Livet och döden

Inför allhelgona bjuder vi in alla tredjeklassare till kyrkan på allhelgonavandring. Vi startar med ett orgeldrama för att sedan gå vidare till kyrkogården. Vi avslutar inne i församlingshemmet med kreativt skapande hur barnen själva tänker döden och vad som händer efter.

Så många tankar och funderingar de har! Det är speciellt med barn och deras förhållningssätt till döden. De delar gärna vad de tänker och har många frågor. Det finns inga konstigheter kring det på något sätt. Det är härligt att få möta dem och höra deras tankar.

Det är ju det vi vet om livet, födelse och döden. Oundvikligt för var och en av oss.

Nu i helgen kommer jag gå till kyrkogården. Tända ljus för dem som stått mig nära. Det är en fin känsla att sitta där vid minneslunden/graven och låta tankarna flöda. Vara tacksam över de personer som jag fått möta och komma ihåg det vi har delat, tillsammans.

Ha en god allhelgonahelg!

Pentax Digital CameraPentax Digital CameraPentax Digital CameraPentax Digital Camera

Läger!

Vad vore mitt jobb utan läger….Jag älskar sena nätter, full ös, kallt vatten, dåliga sängar (fast å andra sidan blir det inte så mycket sömn så det spelar ingen roll..). Well, det kanske jag inte älskar. Fast jag älskar härliga konfirmander, underbara ledare, engagemang, bra samtal, kuliga lekar, spännande nattvandringar, undervisning, prat o skratt. Snart ska vi bygga mysmässa…bön, ord, musik, nattvard. Härligt!

Tokiga konfirmanderna som passade på att bada också!

 

Skicka vidare…

Skicka vidare vadå? Ja, lite gästvänlighet t.e.x. Jag lyckades ju boka flygbiljetter för ett tag sedan som inte blev riktigt som det skulle. Jag fick plötsligt två övernattningar i London så där bara. Jag tänkte lite hur jag skulle göra, boka billigt hotell någonstans eller höra av mig till kvinnan jag träffade i Rumänien för två år sedan. Ja, varför inte! Det är väl trevligare att bo hemma hos någon och få lite inblick i en engelsk vardag. Sagt och gjort, jag skickade ett meddelande till henne via facebook och mycket riktigt. Jag var välkommen!

Det är häftigt att genom bekanta kan jag lära känna människor världen över och få dela en stunds liv. Det är kul som helst! Vem vet vad nya kontakter skapar.

Det var som i somras. Jag var med ungdomsgruppen från Perstorp i Taize. Där är gästvänligt om något..alla pratar med alla, ingen behöver vara ensam och du bara går och njuter. Kontakter knyts och jag tror jag hade fått en sovplats både i Polen, Portugal eller Sveg om jag velat. Vi knöt många kontakter från världens alla hörn. Det är helt underbart! Roligare blir det när folk hör av sig också. Vi fick besök av en kille från Berlin under några dagar i augusti. Han var nyfiken på Sverige och bodde hos oss. Visst krävs det lite engagemang men vad gör det. Vi lär känna en annan person och en annan kultur. Ser likheter och olikheter men det gör det ju bara så mycket mer spännande.

Så sänd lite gästvänlighet, sök nya kontakter och få en massa. Vem vet! Vi kanske lär av varandra också…öppenhet, förståelse…Det finns mycket vi kan skicka vidare!

Det finns så många sköna människor!

Det finns så många sköna människor… Det är en låt av Ingmar Olsson jag kom att tänka på nu när jag har varit iväg med kontraktskonsulenterna för konfirmand/ungdom. Både för att där är väldigt goa kollegor som jag har erfarenhetsutbyte och fantastiskt roligt tillsammans med. Men också i de ämnen vi pratat om, unga ideella! Vad har vi för krafter att arbeta tillsammans med i våra församlingar och var finns de i för verksamheter? Hur når församlingarna människor att vara en del av kyrkans arbete, engagera sig och sprida evangelium?

Under dagarna utbyttes många tankar men det jag fortsätter att bära med mig är att jag aldrig ska sluta fråga om människor kan tänka sig vara frivillig i församlingsarbetet. För det finns enorma kompetenser, bland ung och gammal. Vem vet vad som gömmer sig i ”bokhyllan” om vi inte frågar!

Här kommer låten:

Det finns så många sköna människor, som liksom aldrig kommer fram
Precis som böcker i ett bibliotek, som bara står och samlar damm
Och om man bara tittar utanpå, då missar man en värld. Som man aldrig får en enda aning om, fast hela tiden finns den där

En del är långa, andra korta. En del är hemma, andra borta
En del är tunna, andra tjocka. Men alla har dom nåt att ge
Yeah yeah yeah, nåt att ge

Det finns så många sköna människor, som liksom aldrig får en chans
Dom blir bedömda efter pärmarna, precis som om resten inte fanns
Men det som öppnar sej där inuti är värt sin vikt i guld
För varenda människa har sin egen saga, viktig för sin egen skull

Det finns så många sköna människor, som liksom alltid kommer snett
Precis som böcker i ett bibliotek, Dom kommer aldrig till sin rätt
En ynklig rygg utav ett mäktigt verk, är allt som sticker fram
Av alla andra sidor ser man ingenting, Och det är både synd och skam

Och här kommer en hel hoper sköna människor:
DSC_8686

Inget krångligt alls!

