Förnyad demokrati för fler medlemmar

Umeå Maria församling håller kallar medlemmarna till församlingsmöte och håller öppet kyrkoråd. Kyrkoordningen är inget hinder för hålla församlingsmöten dit alla medlemmar i församlingen inbjuds. Ja, även de som deltar i församlingslivet fast de är medlemmar i en annan församling kan vara med. Det gäller ju att brygga över församlingsgränser, så att de inte blir ett hinder. För det är inte så de var menade.

Maria församling höll församlingsmöte efter högmässan i söndags, den 11 september. Det är ett möte  som brukar inleda hösten i den församlingen. Varje vår har man också församlingsmöte, eller Kyrkforum som det heter här.

Där ges plats för en öppen diskussion mellan gudstjänstfirarna och de förtroendevalda som sitter i församlingens styrelse, kyrkorådet. Mötet i söndags handlade om det styrdokumentet för församlingen som revideras varje år. Här skrivs in vad som är viktigt i Maria församling och vad som bör hända under året som kommer. Kyrkorådet tar i samarbete med de anställda upp förslagen från församlingsmedlemmarna och så småningom hamnar en del av förslagen i styrdokumentet.

Efter Kyrkforum sätter sig kyrkorådet och håller möte inför öppna dörrar i församlingssalen. Där behandlar man budget- och framtidsfrågor, sådant som passar bra i det sammanhanget. Så skedde också i söndags, i Umeå Maria församling.

Det finns förlorade möjligheter till medlemsinflytande genom direktdemokrati i Svenska Kyrkan, som det går att leta upp och återerövra. Och det finns ingen anledning att vänta på ”bättre tider” eller att avstå i avvaktan på vad som kan tänkas komma ut av den strukturutredning som nu remissas.

Länk till ett bläddervänligt digitalt ex av strukturutredningen Närhet och samverkan.

 

 

Tre mötesplatser, en tidning varje månad och frågor till alla utträdare

Björnekulla-Västra Broby församling har inte lika många medlemmar som förr. Orsakerna är flera: De som flyttar in i församlingen är inte medlemmar i lika hög grad nuförtiden. De som föds döps inte lika ofta. Och det finns medlemmar som utträder.

Frågan har debatterats i Helsingborgs Dagblad och i kyrkofullmäktige. Nu berättar Helsingborgs Dagblad att församlingen satsar på medlemskommunikation för att möta medlemsminskningen. Under året satsar man på tre större händelser på orten: Torparedagarna i Åstorp, Hyllinge kyrkas 30-årsjubileum och Första Advent i Perslund.

Församlingens tidning sk komma ut oftare – en gång i månaden. En tredje nyhet är att församlingen kommer att be alla som utträder att svara på en enkät. Förra året var det 189 som sa upp sitt medlemskap i församlingen och i Svenska Kyrkan. Nu ska enkätsvaren ge besked om varför.

Björnekulla-Västra Broby församling ligger i Lunds stift. Stiftets biskop Antje har tagit initiativ till en satsning på medlemskap, som ett av tio högst priorterade områden under 2011.

Församlingarna i Malmö är de inom Lunds stift som har lägst andel medlemmar bland människorna som bor inom deras gränser. Det uppmärksammar flera medier idag: Sveriges Radio, Helsingborgs Dagblad

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Kyrkoherde i Örebro: Vissa avhoppare kommer tillbaka

I en intervju för Sveriges Radio Örebro berättat kyrkoherden i Nikolai församlingar att han möter människor som hoppat av Svenska Kyrkan men nu kommer tillbaka.

Församlingarna i Örebro gjorde för några år sedan en undersökning där 100 som sagt upp sitt medlemskap i Svenska Kyrkan det senaste året fick frågan om de kunde tänka sig bli medlemmar igen. Då svarade varannan att det var tänkbart.

Om skälen för att säga upp sitt medlemskap säger Ingemar Söderström till Sveriges Radio:

– En del säger att man inte har råd helt enkelt. Man sitter kärvt åt ekonomiskt, och tycker inte att man vill prioritera att vara medlem i kyrkan. En och annan säger ju att jag är inte religiös, eller jag har inte intresse och så.

