Barn och stjärnor
föds i mörkret
utan skydd av våld och vapen.
Mitt i mörkret
bjuder livet oss att växa som en låga.
Ljuset bär oss.
Gud är nära
i ett litet barn som ser oss.
Psalm 744 av Ylva Eggehorn. Förutom solen, ser vi stjärnor som lysande punkter på en annars mörk himmel. Stjärnorna lyser inte så starka att vi får någon direkt hjälp av deras sken på vår väg genom livet, som ofta är en väg genom mörkret. Men de är där, som lysande punkter som ändå ger hopp. Diakonen Karin Berg och jag var för några år sedan med några intagna från gamla fängelset på en tvådagars utflykt i skogarna. På kvällen var det mörkt, men stjärnklart. Vi gick ut och tittade upp på himlen och förundrade oss över alla dessa stjärnor som man bara kan se när det är riktigt mörkt i omgivningen. En av de intagna hade aldrig sett så många stjärnor, uppvuxen i storstan och aldrig varit på nattlig utflykt i mörkret. Han sa: ”prästen, kommer du hit ofta?” ”nja”, sa jag, ”Det händer så några gånger om året att jag är här.” han svarade:” Klart man inte behöver droger eller sånt, om man kan se sånt här!” Att se hela den lysande stjärnhimlen var som en kick för honom, starkare än vad droger kunde ge. Att se den vackra stjärnhimlen, känna hur liten man är, och ändå känna sig trygg. Jag håller med, det är en mycket speciell känsla att vara ute i tystnaden och mörkret och se en vacker stjärnhimmel. Vissa stjärnor blinkar, vissa lyser starkare, vissa är bara en liten prick men ingår i ett mönster. Karlavagnen, Orion. Några känner jag igen.
Men för att hitta vägen i mörkret räcker det inte med stjärnor. Man behöver minst en fullmåne, helst solen. Då kommer vägarna och korsningarna fram, och med solens uppgång börjar man upptäcka färgerna.
Vi är nu inne i den mörkaste årstiden på året. Solen visar sig inte mycket. Vissa dagar måste man ha lamporna tända hela dagen. Det är tungt. Men det hjälper med en adventsstjärna i fönstret! Den förebådar den stora lysande stjärna som leder oss till stallet! Där solen sedan går upp och ger livet färg igen. Gud är ljus, och ingen mörker finns i honom, dvs. att allt annat ljus är en återsken av Gud. Ljusen i adventsljusstaken, adventsstjärnan, Betlehems stjärna, och naturligtvis också det ljus som du får sprida i din omgivning. Var ett ljus i en ofta mörk värld, men inse att det inte är du som ljuset som man ska lägga märke till och glädja sig över, utan man ska glädja sig i ljuset källa, i Gud, och det återsken du åstadkommer, för också den gör världen lite mindre mörk.
Välsignad Adventstid och jul önskar jag er alla!