Dans till Guds ära!

Längtar till 20 maj då vår konfirmandgrupp ‘Markus’ ska uppföra en dans till låten ‘You are wanted’. Vi har lagt den i slutet av konfirmationsgudstjänsten där de också kommer dansa ut från kyrkan.

En av konfirmanderna tog på sig att koreografera och sätta ihop allt till något alla kan vara med i. Och wow! Vilken dans hon fick ihop! Jag fick gåshud när hon visade sina kompisar sin tolkning av orden ”From the day you were born, and took your first breath, you opened your eyes and in came the light, He was watching you….”

Det är häftigt hur vi kan använda dansen som en lovsång. Dansen som visar i rörelse tolkning av en fantastisk låt. Att allt i sången förstärks genom de rörelser du får fram.

Var det någon som minns mellanakten ‘Grey people’ i Eurovision contest? Jag tror det. Jag gör det… Det var en dans som etsade sig fast i mitt minne och som var helt fantastiskt. (Länkar till den här) Dansen handlar om hur en grupp människor flyr över land och hav i hopp om att hamna på en tryggare plats.

Jag hoppas människor hamnar på en trygg plats, både en plats för sin yttre trygghet men också för sitt inre. Där de kan känna att de är älskade och värdefulla. Att vi alla har en plats på det vi kallar jorden. Ta till er låten och låt texten etsa in i ditt minne ”You are wanted, to every broken hart, He stands with open arms. You are wanted, to every searching soul, look to the rising sun. If your lonely, hurting, gone to far. To the outcast you come as you are. For you, you are wanted”

Låt oss dansa, sjunga, skratta, ta hand om varandra, prata, skapa, låt oss ta till alla möjliga uttryckssätt till Guds ära!

Human proud

Snart dags att förverkliga min idé om en fest över hela landet som ska heta ‘Human proud’.

Den ska ta tillvara allt av godhet vi kan ta fram i oss själva där vi kan vara öppna och trevliga mot varandra. Det ska vara en dansande karneval av människor, alla slags människor. Inte ha en parad där någon speciell kategori människor hyllas och lyfts fram utan jag vill att vi manifesterar godheten oss emellan. I min parad och fest ska alla sorter finnas med, alla olika hudfärger, alla olika kulturer och traditioner och alla olika religioner. Det ska inte heller spela någon roll vilken sexuell läggning du har utan vi ska alla vandra sida vid sida. Det enda kravet är att bara godhet, vänlighet, ödmjukhet och öppenhet får råda.

Terrorattacken i Stockholm gav en syn på vad en mänsklighetens festival kan komma att bli. Inte attacken utan det som kom efteråt! Där, utan tanke på sig själva öppnade människor upp sina hem, bjöd på mat, hjälpte varandra. Såg till någon annan än sig själv. Efter attacken visade så många att godhet har makt över ondskan. Som kung Carl XVI Gustaf sa i sitt tal efteråt: ” Alla vi som vill hjälpa är många, många fler än de som vill oss ont”. Ondskan får inte göra oss misstänksamma så vi inte vågar se vår medmänniska. Vi måste ta fram godhet i oss själva och hos andra och vara enade som människor, att som Jesus säger ”Vi har ett värde bara i att vara människa”, ”Gör gott”, ”Älska Gud, din medmänniska och dig själv”.

Hittade ett fantastiskt reklamklipp här om dagen. Ett reklamklipp som visar hur jag vill fira min ”Human proud”. Ett klipp som visar att om vi öppnar upp och bjuder in så kan det ge en mersmak på vad det innebär att vara människa och framför allt, medmänniska!

”Eat together Amazing commercial” https://www.youtube.com/watch?v=vDuA9OPyp6I

Vill du vara med? Jag har massor med ideér om en ny festival, en festival som visar att vi kan vara stolta människor. Stolta över den godhet vi kan vara med och starta! Godhet har makt över ondskan, kärlek övervinner hat…

 

 

Vandring med frälsarkransen

Jag är fortfarande alldeles förundrad sedan förra helgens frälsarkransvandring. Vilken atmosfär av stillhet, lugn och vördnad inför livet det blev där konfirmanderna fick vandra sin egen vandring i Husie församlingshems kyrksal.

