Slutkorrektur

Puh! Det var svettigt! Men nu är församlingsbladet gjort! Det är ju inte helt enkelt när man ska göra korrektur, mycket att tänka på. Det kan ju lätt bli en del fel kan jag tala om. Datum som hoppar rundor helt av sig själv (eller) och rubriker som inte stämmer till texten. Bra hade ju varit att tryckeriet och jag tänker oss att jobba med bladet samtidigt. Kan ju vara en fördel när jag fixat hjälp i grupperna för att just göra det sista med bladet. Så var det ju nu inte i detta fallet, för när jag väntade på korrektur var min kontakt på tryckeriet på annat uppdrag. Idag har jag ju ledig dag så vad passar inte bra än att jobba lite extra då min trevliga tryckerikollega är på plats.:)

Ja, nu är det fixat i alla fall efter ett antal timmar via telefon och mail hit och dit. Skönt! Jag vill ju gärna ha min semester nästa vecka utan att tänka på församlingsblad. Så äntligen, en sak att lägga till handlingarna… ja, innan nästa kyrkblad då vill säga! Det är ju snart dags för sommarnumret! Att göra upp planer för det och fundera på innehållet. Ni kanske har lite tips?

Alltid ett steg före, det är väl så det ska vara! Sommarbilder och vad nästa nummer ska innehålla, det är det som upptar tankarna just precis när jag lämnat vårnumret till tryckning. Nä, tror jag lägger undan de tankarna igen, åtminstone för en vecka eller så…För nu ska jag snart uppleva lite vinter först, med fullt ös utför skidbackarna! Tillsammans med familj och vänner!

Friends forever

 

Sportlovskul!

DSC_0082

Tänk va alldeles underbart jag kan få ha på mitt jobb!                                                     Hade ett gäng härliga barn under tre dagar på sportlovet där vi satte ihop en mini-musikal om Noas ark. Det var en önskan som gick i uppfyllelse att göra detta med min kollega Aase (Hon är organist och världsbäst på att skriva om låtar och göra dem så de bara blir sååå bra. Hon är väldigt bra på att få ihop storyn och annat också ska tilläggas:). När sen en av ungdomarna, Petra också hör av sig och vill vara med kan det ju inte bli bättre. Omskrivna nya och gamla låtar och egenhändigt komponerat manus avslutade vi vårt projekt med uppspel och taco-kväll för föräldrar m.fl.i Oderljunga kyrka.

Å, så kul jag haft! Många skratt, mycket lek och suveräna barn. Jag är hur impad som helst hur de kan lära sig texter så snabbt! Tack, tack!

Ett av barnen som var med kom och sa: – Å, jag hade kunnat vara här 100 dagar till! Det tar vi som en stor komplimang.

Vad gör du?

Fastetid…från idag onsdag fram till påsk. 40 dagar att avstå från något som är viktigt för mig. Ibland är det viktigt att stanna upp och tänka hur jag genom att avstå kan göra det till gagn för någon annan.

Fastan är säkerligen inte uppfunnet av Gud. Den är inte heller uppfunnen för att vi ska visa Gud hur duktiga vi är om hur vi kan  avstå från mat och andra väsentliga saker. Jag tror fastan, liksom Guds vilodag är framtagen för att vi människor ska stanna upp och vila, tänka och reflektera. Jag, precis som de flesta har väldigt lätt för att låta livet gå. Jag springer mest, och tänker inte alltid på att det är just nu livet faktiskt pågår. Jag jobbar, sköter mitt hem, tvättar, styker, kollar facebook, ser till att jag är ständigt tillgänglig, tränar, engagerar mig i mina barns aktiviteter. Kvällstid dimper jag gärna ner i soffan TV-zappandes med några dåliga TV-serier, gärna knaprandes på något gott. Det är för min skull fastan finns! För att jag faktiskt ska stanna upp, se mig omkring och kanske byta perspektiv för ett tag. Jag kan göra det genom att sluta köpa en massa onödigt, både kanske i matväg och klädesväg. I fastan kan jag ta möjligheten att avstå något för att göra bra för någon annan.

I Svenska kyrkan har vi varje år insamling till vår fastekampanj ”Utrota hungern”. Jag kan vara tacksam över det jag har men också kunna se andras lidande och vara med att göra något åt det. Ta möjligheten ni med!

Ni hittar mer information på www.svenskakyrkan.se    #utrotahungern #denkanslan

2015-02-17 08.22.482015-02-17 08.23.382015-02-17 08.24.14

 

 

Äntligen klart!

