Casa i Vadstena: Petra Stenholm är stammis med egen nyckel

När Vadstena och Dals församlingar öppnar församlingshemmets kök för ungdomar från sexan och uppåt som vill dela frukost en vanlig vardagsmorgon, då har en av ungdomarna fått nyckel och kan öppna för kamraterna. Köket är en vuxenfri zon, berättar ungdomarnas ledare Lena Ahnér och Peter Wigren för Svenska Kyrkans Tidning 29 mars 2012.

Tidningens reporter tycket inte att det är mycket som ”skvallrar” om att det här är frukost i en kristen församling. Hon ser några kors och en målad skateboard med Jesus på. Men ungdomarna har säkert märkt mer. De vet att de går till församlingshemmet och här möter de ungdomsledarna som är kristna. Och webbplatsen berättar ännu mer.

Frukostklubben på Casapilgrim ärär öppen måndag till fredag från klockan halv åtta till nio. Här är alla ungdomar från årskurs sex välkomna att starta dagen före skolan med gröt, fil och musli, mackor te och chocklnad. Huset öppnar klockan sju då de som har ansvarar i köket kommer och fixar. Frukosten kostar bara 10 kr. Det går att skriva upp sig på allinclusivelista och då får man frukost 20 gånger för bara en hundring.

Lena och Peter har Casa som sin arbetsplats, så huset är oftast öppet hela dagarna. Och på söndagskvällar från klockan 18.

Bilden är lånad från webbplatsen Casapilgrim

 

Vad händer i den unga delen av din församling? På vilket sätt visar de vuxna i din församling förtroende för de yngre medlemmarna? Vilka får vara med och påverka? Vilka får nyckel? Vilka får ta ansvar? Hur märks det att barn och ungdomar i din församling känner att församlingshemmet och kyrkan också tillhör dem? Vilka nya sätt att jobba kan du berätta om?

Använd gärna kommentarfältet för att berätta om livet i Svenska Kyrkan från din horisont. Eller skriv till mig, Martin Garlöv martin.garlov@svenskakyrkan.se och berätta så ska jag dela med mig vidare här på bloggen.

 

Östervåla: Volontärprojekt med second hand och kafé

Solrosen heter en second-handbutik och kafé i Östervåla i Uppland. Det startade för ett år sedan, men nu utökas verksamheten med ett volontärprojekt.  Verksamhetsledare är Eva Dahlén-Persson och hon arbetar tillsammans med Svenska kyrkan, Lions i Tärnsjö/Östervåla och studieförbundet Bilda.

– Vi vill knyta till oss människor och organisationer i bygden som vill göra insatser av olika slag. Det behövs goda krafter som verkar för att motverka utsattheten och att stärka sammanhållningen i bygden, säger Håkan Nilsson, kyrkoherde i Östervåla Harbo pastorat till Uppsala Nya Tidning.

Volontäråret i Svenska Kyrkan – en hotad institution

För mindre än två dygn sedan öppnades Facebooksidan Rädda Volontäråret. När den här bloggposten skrivs har redan över 500 människor anslutit sig till sidan för att ge Volontäråret i Svenska Kyrkan sitt stöd. När statliga Ungdomsstyrelsen drar in sitt stöd behöver kyrkostyrelsen och kyrkomötet täcka upp så att verksamheten kan fortsätta.

Många skriver nu personligt om vad Volontäråret (tidigare Diakonala Året) har betytt för dem, deras församling och för Svenska Kyrkan. Deras ord är församlingsberättelser och berättelser av människor som tar sitt medlemskap i Svenska Kyrkan på allvar, med engagemang och glädje. Måtte budskapet nå fram till kyrkostyrelsen och de runt omkring ledamöterna där som har makten att påverka.

