Ständigt denne lille Frans!

Mogna kvinnor och män som kan sin Ture Sventon, känner väl till uttrycket ”Ständigt denne Vessla!” Jag är inte främmande för att en och annan kyrkans väktare både i 1200-talets kyrkotid och i vår samtid, har nära tillhands att säga något åt det hållet om Franciskus av Assisi. För han dyker upp både här och där. Och han står liksom inte kvar där man ställer honom.

För lite mer än en månad sedan dök Frans upp som den helige gycklaren i Markuskyrkan i Skarpnäck. Och det gjorde han rätt i. Tacka prästen och skådespelaren Ewa Munther för det. Så lämpligt att kyrkans arkitekt Sigurd Lewerentz försåg sin världsberömda skapelse med en teaterscen. Här är en bild från repetionerna. Nu får man hoppas att föreställningen kommer tillbaka till hösten eller våren 2013.

För två år sedan ledde ett projekt i Tysslinge församling Strängnäs stift fram till tre föreställningar av en musikal om Franciskus.

I Stallarholmens församling, också det en församling Strängnäs stift, har man lånat Franciskus namn till församlingstidningen.

Franciskusdagen 4 oktober uppmärksammas av många församlingar i Svenska Kyrkan. Eller borde göra. Särskilt i församlingar som i  Söderköping, Enköping, Trelleborg, Linköping, Stockholm och några till där ”gråbröderna” en gång hade sina kloster.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

 

 

 

 

Publicerat i kultur, kyrkoåret | Lämna ett svar

Om Martin Garlöv

Martin Garlöv är medlem i Svenska kyrkan, i Uppsala Domkyrkoförsamling. Volontärguide i katedralen. Firar gärna mässa i Sankt Ansgars kyrka. Kommunikationsstrateg för Svenska kyrkan i Lund och pilgrimsvandrar med lätt packning mellan kyrkorna i staden.

Vandringar i advent och juletid

Nu vandras det runt i kyrkor och församlinghem. Mer i advent och juletid än någon annan gång under kyrkoåret, skulle jag tro.

– Följ spåren och låt de bibliska figurerna visa berättelsen om julen och varför den firas. Det är ett erbjudande från S:t Staffans församling i Lunds stift. De bibliska figurerna står beredda i församlngshemmet i sina scener för att visa vad som hände när Jesus föddes. Alla är välkomna att följa spåren på golvet och själv läsa den lilla texten vid varje scen. Skolbarn är särskilt inbjudna till guidade visningar.

Foto: S:t Staffans församling

Foto: S:t Staffans församling

 

Och i Östertälje församling i Strängnäs stift finns Brunnsängskyrkan. Också här bjuder man in till julvandring. Den 17 december blir det levande julkrubba för södertäljeborna.

Julvandring i Brunnsängskyurkan

Julvandring i Brunnsängskyurkan

 

I Olaus Petri kyrka i Örebro är det församlingspedagogen Agneta Larsson som tar emot barn från förskolan, skolbarn från sexårs och första klass. Hon tar ängeln Gabriels gestalt och leder barnen och deras lärare runt i kyrkan på en suggestiv vandring.

– Det gäller att fånga barnen från allra första början och aldrig släppa taget. Jag använder inte så mycket rekvisita. Ett vitt röcklin, en sjal, en mantel och ett par vingar för de olika rollerna. Men desto mer suggestion med levande ljus och inte minst musik under de långa sträckorna vi går. Till exempel ”Hosianna Davids son” i samband med att barnen möter ängeln Gabriel och ”Stilla Natt” under julnatten. Dialogen med barnen är viktig, berätta Agneta Larsson för Roland Asplund i en artikel på Svenska Kyrkans nationella intranät.

Hela artikeln med Agneta Larsson på Svenska Kyrkans nationella intranät.

Foto: Magnus Aronson

Foto: Magnus Aronson

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Hur berättar ni om advent och jul för människor – unga och äldre – i din församling? Vilka andra exempel på adventsvandringar, levande julkrubba och julvandringar i kyrkor och församlingshem känner du till? Dela med dig med en kommentar till bloggposten. Bjud gärna på en länk direkt eller mejla till mig, Martin Garlöv martin.garlov@svenskakyrkan.se


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Långfredagens tema och texter

Någonting har gjort att långfredagen fallit ur den vanliga presentationen av kyrkoårets helgdagar i den gemensamma delen av Svenska Kyrkans webbplats. Därför några ord om långfredagen i den här bloggen.

