Stilla veckan- andakterna må – to

stilla veckan

Måndag:  Om vårt bygge: Visst har vi byggt fint! Inte bara i Jerusalem, utan även här i Mariestad! Vilken mäktig kyrka! Men vad är det till alltihop? Vad ska göras fram för allt?

Psalm: Kornet har sin vila 204

Vi väntar… på värme, till roten ska spira och ge nya skott. Nya plantor. Tills fröet uppnår rätt temperatur för att gro… inte för kallt, inte för varmt.  Persiljan vill inte ha för varmt, man ska inte vänta för länge med att så… det är persiljan som ofta används som de bittre örterna Jesus också använde i den judiska påskmåltiden. En huvudingrediens i Mellanösterns sallader, då som nu. Nyttigt, gott, men ändå bittert, det krävs lite annat att blanda med, vete, olja salt… Livet är sådant: det som vi behöver är inte mat som består av en ingrediens, vi behöver mångfalden, talriksmodellen skulle man kunna säga. Vi behöver människor av olika slag, med olika uppgifter: vi behöver arbetare på fälten, vi behöver de som skriver recept, vi behöver de som kan tillverka kärl av lera… vi behöver de som tillverkar stolar och bord, vi behöver de som vävar… vi behöver… Vi behöver de som bygger! Kyrkor! Tempel! Trygghet! Sammanhållning! Samhälle!

Markus 13: 1 – 13

När han gick ut från templet sade en av hans lärjungar: ”Mästare, se vilka stenar och vilka byggnader!” Jesus svarade: ”Du ser dessa stora byggnadsverk. Här kommer inte att lämnas sten på sten, utan allt skall brytas ner.” När han satt på Olivberget, mitt emot templet, och Petrus, Jakob, Johannes och Andreas var ensamma med honom, frågade de: ”Säg oss när det skall hända. Och vad blir tecknet på att tiden är inne för allt detta?” Då sade Jesus till dem: ”Se upp så att ingen bedrar er. Många skall komma under mitt namn och säga: Det är jag, och de skall bedra många. Och när ni får höra stridslarm och krigsrykten, låt då inte skrämma er. Sådant måste komma, men det är ännu inte slutet. Folk skall resa sig mot folk och rike mot rike. Det blir jordskalv på den ena platsen efter den andra och det blir hungersnöd. Detta är början på födslovärkarna. Men var på er vakt. Man skall utlämna er åt domstolar, och ni skall pryglas i synagogorna och ställas inför ståthållare och kungar för min skull, som vittnen inför dem. Först måste evangeliet förkunnas för alla folk. När man för bort er för att utlämna er, så bekymra er inte för vad ni skall säga, utan säg vad som i det ögonblicket läggs i er mun, ty det är inte ni som talar då, utan den heliga anden. Broder skall skicka broder i döden, och en far sitt barn. Barn skall göra uppror mot sina föräldrar och bringa dem om livet. Ni skall bli hatade av alla för mitt namns skull. Men den som håller ut till slutet skall bli räddad.

Jesus säger: hur fint vi människor än bygger, ska inte lämnas sten på sten. Men vi ska inte låta oss skrämmas. Något nytt ska födas! Men först måste alla ha hört det glada budskapet om Guds rikes ankomst. Vår fastetid har vi till en tid av besinning, en tid då vi bestämmer oss vilken väg vi ska gå: vägen till oss själva och vårt eget bästa och vår egen överlevnad – en väg som aldrig leder fram till något gott, eller vägen till livet, som går rakt igenom döden. Lidandets väg, i Jesu efterföljd, men det är väg i tecknet av läkedom, syskonskap, förlåtelse, en väg i Guds ljus.

Vi sjunger: Du som i alltets mitt har ställt  438

Vi ber: Gud, var med oss med din läkande närvaro. I Stockholm, i hela Sverige, i Egypten, i El Salvador. Ge oss mod och kraft att stå upp för människans rätt att leva i frihet. Hela den värld som du har skapat. Jesus Kristus, var nära alla som känner långfredagens lidanden i den egna kroppen. Var dem så nära att de orkar vänta tills att Påskdagsmorgonen kommer även för dem. Amen.

