som tjänaren”  ”Bättre behärska sig själv än att inta en stad” och ”Följ mig!”, berättar Jonas Zacco, som varit med och planerat deltagandet. Jonas arbetar vid stiftskansliet i Uppsala med utbildning och fortbildning.

Relationsbåten är en årligt återkommande mötesplats för näringsliv, organisationer, kommun och landsting. För sjunde året i rad chartras en finlandsfärja och ombord stiger deltagarna, för att under ett dygn vara med om öten, utställningar, föreläsningar och underhållning är några av de höjdpunkter som gör att 1200 personer väljer att följa med varje år. Temat för året är Ledarskap. Syftet med att delta från församlingarnas och Uppsala stifts sida är att sätt Svenska kyrkan på kartan, vara positiva företrädare för Svenska kyrkan, knyta bra kontakter och ha kul tillsammans med de andra deltagarna.

Jag var själv med på Relationsbåten för två år sedan och vi som var särskilt märkta ”Svenska Kyrkan” togs emot väl. Det blev många glada tillrop och flera fina samtal. Att aktiva medlemmar, det kan vara förtroendevalda, anställda eller ideella krafter, tar på sig att synliggöra församling och kyrka i de mest skiftande sammanhang har betydelse. På Relationsbåten blir det möten mellan yrkesmänniskor och det kan vidga bilden för medlemmar som ännu inte medlemmar * ler * att möta människor som står i Svenska Kyrkans tjänst också i andra sammanhang än i gudstjänsten eller i en krissituation. Det finns t.ex. erfarenhet av gott ledarskapn och gott medarbetarskap i Svenska Kyrkan att berätta om för andra. Och det finns all anledning till dialog för ett delande med andra goda krafter i samhället.

Relationsbåten har sitt syskon i Örebro. Där har också församlingar i Svenska Kyrkan skickat med sina medarbetare under flera år. Här heter den Promotionbåten och även 2011 en av andelsägarna. För tre år sedan delades Frälsarkransen ut till medresenärerna.

Vilka liknande evenemang har du varit med på eller känner till, där människor ställer upp som representanter för Svenska Kyrkan, för sin församling och sitt stift, och får till ett bra samtal med medlemmar som inte har den där nära relationen till sin kyrka eller hör till ett annat sammanhang?

Vilka arenor ser du omkring dig där det skulle gå att göra mer och vara mer närvarande som kyrka och församling?

 

Publicerat i församlingsliv | Lämna ett svar

Om Martin Garlöv

Martin Garlöv är medlem i Svenska kyrkan, i Uppsala Domkyrkoförsamling. Volontärguide i katedralen. Firar gärna mässa i Sankt Ansgars kyrka. Kommunikationsstrateg för Svenska kyrkan i Lund och pilgrimsvandrar med lätt packning mellan kyrkorna i staden.

Damerna i Arvika dricker rooiboste på stickcafé för Kongo

Maja Karlsson berättade i en intervju i somras på bloggen Kyrkkaffe om att hon skulle önska att Sveriges äldre syföreningsmedlemmar kunde att ha temadagar på lördagar och bjuda in yngre generationer på stickundervisning. Om det hade hon skrivit på sin blogg Husmorsskolan. En dam i syförening i Arvika Östra församling, Kerstin hörde av sig till och frågade om hon ville prova det på riktigt.

Eftersom det har varit insamling till Kongo hela sommaren så tyckte Maja att det var ett bra tema att fortsätta med, och damerna i syföreningen kom på att de kunde bjuda på rooiboste och maandazi. Roligt eller hur? Och så bjöd de in Anna Braw från Libris förlag.

Lördagen den 29 oktober kl. 14-17 blir det Stickcafé med Afternoon Tea i Trefaldighetskyrkans församlingshem i Arvika. Deltagarna inbjuds att sticka och virka babyplagg till bebisarna i Kongo. Det blir också Stickskola, pysselaktiviteter för barnen och Anna Braw från Libris förlag berättar om sina handarbetsböcker i Värma-serien. Inte nog med det: det visas också en utställning med stickade babyplagg och mönster genom tiderna, garnförsäljning och försäljning av Fair Trade-märkta varor.

– Det allra roligaste med det hela är alltså att det arrangerans genom den kyrkliga syföreningen vars medlemmar kommer att fungera som ”sticklärare” till de som vill och behöver, skriver Maja på sin blogg.

Mötet över generationsgränserna är en av styrkorna med församlingslivet i Svenska Kyrkan. Maja, Kerstin och de andra kvinnorna visar hur mötesplatser och arbetet tillsammans kan förnyas. Storyn från Arvika är också ett inspirerande exempel på hur digital kommunikation hjälper människor att komma i kontakt med varandra, stöder det personliga mötet och leder till goda handlingar.

