Casa i Vadstena: Petra Stenholm är stammis med egen nyckel

När Vadstena och Dals församlingar öppnar församlingshemmets kök för ungdomar från sexan och uppåt som vill dela frukost en vanlig vardagsmorgon, då har en av ungdomarna fått nyckel och kan öppna för kamraterna. Köket är en vuxenfri zon, berättar ungdomarnas ledare Lena Ahnér och Peter Wigren för Svenska Kyrkans Tidning 29 mars 2012.

Tidningens reporter tycket inte att det är mycket som ”skvallrar” om att det här är frukost i en kristen församling. Hon ser några kors och en målad skateboard med Jesus på. Men ungdomarna har säkert märkt mer. De vet att de går till församlingshemmet och här möter de ungdomsledarna som är kristna. Och webbplatsen berättar ännu mer.

Frukostklubben på Casapilgrim ärär öppen måndag till fredag från klockan halv åtta till nio. Här är alla ungdomar från årskurs sex välkomna att starta dagen före skolan med gröt, fil och musli, mackor te och chocklnad. Huset öppnar klockan sju då de som har ansvarar i köket kommer och fixar. Frukosten kostar bara 10 kr. Det går att skriva upp sig på allinclusivelista och då får man frukost 20 gånger för bara en hundring.

Lena och Peter har Casa som sin arbetsplats, så huset är oftast öppet hela dagarna. Och på söndagskvällar från klockan 18.

Bilden är lånad från webbplatsen Casapilgrim

 

Vad händer i den unga delen av din församling? På vilket sätt visar de vuxna i din församling förtroende för de yngre medlemmarna? Vilka får vara med och påverka? Vilka får nyckel? Vilka får ta ansvar? Hur märks det att barn och ungdomar i din församling känner att församlingshemmet och kyrkan också tillhör dem? Vilka nya sätt att jobba kan du berätta om?

Använd gärna kommentarfältet för att berätta om livet i Svenska Kyrkan från din horisont. Eller skriv till mig, Martin Garlöv martin.garlov@svenskakyrkan.se och berätta så ska jag dela med mig vidare här på bloggen.

 

Damerna i Arvika dricker rooiboste på stickcafé för Kongo

Maja Karlsson berättade i en intervju i somras på bloggen Kyrkkaffe om att hon skulle önska att Sveriges äldre syföreningsmedlemmar kunde att ha temadagar på lördagar och bjuda in yngre generationer på stickundervisning. Om det hade hon skrivit på sin blogg Husmorsskolan. En dam i syförening i Arvika Östra församling, Kerstin hörde av sig till och frågade om hon ville prova det på riktigt.

Eftersom det har varit insamling till Kongo hela sommaren så tyckte Maja att det var ett bra tema att fortsätta med, och damerna i syföreningen kom på att de kunde bjuda på rooiboste och maandazi. Roligt eller hur? Och så bjöd de in Anna Braw från Libris förlag.

Lördagen den 29 oktober kl. 14-17 blir det Stickcafé med Afternoon Tea i Trefaldighetskyrkans församlingshem i Arvika. Deltagarna inbjuds att sticka och virka babyplagg till bebisarna i Kongo. Det blir också Stickskola, pysselaktiviteter för barnen och Anna Braw från Libris förlag berättar om sina handarbetsböcker i Värma-serien. Inte nog med det: det visas också en utställning med stickade babyplagg och mönster genom tiderna, garnförsäljning och försäljning av Fair Trade-märkta varor.

– Det allra roligaste med det hela är alltså att det arrangerans genom den kyrkliga syföreningen vars medlemmar kommer att fungera som ”sticklärare” till de som vill och behöver, skriver Maja på sin blogg.

Mötet över generationsgränserna är en av styrkorna med församlingslivet i Svenska Kyrkan. Maja, Kerstin och de andra kvinnorna visar hur mötesplatser och arbetet tillsammans kan förnyas. Storyn från Arvika är också ett inspirerande exempel på hur digital kommunikation hjälper människor att komma i kontakt med varandra, stöder det personliga mötet och leder till goda handlingar.