Tisdag:  Kan vi tolka tidens tecken? Ska man lita på vad andra säger? Eller ska man själv upptäcka? Vem har makten att öppna knopparna på träden? Vem låter äppelträdet slå ut i blom? Vilken sommar hoppas vi på?

Vi sjunger: Vila i din väntan 205

Kornets hopp är stort! Är det det som är hopp? Att kunna bida sin tid…. att samla fukt och svälla, och vid rätt temperatur börja gro? Grodden är inte ett frö längre, det är något nytt, oerhört skört och sårbart. Att kunna vänta… veta att det kommer att hända, men inte veta hur… hur kan ett frö, ett korn veta vad det är att vara planta? Hur det är att sträcka sig mot ljuset, och blir en ett träd kanske, eller en ört… Det gäller att skapa förutsättningar för tillväxt…  Fröet måste då i jorden, för att bli ett nytt liv i solljuset. För att kunna ge skörd så småningom. Ta reda på vilka frö du bär på i din bagage, vilka korn du har, vad de behöver, vad de är tänkta att bli. Tro inte allt som folk påstår. Gå inte på rykten, var källkritiskt, heter det nu. Gå till källan, och se vad du finner där! Läs själv bibeln, det var därför Luther la så mycket tid på att översätta den! Ta reda på allt själv!

Markus 13: 21 – 37

Om någon säger till er: Här är Messias, eller: Där är han, så tro det inte! Falska frälsare och falska profeter kommer att uppträda med tecken och under för att försöka vilseföra de utvalda. Ta er i akt! Jag har sagt er allt i förväg. Men i de dagarna, efter all denna nöd, skall solen förmörkas och månen inte ge något ljus. Stjärnorna skall falla från skyn och himlens makter skakas. Då skall man få se Människosonen komma bland molnen med stor makt och härlighet. Och då skall han sända ut änglarna och samla sina utvalda från de fyra väderstrecken, från jordens gräns till himlens gräns. Lär av en jämförelse med fikonträdet. När kvisten blir mjuk och bladen spricker ut vet ni att sommaren är nära. På samma sätt vet ni när ni ser allt detta hända att han är nära, utanför dörren. Sannerligen, detta släkte skall inte förgå förrän allt detta händer. Himmel och jord skall förgå, men mina ord skall inte förgå. Dagen och timmen känner ingen, inte ens änglarna i himlen, inte ens Sonen, ingen utom Fadern. Se till att ni håller er vakna, ni vet inte när tiden är inne. Det blir som när en man har rest bort; han har lämnat sitt hus och låtit sina tjänare ta hand om det, var och en med sin uppgift, och han har befallt portvakten att vaka. Håll er alltså vakna, ni vet inte när husets herre kommer, om det blir på kvällen eller vid midnatt eller i gryningen eller på morgonen. Se upp, så att han inte plötsligt kommer och finner er sovande. Jag säger till er, och jag säger till alla: Håll er vakna!”

 

Vi ber: Gud, hjälp oss att inte sova bort vår tid. Hjälp oss att väcka varandra.  Du har gett oss redskapen till att tolka tidens tecken. Vi har lärt oss att när björkarna börja skifta i brunrött, då är lövsprickningen nära. Vi har kanske sett fikonets små blad veckla ut sig, då vet vi att sommaren är nära. Så vet vi också att ditt rike är nära, fast vi inte kan skriva något datum i vår almanacka. Men vi vet att det kommer, för att du har lovat det. Hjälp oss att inte bara sitta och vänta, utan väntande gå i dina fotspår. Du har valt väg, vi vill följa dig.

Vi sjunger: Herre, du vandrar  Sv ps 738

Onsdag:  onda planer av dem som tror sig ha makten. – en kvinna vi kommer ihåg – Markus nämner inget namn.