Att jag gjorde volontäråret har betytt mycket både för min tro och för den människa jag är i dag. Jag fick möjlighet att växa utifrån där jag var just då, blev sedd, fick utmaningar och blev tagen i anspråk på ett sätt som jag inte mött tidigare. Volontäråret behövs i Svenska kyrkan, både för de ungas skull och för Svenska kyrkans församlingars. Blir bara så arg över att detta inte tas på allvar. Jag jobbar just nu som församlingspedagog och mitt liv hade blivit något helt annat om jag inte fått vara med om de möten och erfarenheter som Volontäråret innebär. Vi som kyrka måste våga satsa på barn och unga och låta de få synas inte bara i text utan också i pengar och handling.

Maria Wingård, församlingspedagog i Enköpings församling

Jag är förvånad över att något så etablerat och väl fungerande kan bli ifrågasatt! Volontäråret hjälper unga att se en framtid i kyrkan , antingen som anställda eller frivilliga medarbetare. Vi har och har haft ett långt pärlband med goa, duktiga och engagerade ungdomar som verkligen gjort en insats för församlingen! Det är bara att säga tack!

Cecilia Carlsdotter

Nästa år är det volontärår i hela världen. FN firar 10 årsjubileum för Volontäråret 2001 och EU-kommissionen har proklamerat Volontärår 2011. Vore illa om Svenska kyrkan skulle tappa sitt Volontärår nu när alla andra börjar fatta hur viktigt det är inte bara för unga, utan för alla människor av god vilja, att göra sitt volontäruppdrag.

Cina Kedwall, Gävle

Tack vare Volontäråret är jag nu distriktsordförande för Svenska Kyrkans Unga i Härnösands stift, vik. församlingsassistent i Svenska kyrkan i Arnäs församling och ser min framtida yrkesbana inom Svenska kyrkan. Volontäråret gav mig mycket och jag hoppas att ännu fler ska kunna få gå den vägen. Volontäråret är verkligen en möjlighet att få testa på, få lära känna Svenska kyrkan på ett helt annat plan än som ”bara” en deltagare i verksamhet.

Sofia Strinnholm

Mitt volontärår 2008/09 betydde grymt mycket för mig, det kan alla som känner mig intyga. Volontäråret gav mig en chans att i lugn och ro hitta mig själv utan att genast kastas in i ett osäkert studentliv. Nu lär jag mig spela orgel och siktar på att bli kantor, inspirerad av mina kollegor från volontärårstiden! Jag hoppas verkligen att Volontäråret får finnas kvar i framtiden.

Anna Lindquist

Med risk för att bli beskylld för att ha lillebrorskomplex, men känns inte nedläggningsbeslutet väldigt mycket som ett Stockholm/Uppsala-beslut?! I Göteborg har Volontäråret alltid varit en succé! Ser man tillbaka på historien har vi alltid haft många ungdomar som velat vara hos oss, men även församlingarna har varit glada och villiga i att ta emot ungdomar. Anledningen till att jag anklagar Stockholm/Uppsala är att Volontäråret har alltid varit svagt i den delen av landet, och följdaktligen blir nedläggningen det ett logiskt beslut att ta. Dock är det utifrån ett östkustperspektiv. Hade Kyrkans hus legat i Göteborg hade detta aldrig kommit på tal.

Henrik Brosché

Som kyrkoherde i Svenska kyrkan sen 20 år kan jag bekräfta hur välsignat volontäråret har varit. Att lågprioritera eller lägga ner verksamheten är att såga av den gren man sitter på. Jag hoppas (skulle vilja våga tro) att förnuftet ska segra så att verksamheten kan fortsätta!

Mikael Hirsch, kyrkoherde i Arbogabygdens församling

Jag arbetar bl.a med rekrytering av församlingspedagoger och ledarutbildning för unga ledare i Strängnäs stift. I detta arbete med inrikting på att svenska kyrkan skall stå väl rustad inför framtiden (hur den nu kommer att se ut) så är volontäråret en mycket viktig del. Om volontäråret läggs ned så utarmas rekryteringsgrunden för de unga människor som vill arbeta i Svenska kyrkan. Självklart fyller volontäråret en massa andra viktiga funktioner också för den enskilde och för Svenska kyrkan och evangeliet.

