Det beror kanske på vad man gillar bäst, och vad man har råd med. Jag gillar färskt bröd mer än tårta. Men tårtan har fördelen (när man diskuterar det jag nu vill diskutera) att den är delbar i segmenter, alltså i princip hur många bitar som helst. Okay, vi tar väl tårtan då.
Det finns en teori inom kulturantropologi som heter ’Limited Goods Theory’. Alltså: teorin om begränsad tillgång till varor. Teorin har utvecklats, om jag kommer ihåg det jag läste för 35 år sedan, när en sociolog studerade samhällen på den Mexikanska landsbyggden som bestod i stort av småbönder. Alltså bönder som i stort producerar för husbehov, och säljer ett eventuellt överskott på den lokala marknaden i byn. Bönderna hade erfarenhet av att den totala kakan (eller tårtan) var begränsad. Man kunde bara producera en viss mängd varor, och om man hade tur kunde kan åstadkomma ett visst överskott. Det var vad livet hade lärt dem. Slutsatsen de drog av den här begränsade produktionen var, att om någon ett visst år fick ett stort överskott, alltså hade lyckats ovanligt väl på sin lilla gård, det måste bero på fusk. T.ex. häxkraft eller trolleri. Man kan inte på ett hederligt sätt få mera än andra.
Jag kommer inte ihåg alla resonemang kring denna teori, men jag har alltid kommit ihåg den och tillämpat den (amatörmässigt) på de fall där människor tror att någons framgång är andras motgång. När människor tror att deras del av kakan blir mindre om andra får mer. Det är en sorglig bild tycker jag: samhället som en kaka. All framgång blir otäck. All ökning är suspekt. Så kan det bevisligen upplevas i en stängd landsbygdsmiljö i Mexiko, men så är det inte i ett modernt samhälle som det svenska. Vårt samhälle går i så fall bättre att jämföra med ett bageri, som jag skrev i ett Facebook-kommentar. Mängden bröd som vi kan baka tillsammans är visserligen inte obegränsad, men det finns möjlighet till fler arbetsskift, och det finns möjlighet att bygga ut bageriet. Och sortimentet går att utvidga, och sättet att arbeta går att ändra. Och ju flera vi blir, desto mera behöver vi baka, och kan vi baka, och desto fler människor behöver vi produktionen och försäljningen och i städningen. Tårtan ska delas med fler, men vi delar den inte i flisor, utan säger: ”Ta en bit så länge, så bakar vi en till! Och kom med dina idéer hur en kaka ska se ut! Tipsa om oss om ingredienser du är van vid. Men vad säger du? Koriander i kakor? Det går väl inte! Går det visst? Okay, vi försöker!”
Detta är ett bibliskt sätt att se på omvärlden. Vi människor har ett ansvar att förvalta det Gud har anförtrott oss. Vi ska inte slösa. Vi ska inte utnyttja begränsade resurser till max. Men växtkraften är oändlig, våra mänskliga resurser är oändliga. Vår fantasi är oändlig.
Och därför är det så fel att betrakta de flyktingar som kommer hit som ett problem. De har problem (och vem har inte problem?), men de är inte ett problem. De är en tillgång.
Vad skulle du säga om en bagare som tyckte det var ett problem att fler kommer till butiken?
https://en.wikipedia.org/wiki/Limited_good
För övrigt anser jag att Sverigedemokraterna är rasister.