Bonus: En intervju med syföreningsmedlemmarna Barbro Magnusson och Anna-Lisa Hallgren

Hur lever livet med syföreningar och stickande kaféer i din församling? Lämna gärna en kommentar till den här bloggposten. Eller skicka ett mejl till martin.garlov@svenskakyrkan.se och berätta.

Präst-Ida och konfirmandledarna är hemma igen

Ida Eklund är präst i Simrishamn, St Olof och RörumIda Eklund är präst i Simrisham, Rörum och Sankt Olof på Österlen. Nyss hemkommen från en resa med unga konfirmadledare till klostret Taizé har hon fått fart på sin blogg. Från den hämtar Livet i Svenska Kyrkan en video av och med ungdomarna.

Präst-Ida och konfirmandledarnas Taizé-resa (en länk till Youtube)

Det tycks soma att både gudstjänsterna och maten var det som gjorde mest intryck. På olika sätt. Det brukar vara så.

Använd gärna kommentarfältet för att berätta vad Taizé har betytt för dig och din församling.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Statistiken får tolkas. Och hur den används skiljer agnarna från vetet

Helt nyligen publicerade kyrkostyrelsens kansli den samlade statistiken för Svenska kyrkan för 2010, med jämförelser i siffrorna för föregående år.

Svenska kyrkans tidning har rapporterat ett urval av de nya siffrorna på sin webbplats måndag 16 maj och följde upp torsdagens papperstidning samma vecka med en artikel om den glada nyheten att söndagsskolan fått en renässans i flera församlingar runt om i landet.

Den webbsida där det finns mest att hämta finns på Svenska kyrkans gemensamma webbplatswww.svenskakyrkan.se/statistik

I ett läge där 7 av 10 svenskar är medlemmar i Svenska Kyrkan och inte fler än 9 av 10 som för en generation sedan, då blir det riktigare att jämföra t.ex antalet konfirmander som en andel av medlemmarna och inte alla unga i åldersgruppen. Så görs oftast i de sammanställningar som kyrkostyrelsens kansli visar upp. Procenttalen behöver sättas in i ett sammanhang.

11.500 skolklasser tas emot varje år av Svenska Kyrkans församlingar. Kyrkorummen är den naturliga mötesplatsen och berättelserna som barnen och ungdomarna får ta del av är en del undervisningen.

Statistiken är ett viktigt mått – även om det inte är det enda – på tillståndet i Svenska Kyrkans församlingar. Vad som mäts kan behöva ändras med tiden och i takt med hur församlingslivet förändras.

Antalet gudstjänstfirare i församlingarnas huvudgudstjänst har halverats sedan 1990. Det är allvarligt. Församlingen samlad till gudstjänst är en nödvändighet. Orsakerna till minskningen är flera. Att antalet församlingar minskat drastiskt sedan 2000 är en förklaring. Att kyrkoherdar och kyrkoråd inte tillräckligt prioriterar huvudgudstjänsterna spelar också roll. För i församlingar där gudstjänstlivet ställs i centrum, så vänds en negativ trend. Det har dokumenterats på flera sätt. Bäst i Fredrik Modéus böcker. Senast i Längta efter liv – Bläddra i ett smakprov här

Det återstår för många kyrkoarbetare att kommentera och dra slut av den nya siffrorna. En som är snabb i sina kommentarer är prästen Dag Sandahl. Han skriver i sin blogg för tidningen Östran om söndagsskolan som för nådde så många fler barn. Dag Sandahl uppskattar att varje barn kom till kyrkan 20 gånger under ett år och att antalet besök i söndagsskolan under ett år borde ha nått 1 miljon. Det är lika många som deltagare i åldern 0-3 år som räknades in 2010. Barn- ungdomsverksamheten har föryngrats. Dag Sandahl har i en annan bloggpost nyligen frågat sig hur det ligger till med de anställda medarbetarnas kyrkogång.

I den klassiska boken Lekman tar ansvar finns en hel del siffror som berättar om Svenska Kyrkans läge på mormors och farfars tid. Boken från 1963 berättar om 136.000 barn i  söndagsskolan och 7.000 ideella söndagsskollärare. I samma bok räknas 41.000 vuxna körsångare till de aktiva lekfolket i Svenska Kyrkan. Knappt 50 år senare sjunger 61.000 vuxna i kör i Svenska Kyrkans församlingar.