Och det han säger stämmer väl överens med flera undersökningar som gjorts inom Svenska Kyrkan på senare år. Ekonomiska skäl för att inte vara medlem överväger och en stor grupp avhoppare är unga män.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Möt medlemmar som ifrågasätter sitt medlemskap

Under hösten aktualiseras alltid frågor om medlemskap i Svenska Kyrkan och hur de med särskilt informationsansvar kan tala om medlemskap med andra medlemmar.

Kyrkokansliet i Uppsala påminner därför om de sidor på Svenska Kyrkans intranätetsom handlar om kommunikation och där det finns ett avsnitt om att kommunicera medlemskap. Förhoppningen är att sidorna ska kunna väcka intresse och inspiration för att tala om medlemskap i församlingarna. Så här står det på intranätet:
”Nu är det dags att kommunicera om medlemskap och vad man som medlem är en del av. Oktober månad är den månad som har flest utträden och många människor funderar över kyrkan och religionens roll. Svenska kyrkan behöver öka synligheten och inbjuda till samtal på olika sätt.”

Långt ifrån alla medlemmar i Svenska Kyrkan har full koll på vad som händer och sker i deras församlingar, på den breda verksamheten och vad medlemsavgiften ska räcka till. Det finns så mycket att berätta om.

På intranätets sidor om att kommunicera medlemskap finns material och inspiration av olika slag:
exempel från församlingarnas webbplatser, ”sju själ för medlemskap”,  intervjuer med Christina Jutterström och Elin Grelsson för användning i församlingblad och på webb, information om sökordsoptimering exempel på hur Svenska Kyrkans Informationsservice bemöter utträdare länkar vidare till annat material, bland annat om satsningen på bönewebb och bönepocket.

Se här hur nysatsningen på bönewebben beskrivs i Svenska Kyrkans Tidning.

Läs mer: Kommunicera medlemskap

Du som är medlem i Svenska Kyrkan men saknar inloggning till intranätet kan ta kontakt med din församling och fråga om hur du ska kunna ta del av den allmänna information som finns i nätet.

Uppenbara för oss ditt dops hemlighet: ett enda vatten och en enda mänsklighet

Anna Karin Hammar är präst i Svenska Kyrkan och blev teologie doktor 2009 på en avhandling som heter Skapelsens mysterium, skapelsens sakrament. Hon har forskat om det kristna dopet i mötet mellan tradition och situation.
Sin avhandling inleder hon med berättelsen om sitt eget dop i Norra Rörums kyrka en söndag i slutet av maj 1951. Hon var bara en månad gammal. Hennes mors och tant Martas berättelse om dopdagen, skriver hon, har följt henne genom livet. 
Svenska Kyrkan är den kyrka i Sverige som både döper flest barn och flest vuxna. Bortsett från begravningar är det knappast något annat kyrkligt och existentiellt skeende i det svenska samhället som påverkar lika många människor som dop av barn i Svenska Kyrkan. Anna Karin Hammar skriver om föreställningen om en klyfta mellan Gud och världen, om en Gud enbart bortom vår värld, som ett hinder för gudatro och ett skäl att inte tro. 
Hennes arbete med dopteologi leder vidare till en förståelse av vad det innebär att leva i sitt dop, av de döptas gemensamma uppdrag i kyrkan.  
Till Ideellt Forums Idédagar 2010 kom hon för att hålla årets huvudföredrag. Hon talade om dopet och om uppdraget att vara kyrka i samtiden.

Det här referatet är skrivet av en av hennes åhörare Martin Garlöv, i Söderledskyrkan lördag 2 oktober. Anna Karin Hammar har ställt manuset för sitt föredrag till förfogande för publicering på den här bloggen. Läs hennes egna ord här.