Nils-Åke Carlsson, stiftspedagog i Strängnäs stift

Jag är en av dem som inte skulle ha varit i kyrkans tjänst om inte Volontäråret (Dåre-året som det kallades då) funnits. Hamnade i Lund, Skåne, i en fantastisk församling där jag lärde mig mycket nyttigt. Både om församlingen och mig själv.  Och jag blev kvar i staden efter mitt år. Var medlem i ungdomsgruppen i många år under mina studier och är nu sedan snart 4 år i tjänst som präst. Tror att vi är fler än 5% som numera jobbar i församlingar på ett eller annat vis, tack vare dåre-/volontäråret. Vi behöver Volontäråret om vi ska kunna få in nya unga människor i kyrkan!

Niclas Thoor

Volontäråret är awesome, inte en chans att det får läggas ner! Bara efter 3 månader i min församling så känner jag verkligen att detta är det bästa beslut jag någonsin tagit, att få lägga ett år av mitt liv till att få jobba i kyrkan.

Matilda Svensson

Nu i min församling har vi två döva volontärer och det är omistligt både för oss och för dem. Jag förstår inte varför volontäråret ska läggas ned, det är en av de saker som Svenska kyrkan har gjort bäst!

Anders Burman, diakon i Nikolai församling Örebro

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

I växlingen mellan att jobba med eller utan lön i pengar

Församlingslivet i Svenska Kyrkan bärs av många människors arbete. En stor grupp har förmånen att få göra sin kyrkotjänst som ett arbete med lön. Också. För även de gör i de allra flesta fall även oavlönade insatser för sin kyrka.

En ännu större grupp medlemmar bygger kyrka med ett arbete som inte ger lön i pengar. Vad ska man kalla  dem om de nu inte är anställda? Prästen och kyrkoherden Lars B Stenström i Örebro funderar över det i sin blogg. Han gör en historisk återblick några decennier och resonerar även om orsakerna till att oavlönat arbete i församlingen kommit att bli så aktuellt i Svenska Kyrkan.

När Ideellt Forum i Svenska Kyrkan senast samlade till Idédagar var prästen Mikael Mogren en av talarna. I sitt föredrag valde han att tala om förtroendeanställda. Han har hämtat ordet från sin tid i USA. Så här förklarar han saken. Och här använder han ordet i sitt föredrag i Söderledskyrkan 1 oktober 2010. Även domprosten Mats Hermansson i Visby talar om förtroendeanställda, som här i sina sju teser om frivillighet.

Språket är böjligt. Men ord är inte alltid utbytbara. Vilka ord använder du i din församling? 


Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Så nödvändig är du

Här på bloggen Livet i Svenska Kyrkan har två föredrag från Ideellt Forums Idédagar 2010 refererats. Nu finns ännu ett föredrag från samma iderika dagar tillgängligt, tack vare bloggande Carina Etander från Björkeskärrs församling i Göteborg.

Det är ett föredrag av prästen Bertil Johansson, tidigare är prisad som årets förnyare i Svenska Kyrkan, som Carina bjuder på.

- Hur nödvändig känner sig gemene man i vår Svenska kyrka? frågade Bertil och svarade: Man trivs där man behövs!

Läs hela referatet här

Carinas bloggpost rymmer också flera exempel på församlingar som rekryterat nya medlemmar som frivilliga, volontärer, förtroendeanställda, ideella i sin verksamhet.

Det står om en församling i Örebro som fick 50 nya att ställa upp som värdar i den sommaröppna kyrkan. Men det var inte med en tidningsannons som man nådde de nya, utan i första hand med riktade personligt adresserade brev skrivna av diakonen. Församlingen hämtade adresser till ett par årgångar 60-åringar ur sitt värdefulla medlemsregister och spred en folder i sammanhang där man hade särskild anledning att anta att de nya volontärerna skulle finnas.