Vår konfirmandgrupp är en rätt intensiv grupp där många av dem känner varandra väl och har idrottsövande som gemensamt intresse. Det är inte alltid lätt att få ihop en grupp över vad jag upplever som väldigt olika individer. Några är rätt tjatriga medan andra är mer tysta.                                             Vi hade varit på några filmer under BUFF-festivalen under dagen för att sedan avsluta lägret med att de skulle få göra sin egen frälsarkrans på kvällen. Vi bad dem att gå till varje station under tystnad, läsa instruktionen som stod utskrivet på pappret (pärlans betydelse och något att skriva eller fundera över vid varje pärla). Jag satte mig tyst vid tystnadspärlorna så de kunde komma om de behövde veta något. Vi spelade under hela tiden lugn musik och alla gick in för vandringen till 100%.

Det var en fantastisk upplevelse allt upplevt i ett enda kyrkorum. Och vilka tankar de har… Vid jagpärlan fick de skriva något de gillar med sig själva… Vid ökenpärlan fick de fundera och skriva av sig vad de upplever som jobbigt i livet. Vid kärlekspärlorna fick de lera och tolka vad kärlek står för genom att forma sin egen lerbit. Hemlighetspärlorna gav dem tillfälle att skriva ner sina drömmar och slå in dem i ett fint paket…

Tänk vad en vandring kan betyda… fortfarande fascinerad av vilken gruppdynamik det blev… Kommer bära med mig det här ögonblicket länge, länge… Ett ögonblick där det kändes som att budskapet om att Gud bär och finns nära genom hela livet kom fram.

IMG_20170325_192151

IMG_20170329_155725

IMG_20170329_155716

IMG_20170329_155734

 

 

Frågor…Massor av frågor…

Vi har utarbetat och utarbetar lektioner för alla årskurser. Ett spännande arbete där kvalité och syfte stöts och blöts. Vad kan vi i Svenska kyrkan komma med och hur lägger vi upp det så det fungerar med läroplanen. Vi har blivit väl mottagna med de ‘program’ vi har och befinner oss rätt ofta ute i de olika skolorna.

I måndags hade vi en sjua där vi samtalade kring åskådarrollen. Hur vi kan välja att agera eller blir vi passiva i situationer som händer. Att det ibland blir ett väldigt dilemma i hur man ska göra. Det kan ju hända att jag själv blir utsatt om jag lägger mig i. Men att hjälpa en medmänniska, det är något vi vill ha civilkurage till.

Under onsdagen hade jag kyrkdetektiver i Eslövs kyrka och i torsdags hade jag och min kollega en gymnasielektion kring naturvetenskap och religion. Det får nog bli ett eget inlägg. Men spännande och väldigt nervöst var det! Den lektionen gör jag som ett case då jag går en utbildning i ‘Att prata tro och vetande i skolan’. Fast det var inte det jag funderade på just nu.

Det jag funderade på efter måndagslektionen är hur otroligt många frågor elever har. När vi kommer ut till skolor och prästen har sin prästskjorta och jag min Svenska kyrkan tröja är det något som öppnar för kommentarer eller frågor. Direkt i måndags när vi kom till sjunde klassen startade det. Vad är satanism? Jag är ateist, tror du på Gud? Vad gör en präst? Kommer ni från kyrkan? Vad ska ni göra här?

Var har vi forum för alla ungdomars frågor? Jag tror säkert att flera av dem skulle vilja ställa just de frågorna de bär på. Och jag tror det finns väldigt många frågor… Och visst! Konfirmandtiden finns ju, men dit är det inte alla som kommer. och där kanske inte alltid alla ungdomar känner sig helt trygga att slänga ur sig frågor. Hur och var ska forumet vara? Jag vet att det sitter massor med ungdomar som har frågor men inte har någonstans att ställa dem? De vågar kanske inte gå över tröskeln till kyrkan men jag hoppas genom vår närvaro ute i samhället de tar steget… och vågar fråga!

Jag grunnar vidare på var och hur forumet ska se ut… Och hur ska de hitta dit?

Intensivkonfa på en vecka!

