Hoppet som bär…

”Du gav mig en värld som brinner, vi står i en orolig tid. Men gjorde mig fri att hoppas, fri att tro på en frid ”

Orden är ur Frihet, en av sångerna i Mässa på väg. Den sista tiden har ondska och oro avlöst varandra på olika ställen i världen, i Frankrike, Turkiet, Syrien, USA och senast idag i Tyskland. Och många andra ställen. Det är lätt att känna uppgivenhet, oro och hopplöshet. Men precis som orden i texten säger, så har vi människor en fantastisk möjlighet, att tro och att hoppas. Det kristna hoppet som bär. Ljuset som ska vinna över mörkret.

På en vandring längs en stig i de jämtländska skogarna,  fann jag idag en härlig plats: Goda hoppets bänk. Det var fint att sitta där en stund, blicka ut över det mäktiga vattenfallet i Tännforsen, uppleva naturens krafter och känna hoppet som bär. Och sedan vandra vidare, på väg…

20160723_003646

 

Återhämtning på olika håll…

Mässmakarna hämtar kraft på olika håll, efter en aktiv och kreativ vår. Malena pustar ut och njuter i Göteborgs södra skärgård där en veckas boende på Styrsö kombineras med spelning i missionskyrkan nu ikväll. Kanske hon arrangerar en och annan körstämma till Mässa på väg, i stillheten i sin lilla stuga. Anna är på Lundby församlings familjeläger på Åh stiftsgård, för åttonde året. Och vad kan vara mer passande än att bo i det hus som är märkt med ”Pilgrimshus”?

Mässmakarna återkommer här på bloggen inom kort – utvilade och fyllda med både havsluft och ny energi!

Malena på Styrsö,  Anna på Åh

Malena på Styrsö, Anna på Åh

På väg – ytterligare några steg!

Mässa på väg är klar! Det känns härligt att kunna skriva det. Tänk att alla ord föll på plats och alla toner blev till melodier! Åtta sånger som vi redan tagit till våra hjärtan och nu går runt och nynnar. De sju nyckelorden bär vi ständigt med oss, på väg. Åh, vad vi längtar efter att få börja sjunga och öva tillsammans med Vardagskören i höst!!

Idag har vi haft planeringsmöte tillsammans med Veronika Wåhlberg som kommer vara körledare för Mässa på väg. Vi provsjöng alla sånger utifrån noterna som Malena har slitit med sista veckan och tittade över mässans ordning. Veronika fick genast inspiration att lägga på stämmor och vi bestämde att hon kommer att hjälpa oss med körarrangemang till stora delar av mässan. Jätteroligt att få in en tredje person  i skapandet, som kommer utifrån med andra perspektiv! Vi fick också planerat in datum för övningarna i vår och framförallt för våra två framföranden.  Ett produktivt planeringsmöte, med andra ord!

Den 6:e september börjar vi sjunga med Vardagskören, kom och var med du också! Alla kan sjunga och alla får plats! För att läsa mer om övningarna kan du följa länken i inlägget nedan.

Avslutar detta inlägg med några rader ur Frihet: ”Du gav mig en väg att vandra, som kan vara krokig och smal. Men gjorde mig fri att följa, fri att göra mitt val.  Du gjorde mig fri att följa, fri att göra mitt val”

Provsjungning

Provsjungning

Mässan börjar ta form…

Ett litet frö som började gro i mars… Har slagit rot, börjat växa och slagit ut i blom!

Under våren har sångerna till ”Mässa på väg” tagit form, en efter en. Anna har hittat orden till en text och inte långt efter att Malena fått texten på mail, har sångerna även haft en melodi. Samarbetet har varit lika förunderligt och fantastiskt som vanligt!

”Mässa på väg” är en pilgrimsmässa som utgår från pilgrimmens sju nyckelord:

– Frihet

– Enkelhet

– Tystnad

– Bekymmerslöshet

– Långsamhet

– Andlighet

– Delande

Mässan handlar om längtan efter den fria vandringen men också möjligheten att pilgrimsvandra i vardagen och låta nyckelorden finnas med i det enkla och vardagliga.

I höst börjar vi öva i Biskopsgårdens kyrka!

https://www.facebook.com/events/1172698476083330/?ti=cl

20160506_152652

Det är något som gror…

ett-frö

Det är nästan så att vi inte vågar tro att det är sant, men det är något som växer och gror… En ny mässa!

Ännu är det bara ett litet frö som precis slagit ut sina första groddar, men mässmakarna tror och känner att det kommer bli en vacker och härlig växt senare i år.