Bonus: En intervju med syföreningsmedlemmarna Barbro Magnusson och Anna-Lisa Hallgren

Hur lever livet med syföreningar och stickande kaféer i din församling? Lämna gärna en kommentar till den här bloggposten. Eller skicka ett mejl till martin.garlov@svenskakyrkan.se och berätta.

Bara med barn blir det församling på riktigt

Gå i mässan tillsammans med dina barn, uppmanar Lina Beutler andra barnföräldrar. Tidigare i veckan googlade hon på meningen ”gå i kyrkan med barn”.

– Sökningen toppades med sajten uturkyrkan.se, berättar hon i en Facebook-grupp.

Så hon skrev en artikel i affekt till församlingens webbsida, till Märsta församling, där hon är informatör. Generöst erbjöd hon andra att länka, sno fritt eller skriv eget i samma anda. Med den här bloggposten tar jag fasta på Linas erbjudande. Både för att hon skriver om en viktig sak, livsviktig för en kristen församling i Svenska Kyrkan eller någon annanstans, och för att hennes erbjudande om delande utan krav på att få är grejen med sociala medier, som Facebook, Familjeliv, webbplatser med kommentarfält och diskussionsforum osv.

Bara med barn blir det en riktig församling. Inte därför att ungdomar, vuxna och äldre är mindre människovärda, men för att att Jesus säger det och visar det. Evangelierna berättar om det, apostlarna skriver om det i sina brev, kristna förebilder genom tiderna bekräftar det.

Markus berättar om hur Jesus klipper av en pinsam debatt mellan lärjungarna om vem av dem som som står högst i rang. Han vänder upp och ned på begreppen och ställer barnet i centrum. Och han gör det inte bara i ord, utan också i handling. Sittande kallar han ett barn till sig och ställer henne tätt intill sig. Nu är de på ögonhöjd och de ser båda upp på lärjungarna. Karlarna, avbrutna i sitt debatterande, står där med hängande armar och gapande munnar. Samme Markus skriver i sitt evangelium om hur Jesus tillrättavisar sina lärjungar när de ställer sig i vägen för föräldrar som kommer med sina barn till Jesus.

På söndag är det gudstjänst för Stora och Små i Edsbergskyrkan i Sollentuna församling, norr om Stockholm. Prästen Kjell och hans mindre och mer skära kollega grisprästen hälsar barn och föräldrar välkomna i en video. Se den här Två präster i Edsbergskyrkan och en är grisskär I en annan del av samma församling, blir Turebergskyrkan Barnens katedral med dockorna Cordelia och Kevin.

För att församlingen ska bli hel och behålla sin helhet krävs gott om plats för barnen och för barnet i varje vuxen. Så många vuxna har dåliga erfarenheter av att ”komma ut” som barn. Inte konstigt alls att det som Jesus kallar på när han kallar varje människa och en hel mänsklighet sitter så långt inne. Det måste till en ändring.

På söndag firar alla församlingar i Svenska Kyrkan gudstjänst. Det är barnens rätt att ta plats i kyrkorummet.

– Var envis, uppmanar Lisa Beutler andra barnföräldrar. Och hon skriver: Gå i kyrkan ofta och ge inte upp om det inte skulle funka någon gång. Jämför med att bada med barnen i simhallen, gå på bio eller åka på långresor. Barn har bra dagar och dåliga dagar, precis som föräldrar. Ibland känner de helt enkelt inte för att göra det ena eller det andra.

Ja, var envis för dina barns skull och din egen. Om det behövs: ge dem som förberett och leder gudstjänsten en chans att förklara sig om det inte blir bra. Då ger du också dessa församlingsmedarbetare en chans till en nödvändig reflektion.

Använd gärna kommentarfältet under bloggposten för att berätta om hur du som barn fick plats i din församling och hur de ger dina och andras barn plats idag, mitt i din församling och i den kyrka där du firar din gudstjänst. Bjud gärna på länkar till webbsidor där det finns mer av läsning som ger inspiration och framtidshopp.

”Vem är störst? 33De kom till Kafarnaum. Och när han var hemma igen frågade han dem: ”Vad var det ni talade om på vägen?” 34De teg, för på vägen hade de tvistat om vem av dem som var den störste. 35Han satte sig ner, kallade på de tolv och sade: ”Om någon vill vara den främste måste han bli den ringaste av alla och allas tjänare.” 36Så tog han ett barn och ställde det framför dem, lade armen om det och sade: 37″Den som tar emot ett sådant barn i mitt namn, han tar emot mig. Och den som tar emot mig, han tar inte emot mig utan den som har sänt mig.”