Så var det dags igen! Konfirmationsgudstjänst för de som har haft sin konfirmationstid på en vecka, lördag till lördag – undervisning och konfirmationsgudstjänsten på söndag. Nu, idag, om en stund. Snart konfirmeras dom! Kl. 14.00 i Eslövs kyrka!

Sitter på mitt kontor och förbereder mitt tal. Tänker tillbaka på veckan som varit och vilken härlig grupp vi haft. Känns så gott att fått möta dessa ungdomar, trevliga, roliga, underfundiga. Funderar på vad jag ska säga om en stund, där i gudstjänsten, så de förstår hur viktiga och betydelsefulla de är. Jag vill inte att det ska vara slut nu! Vi har ju precis börjat. Jag får hoppas vi får ha dem kvar i andra sammanhang.

När man har konfirmander såhär under en veckas tid får vi tänka till vad vi vill skicka med dem. Vad vill vi att de ska få ut av sin konfirmationstid? Jag kommer ta upp det i mitt tal om en stund… Hur jag vill att de ska få reda på att tron bär. Att Gud är med – alltid! Både i medgång och motgång eller när livet bara rullar på sådär slentrianmässigt som det gör ibland. Jag har en önskan för alla ungdomar vi möter att de ska känna att tron blir viktig för dem och kyrkan får vara den plats där vi får utforska och fundera över den tro vi har. Det är i kyrkan, i gudstjänst, i andakt, på läger, i verksamheter vi får passa på att vända och vrida på bibelställen och tankegångar. Vi får tillsammans känna att Gud finns med oss och vi får lära av varandra.

I fredags gav vi vår konfirmandledare en utmaning. Hon fick under vår egen mässa hålla i ”predikan”. Maja var själv konfirmand i förra årets intensivkonfa och fick nu berätta om hennes väg till konfirmation och hennes tro. Det är fantastiskt att höra personliga berättelser där någon är beredd att dela med sig av sitt innersta, av sina tankar och funderingar. Det skulle jag vilja se mer av i kyrkan. Berättelser som visar på hur Gud bär!

Underbara goa ungdomar! Allt gott till er idag! Vi ses om en stund… till en fantastisk konfirmationsgudstjänst där Axwell/Ingrossos låt ”Something new” får ljuda…

I see the dawn of a new beginning. This time, this time we can´t go home. I hear the streets of tomorrow calling. I go, I go where you go. Cause we belong to something, we belong to something new….

Hopp poster 2

Alla hjärtans dag!

Snart stundar en av de största kommersiella dagarna av alla, Alla hjärtans dag!

En dag som firades ursprungligen till minne av helige Valentin som gav blommor från klosterträdgården till älskande par. Att ge något fint till sina kära och nära är fantastisk. Det är bara det, varför tänker många att det som är fint också ska vara så dyrt? Presenterna är ju något som ska vara symboler för kärlekens innersta, att vi vill ge och visa vår uppskattning till dem som står oss nära.

Jag kommer ihåg en jul när jag arbetade inom den kommunala förskolan. Det var dags för personaljulklappen som skulle delas ut. Min chef ställde sig upp och talade om att detta året fanns inga pengar till julklappar. Istället hade hon skrivit en dikt/rim till oss alla, kopierat upp den och bundit ett vackert snöre runt. Jag har den fortfarande kvar! Den dikten, rimmet  handlade om vårt arbete och hur betydelsefulla vi var. Det var så mycket mer värt än alla jobbrelaterade julklappar jag någonsin fått. Hennes uppskattning för vårt arbete och tiden hon lagt ner på rimmet är något jag aldrig kommer glömma. Det är inte pengarna som räknas eller hur dyra presenter vi kan ge till varandra som är det viktiga. Det är tiden och engagemanget!

Jag tror jag hellre älskar den finska ”Alla hjärtans dag”. I Finland kallas dagen för Ystävänpäivä, ”Vändagen” på svenska. Som namnet antyder är denna dag till för att framför allt komma ihåg sina vänner enligt Wikipedia. Det är gott tänker jag! En vänskapsdag! Men när jag läser vidare så läser jag också att Finlands Röda Kors uppmuntrar alla att delta i frivilligt vänarbete, just den här dagen!