Till de ideella räknades också 20.000 kyrkorådsledamöter. Trots att antalet församlingar är ett ett helt annat och mindre nu nästa 50 år senare är det ungefär lika många rådsledamöter. Kyrkoråden har fått fler ledamöter.

1963 gladdes många i Svenska Kyrkan över en nattvardsväckelse som under 1950-talet och lett till att nattvardsfirarna i många församlingar fördubblats. 90.000 barn och ungdomar deltog i det som kallades juniorverksamhet och olika slags ungdomsgrupper. 2010 räknas antalet deltagare varje gång de kommer till en aktivitet och det ger 850.000 besök för åldarna 7-19 år för 2010. En ökning med mer än 30% sedan 2001.

Nyligen var prästerna i Göteborgs stift samlade och prästen Jonas Eek bok Stanna i vattnet stod i centrum. Carina Etander Rimborg refererar ett föredrag med Jonas Eek på sin blogg och berättar att var femte gudstjänstbesök har med konfirmanderna att göra. Det är mycket det. Carina Etander Rimborg tar upp Dag Sandahls fråga om de anställda medarbetarnas kyrkogång.

Det är klart att om inte de som har förmånen att få leva församlingsliv på arbetstid inte firar gudstjänt tillsammans med den församling de sagt ja till att tjäna, då befinner sig den församlingen och de medarbetarna i en onödig uppförsbacke. Eller är metaforen ”sluttande plan” mer passande?

Det gäller att mäta rätt saker och inte det som är lätt att räkna på. Och det gäller för församlingens styrelse och ledning att använda siffrorna på ett rätt sätt. Ja, för det första att använda dem och inte stoppa undan. För det andra, att jämföra egna siffror med andra församlingars och analysera materialet. För det tredje att dra slutsatser som får konsekvenser för hur församlingen utför sitt uppdrag.

Tillägg torsdag 19 maj kl. 18:14 – på den romersk-katolska tidskriften Signums blogg finns en kommentar om statistiken för Svenska Kyrkan 2010. ”Eftersom andelen konfirmander är nere på är omkring 30 % idag (32,5 % år 2010) bör alltså omkring 30 % av alla barn komma att döpas i Svenska kyrkan år 2025 (detta taget mellan tummen och pekfingret).”

 

 

 

Ideell stiftsföreningen med talarforum

I Göteborgs stift verkar den ideella föreningen POSK, en stiftavdelning av Partipolitiskt Obundna i Svenska Kyrkan. På sin webbsida erbjuder man just nu tre föreläsare med tre helt olika ämnen. Vilken bra hjälp för en församling som söker efter någon som kan komma som gäst och medverka i ett program. På samman gång lyfter föreningen fram goda krafter i Göteborgs stift och bland sina egna medlemmar.

En av de tre som finns i det här föredragsforumet under uppbyggnad är Marianne Nilsson. Hon bor nu i Linköping. Jag gissar att hun studerar där. Marianne är utbildad i ett program inom Svenska kyrkans internationella arbete som avslutades med en resa till Israel och Palestina. Så därför kan hon erbjuda sig att  berätta om sina erfarenheter av konflikten, visar bilder och diskuterar hur vi som privatpersoner och kyrka kan påverka.

Faktum är att ingen av föreläsarna begär mer än ersättning för sina resekostnader. Talar och berättar gör de gratis.

De känns igen på att de gör

Utan dessa damer skulle Svenska Kyrkan förmodligen vara en ganska händelsefattig plats och dessutom avsevärt tråkigare, skriver bloggande prästen Mirjam Klefbeck idag. Med rätta hyllar hon kvinnor i alla åldrar som med sitt oavlönade arbete bygger kyrka och bär församling.