Samma församling har fattat det strategiska beslutet att inte starta någon ny verksamhet med mindre än att det finns volontärer utan lön bland de medarbetare som ska dra igång det nya.

Framgång i rekryteringen av nya engagerade medlemmar i församlingen hänger samman med att vara riktad, tydlig, konsekvent och uthållig i sin kommunikation.  Medlemsregister är en skatt som bara ett fåtal församlingar ännu har tagit i bruk på ett rätt sätt.

När församlingen förnyar sitt arbetssätt genom att ställa om de löneanställda medlemmarnas arbete till möjliggörare för medlemmarnas engagemang, då måste också sättet att kommunicera förnyas och kommunikationskanalerna blir inte samma som tidigare.

Mikael Mogren: Kom loss. Våga släppa taget.

Prästen Mikael Mogren var inledningstalare på Ideellt Forums idédagar i Svenska Kyrkan. Idédagarna samlade närmare 250 deltagare från olika delar av Svenska Kyrkan till Söderledskyrkan i Farsta församling i Stockholms stift.
Att våga släppa taget, var rubriken för Mikael Mogrens föredrag. Han hade lovat att tala om frivillighet i en ny tid. Själv använder Mikael helst ordet förtroendeanställd istället för volontär och ideell.  
Inledningsvis berättade Mikael om den taxichaufför som kört honom från järnvägsstationen inne i city ut till Söderledskyrkan. En man med hög utbildning som talade flera språk. Under lång tid hade han sökt arbete i Sverige, som var hans nya hemland. Utan framgång. Nu hade han gett upp hoppet om att få arbeta med det han var utbildad för och körde taxi istället. 
Mikael kontrasterade bilden av det samtida Sverige med att referera till författarinnan Fredrika Bremers reportage från sin amerikanska resa för mer än 150 år sedan. Hon frågade sig hur det kunde vara en sån schvung i den nya världen, av ett slag som hon inte hade sett i den gamla världen, i det 1800-talssverige hon var född i. Fredrika Bremer var  uppväxt på ett god i Österhanninge. Patronen på Årsta slott var hennes far.
I den nya världen kunde Fredrika Bremer se hur människor slöt sig samlas man i associationer mot och för saker man ville förändra och skapa. Hur man gick samman oberoende av ställning. Något liknande var inte tänkbart i det gamla Sverige. När erfarenheter möts i nya kombinationer, då sker en utveckling, rapporterade Fredrika Bremer.
Mikael Mogren pekade på hur bristen på social rörlighet och den gränssättning som hämmar också idag är ett problem för Sverige och svenskarna. Det är mycket som sitter fast.
Den gången fanns en del av Sverige som följde Fredrika Bremers tankar, berättade Mikael. Det skapades ett nytt Sverige, tack vare de då nya folkrörelserna. Men är detta påväg bort? frågade Mikael. 
Det är när Kristus kommer oss till mötes, som vi kan komma loss, sa Mikael. Låt oss hålla visionen om ett Sverige där man kommer loss levande!
Ord är inte hela världen. Men de kan vara viktiga. Idealitet är ett av de bättre orden att använda för att beskriva det oavlönade arbete som utförs av medlemmar i Svenska Kyrkan. De som jobbar med idéer är idealister. Ändå är det inte en beteckning som har en helt igenom positiv klang, menade Mikael Mogren.
Jag gillar inte ordet frivillig lika mycket. För skulle de som får lön vara ofrivilliga? Volontär är ett latinskt inlån som betyder samma sak. Det finns i engelskan och franskan. Tyskan har erenantlisht. Jag har mött det i tyska kyrkors församlingar. Ereneintlich blir på svenska äroämbetet. Vackert så, lönen är den ära jag förtjänar. 
Mikael tycker att det tyska ordet skulle kunna bli förtroendeanställd på svenska: Arbetet jag utför ger mig förtroendet.
För det är mest det här med lön som skiljer de avlönade anställda medlemmarna i Svenska Kyrkan från de oavlönade, förklarade Mikael Mogren. Alla andra kostnader än löner drar det frivilliga arbetet med sig. Den förtroendeanställde kostar i rekrytering, kanske behöver en arbetsplats, definitivt bör hon få utbildning, det behövs verksamhetsmedel osv. Därför bör man kunna se i församlingens budget om det finns utrymme för förtroendeanställda eller inte.
Den som är förtroendeanställda kan vara mer kompetent än den anställda, konstaterade Mikael. Att vara avlönad betyder inte i sig att man är mer kompetent. Han gav exempel på hur han i en församling där han varit präst anlitat en jurist, expert på sitt särskilda område. Han blev förtroendeanställd i 4 minuter i taget. 
