Man måste naturligtvis först få syn på honom. En kompositör har gjort en stor insats i detta: Olivier Messiaen. Han skrev mitt under brinnande kriget 1944 ” Vingt Regards sur l’Enfant-Jésus”, enkelt översatt ”Tjugo blickar på Jesus som barn” (”Tjugo betraktelser över Jesusbarnet”). Det spelades i sin helhet i Mariestads Domkyrkan av Oskar Ekberg, 5 januari 2014, och det hela tog nästan två och en halv timme. Det var ingen vanlig konsert, det var ingen vanlig musik, det var ingen vanlig upplevelse. Det var en blandning av ett fyrverkeri, en skogpromenad i vårsolen, en konstutställning med blandning av Picasso, Rembrandt och Van Gogh, en tillbedjan vid krubban, en flygresa som den beskrivs i Mästaren och Margarita av Bulgakov, en simtur med snorkel över ett korallhav…
Kyrkbänkarna är inte tillräcklig sköna för en sådan konsert, det var det enda som inte var fulländad. Säger jag, som inte kan något om musik, och inte har piano så högt på listan av instrument. Jag undrade verkligen var Oskar Ekberg hämtade alla de där tonerna som strömmade fram…Fanns de verkligen i flygeln? Det måste ha varit så, men någon slags förtrollning var det frågan om i alla fall. Jag tänkte efteråt: varför var jag inte tillräcklig djärv för att lägga mig i kyrkbänken? Det hade varit det bästa kanske, efter halva konserten i alla fall.
Nu är stycket och pianisten kanske inte så kända i Mariestad, men vi kunde ha varit många fler, vi var egentligen ganska få. Vilket är synd, för jag vet samtidigt att det finns rätt så många människor som är deprimerade, har ångest, vet inte var de ska få livslusten ifrån, eller mår på annat sätt dåligt. Konserten var visst inte enbart för dem, men också. Jag tror nämligen inte att det hjälper att ’rycka upp sig’ eller gå på friskis och svettis, gå på yoga eller prata med psykolog, om man inte samtidigt bjuder sig själv just på sådana här upplevelser som är helt kravlösa, och som inte ställer frågan: ”Hur mår du nu?” efteråt. Tänk dig: Två och en halv timme gratis fyrverkeri-fågelsång-vitsippe-stallhalm-krubba-flytande-färger-i-hela-spektrumet-konstutställning-flygresa-över-stad-och-land-i-kväll…ja, det kanske låter jobbigt när jag beskriver det så, och någon annan skulle så klart beskriva det helt annorlunda. Men jag är säkert på att man kan leva på sådant här, utan att veta något om musik eller kristendom. Det är ett skådande, ett betraktande, där man får se livets obegränsade flöde i nuet. Genomsyrat av kristen tro, men inte på något dogmatiskt sätt, utan det är snarare frågan om en universell tillbedjan, som kan beröra alla, troende likväl som ateisten. Men man måste då självklart sänka gardet, låta ske det som sker, se bilderna som de visar sig för just dig, höra det du hör, uppleva det du upplever.
”Kom till mig, alla ni som är tyngda av bördor, jag ska skänka er vila…vila för er själ”. Han sa inget om att man måste tro, att man måste vara på ett särskilt sätt, att man måste ha vissa kunskaper eller färdigheter. Det enda man behöver är en medvetenhet om att man är tyngd av bördor, och våga komma. Och tyngda av bördor är vi väl alla…
Han kunde i söndags ha tagit bördor av många fler än de relativt få som var där. Det är jag säker på.
I. Faderns blick – Och Gud sade: ”Detta är min älskade son, i honom har jag lagt allt mitt behag”…
II. Stjärnans blick – Nådens chock…stjärnan lyser barnsligt, krönt av ett kors…
III. Utbytet – Fallande ljuskvastar, en uppåtgående spiral; oerhört växelspel mellan det mänskliga och det gudomliga. Gud blir människa för att göra oss till gudar…
IV. Jungfruns blick Oskuldsfullhet och ömhet… Renhetens kvinna, Lovsångens kvinna, Jungfrun betraktar sitt Barn …
V. Sonens blick på Sonen – Mysterium, stråle av ljus i natten – glädjens spegling, tystnadens fåglar – Ordets förkroppsligande i en mänsklig skepnad – en äkta förening mellan de mänskliga och gudomliga skepnaderna i Jesus Kristus…
VI. Genom Honom blev allt till – Riklighet av rymder och varaktigheter; galaxer, fotoner, motsatta spiraler, inverterade blixtar; genom ”Honom” (Ordet) blev allt till… i ett ögonblick, skapelsen uppenbarar för oss den skimrande återgivningen av hans Röst…
VII. Korsets skådande – Korset säger till honom; du skall vara en gudstjänare i mina armar…
VIII. Höjdernas skådande – Ära i höjderna … höjderna sänker sig över krubban som en lärkas sång…
IX. Tidens betraktelse – Mysteriet med tidernas fullbordan; tiden ser Den som är evig födas i sig…
X. Glädjens Andes blick – Ivrig dans, hornens rusiga klang, hänförelse av den Helige Ande… den överlycklige Guds kärleksglädje i Jesu Kristi själ…
XI. Jungfruns första förbund – Efter Bebådelsen, Maria tillber Jesus i sig… min Gud, min son, min Lovsång! – min kärlek saknar ord…
XII. Det allsmäktiga ordet – Detta barn är Ordet som bär upp allt genom sina ords makt…
XIII. Jul – Julens klockor förtäljer tillsammans med oss de vackra namnen Jesus, Maria, Josef…
XIV. Änglarnas blick – Skimren, slagverken; kraftigt blås i väldiga tromboner; dina tjänare är flammor av eld… – och fågelsången som tar till sig det blå, – och änglarnas bestörtning växer: – därför att det inte är med dem utan med mänskligheten som Gud förenat sig…
XV. Jesusbarnets kyss – -Vid varje nattvard sover Jesusbarnet med oss vid porten; sedan öppnar han den mot gården och skyndar som ljuset fram för att omfamna oss
XVI. Profeternas, herdarnas och de Vise männens blick – Gonggongar och oboer, enorm och nasal konsert
XVII. Tystnadens skådande – Tystnad i handen, omvänd regnbåge… Varje tystnad från krubban uppenbarar musik och färger som är Jesu Kristi mysterier..
XVIII. Den fruktansvärda Smörjelsens skådande – Ordet ikläder sig en viss mänsklig skepnad; det förfärliga Majestätets val av Jesu kropp…
XIX. Jag sover, men mitt hjärta vakar – Stråken som ler kommer inte från en ängel, – det är den sovande Jesus som älskar oss på Sabbaten och skänker oss glömskan…
XX. Kärlekens Kyrkas blick – Nåden får oss att älska Gud såsom Gud älskar sig själv; efter nattknippen, ångestspiralerna, följer här klockorna, äran och kärlekens kyss… Våra armars totala passion runt den Osynlige…