”Jesus och barnen1 3Folk kom till honom med barn för att han skulle röra vid dem. Men lärjungarna visade bort dem. 14När Jesus såg det blev han förargad och sade: ”Låt barnen komma hit till mig och hindra dem inte: Guds rike tillhör sådana som de. 15Sannerligen, den som inte tar emot Guds rike som ett barn kommer aldrig dit in.” 16Och han tog dem i famnen, lade händerna på dem och välsignade dem.”

Bänkar för 400 rumpor ska fyllas

Kvidinge församling har en kyrka med plats för 400 människor. Inte nu på söndag, men nästa ska de fyllas. Hela kyrkan ska vara full i Kvidinge den 25 september

Inspirerade av satsningar på fyllda kyrkor i det danska stiftet Lolland-Falster har en arbetsgrupp förberett söndagen som närmar sig. Det handlar om fyra saker. Förs det första att sätta högmässa i församlingen centrum, i hela församlingens liv eftersom mässan manifesterar Jesus uppståndelse. Ett andra motiv är att ge Kvidinge församling positiv publicitet. Och redan har tidningen Dagen skrivit om saken. Kanske kommer det en artikel eller notis i Svenska Kyrkans Tidning också de närmaste dagarna. Ett tredje syfte är positiva kontakter med alla församlingens medlemmar och ge en positiv upplevelse av gudstjänsten. För det fjärde att orten Kvidinge ska förknippas en något man kan göra tuppen upp för.

Inbjudan till gudstjänsten sprids människa till människa. Nya kort har tryckts upp och de finns att hämta i kyrkan. Idén är att man kommer och hämtar kort som man delar med sig av till släkt, vänner och bekanta.

församlingens webbsida står det:

”Vi tänker inte ha några extra dragplåster eller ställa till med några jippon. Förutom trumpetaren Christer Ekstedt är det våra egna präster, musiker och körer som medverkar. Vapenhuskaffe kan det förstås inte bli, så vi sätter upp ett tält för kaffet utanför.”

Det är bra. Det är det där vanliga som går att känna igen sig i och återvända till. De kommer att få en fin söndag i Kvidinge 25 september. Det är roligt att fira gudstjänst i en välfylld kyrka. Så mycket lättare att sjunga med, när många hjälps åt. Så mycket vilsammare att få hänga på de som är vana firare. Så befriande att bli påmind om att det är så här det är meningen att vara – i all enkelhet.
Tidningen Dagen uppmärksammar församlingen

Uppdatering 26 september 2011: Svenska Kyrkans Tidning rapporterar att Kvidinge församling lyckades fylla sin kyrka. Tidvis var det kö för att komma in. Kyrkoherde Alf Fors celebrerade högmässan.

Publicerat i församlingsliv | Lämna ett svar

Om Martin Garlöv

Martin Garlöv är medlem i Svenska kyrkan, i Uppsala Domkyrkoförsamling. Volontärguide i katedralen. Firar gärna mässa i Sankt Ansgars kyrka. Kommunikationsstrateg för Svenska kyrkan i Lund och pilgrimsvandrar med lätt packning mellan kyrkorna i staden.

Förnyad demokrati för fler medlemmar

Umeå Maria församling håller kallar medlemmarna till församlingsmöte och håller öppet kyrkoråd. Kyrkoordningen är inget hinder för hålla församlingsmöten dit alla medlemmar i församlingen inbjuds. Ja, även de som deltar i församlingslivet fast de är medlemmar i en annan församling kan vara med. Det gäller ju att brygga över församlingsgränser, så att de inte blir ett hinder. För det är inte så de var menade.

Maria församling höll församlingsmöte efter högmässan i söndags, den 11 september. Det är ett möte  som brukar inleda hösten i den församlingen. Varje vår har man också församlingsmöte, eller Kyrkforum som det heter här.

Där ges plats för en öppen diskussion mellan gudstjänstfirarna och de förtroendevalda som sitter i församlingens styrelse, kyrkorådet. Mötet i söndags handlade om det styrdokumentet för församlingen som revideras varje år. Här skrivs in vad som är viktigt i Maria församling och vad som bör hända under året som kommer. Kyrkorådet tar i samarbete med de anställda upp förslagen från församlingsmedlemmarna och så småningom hamnar en del av förslagen i styrdokumentet.

Efter Kyrkforum sätter sig kyrkorådet och håller möte inför öppna dörrar i församlingssalen. Där behandlar man budget- och framtidsfrågor, sådant som passar bra i det sammanhanget. Så skedde också i söndags, i Umeå Maria församling.

Det finns förlorade möjligheter till medlemsinflytande genom direktdemokrati i Svenska Kyrkan, som det går att leta upp och återerövra. Och det finns ingen anledning att vänta på ”bättre tider” eller att avstå i avvaktan på vad som kan tänkas komma ut av den strukturutredning som nu remissas.

Länk till ett bläddervänligt digitalt ex av strukturutredningen Närhet och samverkan.