Det blir fel om förtroendeanställda förväntas svara bara för de uppgifter där man är utbytbar. Det påverkar människosynen i församlingen att begränsa de oavlönades insatser till det som vem som helst kan utföra.
Bakom detta med utbytbarhet finns en teori om det som kallas bifurkation. Om organisationen fokuserar ensidigt på experter och deras ersättning, och då blir alla de andra i organisationen utbytbara. Godset hade en patron, Fredrika Bremers far, som inte var utbytbar. Statarna däremot kunde få flytta varje år, därför att de var helt utbytbara. Se här, ett exempel på extrem bifurkation.
Jag vågar väl knappt säga det, men fokuseringen på prästen riskerar att församlingen organiseras som ett gods på 1800-talet och tillämpar en utbytbarhet på dem som hamnar längst bort, sa Mikael Mogren.
Han beskrev det som en myt att det skulle finnas en mängd människor som sitter och väntar på att bli församlingens förtroendeanställda. Från sina egna studieår i USA kunde Mikael konstatera att inte ens där finns det en massa blivande frivilliga som bara står och väntar på uppgifter. Nej, det är genom en aktiv rekrytering som fler engageras.
Därför är rekrytering en så avgörande sak för frivillighet. Och rekrytering behöver få kosta tid och pengar.
Mikael Mogren vände sig till deltagarna på Idédagarna som han hade framför sig i Söderledskyrkan den här kvällen:  Ni sitter nu här för att ni en gång rekryterade. Tänk efter, vem var det som rekryterade dig? I vilket sammanhang hände det? Vem var det ytterst som fick dig att bli en förtroendeanställd? Vad utmärkte den rekryteringen? 
Vilken gåva hade den människa som rekryterade dig? Gåvor är inget man bara har, det är något man tränar upp. Eller hur?
Rekryteringen syftar till en handling, som har en början och ett slut. Det är handlingen som gör skillnad, som ger energi. Förberedelser, planeringstid utan handling ger ingen energi. Då bara sackar det av. Till slut blir inget på riktigt längre. Och det genomskådar människor. De slutar engagera sig och uteblir.
Ett oslagbart instrument att sätta gräns i handling är att hylla och fira, celebrera. Avslutningen på ett kort uppdrag är ett ”tusen tack”. Det kan vara ett handslag, en blomma, en fest. Också detta behöver synas i budgeten.
Bra genomförd rekrytering ger energi och rekryterar fler.
Ordningsföljden kan vara en annan. I slutet av ett projekt ordnas en fest. Till den bjuds också helt nya människor och bland dem kan nya rekryteras. Alltså: först firar man, en rekryteras man och för göra jobbet.
Vad är problemet? Det är vad som inte fungerar och måste åtgärdas. Att formulera problem är ett privilegium. Att beskriva hur verkligheten ser ut. Använd rätt den stora kraften i att formulera problem, som man kan göra något åt.
Taxichauffören som Mikael berättade om i sin inledning tas inte tillvara i Sverige. Det är ett problem. Hans universitetsutbildning i Frankrike och Schweiz kommer inte till användning. Det finns skäl till missnöje över detta. Det finns skäl till missnöje över mycket. Se till att missnöjet kommer loss och blir en kraft. 
Mikael tog ett exempel: Det har vuxit upp en massa sly mellan huset och vägen: Ska det vara så här? frågar sig någon som ser, eller snarare inte ser ut längre.
Men händer något? Vem ser till att slyet försvinner? Förr gick man till patron och bad honom åtgärda. Och så är det även idag i en organisation som fungerar som ett gammalt gods, där riktas frågan uppåt: Någon borde göra något åt saken.
Men accepterar man inte den organisationen utan räknar med kraften underifrån, då blir det annorlunda. Det var Mikael Mogrens besked. Då handlar den som sett problemet och fått det ur sig.
Fundera över ett problem. Klura på det konkreta problemet som ligger ditt hjärta nära.
Det är dagens sanning att om problem far runt i kroppen på dig då äger problemet. Men om du får det ur dig, då äger du det. Och du inser att du behöver lösa det tillsammans med andra.
Klura på problemets art, på vilka du behöver för att lösa problemet. Det är skillnad på att tänka: vem behöver jag och inte vem behöver mig.
Du ska inte tänka på dem som har problem, utan på dem som har kraft att lösa problemen. Ta kontakt och be om ett möte. Be om en halvtimme. Då tar det inte en dag. 