När Anden sänker sig ned över Jesus då han döps av Johannes i Jordan, är det för att Jesus ska träda fram som Messias, den smorde.  Senare, i Nasarets synagoga, läser han han ur Jesajas bok den profetia som handlar om honom själv. Berättelsen finns i Lukas evangelium.
För de första kristna är Jesus Kristus som den smorde. Apostlagärningarna 10:18 visar att det redan från början var en allmän trosuppfattning.
Alla som följer Jesus blir smorda i dopet. Det är ett bemyndigande som heter duga. Som vore de kungar, präster och profeter är alla döpta myndiga att handla på Guds uppdrag. Varje människa kan företräda Gud och Guds rättfärdighet, så att guds vilja blir förverkligad. Alla är kallade att hålla sitt hjärta levande, vara som de ortodoxa säger, vara skapelsen präst.
I det kristna dopet ligger en jämlikhetsrevolution, som ibland har gått förlorad i kristen förkunnelse.  Likväl finns det revolutionära budskapet i Nya testamentet. I sitt brev till galaterna, kapitel 3:28 skriver Paulus: Här är ingen längre jude eller grek…
Med detta läggs grunden för demokratin. Men har då inte demokratin sin vagga i Grekland? Det kan man undra och invända, sa Anna Karin Hammar.
Demos betyder folk. Kratei betyder styra. Demokrati är när folket styr. Den form av demokrati som fanns i antiken var en direktdemokrati som inte omfattade varken kvinnor, slavar eller främlingar. De fria männens direktdemokrati kunde upprätthållas i de små städerna från det tredje århundradet före Kristi födelse.
Anna Karin Hammar lyfte fram det kristna dopet som uttryck för och ett gestaltande av en mycket starkare jämlikhetsidé. Hon talade om hur Platon som reserverade styret till de förnuftiga. Det är av stor betydelse att uppmärksamma vilka som därmed ställdes utanför. Därför har den kristna traditionen haft en avgörande betydelse för den jämlikhetsrevolutionen som ännu är pågående.
Demokratin i sin moderna form uppträder först med de nordamerikanska staternas frigörelse och självständighetsdeklarationen från 1776.
I den kristna tradition är vi menade vara varandras jämlikar, döpta till präster, profeter och kungar på samma gång. Med dopet ger en grund blir demokrati det som kan delas av alla. Dopet har genom historien uppfattats som omstörtande. 
Historiens spår visar hur omstörtande det kristna dopet har varit. Och vilket motstånd som funnits.
Till exempel så tillätt inte de amerikanska slavägarna först att deras slavar döptes. När man senare accepterade dop av slavar så hade lagar stiftats så att slavarna samhällsstatus inte skulle ändras. Anna Karin hammar stödde sig på forskaren Melva Costen.
Vi i den kristna kyrkan bär och gestaltar en särskild berättelse om dopet som gör alla till jämlikar. Låt oss vara mycket rädda om den berättelsen, uppmanade Anna Karin Hammar. Till uppdraget att vara kyrka hör att berättelsen blir så levande att den hörs ända in i migrationsministerns kontor.
Smörjelsen av den döpte var en rituell handling som upphörde i Sverige i och med Olaus Petri andra dopordning på 1500-talet. Laurentius och Olaus Petri hade studerat med den tidige Martin Luther som lärare. Det gjorde att gudstjänstordning blev lik den tidigare katolska ordningen, till skillnad från de danska och norska.
Det intressanta är att de ortodoxa har bevarat smörjelsen i dopet och bara där, sa Anna Karin Hammar. Den västliga katolska traditionen använder smörjelse vid flera andra tillfällen.
Anna Thorén från Umeå frågade om det Anna Karin Hammar sagt om att vi döpta i kyrkan tillsammans gestaltar en berättelse i dopet. Är det verkligen vi och inte Gud som handlar dopet? Du talar om Gud och Kosmos, sa hon också till Anna Karin, är det någon skillnad?
Anna Karin svarade att hon gör skillnad på Gud och människa. Men inte så stor som man gjort i den västliga kristna traditionen. Ortodoxerna lyfter fram bibelordet om att Gud är den som verkar i er, både i vilja och gärning.  Detta kallas synergism, förklarade Anna Karin. Ordet kommer av synergi som i t.ex. synergieffekt.
Hennes tes var att kristna i den västliga kyrkans tradition har för vana att Gud och människa som konkurrenter. Se det hellre så att både vi kristna och Gud handlar fullt i dopet. 100 procent människa och 100 procent Gud, sa Anna Karin Hammar. En del teologer talar om en kontraktiv skillnad, där Gud och människa inte är varandras konkurrenter.
I min avhandling utvecklar jag saken något, berättade Anna Karin Hammar. Jag har påbörjat en trinitarisk skapelseteologi. Jag stöder mig på den nicenska trosbekännelsen där Gud i hela sin treenighet och i alla de tre artiklarna bekänns som skaparen.  För mig är allt skapat genomdrängt av Guds trinitariska kärlek. Jag kan inte röra mig i kosmos, inte i mitt eget inre utan att befinna mig på en plats som omfattas av guds kärlek. 
Dopet är en manifestation av den genomströmmande kärleken, en epifania, sa Anna Karin Hammar. Jag ser dopet som ett berg som går i dagen, en källåder som brister fram i det fria, för att manifestera Guds kärlek.
En åhörare frågade hur Anna Karin ställer sig till Dag Hammarskölds ord: Icke jag. Utan Gud i mig.
Anna Karin svarade att man lugnt kan se hur Hammarsköld står i den västliga traditionen. Den finns hos Paulus, hos Martin Luther. En tradition som kan vara viktig i vissa lägen, men ensam är den för negativ i sin människosyn.
En annan åhörare frågade om detta med 100 % Gud och 100 % människa? Är det samma som att tala om människan som guds avbild. Anna Karin svarade att hon inte riktigt vet. Men visst är tanken om människan som Guds avbild är stark i den judiska tradition som den unga kyrkan tar till sig.
Det var en strid under reformationstiden om hur förstörd människan var, berättade Anna Karin Hammar. Om jaget beskrevs som en dyrbar pärla, kunde den sotas utan att förstöras? Eller fanns det pärlor så smutsade att de var helt förlorade?