Det passar bra med lovsången till kvinnor i kyrkans tjänst idag på Kyndelsmässodagen, när evangeliet berättar om Hanna som tar emot Jesus med mor och far i Jerusalems tempel.
I vår engelska systerkyrka är det vanligt med Holy Dusters, ofta är det kvinnor som tar på sig den ideella uppgiften att hålla dammet på plats i sin kyrka. 
Frivilligt och oavlönat arbete i en kristen församling handlar inte om att hjälpa de medlemmar som har förmånen att ha sitt församlingsliv som en anställning. Det frivilliga arbetet är det som bär och att några har en anställning underlättar – hjälper de frivilliga. 
Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

I växlingen mellan att jobba med eller utan lön i pengar

Församlingslivet i Svenska Kyrkan bärs av många människors arbete. En stor grupp har förmånen att få göra sin kyrkotjänst som ett arbete med lön. Också. För även de gör i de allra flesta fall även oavlönade insatser för sin kyrka.

En ännu större grupp medlemmar bygger kyrka med ett arbete som inte ger lön i pengar. Vad ska man kalla  dem om de nu inte är anställda? Prästen och kyrkoherden Lars B Stenström i Örebro funderar över det i sin blogg. Han gör en historisk återblick några decennier och resonerar även om orsakerna till att oavlönat arbete i församlingen kommit att bli så aktuellt i Svenska Kyrkan.

När Ideellt Forum i Svenska Kyrkan senast samlade till Idédagar var prästen Mikael Mogren en av talarna. I sitt föredrag valde han att tala om förtroendeanställda. Han har hämtat ordet från sin tid i USA. Så här förklarar han saken. Och här använder han ordet i sitt föredrag i Söderledskyrkan 1 oktober 2010. Även domprosten Mats Hermansson i Visby talar om förtroendeanställda, som här i sina sju teser om frivillighet.

Språket är böjligt. Men ord är inte alltid utbytbara. Vilka ord använder du i din församling? 


Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Mikael Mogren: Kom loss. Våga släppa taget.

