Tro och liv (från Sommarbladet, Mariestads församling)

Tro och liv är inte separata enheter. Tro innebär ett sätt att leva. Olika tro leder till olika sätt att leva, och liv utan uttalad tro går bevisligen också bra, men det blir annorlunda ändå. Allt beror på vad man menar med ordet tro. Är vidskepelse inte också en sorts tro? En intressant fråga är hur man betecknar någons föreställning när personen utgår ifrån att det ’händer’ något med en människa när den t.ex. hör en välsignelse uttalas, när personen själv säger sig vara ateist, och inte tror på något. Är detta ändå en tro, eller är det vidskepelse? Man kan ju knappast både förneka att Gud finns och samtidigt räkna med att Gud handlar i våra liv? Liv utan någon tro alls, finns det egentligen?

tro

 

Vår förra biskop Erik Aurelius var lite stöddig på denna punkt: han tyckte inte att man skulle säga/sjunga/be välsignelse över maten. ”Maten är redan välsignad”, sa han, ”man tillför inte något till maten genom att välsigna den, men du ska tacka för den.” I sak håller jag med honom, fast i praktik tycker det går alldeless utmärkt att sjunga ”Gode Gud välsigna maten. Amen”. (gärna på Bamse-melodin!) eller något liknande. Man tillför maten ingenting, men på det viset tackar man för maten och ger Gud äran för att vi faktiskt får mat också idag. I Judendomen brukar man välsigna Gud för hans gåvor, och det är kanske i sak riktigare. Man ber: Välsignad är du Herre, vår Gud, som ger oss bröd från jorden. Amen. Att tillerkänna Gud som livets givare och upprätthållare, det är att leva i tro. Att känna igen Gud i Jesus ansikte är att vara Kristen. Att känna igen Jesus i din nästas ansikte och se till att hen får vad hen behöver så mycket det hänger på dig, är att leva som kristen. Leva i tro.

mindre korskulle

Tro utan handlande är död. En kyrka utan diakoni är ingen kyrka. Du är Guds medarbetare, du är välsignad och behövd, kallad till att vara Jesus lärjunge i ditt dop. Det gäller än.