Gör det enkelt.
Liksom alla kan äga problem, så kan varje människa äga rekryteringen. Fråga om du kan få hjälp med ditt problem, om ni kan lösa problemet tillsammans. För visst kan det gå åt många för att lösa problemet. Släpp inte på inställningen att du ska rekrytera dem som har kraften att lösa problemet.
När du träffat några stycken problemlösare så bjuder du in till ett möte. Och du kan be dem ta med sig en till, eller två. Då får du veta om du bjudit en person som kan rekrytera. Den som kan rekrytera kan du lita på.
Den som inte kommer alls ska du inte tjata på. Släpp det. Då är hon ingen problemlösare och har inte kraften. Då får du rekrytera vidare. Om viljan inte finns, fråga andra. 
Löneanställda rekryterar du i början av ett projekt. Men förtroendeanställda får du rekrytera under hela projekttiden. Där ligger en skillnad, sa Mikael Mogren.
En annan nyckel är att ha korta planeringsträffar som inte läcker energi. Lyckas du hålla tiden är det en första handlingens framgång. ”Det tog inte en dag, det tog 25 min.”
Låt inte mötestid pratas bort genom att människor lämnar ämnet och förlorar uppmärksamheten på problemet. Du kommer att lyckas om du inte såser bort energin på vägen.
Jag kommer just från Svenska Kyrkans kyrkomöte, berättade Mikael. 251 ledamöter och 50 anställda har varit samlade. Redan första dagen ajournerades vi i flera timmar för att det skulle göras en rösträkning. 2 timmar senare återupptogs förhandlingarna
600 arbetstimmar såsades bort. När jag kom tillbaka till plenisalen hade mitt förtroende för kyrkomötet minskat.
Tänk också på vad som blir sagt under ett möte. Det första mötet är testen på medarbetarlaget. På mötet förbereds en handling som inte får ligga för långt fram i tiden. Och ska det hända långt fram i tiden, då får man ta processen i flera steg.
Se till att människor inte känner sig svikna under processens gång. Träna på att se varandra och tacka för bidragen. Planera för tacket redan från början.
Det är inte så att du först måste försäkra sig om alla resurser och sen ska agera. Tänk tvärt om: vill du något och äger du ett problem, då får du loss resurserna. Jag lovar.
Firandet, celebrationen är betydelsefull. Tänk på ett tillfälle då du var med om ett firande som det fanns kraft i?
Det var Martin Luther som lanserade idén om det allmänna prästadömet. Dopet räcker, var hans budskap, det är vår enda vigning. Prästens vigning är en fördjupning. Vi är alla kungar och präster i detta prästadömet. Se det som en optimal egalitet, sa Mikael Mogren.
Taxichauffören som Mikael åkte med sa en sak till: I Frankrike är de vana vid att folk ser olika ut, så är det inte i Sverige.
Om vi tror på det allmänna prästadömet, så måste vi lita på varandra lika mycket. Inte bara lita på den som har jobb och lön. Vi måste kunna lite på de som är förtroendeanställda också. Det viktiga är att göra vad man lovat. 
Tillräknelighet är ett krångligt ord. Kan det bero på att vi inte brukar räkna med den saken, undrade Mikael Mogren. Den som inte ställer upp, som inte gör det hon lovat, kan hon eller han verkligen få ha kvar sin uppgift? frågade Mikael. Det är lika allvarligt som om en anställd med lön uteblir. Släta över när någon uteblir istället för tala om hur många påverkades när någon uteblev, det blir en människosynsfråga. 
Kan det handla om gränserna mellan dem som har arbete och får en massa förmåner som har med fritiden att göra? Till en arbetande klass. Men de som inte har arbete får inte alls dessa förmåner. Hur kan det komma sig? Det tycks gå en knivskarp gräns mellan den som har lön för sitt arbete och den som inte får. Det vore tråkigt om den gränsen gick genom församlingen, genom kyrkan.
Mikael sammanfattade: 
- Äga problemet
- Rekrytera – kalla människor
- Handling
- Fest
Visioner är av stor betydelse. Så därför gäller det att församlingen präglas av en anda som ger plats för visioner.
Det handlar om vision för församlingens liv och även omen samhällsvision där människors kapacitet får komma fram. När vi kommer tillsammans, kommer det loss. När det rycks loss saker i mig själv, kompetens som jag inte visste att jag hade, då blir jag en annan.
Där slutade Mikael Mogren sitt föredrag, som var inledningen på Ideellt Forums Idédag.