Wow, tänk att istället för mjukdjur, choklad och rosor göra en medmänsklig handling. Göra något för en vän eller varför inte ännu hellre, en okänd! Det hade varit så häftigt om alla, tänk ALLA, skulle göra något som gör livet lättare för någon annan, just den 14 feb. Kan vi starta på tisdag? Tänk dig, att du måste hjälpa någon annan! Handla åt någon som är äldre, prata med en tiggare, bjuda på ett leende, tömma diskmaskinen, träffa någon som behöver sällskap, muntra upp någon med en sång, kanske på ett äldreboende! Sätta in en extra slant till något hjälparbete, baka en kaka och bjud på. Fråga någon vad just den skulle behöva! Ja, det finns massor av medmänskliga handlingar att göra, små som stora!

Glöm inte! Tisdag! Medmänsklighetens dag!

Allt vad ni vill att människorna ska göra för er, det ska ni också göra för dem. Matt. 7:12

IMG_20170209_172109

Låna en kyrk-kompis!

På biblioteket i Eslöv kan du numera inte bara låna böcker, tidskrifter och filmer. De har också utlån av symaskin (på plats), datorer och svensktalande personer. Det sistnämnda har jag varit imponerad av ända sedan jag började här i Eslöv och funderat över hur vi kan föra över det till kyrkans värld.

Visst är det häftigt! Du kommer från ett annat land, går till biblioteket och lånar en person som du kan prata svenska med och troligen träffa för att umgås. Hela kitet måste ju komma med, tänker jag. Vår kultur, omgivning, vänskap och språk. Det finns en person på biblioteket som tar hand om utlånet och sammanförandet av personer. Ja, de ska ju helst stämma överens också. Personkemi är viktiga saker!

På ”Hållplats för själen” har jag på senare tid upptäckt hur kommer in och frågar oss: – Vad finns det för mig? Jag vill gå i kyrkan eller träffas i någon form, vad finns det? Ja, vad finns det! Om du är en människa, med familj, arbete och fritid. Vad erbjuder vi dem? Visst tipsar jag dem om söndagsgudstjänster, men vem ser till att de kommer i en församlingsgemenskap då? Det sitter några människor utspridda i bänkarna som på sin höjd kanske hälsar på varandra. Även om det bjuds på kyrkkaffe efteråt så kanske de inte stannar och sen kommer de inte mer.. för viljan och längtan finns hos många, men att våga steget, det är svårt. Våra verksamheter är riktade till yngre eller äldre i stor grad, samtalsgrupper, fikamöten och bara vara. Hur många sådana verksamheter har vi? Ofta sitter där ett antal äldre 70 plus på soppluncher, syföreningar o.s.v. Jag är själv en människa som arbetar heltid, har familj, fritidsintressen o.s.v. Jag har kanske ingen möjlighet att binda upp mig varje vecka men jag har en längtan! En längtan efter samtal och möten om den kristna tron. Jag vill också ha någon att prata med, fundera med och gå på gudstjänst med.

Hur vore det om vi införde ett lån av en kyrk-kompis! Vi som anställda snappar upp och tar hjälp av körer, verksamheter för att ha en kompispool. När människor efterfrågar så vet vi vem vi kan sammanföra dem med. Typ ett perfekt fadderuppdrag för att känna sig hemma i en församling! Det blir ett möte, samtal, personerna kommer till gudstjänsten, det blir ringar på vattnet av en församlingsgemenskap, de fikar och kan känna sig hemma, med varandra och i kyrkan!

På söndag ska jag vara en kyrk-kompis! En kvinna som efterfrågat någon att gå i gudstjänst med, det är ju underbart! Jag blir så otroligt glad när människor vågar fråga och kanske yppar lite av sin ensamhet. Inte en ensamhet i världen utan en ensamhet i gudstjänsten. Många vill ha sällskap till kyrkan för det blir så mycket lättare att ta steget in när man är två!

 

Vem vet vem Martin Luther är?

