…men dropparna behövs för att det ska bli ett hav!
På ungdomsgruppen i onsdags kom jag på att vi skulle ha Nobelfest. Det låter ju kul, inte sant? Tyckte jag med när jag kom på det. Trerätters, finklädda, vett o etikett och prisutdelning såklart. Idén var god! Min tidsplanering var sämre… Efter julspel och konfirmander mm. så skulle vi ställa om till nobelfest. Tur var att jag hade några hjälpsamma tjejer som lagade maten och några andra tog tag i dukningen. Fantastiskt! (Kan det bero på att ungdomarna tycker jag bränner vid mat och bröd lite ofta kanske som de erbjuder sig att fixa. det tycker ju jag bara är bra!)
Fina var de när de kom! Någon i kostym, någon i frack, andra i finklänningar. Maten som serverades blev räkcocktail, kyckling med klyftpotatis och en fantastisk chokladpuddingdessert. Trevlig samvaro med prisutdelningar mellan rätterna! Det var inga kemipriser eller fysikpriser vi delade ut utan vi hade några andra kategorier: Årets bästa DJs, städare, underhållare, musiker osv. Avslutningsvis kom vi till det viktigaste priset av alla..Vardagshjältepriset! Alla 25 ungdomar som var på festen fick skriva i någonting bra de gjort för någon medmänniska (ej bästa vännerna). Det var härligt att läsa hur de gett bort kläder och saker till behövande, att de lämnat in tappade mobiler, hjälp äldre med matkassar och funnits tillhands för människor som behövt deras hjälp. Med priset ville jag att de skulle tänka efter på vad betydelsefullt en liten medmänsklig handling kan betyda för någon annan.
Malala som var en av fredspristagarna på den riktiga Nobelprisutdelningen gör något fantastiskt. Tänk att vara så modig och kämpa mot förtryck. Vi kanske inte blir så kända som Malala men att börja någonstans blir så småningom ett helt hav av droppar. Att göra något i det lilla, det måste börja där. Det börjar med en…
Årets huvudperson (och en av de bästa fredskämparna genom tiderna) blev: JESUS!