Jag känner rätt så många människor som är rika. Riktigt rika. De har alltid något att bjuda på. De har tid till ett samtal. De räknar inte allt i pengar. Jag tror inte att det är de som har de fetaste bankkonto, men det vet jag inget om. Ingen som knackar på deras dörr och ber om något, med ord eller utan ord, går från därifrån utan att ha fått något. Min farmor var en sådan. Hon hade uppväxande barn under tiden före och under andra världskriget. Hon visste vad pengabrist betydde i tider av massarbetslöshet. Jag tror inte (jag vet inte säkert) att hon stödde massa projekt med pengar, jag vet inte om hon gav något åt de som skramlade bössor. Men vem som helst som hade ett ärende hos henne blev bjuden på det hon hade. Och det var inte lite: alltid en massa frukt i en våningskorg i köket, alltid jus eller saft i kylskåpet, och några pannkakor med russin hade hon snabbt färdiga, och innan vi barn gick därifrån, fick vi välja något från barnhyllan: en klubba, en chokladbit, en kartong med russin eller annat godis. Det var detta självklara bjudande utan stora ord som jag minns, och uppskattar det fortfarande. Det var aldrig besvärligt att någon kom på besök. Hon hade aldrig mycket pengar, men det fanns ett överflöd.
Det finns så många människor som är sådär rika. Generösa människor, som på sitt sätt alltid har att bjuda på. De flesta människor är i och för sig frikostiga när det gäller ’de egna’ : familjen, släkten, de man känner. Att vara lika generös när det gäller dem man inte känner är ofta inte lika självklart. Och jag tror att vi måste träna på det för att bli riktigt bra på det. Det går inte helt av sig självt. Bibeln är ganska tydlig med detta, både gamla och nya testamentet. Invandrarna (de som du inte alls är släkt med på något sätt) som bor i dina städer ska få sitt, säger moseböckerna. Jesus säger: var frikostiga. Om man ger, vänta det inte tillbaka. Älska inte bara dem som står dig nära, det är inget att berömma sig av. Älska de icke-älskvärda.
Självklart ska man visa alla människor respekt. De som kör i dyra bilar. De som sitter och tigger vid affären. De som hänger på parkbänken. De som går i badkläder på stranden. De som badar ’med kläderna på’. För att solen är för stark, eller för att trycket från religionen är för starkt. Man behöver absolut inte tycka om allt, tycka att allt är lika bra som något annat. Absolut inte. Men man kan välja att respektera människor som gör andra val än man själv gör. Och man kan bjuda på det man har. Till de som behöver det. Man kan alltså välja att vara rik.
Eller att vara fattig, och aldrig ha nog.
Känner du dig rik: tacka Gud för det! Och fortsätt att dela med dig.
Känner du dig fattig: Tacka då också Gud först för det du har, det är mera än du tror, och sedan kan du börja bjuda på det du har. Och bli rik!