Snart är det dags för vår kontraktskonfirmanddag med temat Luther. Reformationsjubileeum och allt som det är detta året så passar ju det alldeles utmärkt, eller hur! Speciellt med tanke på att inte så väldigt många ungdomar vet vem Luther var, eller? Ja, det var min tanke iallafall när vi bestämde temat för kontraktsdagen.

Till för några år sedan hade jag inte heller så stor koll på Martin Luther. Visst, jag visste han var munk och präst, bodde i Tyskland och spikade upp sina 95 teser på kyrkporten. Ville förändra kyrkan så den kom alla till del genom att alla skulle kunna läsa bibeln! Vi var och en var och är myndiga kristna som får tolka och tänka kring ordet!

Slängde ut frågan på vårt konfaläger i helgen. Jag tänkte att jag skulle få ha ett låååånnnnggt pass om Luther för ungdomarna kanske inte visste så mycket om honom. Tji fick jag! På frågan om vem Martin Luther var svarade de följande: Munk, Påven hade makt vilket Luther tyckte var fel. Han ville förändra kyrkan. Han spikade upp 95 teser i hur han själv såg det som behövde förändras. Han ville ha bort avlatsbreven. Han skrev musik och noter. Det blev inget långt pass!

Vi hoppade över till samtalsfrågor istället! Utgiven som en liten kortlek genom Svenska kyrkan och Svenska kyrkans unga. Skaffa dem! Det är spännande bordssamtal man kan få genom den. Vi delade in konfirmander i smågrupper och de gick för att samtala, kring ordet, runt bordet!

Några frågor löd så här: Har du någon gång tagit på dig ett straff för vad någon annan har gjort? Samtalet från gruppen utmynnade i: Vi har inte gjort det men skulle kunna göra det i framtiden. (de resonerade att de bara var 14 år och hade inte varit med i situationer där de tänker kring att ta straff för någon annan är)

Kan man tolka alla bibeltexter i ett nutida sammanhang? Samtalet utmynnade i: Man kan tolka många men inte allt.

Är det viktigt att kunna förstå allt i bibeln? Samtalet utmynnade i: Nej, det är inte viktigt.

De pratade kring sina frågor tillsammans med storgruppen och jag är imponerad. Fattar ni hur många bra tankar ungdomar har? Hur roligt och givande det är att lyssna på deras tankegångar, att ge och ta i ett samtal där ingen behöver ha det absolut rätta svaret. Men att få vända och vrida på tankar, funderingar, tolkningar. Det är amazing! Vad hade du funderat på över dessa frågor. Vänd och vrid lite! Det är kul att samtala kring bibel, tro och liv!

Gott nytt år!

Ett gott nytt år! Det är något vi önskar varandra under nyårsdagarna. Att 2017 ska bli precis som var och en önskar. Att glädje, lycka, skratt, gemenskap, relationer ska bli precis så perfekt som alla vill ha det.

Vi satt på nyårsafton med några vänner och pratade om vad vi tar med oss från 2016. Vad är det vi kommer komma ihåg och bära med oss. En gemensam resa med alla våra familjer var något de flesta av oss kom ihåg som ett härligt minne. Att vi fick den där resan med sol, snö, värme och kompisskap som vi hade längtat efter. Någon såg mer tid med familjen som något positivt. Jobbet, byte av arbetsgivare… mer harmoni var andra saker som togs upp. Efter frågan med vad vi bär med oss från 2016 kom frågan vad vi ser fram emot med 2017. Fler resor ville de flesta men mest det vi gör tillsammans med andra är det som mina vänner ser fram emot. För vad är en massa resor om vi inte har någon att dela dem med?

Jag slås idag av hur lyckligt förunnad jag är att ha saker att se fram emot under året är. Att livet, relationer och gemenskap med andra människor får vara en morot och glädje över det nya året. Det är inte alla som känner så! Nyår, en helg där många människor mår dåligt! Där en del människor inte ser solen bakom molnen som skymmer. Där hoppet försvunnit och man inte ser framtiden som något positivt. De kommande dagarna blir ytterligare tristess och brustna relationer. Man ser mer sina egna misslyckanden än det som varit bra.