Långfredagens tema  är Korset och den liturgiska färgen är svart. På det avklädda altaret kan finnas fem röda rosor, som symboler för de fem sårmärkena på den korsfäste Jesus. Inga ljus, möjligen en lite oljelampa brinnande.

Den gammaltestamentlig läsning på långfredagen i år, tredje årgången är hämtad från Jesajas bok kapitel 53 och verserna 1-12:

Vem av oss trodde på det vi hörde, för vem var Herrens makt uppenbar? Som en späd planta växte han upp inför oss, som ett rotskott ur torr mark. Han hade inget ståtligt yttre som drog våra blickar till sig, inget utseende som tilltalade oss. Han var föraktad och övergiven av alla, en plågad man, van vid sjukdom, en som man vänder sig bort ifrån. Han var föraktad, utan värde i våra ögon.

Men det var våra sjukdomar han bar, våra plågor han led, när vi trodde att han blev straffad, slagen av Gud, förnedrad. Han blev pinad för våra brott, sargad för våra synder, han tuktades för att vi skulle helas, hans sår gav oss bot. Vi gick alla vilse som får, var och en tog sin egen väg, men Herren lät vår skuld drabba honom. Han fann sig i lidandet, han öppnade inte sin mun.

Han var som lammet som leds till slakt eller tackan som är tyst när hon klipps, han öppnade inte sin mun. Han blev fängslad och dömd och fördes bort, men vem ägnade hans öde en tanke? Han blev utestängd från de levandes land, straffad för sitt folks brott. Han fick sin grav bland de gudlösa, fick vila bland ogärningsmän, fastän han aldrig hade gjort något orätt, aldrig tagit en lögn i sin mun.

Men Herren tog sig an den han sargat, botade den som gjort sig till ett skuldoffer. Han skall få ättlingar och ett långt liv, och Herrens vilja skall förverkligas genom honom. När hans elände är över skall han se ljuset och bli mättad av insikt. Min tjänare, den rättfärdige, ger rättfärdighet åt många och bär deras skuld. Jag skall ge honom hans andel bland de stora, låta honom dela byte med de mäktiga, för att han var beredd att dö och blev räknad som syndare, när han bar de mångas skuld  och bad för syndarna.

Den andra läsningen, episteln är från Paulus brev till hebreerna, kapitel 10, vers 9-25:

Så kan vi då, mina bröder, tack vare Jesu blod frimodigt gå in i helgedomen på den nya och levande väg genom förhänget – hans kropp – som han har invigt åt oss. Vi har en stor överstepräst som är satt att råda över Guds hus.

Låt oss därför träda fram inför Gud med uppriktigt hjärta och i full trosvisshet, med ett hjärta som renats och inte vet av någon synd och med en kropp som badats i klart vatten. Låt oss orubbligt fortsätta att bekänna vårt hopp, ty han som gav oss löftena är trofast.

Låt oss ge akt på varandra och sporra varandra till kärlek och goda gärningar, och låt oss inte försumma våra sammankomster, som några brukar göra, utan uppmuntra varandra, och detta så mycket mer som ni ser att dagen närmar sig.

Och evangeliet är hämtat från lärjungen Johannes evangelium, kapitel 19, vers 17-37:

Jesus bar själv sitt kors ut till den plats som kallas Skallen, på hebreiska Golgota. Där korsfäste de honom tillsammans med två andra, en på var sida med Jesus i mitten. Pilatus hade också låtit skriva ett anslag som sattes upp på korset, och där stod: Jesus från Nasaret, judarnas konung. Detta lästes av många judar, eftersom platsen där Jesus korsfästes låg strax utanför staden, och texten var på hebreiska, latin och grekiska. Men judarnas överstepräster sade till Pilatus: ”Skriv inte: Judarnas konung, utan vad han själv har sagt: Jag är judarnas konung.” Pilatus svarade: ”Vad jag har skrivit, det har jag skrivit.”