 
Något som inte är krångligt alls är ju att skänka pengar till Svenska kyrkans internationella arbete.

Då Rumänien finns nära mig i mitt liv så har jag lite koll på Svenska kyrkans internationella arbete med att stötta EU-migranter som befinner sig här i Sverige. De har en insamling just nu! De skriver så här: Många romer från Rumänien lever i stor fattigdom och utanförskap och många saknar id-handlingar och försörjningsmöjligheter. Tillgång till bostäder, sjukvård och skolor är mycket begränsad och det är barnen som drabbas hårdast. Det finns många sätt att hjälpa de rumänska romerna! Vi kan lägga pengar i koppen, våra församlingar kan på olika sätt hjälpa romer som kommit till Sverige och vi kan stödja det långsiktiga arbetet i Rumänien för att bidra till bättre levnadsförhållanden. 

Svenska kyrkan stöder Franciskanerordens arbete med ett socialt center i byn Roman i Rumäniens fattigaste region Moldova. För att stötta arbete i Rumänien kan ni:

  • SMS:a ordet ROMER till 72905 och skänk 50 kronor 

Hjälp till att hjälpa! Inget krångligt alls! Dessutom har jag läst att man som människa blir lyckligare av att hjälpa någon annan. Det behöver inte vara så mycket som krävs för att göra någon glad och känna sig sedd och älskad!

Ibland krånglar man till det för sig!

Semester… Har en del dagar sparade. Tänkte då det kom upp att ja, jag kanske ska hitta någon vecka nu i höst.. Tittade i min kalender och hittade en. En vecka där jag kanske kunde vara ledig, om jag bara fixar och trixar lite först. Troligen behöver jag jobba lite extra innan jag tar den där veckan. Julen och allt vad det innebär står ju för dörren!

Trixade och fixade lite så nu ska jag ha min semester. Men vem vill sitta hemma en semestervecka i november? Ja, inte jag! Tänkte direkt att yes, jag åker ner till Rumänien och hälsar på. Det var ett tag sen.(Jag har jobbat för Hoppets Stjärna i Rumänien vid två tillfällen, därav att jag vill dit. Jag älskar Rumänien och mina vänner där. Det är ett fantastiskt land som jag bär med mig i mitt hjärta.)

Pratade med vännerna där nere och allt var klart. Så kom vi då till det där med att boka. Jag flyger från Köpenhamn till Luton (England) och tar mig därifrån vidare till Bacau (Rumänien). Hade båda flygbolagen uppe så jag kunde se att det var platser kvar båda sträckorna. Men vad händer! Jo, platserna Luton – Bacau är helt plötsligt slut! Och då har valt att köpa flygstol Köpenhamn – Luton först. Så, nu sitter jag här med biljett till Luton den 15:e. Biljett till Bacau fick jag först till den 17:e. Tja, vad säger man! Typiskt mig! Fast å andra sidan var det ju bättre så här. Det kunde varit värre! Det kunde varit att jag fått biljetter till Rumänien först och inga till Luton.

Nu litar jag på bekanta i London. Jag kan nog bo där två nätter, annars finns det säkert något billigt hotell!

Jag, en människa!

Ja, äntligen! Min favoritserie har startat igen! Halvvägs till himlen! Den där om Östra Nöbberups församling med kyrkoherde Albin som vill så väl i alla lägen. Ibland går det dock överstyr med välviljan så han inte vet hur han ska lösa saker och ting till slut. Han har ju sin kollega, komminister Jan att övertyga i många frågor dessutom. Som igår, där Albin har en önskan om att HBT-certifiera sin församling. Allt för att få ett bröllopsfölje att känna sig välkomna. Jan tycker det är förskräckligt men det visar ju sig att Jan är den som bemöter HBT-människan Lennart bäst, han lär känna människan. Tänk så enkelt det är egentligen! Tänk om vi hade struntat i utseende, läggning, kön, arbete, inkomst osv. och bara lärt känna människan. Så enkelt! Vi är människor allihop, skapade av Gud med jorden som vårt hem. Vi är olika men rätt lika ändå. Vi kan väl börja där…

Östra Nöbberups församling existerar ju inte i verkligheten…men ändå. Igenkänningsfaktorn är hög emellanåt och jag skrattar åt alla dråpligheter församlingen hamnar i. Var kyrkan ska befinna sig i samhället, syföreningsdamerna, skola-kyrka, sorg och glädje.Kanske, men bara kanske är jag lite glad över att de inte har tolkat in någon församlingspedagog i serien. Fast det hade nog ändå varit rätt kul och se hur den rollkaraktären hade framställts. Olika men lika, så var det va?