Prästen Mikael Mogren var inledningstalare på Ideellt Forums idédagar i Svenska Kyrkan. Idédagarna samlade närmare 250 deltagare från olika delar av Svenska Kyrkan till Söderledskyrkan i Farsta församling i Stockholms stift.
Att våga släppa taget, var rubriken för Mikael Mogrens föredrag. Han hade lovat att tala om frivillighet i en ny tid. Själv använder Mikael helst ordet förtroendeanställd istället för volontär och ideell.  
Inledningsvis berättade Mikael om den taxichaufför som kört honom från järnvägsstationen inne i city ut till Söderledskyrkan. En man med hög utbildning som talade flera språk. Under lång tid hade han sökt arbete i Sverige, som var hans nya hemland. Utan framgång. Nu hade han gett upp hoppet om att få arbeta med det han var utbildad för och körde taxi istället. 
Mikael kontrasterade bilden av det samtida Sverige med att referera till författarinnan Fredrika Bremers reportage från sin amerikanska resa för mer än 150 år sedan. Hon frågade sig hur det kunde vara en sån schvung i den nya världen, av ett slag som hon inte hade sett i den gamla världen, i det 1800-talssverige hon var född i. Fredrika Bremer var  uppväxt på ett god i Österhanninge. Patronen på Årsta slott var hennes far.
I den nya världen kunde Fredrika Bremer se hur människor slöt sig samlas man i associationer mot och för saker man ville förändra och skapa. Hur man gick samman oberoende av ställning. Något liknande var inte tänkbart i det gamla Sverige. När erfarenheter möts i nya kombinationer, då sker en utveckling, rapporterade Fredrika Bremer.
Mikael Mogren pekade på hur bristen på social rörlighet och den gränssättning som hämmar också idag är ett problem för Sverige och svenskarna. Det är mycket som sitter fast.
Den gången fanns en del av Sverige som följde Fredrika Bremers tankar, berättade Mikael. Det skapades ett nytt Sverige, tack vare de då nya folkrörelserna. Men är detta påväg bort? frågade Mikael. 
Det är när Kristus kommer oss till mötes, som vi kan komma loss, sa Mikael. Låt oss hålla visionen om ett Sverige där man kommer loss levande!
Ord är inte hela världen. Men de kan vara viktiga. Idealitet är ett av de bättre orden att använda för att beskriva det oavlönade arbete som utförs av medlemmar i Svenska Kyrkan. De som jobbar med idéer är idealister. Ändå är det inte en beteckning som har en helt igenom positiv klang, menade Mikael Mogren.
Jag gillar inte ordet frivillig lika mycket. För skulle de som får lön vara ofrivilliga? Volontär är ett latinskt inlån som betyder samma sak. Det finns i engelskan och franskan. Tyskan har erenantlisht. Jag har mött det i tyska kyrkors församlingar. Ereneintlich blir på svenska äroämbetet. Vackert så, lönen är den ära jag förtjänar. 
Mikael tycker att det tyska ordet skulle kunna bli förtroendeanställd på svenska: Arbetet jag utför ger mig förtroendet.
För det är mest det här med lön som skiljer de avlönade anställda medlemmarna i Svenska Kyrkan från de oavlönade, förklarade Mikael Mogren. Alla andra kostnader än löner drar det frivilliga arbetet med sig. Den förtroendeanställde kostar i rekrytering, kanske behöver en arbetsplats, definitivt bör hon få utbildning, det behövs verksamhetsmedel osv. Därför bör man kunna se i församlingens budget om det finns utrymme för förtroendeanställda eller inte.
Den som är förtroendeanställda kan vara mer kompetent än den anställda, konstaterade Mikael. Att vara avlönad betyder inte i sig att man är mer kompetent. Han gav exempel på hur han i en församling där han varit präst anlitat en jurist, expert på sitt särskilda område. Han blev förtroendeanställd i 4 minuter i taget. 
Det blir fel om förtroendeanställda förväntas svara bara för de uppgifter där man är utbytbar. Det påverkar människosynen i församlingen att begränsa de oavlönades insatser till det som vem som helst kan utföra.
Bakom detta med utbytbarhet finns en teori om det som kallas bifurkation. Om organisationen fokuserar ensidigt på experter och deras ersättning, och då blir alla de andra i organisationen utbytbara. Godset hade en patron, Fredrika Bremers far, som inte var utbytbar. Statarna däremot kunde få flytta varje år, därför att de var helt utbytbara. Se här, ett exempel på extrem bifurkation.
Jag vågar väl knappt säga det, men fokuseringen på prästen riskerar att församlingen organiseras som ett gods på 1800-talet och tillämpar en utbytbarhet på dem som hamnar längst bort, sa Mikael Mogren.
Han beskrev det som en myt att det skulle finnas en mängd människor som sitter och väntar på att bli församlingens förtroendeanställda. Från sina egna studieår i USA kunde Mikael konstatera att inte ens där finns det en massa blivande frivilliga som bara står och väntar på uppgifter. Nej, det är genom en aktiv rekrytering som fler engageras.
Därför är rekrytering en så avgörande sak för frivillighet. Och rekrytering behöver få kosta tid och pengar.
Mikael Mogren vände sig till deltagarna på Idédagarna som han hade framför sig i Söderledskyrkan den här kvällen:  Ni sitter nu här för att ni en gång rekryterade. Tänk efter, vem var det som rekryterade dig? I vilket sammanhang hände det? Vem var det ytterst som fick dig att bli en förtroendeanställd? Vad utmärkte den rekryteringen? 
Vilken gåva hade den människa som rekryterade dig? Gåvor är inget man bara har, det är något man tränar upp. Eller hur?
Rekryteringen syftar till en handling, som har en början och ett slut. Det är handlingen som gör skillnad, som ger energi. Förberedelser, planeringstid utan handling ger ingen energi. Då bara sackar det av. Till slut blir inget på riktigt längre. Och det genomskådar människor. De slutar engagera sig och uteblir.
Ett oslagbart instrument att sätta gräns i handling är att hylla och fira, celebrera. Avslutningen på ett kort uppdrag är ett ”tusen tack”. Det kan vara ett handslag, en blomma, en fest. Också detta behöver synas i budgeten.
Bra genomförd rekrytering ger energi och rekryterar fler.
Ordningsföljden kan vara en annan. I slutet av ett projekt ordnas en fest. Till den bjuds också helt nya människor och bland dem kan nya rekryteras. Alltså: först firar man, en rekryteras man och för göra jobbet.