Jag funderar ofta på om det är för att vi har för stora krav på vad lycka är? Att vi har för många förväntningar på vad livet borde innebära? Drömmar och visioner måste vi ha, men kanske är det så att vi missar det småiga mitt i allt det stora? För en resa, det behöver inte betyda flera veckor på en sandstrand. En resa kan vara kort, den är vad vi gör den till. Att resa runt hörnet kan också vara tillräckligt. Så istället för att önska ett gott nytt år önskar jag dig tillräckligt!

Jag önskar dej tillräckligt mycket med sol så att ditt liv ska bli ljust

Jag önskar dej tillräckligt med regn så att du uppskattar solen

Jag önskar dej tillräckligt med lycka så att du ska bevara livslusten 

Jag önskar dej tillräckligt med sorg för att även de små glädjeämnena ska bli stora

Jag önskar dej tillräckligt med många vinster för att du ska få allt det du behöver

Jag önskar dej tillräckligt många förluster för att du ska uppskatta allt det du har

Jag önskar dej tillräckligt många välkomnande, för att du ska klara av det slutgiltiga avskedet.              (Okänd)

Gott nytt tillräckligt år!

img_20161217_155623

 

Ibland undrar jag…

Jag undrar över mig själv!  Varför gör jag detta? Inser jag inte själv hur svårt det är? Inser jag inte hur mycket jobb jag behöver lägga ner?

Jag läser religion och naturvetenskap på distans, 7,5 poäng. Tänkte att det kan inte vara så ansträngande. Visst har jag tid till det? Några timmar i veckan, det kan jag väl putta in i min lilla fritid, eller rättare sagt emellan alla fritidsaktiviter jag har. Ja, och mitt heltidsjobb då också…. plus att jag är lite pedant. Vill ha ordning och reda i hela huset. Lätt som en plätt! Jo, men visst (säger jag med väldig ironi till mig själv). Tempot har varit mycket högre än jag trodde. Här har läst artiklar, kommenterat, skrivit PM och läst böcker… Tur jag tycker det är så väldigans intressant! För det är det! Jag har fått utmana mig själv och mina tankegångar och har förundrats över öppenheten för varandras tankegångar, religionen som naturvetenskapen.

Samtidigt som jag läser på distans går jag en utbildning via stiftet, ”Att prata tro och vetande i skolan”. Det är ännu mer spännande hur vi kan jobba upp ett samarbete med skolan och samtala kring just dessa frågor ungdomar många gånger ställer sig. Tror du på big bang eller bibeln? Vad säger kristendomen om big bang och evolutionen? Vad anser kristendomen om vetenskapen, är det pålitligt eller inte? Varför? (Dessa frågor fick jag av Ida Wreland som arbetar som gymnasiepräst i Malmö, var tre av tio, tio i topp frågor från ungdomar ang. vetenskap och religion.)

Det är just mötet med ungdomar jag gillar, hur de kan ge direkta frågor. Jag kommer kunna svara utifrån mig själv och det är okej. Kanske finns det frågor jag inte kan svara på alls, för jag, och ingen annan heller för den delen kan svara fast och rakt på frågor som dessa. Det jag kan svara på, det är att jag tror Gud vill oss, var och en!

Angående tempot förresten: Hade en smårolig incident härom veckan. Jag läste en bok på distanskursern för att lämna in ett PM. Blev lite förundrad när vi sedan hade småseminarium kring en tredje bok. Tyckte att det var konstigt att vi började med seminarier kring den boken då vi ännu inte läst den eller skrivit PM kring den. Lusläste vissa kapitel så jag kunde vara med i diskussionerna och kom på mig en dag. Undrar om jag läst rätt bok? Gick genast in på hemsidan för distanskursen och läste instruktionerna. Stod hur klart som helst vilken bok vi skulle läst och lämnat in arbete på, men det var inte den jag skrivit om! Erika, LÄS INSTRUKTIONER BÄTTRE TILL NÄSTA GÅNG! Gör om gör rätt! Puh!

Tror jag får ta med det in på nya året, kanske ett nytt nyårslöfte till mig själv! (även om jag aldrig avger några nyårslöften). Bli mycket bättre på att läsa instruktioner, det är en hjälp, inget besvärligt, jobbigt extrajobb. Det blir extrajobb om jag inte läser!