Anna Karin Hammar underströk att Gud och människa inte står emot varandra. Skillnaden mellan det gudomliga och mänskliga beskrev hon som icke-kontrastiv. Bestämningarna utesluter inte varandra. Se det som jordgubbar och glass. Inte antingen eller.

Jag tror att frågan om människosyn och gudatro är beroende av ett lutherskt arv som vi kan behöva göra upp med, sa Anna Karin och pekade på skillnader mellan den lutherska teologin med hemvist vid universiteten i Lund respektive Uppsala.

Vi kristna gestaltar i dopet en berättelse om Gud som älskar var och en av oss och kommunicerar med varje människa på ett unikt sätt. Vi hör alla samman. Handpåläggning liksom att vi kallas vid vårt namn i dopet  dopet gestaltar att varje människa är ett subjekt som tar emot sitt djupaste jag i mötet med Gud. Löftet i dopet är ett löfte om Kristi närvaro i en vardag som inte är ny. Det vi ber är att öppna oss för Gud i våra liv. gud är vårt innersta och yttersta.
Andlig fördjupning i vår egen tid kan ta sig olika uttryck: t.ex. som pilgrimsvandring, heliga danser, eller meditation. Ingen människa är framme, ingen är färdig, vi är alla på väg. Vi söker och vi sökes. Som pilgrimer öppnar vi oss med alla sinnen. Det vi ser, hör, känner och förnimmer
Det är en kristen praxis och att andliga övningar syftar till  att öva upp sin lyhördhet för Guds kommunikation. Vi är olika och Gud har ett sätta att kommunicera med oss som de vi är. Älskade som de vi redan är – inte som de vi eventuellt kan bli.
Öva dig i att höra Guds språk. Ignatius av Loyola har gett oss en metod: att varje kväll tacka Gud för dagen som gått, gå igenom den och allt man varit med om. Alla möten, tankar, upplevelser, det man såg och hörde: Solen som sken, fågel som sjöng. Går igenom och ta det till sig. För att öva sig att ta emot Guds gåvor och för att kommunicera med Gud. Det enkelt kan det vara. 
Kristen tro är egentligen inte så svårt. Ändå springer vi ofta förbi det enkla.
Det hör till uppgiften för kyrkan idag att gå med människor så att de kan få tillgång till sitt djupaste jag. Att hjälp människor också i deras individualism att få tillgång till kommunikationen med Gud.
Också detta för att vi på djupet hör samman. Dopet är en berättelse om oss alla och en var. 
Där slutade Anna Karin Hammar sitt föredrag. Det här var ett referat skrivet av Martin Garlöv på plats i Söderledskyrkan lördag 2 oktober 2010. Vill du läsa vad Anna Karin verkligen hade skrivit för föredrag och vad hon sa till deltagarna i Ideellt Forums Idédagar 2010 så finner du texten här.
Svenska Kyrkans Tidning bevakade Idédagarna och fångade upp Anna Karins slutsats av den nya utmaningen för kristna i Sverige i en tid när fåtalet är medlemmar i en kyrka: ”Men finessen är att just som särskilda har vi ett värdefullt bidrag till samhörigheten i världen. Det är min teologiska tes.”
Rubriken på Anna Karin Hammars föredrag var: Uppenbara för oss ditt dops hemlighet: ett enda vatten och en enda mänsklighet. Ett elegant sätt att tala om dopet med ord direkt inspirerade av orden från mässan: 
Kristus, du som blev ett svar på vår bön, ett bröd för vår hunger,
hjälp oss nu att vara ditt svar till dem som saknar vad vi äger i överflöd.
Hjälp oss att höra det rop som du har hört,
förstå den nöd som du har förstått,
tjäna den mänsklighet som du har tjänat.
Uppenbara för oss ditt bords hemlighet –
ett enda bröd och en enda mänsklighet.