Tillägg söndag 3 oktober: Carina Etander Rimborg bloggar från Idédagarna.

Församlingen som öppnade ögonen och såg: 24 850 arbetstimmar

Det är förstås inte antalet ideella arbetstimmar som medlemmar i församlingen satsar som är det egentliga. Inte ens är det en huvudsak att ha jättemånga som jobbar som volontärer. Livet i församlingen mäts innerst inte i kvantitet. Ändå är det så värdefullt och så uppmuntrande att ta emot rapporter från församlingar i Svenska Kyrkan som lyfter fram ideellt arbete och gör volontärerna synligare.

Kyrkans Tidning skrev för några veckor sedan om Örnsköldsviks församling. Här kunde man räkna in över 250 medlemmar som satsar tid och kraft i sin församling under förra året. Tillsammans lade de ner imponerande 24 580 arbetstimmar, vilket motsvarar minst 12 heltidsanställdas arbetstid.

– En kyrka som präglas av mångas delaktighet och engagemang är en kyrka som har framtiden för sig och det tycker jag att vi har inom Örnsköldsviks församling, säger Stefan Alm, församlingens kyrkoherde till Kyrkans Tidning.

Till det kan man lägga att inte ställa volontärerna motsats till de medarbetare som är anställda och yrkesarbetar i församlingen. Församlingens styrelse och ledningen har ett särskilt ansvar för att skapa goda förutsättningar för samarbete mellan olika kategorier av medlemmar i församlingen.

En församling med mycket delaktighet och engagemang, som den kyrkoherden i Örnsköldsvik beskriver, behöver riktigt dugliga anställda medlemmar som kan det här med att rekrytera volontärer, utbilda och handleda dem.

