Efter konfirmationen har vi för det mesta en avslutningsträff. Känns gott att fika lite och samla ihop oss efter konfirmationsgudstjänsten. Tidigare sa vi hej då just där och då efter kyrkan och det kändes rätt stressande, iallafall för mig!
Jag gillar vår tanke med att ha en avslutning direkt efter konfirmationen. Baka sammanfattningstårtan (Finns i con dios) och utvärdera hur deras konfirmandtid har varit. Kolla upp om några vill vara ledare och ha en mysig stund tillsammans.
Nu har jag suttit och läst igenom deras tankar och blir glad över att det mesta är positivt. Många svarar att deras konfirmandtid blev bättre än de trodde. Det som de kommer minnas mest är lägren. Tänk, jag gillar också lägren i massor. Visst krävs det en hel del av mig och alla som är med, men den gemenskapen och den tiden vi tillbringar ihop på lägren är viktig och betydelsefull. Det är där vi riktigt kan lära känna varandra, skratta ihop, gråta ihop, prata, leka, äta, fira gudstjänst…
Gudstjänsterna är det som konfirmander tycker genomgående är tråkigast. Jag funderar mycket över den frågan som församlingspedagog. Än har jag inget bra svar hur vi kan göra för att ungdomar ska känna sig mer hemma i gudstjänsten, men kanske en dag. Det räcker med att gå till sig själv. Jag kan också tycka det är tråkigt men kan ändå se fördelen med att vara med, inte alltid för min egen skull utan för någon annans. Ju mer jag går i gudstjänst desto mer ”hemma” känner jag mig. Jag behöver gudstjänsten för stillhet och ro men också för att mogna och utvecklas som kristen. Beroende på hur jag känner mig för dagen kan jag uppskatta ett långsamt tempo eller en härlig lovsång med öppenhet och livfullhet. Ibland gör jag det för andra. Jag kan gå då jag vet att församlingen kan få vara just den levande församling den är ämnad att vara. Utan mig och andra gudstjänstdeltagare blir det ju ingen gudstjänst, enkelt men sant. Och jag kan ju faktiskt få vara med och forma gudstjänsten. Det går ju lätt att ordna, eller hur?!