Antecknade i kyrkböckerna kan bli medlemmar

”De antecknade” är ett nytt projekt inom Kyrkokansliet i Uppsala som handlar om att nå ungdomar  som antecknats i Svenska Kyrkans medlemregister utan att de är döpta och därför inte medlemmar.

Barn som är födda efter den 1 januari 1996 – när Svenska Kyrkan ändrade sina medlemsregler – och som inte döpts, men genom att en förälder eller båda var medlemmar i Svenska Kyrkan när det föddes har antecknats i Svenska kyrkans register i avvaktan på dop. Ett skäl till anteckningen är också att de hör till en familj där de myndiga vuxna är medlemmar. När antecknade barn blir myndiga och vuxna, så kommer anteckningen att tas bort.

I snart 15 år har det talats en del om vikten av att kommunicera med föräldrarna, med barnen och ungdomarna, för att återkommande erbjuda dop och medlemskap. Många ungdomar döps inför sin konfirmation. Men alla ungdomar som är antecknade är inte med i konfirmationsundervisningen.
Projektet ”De antecknade” har startats för att hitta nya vägar att nå de antecknade ungdomarna. Först görs en inventering i några församlingar och stift för att se vad som redan görs – och vad som borde göras, kan man tänka. Det kan finnas upp emot 200.000 barn och ungdomar antecknade i Svenska Kyrkans  medlemsregister. Några tiotusentals av dem närmar sig sin 18-års dag.  
På Svenska Kyrkans gemensamma intranätet kommer det senare i år att finnas inspirationsmaterial, goda exempel och verktyg för församlingar och stift. Det kan man nu läsa på samma intranät.

För mer information, kontakta Svenska kyrkans informationsservice 018-16 96 00 och  Marja-Anne Casparsson

Läs mer om de unga antecknade: En debattartikel av Johan Blix, först i Svensk Kyrkotidning och Mikael Pålsson senare i samma tidning. Båda också här på Livet i Svenska Kyrkan.

Kommunicera med antecknade som kan bli nya medlemmar

Hur Svenska Kyrkans församlingar ska möta de odöpta barn och ungdomar som är antecknade i kyrkobokföringen får en särskild aktualitet de närmaste åren. 2014 blir de unga myndiga som är födda 1996. Det var det året som nya medlemsregler i Svenska Kyrkan trädde i kraft.

Livet i Svenska Kyrkan uppmärksammade förra veckan ett debattinlägg i Svenska Kyrkotidning skrivet av prästen Johan Blix. En version har han lagt ut på sin egen blogg. Det han skrev fick Mikael Pålsson att fatta pennan. Han är också präst, har varit kyrkoherde och är nu stiftsadjunkt i Uppsala stift. Men Mikaels tillåtelse publiceras hans text här:
Johan Blix har både rätt och fel 

Johan Blix skriver om de antecknade ”18-åringarna som kastas ut ur kyrkans register”. Det handlar om den grupp barn och ungdomar som fram till sin myndighetsdag står antecknade i kyrkobokföringsregistret i avvaktan på dop eller meddelande om kyrkotillhörighet. (Kyrkoordningen, Kap. 56 3§) Att de står som antecknade innebär inget annat än att församlingen har tillgång till deras personuppgifter för att kunna inbjuda till dop och konfirmation.  

I detta håller jag helt och hållet med Johan Blix. De antecknade är inte medlemmar i Svenska kyrkan och därför handlar det inte om förlust av medlemmar den dag de fyller 18 år utan enbart en om förlorad möjlighet att enkelt komma åt deras personuppgifter. De har aldrig varit medlemmar, men församlingen har haft 18 år på sig att inbjuda dem till dop och konfirmation. 

Nu är de myndiga och kan därför inte längre stå antecknade i församlingens register på grund av att minst en av vårdnadshavarna tillhör Svenska kyrkan. 