Vad är problemet? Det är vad som inte fungerar och måste åtgärdas. Att formulera problem är ett privilegium. Att beskriva hur verkligheten ser ut. Använd rätt den stora kraften i att formulera problem, som man kan göra något åt.
Taxichauffören som Mikael berättade om i sin inledning tas inte tillvara i Sverige. Det är ett problem. Hans universitetsutbildning i Frankrike och Schweiz kommer inte till användning. Det finns skäl till missnöje över detta. Det finns skäl till missnöje över mycket. Se till att missnöjet kommer loss och blir en kraft. 
Mikael tog ett exempel: Det har vuxit upp en massa sly mellan huset och vägen: Ska det vara så här? frågar sig någon som ser, eller snarare inte ser ut längre.
Men händer något? Vem ser till att slyet försvinner? Förr gick man till patron och bad honom åtgärda. Och så är det även idag i en organisation som fungerar som ett gammalt gods, där riktas frågan uppåt: Någon borde göra något åt saken.
Men accepterar man inte den organisationen utan räknar med kraften underifrån, då blir det annorlunda. Det var Mikael Mogrens besked. Då handlar den som sett problemet och fått det ur sig.
Fundera över ett problem. Klura på det konkreta problemet som ligger ditt hjärta nära.
Det är dagens sanning att om problem far runt i kroppen på dig då äger problemet. Men om du får det ur dig, då äger du det. Och du inser att du behöver lösa det tillsammans med andra.
Klura på problemets art, på vilka du behöver för att lösa problemet. Det är skillnad på att tänka: vem behöver jag och inte vem behöver mig.
Du ska inte tänka på dem som har problem, utan på dem som har kraft att lösa problemen. Ta kontakt och be om ett möte. Be om en halvtimme. Då tar det inte en dag. 
Gör det enkelt.
Liksom alla kan äga problem, så kan varje människa äga rekryteringen. Fråga om du kan få hjälp med ditt problem, om ni kan lösa problemet tillsammans. För visst kan det gå åt många för att lösa problemet. Släpp inte på inställningen att du ska rekrytera dem som har kraften att lösa problemet.
När du träffat några stycken problemlösare så bjuder du in till ett möte. Och du kan be dem ta med sig en till, eller två. Då får du veta om du bjudit en person som kan rekrytera. Den som kan rekrytera kan du lita på.
Den som inte kommer alls ska du inte tjata på. Släpp det. Då är hon ingen problemlösare och har inte kraften. Då får du rekrytera vidare. Om viljan inte finns, fråga andra. 
Löneanställda rekryterar du i början av ett projekt. Men förtroendeanställda får du rekrytera under hela projekttiden. Där ligger en skillnad, sa Mikael Mogren.
En annan nyckel är att ha korta planeringsträffar som inte läcker energi. Lyckas du hålla tiden är det en första handlingens framgång. ”Det tog inte en dag, det tog 25 min.”
Låt inte mötestid pratas bort genom att människor lämnar ämnet och förlorar uppmärksamheten på problemet. Du kommer att lyckas om du inte såser bort energin på vägen.
Jag kommer just från Svenska Kyrkans kyrkomöte, berättade Mikael. 251 ledamöter och 50 anställda har varit samlade. Redan första dagen ajournerades vi i flera timmar för att det skulle göras en rösträkning. 2 timmar senare återupptogs förhandlingarna
600 arbetstimmar såsades bort. När jag kom tillbaka till plenisalen hade mitt förtroende för kyrkomötet minskat.
Tänk också på vad som blir sagt under ett möte. Det första mötet är testen på medarbetarlaget. På mötet förbereds en handling som inte får ligga för långt fram i tiden. Och ska det hända långt fram i tiden, då får man ta processen i flera steg.
Se till att människor inte känner sig svikna under processens gång. Träna på att se varandra och tacka för bidragen. Planera för tacket redan från början.
Det är inte så att du först måste försäkra sig om alla resurser och sen ska agera. Tänk tvärt om: vill du något och äger du ett problem, då får du loss resurserna. Jag lovar.
Firandet, celebrationen är betydelsefull. Tänk på ett tillfälle då du var med om ett firande som det fanns kraft i?
Det var Martin Luther som lanserade idén om det allmänna prästadömet. Dopet räcker, var hans budskap, det är vår enda vigning. Prästens vigning är en fördjupning. Vi är alla kungar och präster i detta prästadömet. Se det som en optimal egalitet, sa Mikael Mogren.
Taxichauffören som Mikael åkte med sa en sak till: I Frankrike är de vana vid att folk ser olika ut, så är det inte i Sverige.
Om vi tror på det allmänna prästadömet, så måste vi lita på varandra lika mycket. Inte bara lita på den som har jobb och lön. Vi måste kunna lite på de som är förtroendeanställda också. Det viktiga är att göra vad man lovat. 
Tillräknelighet är ett krångligt ord. Kan det bero på att vi inte brukar räkna med den saken, undrade Mikael Mogren. Den som inte ställer upp, som inte gör det hon lovat, kan hon eller han verkligen få ha kvar sin uppgift? frågade Mikael. Det är lika allvarligt som om en anställd med lön uteblir. Släta över när någon uteblir istället för tala om hur många påverkades när någon uteblev, det blir en människosynsfråga. 
Kan det handla om gränserna mellan dem som har arbete och får en massa förmåner som har med fritiden att göra? Till en arbetande klass. Men de som inte har arbete får inte alls dessa förmåner. Hur kan det komma sig? Det tycks gå en knivskarp gräns mellan den som har lön för sitt arbete och den som inte får. Det vore tråkigt om den gränsen gick genom församlingen, genom kyrkan.
Mikael sammanfattade: 
- Äga problemet
- Rekrytera – kalla människor
- Handling
- Fest
Visioner är av stor betydelse. Så därför gäller det att församlingen präglas av en anda som ger plats för visioner.
Det handlar om vision för församlingens liv och även omen samhällsvision där människors kapacitet får komma fram. När vi kommer tillsammans, kommer det loss. När det rycks loss saker i mig själv, kompetens som jag inte visste att jag hade, då blir jag en annan.
Där slutade Mikael Mogren sitt föredrag, som var inledningen på Ideellt Forums Idédag.