Soldaterna som hade korsfäst Jesus tog hans kläder och delade upp dem i fyra delar, en på varje soldat. De tog också långskjortan, men den hade inga sömmar utan var vävd i ett enda stycke. De sade därför till varandra: ”Vi skär inte sönder den utan kastar lott om vem som skall ha den.” Ty skriftordet skulle uppfyllas: De delade upp mina kläder mellan sig och kastade lott om min klädnad.Det var vad soldaterna gjorde.

Men vid Jesu kors stod hans mor och hennes syster, Maria som var gift med Klopas och Maria från Magdala. När Jesus såg sin mor och bredvid henne den lärjunge som han älskade sade han till sin mor: ”Kvinna, där är din son.”  Sedan sade han till lärjungen: ”Där är din mor.” Från den stunden hade hon sitt hem hos lärjungen.

Jesus visste att nu var allt fullbordat, och för att skriftordet skulle uppfyllas sade han: ”Jag är törstig.”  Där stod ett kärl som var fyllt med surt vin. De satte därför en svamp som doppats i det sura vinet på en isopstjälk och förde den till hans mun. När Jesus hade fått det sura vinet sade han: ”Det är fullbordat.” Och han böjde ner huvudet och överlämnade sin ande.

Eftersom det var förberedelsedag och kropparna inte fick hänga kvar på korset under sabbaten – det var en stor sabbat – bad judarna Pilatus att de korsfästas benpipor skulle krossas och kropparna tas bort.  Soldaterna kom därför och krossade benen på dem som var korsfästa tillsammans med Jesus, först på den ene och sedan på den andre. Men när de kom till Jesus och såg att han redan var död krossade de inte hans ben, utan en av soldaterna stack upp sidan på honom med sin lans, och då kom det ut blod och vatten.

Den som såg det har vittnat om det för att också ni skall tro; hans vittnesbörd är sant, och han vet att han talar sanning. Detta skedde för att skriftordet skulle uppfyllas: Inget ben skall krossas på honom. Och på ett annat ställe heter det: De skall se på honom som de har genomborrat.

Långfredagens psaltarpsalm har nummer 22. Den börjar med orden: ” Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?

Bilden av Jesus på korset finns i Bror Hjorts museum i Uppsala.

Lent heter fasta på engelska. Visst låter det mjukare och lättare?

Idag är det Askonsdag, Med denna dag markeras i kyrkoåret inledningen på den kristna fastetiden fram till påsknattens mässa. I hela Svenska kyrkan, i församlingar firas Askonsdagen, om än på lite olika sätt.

På flera håll har man tidigare idag bränt palmkorsen som gudstjänstdeltagarna viftade med under Hosianna-sånger vid förra årets Palmsöndag. Med sotet har många nu ikväll i askonsdagens mässa tagit emot korsets tecken på sina pannor.

Fastetid är en tid för att avstå, för att leva livet med andra prioriteringar och andra perspektiv. Ida och Magnus Myrberg är medlemmar i Uppsala Domkyrkoförsamling. För Dagens Nyheters reporter har de öppnat sitt hem och berättar om hur de låter fastetiden sätta spår i deras liv under de kommande sju veckorna.

Tillägg: En internationell Facebook-grupp föreslår en fasta där grejen är att börja göra bra saker

Använd gärna kommentarfältet för att berätta om hur din församling firade Askonsdag idag och vad som händer hos er i fastetiden.


Använd gärna kommentarfältet för att berätta något om hur du själv väljer att fasta. Vad kan du dela med dig av som uppmuntrar och ger andra kraft att göra något av sin fasta i år?

Välkommen att ansluta dig till Nätverket Livet i Svenska Kyrkan. Här kan du dela med dig med fler kommentarer, blogga, diskutera, skriva texter, ladda upp bilder och videor.

Änglarnas Dag

Idag är det änglarna som är tema för Svenska Kyrkans gudstjänster. Finns det änglar? Vad tror du?

Prästen och kyrkoherden Lars B Stenström är en lika flitig som läsvärd bloggare. Idag skriver han om änglarna. Han föreslår sina läsare att hålla lite extra noga utskick efter Guds sändebud:
Så håll lite extra nogrann utkik. Just i ögonvrån kanske ett ljusfenomen glimmar till? Eller möjligen kommer det gäster på besök. Då ska man vara extra uppmärksam – det kan vara änglar…

En psalm som sjungs i många kyrkor idag har nummer 167 Gud låter sina trogna här…
Bilden är hämtad från en kanadensisk webbplats med gudstjänstinspiration.