Johan Blix skriver: ”därför skall vi, enligt nu gällande regler, tillskriva dem på 18-årsdagen och påpeka för dem att de faller ur registret om de inte döps”. Detta är inte korrekt. Det finns inget sådant krav i Kyroordningen, inte ens någon uppmaning. Det gör det däremot vad gäller den andra gruppen som Johan Blix talar om; de medlemmar som är under 18 år och inte är döpta. Dessa odöpta medlemmar blev antingen medlemmar enligt den ordning som gällde före 1996, eller så är de av sina föräldrar aktivt anmälda som medlemmar utan dop, vilket är möjligt att göra enligt Kyrkoordningen, 29 Kap. 3§. 

Enligt Kyrkoordningen 19 Kap 9§ skall unga personer som tillhör Svenska kyrkan utan att vara döpta informeras om bestämmelserna för kyrkotillhörighet samt erbjudas dopundervisning och dop. Detta skall alltid göras året före 18-årsdagen och det är kyrkoherdens ansvar att det blir gjort. Svenska kyrkan är en kyrka som först och främst grundar sitt medlemskap på dopet och markerar detta genom att inbjuda till dopundervisning och dop inför myndighetsåldern. De som väljer att inte bli döpta kommer att tillhöra Svenska kyrkan så länge de så önskar. 

Johan Blix undrar om man inte borde ha kontaktat 18-åringarna tidigare. Detta görs både därför att kyrkoordningen föreskriver det och som en del i församlingens uppgift att utföra sin grundläggande uppgift; gudstjänst, diakoni, undervisning och mission. Församlingen är skyldig att inbjuda alla antecknade till dop innan sex månaders ålder, alla medlemmar och antecknade året innan de fyller 15 till konfirmation samt alla odöpta medlemmar till dop året innan de fyller 18. (Kyrkoordningen, 19 kap. 8-9§ och Riktlinjer för Svenska kyrkans konfirmandarbete sid. 29 punkt 4.) Detta är vad som krävs, men naturligtvis gör de allra flesta församlingar långt fler inbjudningar av olika slag fram till att de antecknade fyller 18 år. 

Hysterin kring 18-åringarna är överdriven och ofta felaktig. I detta ger jag Johan Blixt Blix rätt. Vad gäller de antecknade handlar det enbart om att ta vara på den sista chansen att inbjuda innan möjligheten försvinner. Vad gäller de odöpta medlemmarna är en inbjudan inför myndighetsåldern rimlig utifrån att Svenska kyrkan vill grunda sitt medlemskap i första hand på dopet. 

Mikael Pålsson, stiftsadjunkt och konfirmandinspiratör, Uppsala stift 

Om samma sak med citat från Johan Blixs debattartikel här i bloggen Livet i Svenska Kyrkan förra veckan.

Hur tänker du om saken? Hur vill du att församlingar ska göra? Har du bra exempel att dela med dig av? Vad  skulle kunna göras bättre och vad behöver läggas till? Skriv en kommentar eller skriv till martin.garlov@svenskakyrkan.se

Fiska medlemmar är en bra sak. Det finns många sätt.

Att låta sig inspireras av andras goda exempel, kan man gott göra. Inte så sällan är det lika bra att sno rakt av. Svenska Kyrkan borde rakt av sno det offensiva och tillgängliga sätt som vår finska systerkyrka erbjuder medlemskap.

Svenska Kyrkans Tidnings avgående chefredaktör Dag Tuvelius bloggar om den nya kyrkliga webbsajten blimedlemikyrkan.fi

Så bra. Tack påminnelsen. Båda läser vi svenskspråkiga Kyrkpressen som skrev om det nya finska sättet att erbjuda medlemsskap för en tid sedan. Sajten har varit i drift sedan förra sommaren och blivit en ren succé.

Uppenbarligen spelar lättillgängligheten roll. Både för de senaste årens våg av utträden och nu också för inträdena. Erfarenheter av inträdesblanketter i magasinet Amos talar samma språk.

Magasinet Amos är förstås Svenska Kyrkans eget, som ges ut av samma Berling Press som också ger ut Kyrkans Tidning och Sändaren. Det är församlingar runt om i landet som köper Amos för att dela ut magasinet till hushållen i församlingen. En missionsinsats i storformat, sex gånger varje år i en miljonupplaga.