Vi sjunger: Herre, jag vill bida  Sv ps 206

Det närmar sig. Man känner det på sig. Något ska hända. Det drar ihop sig. Snart är det påsk, snart delas det osyrade brödet och de bittra örterna. Snart…

Markus 14: 1 – 11

Det var två dagar kvar till påsken och det osyrade brödets högtid. Översteprästerna och de skriftlärda sökte efter ett sätt att kunna gripa honom med list och döda honom. De sade: ”Inte under själva helgen, för då kan det bli oro bland folket.” Medan han var i Betania och låg till bords hemma hos Simon den spetälske kom en kvinna med en flaska dyrbar äkta nardusbalsam. Hon bröt upp flaskan och hällde ut alltsammans över hans huvud. Några blev förargade och sade till varandra: ”Vilket slöseri med balsam. För den oljan hade man ju kunnat få mer än trehundra denarer att ge åt de fattiga.” Och de grälade på henne. Men Jesus sade: ”Låt henne vara! Varför gör ni henne ledsen? Hon har gjort en god gärning mot mig. De fattiga har ni alltid hos er, och dem kan ni göra gott mot när ni vill, men mig har ni inte alltid. Hon har gjort vad hon kunde. I förväg har hon sörjt för att min kropp blev smord till begravningen. Sannerligen, överallt i världen där evangeliet förkunnas skall man också berätta vad hon gjorde och komma ihåg henne.” Men Judas Iskariot, en av de tolv, gick till översteprästerna för att förråda honom. De blev glada och lovade att ge honom pengar. Och han sökte efter ett lämpligt tillfälle att förråda Jesus.

Det märkligaste är kanske att vi kommer ihåg henne, men inte hennes namn. Inte om man litar på Markus. Och det som också är mycket märkligt är att Jesus alltid kallas Messias, Kristus, det vill säga den Smorde, men att detta är enda stället som Jesus begjuts med olja. Det gör kvinnan vi inte vet namnet på till en överste präst i Arons följe. Hon är den som gör Jesus till Kristus.  I alla fall den som vi vet om.  Olja som doftar underbart. Nardusbalsam. Det finaste som finns. I hela huset känns doften. Bara en kung får en sådan behandling, kanske en överstepräst. Men den här kungen Jesus, som nyss red in på ett åsneföl som ingen hade ridit på, han ska inte rycka åt sig makten, inte kasta ut Herodes, inte Romarna. Han ska vara kung på annat sätt. Det kommer att bli sorg efter en annorlunda frihetsmåltid.  Det var det bästa hon kunde göra. Vi känner doften idag hänga kvar på något sätt.  Översteprästerna – de har inte luktsinnet kvar, verkar det som. De blir glada. Att de kan få tag i Jesus. För att döda honom. Det är bättre att en dör … än att hela folket…

Vi sjunger: Se kärlet brast 445

Vi ber: Herre, låt oss känna doften av Nardus. Låt oss erfara att du är Kristus, den Smorde i vårt liv.  Amen.

Skärtorsdag: Mässa firar vi varje söndag och många torsdagar under året – till åminnelse av Jesus död och uppståndelse, och för att påminna oss om att vi hör till, att vi är en del i Guds folk, att vi är älskade och förlåtna syndare.

Men ikväll är det annorlunda… Idag är vår mässa en del i ett större skeende som sträcker sig från Fastlagsöndagen tills Kristi himmelsfärd. Just ikväll känns det speciellt, att vi uppfyller ett särskilt uppdrag att vara med och dela på brödet och vinet.

Det liknar nästan frågorna vid den judiska liturgi vid påskmåltiden: Varför är denna kväll annorlunda än alla andra kvällar?

Ma nistanah ha lajla haze mikol ha lajlot? Shebechol halajlot anu ochlin chammez omatza? Ha lajla haze kolo maza.

Varfor ar denna natt annorlunda an alla andra nätter?