Tillägg söndag 3 oktober: Carina Etander Rimborg bloggar från Idédagarna.

Församlingen som öppnade ögonen och såg: 24 850 arbetstimmar

Det är förstås inte antalet ideella arbetstimmar som medlemmar i församlingen satsar som är det egentliga. Inte ens är det en huvudsak att ha jättemånga som jobbar som volontärer. Livet i församlingen mäts innerst inte i kvantitet. Ändå är det så värdefullt och så uppmuntrande att ta emot rapporter från församlingar i Svenska Kyrkan som lyfter fram ideellt arbete och gör volontärerna synligare.

Kyrkans Tidning skrev för några veckor sedan om Örnsköldsviks församling. Här kunde man räkna in över 250 medlemmar som satsar tid och kraft i sin församling under förra året. Tillsammans lade de ner imponerande 24 580 arbetstimmar, vilket motsvarar minst 12 heltidsanställdas arbetstid.

– En kyrka som präglas av mångas delaktighet och engagemang är en kyrka som har framtiden för sig och det tycker jag att vi har inom Örnsköldsviks församling, säger Stefan Alm, församlingens kyrkoherde till Kyrkans Tidning.

Till det kan man lägga att inte ställa volontärerna motsats till de medarbetare som är anställda och yrkesarbetar i församlingen. Församlingens styrelse och ledningen har ett särskilt ansvar för att skapa goda förutsättningar för samarbete mellan olika kategorier av medlemmar i församlingen.

En församling med mycket delaktighet och engagemang, som den kyrkoherden i Örnsköldsvik beskriver, behöver riktigt dugliga anställda medlemmar som kan det här med att rekrytera volontärer, utbilda och handleda dem.

Svenska Kyrkans Ideellt Forum erbjuder utbildningen Att leda ideella medarbetare. Syftet med utbildningen är att rusta församlingsanställda till att bli möjliggörare för ideellt engagemang, så att de blir bättre på att involvera, inspirera och rekrytera ideella medarbetare i församlingarna. För att kunna leda ideella på ett professionellt sätt ges möjlighet att bearbeta frågor om ledarskap, yrkesroll, grundläggande teologiska motiv och trosfrågor, praktiska aspekter som rekrytering, utbildning, utvecklingssamtal, uppmuntran med mera. Utbildningen ges på tre ställen i landet.

13-14 mars anordnar Volontärbyrån en kurs om att leda frivilliga. Hela programmet här.