Det slår mig att Dag Tuvelius, som började blogga under Politikerveckan på Gotland förra året, gott kunde fortsätta skriva för oss andra i bloggform även när han i vår lämnar Svenska Kyrkans Tidning. Han skriver personligt och kan säkert bli en friare röst när han lättar från tidningens chefsstol.

De flesta unga som lämnar Svenska Kyrkan kan tänka sig bli medlemmar igen

-För de unga är utträdet en fråga om ärlighet. Så kommenterar prästen Jonas Lindberg resultatet av sin forskning om 18-30-åringarna som lämnar Svenska Kyrkan.

Han är själv präst i stora Uppsala Domkyrkoförsamling. Sedan fyra år tillbaka har han sett till att församlingen lämnat en enkät till dem som sagt upp sitt medlemsskap i församlingen. Med inriktning på svaren från de unga har han nu samlat sig till en D-uppsats som kommer få sin fortsättning när han nu blir doktorand. Uppsatsen har fått titeln När det stora blir viktigare än det lilla

Kyrkans Tidning nr 2/2010 (sid 22-23) har en intervju med Jonas. För tidningens Barbro Matzols berättar han att det är dubbelt så vanligt med utträden bland unga vuxna 18-30 år som bland äldre.

Uppsala Domkyrkoförsamling är med många studenter en ung församling. Var tredje vuxen medlem är – trots utträden – under 30 år. Om det går att få tillbaka dem som medlemmar är osäkert, menar Jonas Lindberg. Men han vet att bara en av tre säger direkt nej till att återvända till kyrkan.

- Grundproblemet är människors svaga relation till kyrkan, säger Jonas Lindberg till Kyrkans Tidning. 

Hämta Jonas Lindbergs uppsats När det stora blir viktigare än det lilla på hans egen webbplats.
Så här skrev Jonas i en artikel på församlingens webbplats våren 2009:

Ofta ges en bild av att den vanligaste utträdaren ur Svenska kyrkan är en man i övre medelåldern med hög inkomst. Den bilden stämmer dock inte alls – åtminstone inte i Uppsala. I denna unga stad är det istället vanligare med utträden ju yngre människor är, med undantag av barn och tonåringar. 

I den utträdarenkät, som domkyrkoförsamlingen har genomfört för fjärde året i rad, framgår det, inte oväntat, att den kyrkliga förankringen genom bland annat dop och konfirmation bland utträdarna sakta blir allt svagare. En stor skillnad i året enkät gentemot de föregående är också att cirka 60 procent av deltagarna anger att deras tro skiljer sig (för mycket) från kyrkans för att de ska vilja fortsätta vara medlemmar, mot omkring 50 procent under de tre tidigare åren. 

Friare församling för att behålla medlemmar

Sten Dellby är en av många aktiva i den lilla församlingen Äspered i Skara stift. Han skrev en krönika i veckan som gick på Stiftets webbplats. Där berättade han om det stora steget att riva ett gammalt församlingshem för att bygga ett nytt. Och att det är i det nya församlingshemmet man samlas till gudstjänst mycket oftare än i kyrkan. Krönikan handlar också om de alltmer märkbara nackdelarna med en otidsenlig regel för medlemskap i Svenska Kyrkan:
Ytterligare vemod väcker insikten att vi har aktiva som har valt att lämna Svenska kyrkan.
För personer som gillar vår verksamhet, men som bor utanför församlingen, kan medlemsavgiften till en helt annan församling kännas tung. Man lämnar kyrkan och ger i kollekt en summa som motsvarar den medlemsavgift man sparar.
Bättre hade naturligtvis varit om man hade kunnat bli medlem i vår församling utan att behöva bo här. Det är därför synd att kyrkomötet avslog motioner som syftade till friare församlingstillhörighet.
Det är klart att det var en helt annan sak i den gamla enhetskulturen där Svenska Kyrkan nära nog hade monopol och i en tid när människor bodde och arbetade på samma fläck, många gånger livet igenom. Men idag 2009 ser verkligheten annorlunda ut. Känslan av tillhörighet behöver bekräftas. Valfriheten behöver öka.
Äspereds församling ingår i Toarps pastorat. Det nya församlingshemmet invigdes i år, sista helgen i augusti. Gudstjänst och verksamhet bygger här på visionen om öppna dörrar mellan allt och alla. I församlingen finns en EFS-förening.