Sitter här alldeles tom i huvudet…eller nej, alldeles fullproppad i huvudet med allt vad jag ska komma ihåg att göra. Mitt skrivbord är fullt av post-it lappar för saker jag ska komma ihåg. En del saker som ligger alldeles nära och en del saker som ligger rätt långt bort. Men planering, det måste ju faktiskt göras! Eller? Jo, visst?!
Kom iallafall ihåg i morse att jag skulle ta bort julkrubban från kyrkan. Oj, vad tomt det blev! Vår julkrubba fyller faktiskt några kvadratmeter…fast jag ser fram emot påskbordet som är fantastiskt fint i Perstorps kyrka..snart är det ju påsk, och inte långt därifrån kommer sommaren! Ja och innan sommaren ligger lite planering om nästa jul.
Ja, jag befinner mig lite just här och nu, sen är jag lite i mars och tillbaka till februari. Måste vara lite i juni och juli också med saker som händer då…Puh, blir alldeles trött faktiskt! Jag tänker att allt handlar om prioritering. Det är därför jag har mina post-it lappar. Jag kan överblicka och se vilken ordning jag ska ta uppgifterna i. Jag är en planeringsmänniska och lever rätt mycket via min kalender, jag vet. Samtidigt som jag vill försöka befinna mig i de möten med människor som sker just nu. Samtal med vänner, bekanta, barn, ungdomar. Just på jobbet känns det viktigt för mig, att ta mig tid om någon söker den tiden. I många möten vill jag inte hasta vidare och samtidigt ha annat i tankarna. Det är inte lätt, rätt svårt om du frågar mig! Om jag istället skulle försöka leva lite mer genom bibeln så kan jag vila, andas med det som står. Jag slår upp min bibel, läser ” Kom till mig alla ni som är tyngda av bördor, jag ska skänka er vila.”
Tack för det Gud! Jag behöver läsa och inse att jag inte bara kan hasta runt. Jag måste stanna upp. Jag vet också Gud, att jag duger, att jag gör mitt bästa! Hjälp mig att försöka komma ihåg det. I mötet med andra och mötet med mig själv. Låt mig vila i din famn! Amen