Jag letar efter en strålande stjärna… (publicerad i Mariestads församlingsblad, vinter 2013)

 Barn och stjärnor

föds i mörkret

utan skydd av våld och vapen.

Mitt i mörkret

bjuder livet oss att växa som en låga.

Ljuset bär oss.

Gud är nära

i ett litet barn som ser oss.

Psalm 744 av Ylva Eggehorn.  Förutom solen, ser vi stjärnor som lysande punkter på en annars mörk himmel.  Stjärnorna lyser inte så starka att vi får någon direkt hjälp av deras sken på vår väg genom livet, som ofta är en väg genom mörkret. Men de är där, som lysande punkter som ändå ger hopp. Diakonen Karin Berg  och jag var för några år sedan med några intagna från gamla fängelset på en tvådagars utflykt i skogarna.  På kvällen var det mörkt, men stjärnklart. Vi gick ut och tittade upp på himlen och förundrade oss över alla dessa stjärnor som man bara kan se när det är riktigt mörkt i omgivningen. En av de intagna hade aldrig sett så många stjärnor, uppvuxen i   storstan och aldrig varit på nattlig utflykt i mörkret. Han sa: ”prästen, kommer du hit ofta?” ”nja”, sa jag, ”Det händer så några gånger om året att jag är här.” han svarade:” Klart man inte behöver droger eller sånt, om man kan se sånt här!” Att se hela den lysande stjärnhimlen  var som en kick för honom, starkare än vad droger kunde ge. Att se den vackra stjärnhimlen, känna hur liten man är, och ändå känna sig trygg. Jag håller med, det är en mycket speciell känsla att vara ute i tystnaden och mörkret och se en vacker stjärnhimmel. Vissa  stjärnor blinkar, vissa lyser starkare, vissa är bara en liten prick men ingår i ett mönster.  Karlavagnen, Orion. Några känner jag igen.

Men för att hitta vägen i mörkret räcker det inte med stjärnor. Man behöver minst en fullmåne, helst solen. Då kommer vägarna och korsningarna fram, och med solens uppgång börjar man upptäcka färgerna.

Vi är nu inne i den mörkaste årstiden på året. Solen visar sig inte mycket. Vissa dagar måste man ha lamporna tända hela dagen. Det är tungt. Men det hjälper med en adventsstjärna i fönstret! Den förebådar den stora lysande stjärna som leder oss till stallet! Där solen sedan går upp och ger livet färg igen.  Gud är ljus, och ingen mörker finns i honom, dvs. att allt annat ljus är en återsken av Gud. Ljusen i adventsljusstaken, adventsstjärnan, Betlehems stjärna, och naturligtvis också det ljus som du får sprida i din omgivning.  Var ett ljus i en ofta mörk värld, men inse att det inte är du som ljuset som man ska lägga märke till och glädja sig över, utan man ska glädja sig i ljuset källa, i Gud, och det återsken du åstadkommer,  för också den gör världen lite mindre mörk.

Välsignad Adventstid och jul önskar jag er alla!

Jag skrev förra året i församlingsbladet om att jag saknade en vers på Advent är mörker och kyla…

Advent är mörker och kyla.
På jorden är krig och kallt.
Man drömmer om fred och om vänskap,
men bråkar och slåss överallt.

 

Advent är mörker och kyla.
Vi tänder ett ljus och ber:
Förbarma dig Gud över jorden,
all nöd, all förtvivlan du ser.
 
Advent är väntan på Kristus:
Kom Herre, kom hit i tid.
Och lär oss ta hand om varandra
och leva tillsammans i frid.

Text: M Melin 1969

Musik: L Å Lundberg 1970

Detta skrev jag: ”Psalmen är skriven 1969 och på sätt och vis kan jag tycka att den skulle behöva utökas med en vers till, en vers för vår tid. Texten som den är nu känns lite för hopplös, lite för negativ. Utan att förringa det lidandet som många människor genomgår pga. krig, t.ex. i Syrien, så är världen mera fredlig än vad den har varit. Människor är klokare, tar mera tag i problemen än vad de har gjort förut. Ger sig ut för att lindra nöden, bidra i stora och små insamlingar till dem som är beroende av andras hjälp och stöd. Jag var med familjen i Berlin på höstlovet. En imponerande stad i många avseenden. Men det som imponerade mig allra mest, var detta med att tyskarna har tagit itu med sin historia på ett alldeles genomgående och för mig nästan rörande sätt. Man gömmer inte undan något. Allt finns på museer, med ingående bakgrundsinformation till. Man gömmer inte undan det man skäms för, man tar istället ansvar för det som hände, under kejsardömet, Weimarrepubliken, under 30-t med nazismen, under 50-t i öst under kommunismen och kalla kriget. Försöker förklara, försöker ta lärdom. Och så är det inte bara i Berlin, inte bara i Tyskland. Jag tycker att vi människor som helhet blir klokare. Inte alla, inte överallt hela tiden, ibland tar vi ett gemensamt steg tillbaka, t.ex. när vi inte kan komma överens på FN:s klimatmöte. Men det tar inte bort att vi också har tagit många steg framåt. Men vi måste fortsätta tända ljus. Vi måste påminna varandra att materia, vår välfärd, är till för att upplysa världen, värma världen (fast inte global warming förståss!) värma människor, upplysa människor, så att vi alla ser var som är bäst för alla. Det finns en del diktare bland oss: vem hjälper till med att göra vers 4 till psalm 609?”

och jag fick några intressanta svar:

Advent är hoppet om kärlek
och ljus för alla som vill,
så hjälp oss att göra det goda,
som Du har skapat oss till.
 
eller:
Advent är väntan på Kristus
Du som kan förvandla allt.
Må vi öppna våra hjärtans stall
För då kan det bli mindre kallt.
 
eller:
Advent är fullbordad väntan.
Tack Jesus att du kom hit!
Du hjälper oss göra det goda
Med värme och ljus av ditt liv.
 
eller:
 Advent, kom till mig med kärlek,
förvandla mitt hjärta så
att ljuset kan värma mitt inre,
och hjälpa mig andra att nå.

 

 Det har gått nästan ett år sedan jag fick in de här förslagen, och jag har faktiskt glömt om jag fick publicera diktarnas namn. Jag ska höra med dem. Kanske du kommer på en vers? Skriv då till i fall jag får skriva ditt namn.

Välsignad advent!