Vi har länge varit sugna på att påbörja ett nytt skaparprojekt men tiden har inte varit mogen. Vi har producerat tv-gudstjänster,  byggt ut hus, opererats, fött barn, släppt skivor… Men mässan har funnits där som ett litet frö som bara väntat på att börja gro.  Och nu tror vi det händer!

Utan att avslöja för mycket kan vi säga att det är en Mässa på väg….

Avslutar med psalm 205 som passar så fint just nu! Kram från  Anna & Malena

Vila i din väntan. Stilla mötet sker.

All din stora längtan Herren hör och ser.

Våga vänta tryggt: snart har dagen grytt.

Våren visar vägen: Gud gör allting nytt.

Genom din ångest, när allt är svårt,

delar Gud din smärta och all din gråt.

 

Vila i din väntan. Stilla mötet sker.

All din stora längtan Herren hör och ser.

Livet skiftar fort, kvävs av dödens hot.

Herren skingrar rädslan; kornets hopp är stort.

Framtiden väntar, vila i tro

kornet som nu slumrar snart börjar gro.

Det händer igen!

”Det har hänt en gång och det händer igen!”

Det är ett citat från sången till Uppståndelsepärlan i Frälsarkransen ur vår mässa ”Livet runt” . Det kan också vara en passande rubrik på detta inlägg, om man tänker på hur länge sedan det var den här bloggen var riktigt aktiv… Men nu händer det igen, minsann! Mässmakarbloggen vaknar till liv! :-)

I helgen hade ”Psalto” den kristna dansgemenskapen i Sverige en hel-helg med årsmöte och seminarier och mycket dans förstås…som avslutades med medverkan i gudstjänst i Majornakyrkan vid Chapmanstorg i Göteborg.

Och en av sångerna de hade upptäckt, fastnat för och känt att de ville skapa en koreografi till… var just vår Uppståndelsepärlesång! Härligt va!

Lovdansteamet som dansade till sången (liveinspelningen från premiären i Biskopsgårdens kyrka) bar helvita kläder för att matcha uppståndelsepärlan. Och det dansades med LIV och lust!

Här ser ni ett lite suddigt foto. Dom stod ju liksom inte still… ;-)

20151018_121928

 

/Mässmakarmalena

Mässa för de minsta – på Länsmanstorget!

Det är så roligt när det uppdagas att ”Mässa för de minsta”-sångerna används flitigt både här och där!

T ex vet jag att det under Kristi himmelsfärds-helgen sjöngs och dansades i ”H som i helig” varje dag på Gullbrannagården när SAM och SAU hade årskonferens! (Dom kommer även ha med sången i sitt sånghäfte i sommar när det är scoutläger!)

Och i söndags sägs det att Musikalverkstan sjöng flera av sångerna i Toleredskyrkan (och för ett tag sedan, även när dom var på Styrsö!)

Nu på onsdag, 3/6  kommer flera av låtarna (blandat med annat material) att framföras på Länsmanstorget i Länsmansgården, utomhus,  på den stora festliga årliga grillfesten! Det är körerna Sparkling, Stars, Kör på fötter och Kör på gång som ska få torget att gunga runt 18:30.  Kom till festen!

Runt kl 17:00 startar programmet för kvällen, som förutom barnkörerna också innehåller cirkus, brassband, trubadur, ansiktsmålning, hopprepshoppning, och mycket god mat!

 

Kanske vi ses?

”Nu är det tid att mötas, vi kommer från olika håll…” :-)
Mässa för de  minsta framsida

 

 

 

 

 

VarDagsmässan på CD!

Hipp hurra vad härligt! Nu finns VarDagsmässan på CD! Skivbolaget Talking Music har köpt rättigheterna av SVT för de inspelade sångerna från TV-gudstjänsten som sändes 15/3 och nu är skivan färdigtryckt! Om man vill köpa den direkt av Mässmakar-Malena så kan man mejla furehillsmusik@hotmail.com och skriva hur många man vill köpa, och vilken adress man vill ha den/dom skickad/e till, så kan jag posta! Kostar 100 kr/styck + porto. (Ni får bankgironr att betala in på!)

 

Hör gärna av er!

 

Önskar er en härlig Valborgshelg, mitt i vårrusket!

 

 

Påskpoesi

Du känner igen Dig i allt som jag känner;
I gladlynta småhopp. I smärta som bränner.

Du känner igen hur det känns att va rädd
Bli upprörd Va ensam Att inte va sedd

Att ha goda vänner Att kämpa med sitt
Men du valde även det kors som var mitt

Och allt som var elände tog du på Dig
för att Du så innerligt kände med mig

Jag känner igen Dig – Du har gjort mig fri!

Du känner igen mig som den jag ska bli…
/Malena april-09

Kirurgens Lov! (Och påskens glädje!)