  1. For alla andra nätter vi äter bröd med eller utan jäst, varfor denna natt bara bröd utan jäst?
  2. Alla andra nätter äter vi olika grönsaker, varfor denna natt bara bittra orter?
  3. Alla andra nätter doppar vi grönsakerna inte ens en gång i salt vatten, varfor doppar vi dem denna natt två ganger?
  4. Alla andra nätter äter vi sittande eller lutande, varfor denna natt äter vi bara lutande?

Så börjar den judiska påskliturgin, påskmaltiden som man firar hemma, genom tiderna tills dagen som ar idag. Det var denna judiska påskmåltid som Jesus åt med sina vänner, denna kväll för sista gången. Han delar brödet, vi tar emot. Han säger: min kropp, mitt blod – för dig.

 

Psalmsång: Se vi går upp till Jerusalem 135

Evang Mk 14 : 12 -26

En måltid föreskriven av Moses på Guds befallning för att komma ihåg befrielsen ur Egypten. Egypten var slaveriets land, dödens land, landet där det inte fanns någon framtid. Det ojästa brödet, som aven vi har i var nattvard, det ar fortryckets bröd, fattigmans bröd, men också sista minutens bröd. Vi hinner inte vänta på jäsningen, vi måste iväg! Nar Gud ropar kan man inte saga: jag ar snart färdig, forts får brödet jäsa färdigt och sedan ska det in i ugnen, och sedan kommer vi. Man kan inte saga först detta, och sedan befrielsen. Är det dags for uppbrott, sa far man genast sta upp och ge sig iväg. Det kanske ar for sent om en kvart! Och därför äter man också maltiden påklädd, liggande, inte med ytterkläderna på hatthyllan och sittande, det ar bråttom!

Och de bittra örterna påminner om det bittra livet i Egypten, för livet var bittert, man blir bitter av att leva under Faraos ok, att slita och göra tegelstenar for Farao. Och det salta vattnet ska påminna oss om Röda havet. Glädjen att bli fri, blandar sig med sorg for att Guds skapelser, oskyldiga Egyptiska soldater, som också har familj, drunknar. Det salta vattnet ar alltid ett hot. Farligt. Detta ar förutsättningarna for den maltiden som Jesus ska göra, inte bara till judarnas befrielsemaltid, utan till hela världens befrielsemaltid! Gud ar den som befriar från träldom och som for ut sitt folk till ett land där man med kroppens arbete och hjärtats och förståndets regler kan skapa ett samhälle där det ar gott att leva!

Denna måltid ska de fira, Jesus, och hans lärjungar. En man som bär på ett vattenkrus är tecknet. Det är ju ovanligt, män bär inte vatten. Om de inte tillhör Esséerna. Men ett stort rum i övervåningen står färdigt. Det första Jesus gör är att tala om att någon ska förråda honom. Vad det nödvändigt? Ska man ta upp det nu? Finns det sådana vettvillingar som vill förråda Jesus- Det skulle jag aldrig göra. Det förstår du väl Jesus. Inte någon av oss! Vi som är här hör ju till den räddade skara – annars hade vi inte varit här. Det är väl inte jag Jesus…

Ja, det är just en av hans lärjungar, det är just vi som sviker. Vi håller inte vad vi lovar. Vi gör faktiskt inte det.

Men det är där därför han tar brödet, och bryter det. Det är därför han lyfter bägaren och säger: jag delar mitt liv med er, även om ni sviker och förrådar. Jag älskar er, även om ni inte är älskvärda. För att han förmedlar Guds nåd.  Vi ber tillsammans med orden av Kung David, när han har svikit Gud och alla.

Ur Psaltaren 51  Gud var mig nådig…

Vi sjunger: Du som gick före oss 74

Och efter nattvarden: När över Kidrons bäck du går 451

psaltarpsalm 116 – 119 under avklädandet av altaret.

Sedan: stanna här, vaka med mig, vaka och bed, vaka och bed. (Taizé)

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>