Svenska Kyrkans Ideellt Forum erbjuder utbildningen Att leda ideella medarbetare. Syftet med utbildningen är att rusta församlingsanställda till att bli möjliggörare för ideellt engagemang, så att de blir bättre på att involvera, inspirera och rekrytera ideella medarbetare i församlingarna. För att kunna leda ideella på ett professionellt sätt ges möjlighet att bearbeta frågor om ledarskap, yrkesroll, grundläggande teologiska motiv och trosfrågor, praktiska aspekter som rekrytering, utbildning, utvecklingssamtal, uppmuntran med mera. Utbildningen ges på tre ställen i landet.

13-14 mars anordnar Volontärbyrån en kurs om att leda frivilliga. Hela programmet här.

Hela kapellet flyttades från Lötmossen till Vänerns strand

För sex år sedan skänkte metodisförsamlingen i Åtorp sitt mer än hundra år gamla kapell till Svenska Kyrkan i Kristinehamn, Och församlingen i Kristinehamn startade Projekt David. Hela kapellet plockades ned bit för bit för att byggas upp på sin nya plats. En skarp övning i frivillighet, som diakonen Pelle Svedberg beskriver det.

Överenskommelsen mellan församlingen och den kyrkliga samfälligheten var att projektet skulle finansieras med insamlade pengar, sponsring och volontärernas oavlönade arbete.

Projekt David skulle bygga upp ett hus åt Herren där himmel och jord möts vid Väners strand. Här intill ligger redan Kristinehamns sommarhem med Café Pärlan i det område som kristinehamnarna kallar Picassoområdet. För här står den världsberömda statyn skapad av Pablo Picasso.

Projektet organiserade sig som en ideell förening. Den har nu upp emot 200 medlemmar. Projektet stöds av kyrkoarkitekten Jerk Alton och han har ritat kapellets nya insida. Konstnären Bengt Olsson i Paris vill bidra med målningar.

NWT skriver om projekt David. Mer än en halv miljon kronor ska föreningen få ihop, innan det är klappat och klart. Kapellet finns med på Kyrkkartan.

Har du varit med om ett liknande projekt i din församling, där frivilliga krafter är det centrala? Berätta gärna om det här på Livet i Svenska Kyrkan. Skriv en kommentar eller mejla till redaktören Martin Garlöv.

Ideellt Forum

De flesta medlemmar som arbetar i Svenska Kyrkans församlingar är oavlönade. Därutöver har Svenska Kyrkan en fantastisk tillgång i att tiotusentals medlemmar under lång tid eller kortare ställer sig i kyrkans tjänst som anställda och avlönade.

Inom Svenska Kyrkan avskiljs medlemmar genom vigning till ett särskilt ämbete som biskopar, diakoner eller präster. Det är en viktig sak för kyrkan. Men ännu viktigare är att alla medlemmar genom dopet är kyrkans präster för varandra.
Ett nätverk för Svenska Kyrkans ideella medarbetare och även för de förtroendevalda och anställda medlemmar som rekryterar, stöder och

leder de ideella är Ideellt Forum.
Ideellt forum i Svenska kyrkan är ett samarbete mellan olika inomkyrkliga organisationer. Tillsammans vill vi skapa ett nätverk kring delaktighet och engagemang i det lokala församlingslivet.
Målet är att synliggöra församlingens medlemmar som bärare av kyrkans uppdrag. Ideellt forum är en mötesplats där människor byter erfarenheter och inspirerar varandra till att underlätta och ge plats för fler medlemmars personliga engagemang i sin församling. Ideellt forum stöttas av många organisationer och församlingar inom Svenska kyrkan.
En helg varje höst kallar Ideellt Forums ledning till idédagar. Nu senast samlades ett par hundra engagerade medlemmar från hela landet i Söderledskyrkan i Farsta församling, Stockholms stift.
Svenska Kyrkans rikskyrkliga webbplats saknar länk till Ideellt Forums webbplats www.ideelltforum.se Ideellt forums Fredrik Hedlund bloggar. Läs hans blogg här. Han finns också på Twitter.