För två veckor sedan opererade jag mig. Rättare sagt; en kirurg opererade mig. Jag låg mest still. Nedsövd och så illa tvungen att lita på att jag var i goda händer. Man kan verkligen säga att man lägger sitt liv i någon annans händer, när man ligger där nedsövd och med blottad strupe på britsen. Lyckosamt nog visade det sig vara väldigt skickliga händer jag lagt mitt liv i (och min hals under).

Några timmar efter ingreppet, när jag låg på uppvaket (och mådde pyton) kom mannen med dessa skickliga händer och tittade in till mig för att rapportera om hur operationen hade gått. Och fast jag låg där och mådde fruktansvärt och knappt orkade öppna ögonen och titta på honom (även när jag öppnade ögonen såg jag honom sparsamt, eftersom jag inte hade brillorna på mig) så märkte jag direkt hur fantastiskt nöjd och stolt han var över sitt verk. Han beskrev för mig, i detalj, hur bra allt hade gått. Och det som gladde mig extra mycket – fast jag inte riktigt orkade visa det som jag hade velat -genom att t ex göra vågen med kanyler och sladdar eller dansa ett varv med droppstativet – var när han berättade att mina stämbandsnerver hade klarat sig oskadda. Halleluja! (Eller, som han lugnt och förnöjt uttryckte det; ”Ja, nu kan du fortsätta förtjäna ditt uppehälle…”)

Jag minns också att han vid ett tillfälle lade sin hand på min arm en stund, i nåt slags medlidande över att jag mådde så dåligt just då. Men samtidigt sken det igenom att han inte lade så stor vikt vid eländet, han var ju bara så glad och nöjd! Det var som att han nästan fick mig att känna en fläkt av att denna misär bara var tillfällig, det skulle snart stunda nya tider. Den saboterande bisköldkörteln var ju lokaliserad och bortplockad, i all sin dar! Visst, det skulle dröja ett bra tag innan jag kände det i min kropp. Men verket var redan gjort! Och som sagt, mannen med dom skickliga händerna var SÅ nöjd. :-)

Det sista han sa till mig innan han lämnade mig och min arma lekamen på uppvaket, var dom muntra, spontana och oförglömliga orden: ”Det var kul det här!” !!!!!!!!!!!

Alltså, många gånger jag tänkt på denna sista fras han lämnade efter sig, och skrockat och skrattat lite för mig själv. (Om än ett väldigt försiktigt skrockande de allra första dagarna som nyopererad…) Vad ljuvligt med nån som älskar sitt jobb och sitt verk så! Och som i sin tjänst har makt att rädda människors liv med skalpell och skicklighet! Och, inte minst, som vågar lägga det där snittet… Kära nån, jag är så imponerad när jag tänker på det! (Och lite illamående…)

Jag är inte helt återställd än, men idag började jag jobba efter min sjukskrivning. Och jag börjar, inte bara intellektuellt veta att det goda verket är gjort, utan även faktiskt börja känna av det, på riktigt! Mer och mer!

När jag cyklade hem i solskenet idag, tänkte jag på att Gud faktiskt har en del likheter med en kirurg. Vi får ju lägga våra liv i hans skickliga, barmhärtiga händer. Och lita på att Han gör sitt verk i oss!

Jag är som sagt så otroligt tacksam till min kirurg, som plockade bort den där trilskande bisköldkörteln, och samtidigt skonade mina stämband. Och jag ser redan fram emot att på återbesöket tacka honom riktigt ordentligt! Och då även ha brillorna på mig och kunna möta honom lite mer ansikte mot ansikte. B-)

Så, hur TACKSAM ska jag då inte vara till Gud, när jag mer och mer förstår vad han har gjort för mig. Hur han, inte bara gör sitt goda verk i mig utan att han har offrat sig, hur han oskyddad och värnlös lagt sig för att lida och förblöda på operationsbordet… För min skull. För vår skull. För att sedan uppstå…och bjuda på världens smaskigaste tårta till alla på uppvaket.?! (Nja, liknelsen haltar lite, men ändå!! :-))

Hur som helst; det ÄR fullbordat!!

Och snart är det påskhelg, då kan vi lite extra få påminna oss om detta fantastiska!!

Men jag skulle vilja avsluta med några rader ur Bibeln, som inte är ur passionsberättelsen. Utan istället från starten av Gamla testamentet, när skapelsen just blivit till. Då står det i 1 Mosebok 1:31

”Gud såg att allt som han hade gjort var mycket gott.”

Och jag tror inte alls att det är omöjligt att han i sin glädje spontant utbrast;

”Det var kul det här!!”

 

/Malena