Statistiken! Den jag fyller i varje februari…

Då och då undrar jag till vad nytta är statistiken? Vad ska vi ha den till? Bara pappersarbete som inte ger något. Måste erkänna att jag inte riktigt håller ordning på statistiken. Det försvinner från tanken att anteckna vilka åldrar och hur många som kommer på olika saker. Har hyfsad koll men vet inte riktigt hur många gånger jag besöker skolorna, eller vilka åldrar barn har som kommer på besök, eller hur många vuxna det kommer på en avslutning….

Samtidigt vet jag att statistiken är nödvändig. Vi ser och kan bemöta de behov församlingarna har och vi kan använda oss av statistiken som en ”morot”. Det är människor som vill vara med i gudstjänster och verksamheter, och som deltar. Vi möter väldigt många, både barn och vuxna på de platser där vi befinner oss.För några år sedan hittade jag en folder i en församling som faktiskt anammade statistiken och visade den utåt. Så här ser vår folder ut, och jag tycker om statistikdelen:) Jag kan använda den till något positivt! Visste du att…. det 2013 döptes 55039 personer i Svenska kyrkan. Att 2013 besökte 808389 barn i åldrarna 0-3 år kyrkans öppna verksamhet…att Perstorps församling har 5059 medlemmar. Att det år 2013 gjordes över 15 miljoner gudstjänstbesök…att Gud tror på dig, även om du inte tror på honom!

20150213_07503420150213_080436

Visst vill vi att fler ska upptäcka  kyrkan för att där få fundera och reflektera över tron. Många har upptäckt kyrkan men det kan bli fler. Och tittar man på statistiken saknar jag klicken av åldern mellan 25-40. Var är ni? Jag tänker tillbaka när mina barn var små, runt lågstadieåldern. Hur skönt var det inte då att kunna gå till kyrkan på någon andakt eller gudstjänst. Andas lite och ta lite tid att bara vara. Så alla ni därute, i åldern 25-40! Ta möjligheten att gå på någon stilla stund, andakt, samtalsgrupp, gudstjänst. Vem vet! Ni kommer kanske tycka om det!

 

Och så var det dethär med Gud…

Vad är alltså tiden? Om ingen frågar mig, vet jag det;om jag vill förklara det för en frågande, vet jag inte.  (Augustinus Bekännelse, XI:14)

20150205_113046

Tur att After schoolarna vet;) F-3:orna idag om hur Jesus såg ut:

Nr.1 Långt vitt/gult skägg och hår, blå klänning – Han hade en häst                                     Nr. 2 Brunt hår och skägg, vit klänning, blå ögon – Han hade en åsna                                 Nr. 3 Lång kappa, brunt skägg och hår, tröja och byxa – Helig för människorna

 

 

 

 

 

Konfirmation på nya arenor

Var på en mycket intressant föreläsning här om dagen, ”Konfirmation på nya arenor”. Det var en fullspäckad dag med många tankar och jag längtar till jag får kompendiet med minnesanteckningar. Det var mycket att ta till sig och fundera på. Hur vårt samhälle ser ut och vad vi som kyrka har för plats. Jag tror att ju mer stress och snabbhet i det samhälle vi lever, desto mer behövs kyrkan. Som en rastplats för sitt inre!

Jag är medveten att jag själv lever mitt i det snabba, otåliga liv som de flesta andra. Jag är också drabbad av ett informationsflöde som aldrig tar slut. Och mycket av det liv vi lever handlar om att ”skrika” mest, för då syns man, eller…

Mikael Kurkiala visade att det är fler som söker till Paradise Hotel än till lärarutbildningen. Det säger en del om hur självfokuserade vi är. Synas, höras mest! Är det vad livet ska gå ut på? Tänk alla facebookinlägg som läggs ut, hur vältränade vi är, hur lyckliga vi är med alla människor runt omkring oss och alla aktiviteter vi gör. Jag tror det är lite sanning med modifikation. Det är det lyckliga som syns… som vi vill ska höras! Så att vi får de där ”likes”en. En text kommer jag ihåg från dagen ”När det stora sammanhanget försvinner finns till slut bara jag kvar. Jag och den publik som ska  skänka mig mitt värde”

Var ska vi som kyrka stå i allt detta? Ska vi också ”skrika” så att människor upptäcker oss? Kanske måste vi ropa en del för att människor faktiskt ska upptäcka den skatt kyrkan har, att vi alla är sedda av Gud. Att vi har ett behov av tron och kyrkan är en del gemenskapen där tron kan växa. Men viktigt är, som också kom fram under dagen är att kyrkan ska finnas för människors behov, inte för deras begär! Det är rätt stor skillnad. Inte tänka så mycket vad jag får ut av kyrkan om jag är med utan istället tänka vad jag kan bidra med…