Det duggar tätt med dåliga nyheter den senaste tiden.
Eller brukar det vara så? Brukar det alltid vara så många dåliga nyheter? Ni är uppdaterade: detta hemska krig i Syrien, där alla är förlorare, särskilt barnen, så klart. I allt elände där finns det dessutom många som har skott sig på vapenhandel och smuggling, och de vill så klart inte ha fred, inte heller en stark demokratisk regering. Och sedan hör och ser vi alla som flytt till följd av kriget. Ni har sett bilder av dem i fängelseliknande förhållanden i Alexandria, i dåliga båtar på Medelhavet, ilandkomna på öarna som hör till Europa. Och sedan har vi läst och hört om Romernas situation, som vanliga medborgare i Europa, men ändå särbehandlade på något sätt, även av polisen! Och sedan om alla som kommer till den rika delen av Europa från de fattigare delarna i öst. Också bland dem många romer, och många far väldigt illa. Och så hjälps vi åt med att återuppbygga allt som förstördes i Filippinerna av den här orkanen som man där kallar Yolanda. Och sedan kommer som ett brev på posten hur en del grisar har det egentligen. Och angorakaniner i Kina. Då vill man inte mera.
Ändå är budskapet på söndag: Tiden är inne, Guds rike är nära. Omvänd er och tro på budskapet!
Ja, vi har kommit närmare Guds rike. Det finns bland oss människor. Men det syns ännu inte så tydligt. Men det håller på att bryta fram. Gud väntar inte på oss, vi blir aldrig färdiga, hur mycket Johannes Döparen än ropar från sin fängelsehåla. Jesus själv tar vid och ger oss budskapet om Guds rikes närhet, i tid och rum. Och alla de här känslorna som svallar, när vi ser (eller ser bort, det måste jag ofta göra) alla de här bilderna på teven och i tidningen, de känslor ska vara vår motor, och inte vår ratt. Känslorna ska inte styra, de ska se till att det blir fart. Sedan får vår hjärna vara med och styra, vart vi ska.
Tänk om man lät känslorna styra: då skulle t.ex. vi alla rusa iväg till Filippinerna och hjälpa till med att röja och bygga upp! Hur dumt det skulle vara, för om det finns gott om något på Filippinerna så är det raska händer! Det är inte fler händer som behövs, utan pengar till vatten och sjukvård, till skolbyggnader och inredning osv. Låt dig därför aldrig förlamas av dåliga nyheter, i så fall är det bättre att inte titta. Istället ska du göra det du kan: stifta fred i din närhet, stötta fredsarbete där du kan. Bidra med ditt överflöd, begränsa köttmängden på ditt bord, och välj KRAV-märkt, eller svensk naturbeteskött. Du kan visa respekt för de människor du möter, även tiggaren från Rumänien utanför systemet. Vi är många, vi gör skillnad.
Godhet och trofasthet möts,
fred och rättvisa omfamnar varandra.(psaltaren 85: 11)