Påfyllnad! Till kropp, själ och ande

Idag fick skogen bli min gudstjänstlokal. Hade som ambition att ta min löparrunda på 5 km men så blev inte fallet. Det blev 7 km promenad med många tankar, funderingar o böner istället. Skogen är en underbar plats för stillhet och eftertanke. Under mina promenader har jag skrivit det flesta av mina konfirmandtal, övat sånger och funderat verksamhet och händelser, varit i bön och njutit av att befinna mig i Guds skapelse. Påfyllnad till kropp, själ och ande!

2015-05-31 13.29.302015-05-31 13.30.14

Idag blev många funderingar kring ”mina”ungdomar och mina sista veckor i Perstorps församling. Det är många känslor som finns av glädje och tacksamhet. Människor jag lärt känna och som har kommit betyda väldigt mycket för mig.

Mycket tacksamhet och glädje finns också över helgen som snart gått. De möten jag fick i min nya församling när jag var där en stund igår. Dopet vi var med på där jag och min man är faddrar för dopbarnet.

Jag har varit lite småstressad över mycket så jag har inte ens tänkt tanken att föräldrarna kunde tänkas gifta sig också. Helt plötsligt…ja, prästen hade talat om för mig att vi som faddrar skulle vänta lite med att komma upp till koret. Tänkte inte jag ett endaste dugg på, att det var konstigt. Tänkte inte heller på att min svägerska var klädd i vit klänning. Det skyller jag på att jag var väldigt nervös över att ha lovat en solosång till barndopet…Det jag inte fattade var att helt plötsligt efter första psalmen säger min svägerska till min man – Nu får du ta Abbe (dopbarnet)! Det gjorde han såklart men vi var något frågande till varför. Jag tänkte att detta är kanske något nytt, föräldrarna upp först. Ja, tills brudparet ställde sig vid altaret och bröllopsmusik började spela.

2015-05-31 13.31.22

Vi hade verkligen ingen aning! Och ingen annan i släkten heller. Helt underbart! Jag ler fortfarande, både över bröllop och dop.

I min värld består väldigt mycket av bilder. Jag älskar fotografera och fånga ögonblicket! Ett foto jag inte fick igår utan får minnas i mitt huvud var hur dopbarnet fascinerades av dopljusets låga. Den blicken mot ljuset, den bär jag med mig i klar bild.

Jag tänker att det betyder något, både för mig och andra att innefattas i Guds famn.

Full av tacksamhet och glädje så här på en ömsom solig och regnig söndag!

I väntans tider!

Det är mycket jag väntar på just nu, nytt kyrknyttskorrektur till exempel! Ja, det dröjer kanske en liten stund till så då kanske jag kan vänta på lite inspiration att börja röja på mitt kontor. Har kommit på mig med att jag lyckats att samla på mig en del sen sju år tillbaka. Pärmar, lekar, konfirmandmaterial, mail, foton, ja mycket är det som behövs röjas i. Mycket ska plockas i och lämnas över till en ny församlingspedagog som församlingen väntar på. (Nu är ju inte ansökningstiden ute än men väntar på att ta tag i den biten vet jag att många gör…) Jag väntar egentligen också på den som ska ta över arbetet här, det hade ju varit skönt att utbyta några ord innan jag slutar. En del väntar jag ju också på att påbörja mitt nya arbete, att bygga upp något nytt. Skapa nya relationer och se en  ny församling. Det får jag vänta på tills augusti, så jag väntar på sommaren just nu…

Jag väntar också på lite värme, sol och ljumma vindar. Längtar till semester och avkoppling. Ledighet att bara vara och kunna göra allt det där som man väntat och längtat efter… Egentligen är väl väntan och längtan en del av grejen, är det inte? Själva händelsen går rätt snabbt förbi och det är kanske planerandet och förväntningarna blir det man minns.

I söndags hade vi familjegudstjänst med avslutning för en del av barngrupperna. Allt flöt på alldeles jättebra och de två timmar vi var här alla tillsammans gick väldigt snabbt. Tjejgruppen kom och hade ansiktsmålning, ungdomsgruppen ställde upp och grillade korv, After school hade förberett och övat på en alldeles egen minimusikal om ”Noaks ark” och barnkören sjöng. Det blev väldigt lyckat men det jag kommer minnas mest är övningarna då vi sjöng och gjorde masker. Hur inspirerad jag blir över hur naturligt en del ställer upp med fixande av olika saker. Pratet och uppbyggnaden av en alldeles härlig familjegudstjänst.

2015-05-27 11.17.09

Nu när jag passar på och röjer hittar jag en del av det som varit som förberedelse. Filmer vi spelat in med konfirmander t.ex. Så underbart kul vi hade när vi spelade in alla scener! Slutresultatet blev kanske hellre än bra men det var förväntningarna på vad de som kom på konfirmationsgudstjänsten skulle få för upplevelse av det som var spännande. Genomsyrade vår glädje filmerna?

Det finns en roligt sida som heter ”Herregud & co”. Där hittar jag många bilder på livet i stort! Här kommer en..om väntan! Stämmer bra! Inte sant?

IMG_88200712921821

Sömnlös i Immeln

Klockan är just nu 02.30 och jag ligger här i en alldeles för kort drängasoffa och kan inte sova. Jag har alltid svårt för att sova när jag är på läger. Det är ju bara det att jag helst ska vara hyfsat pigg imorgon kl. 8.00 då jag ska väcka sommarkyrkoledarna för ny dag till planering och förberedelser av sommarkyrkan. Något stressande men det brukar funka ändå. Jag hittar ytterligare någon växel så jag kan vara allert tills jag åtminstone kommer hem. (Det är bara en liten detalj i det hela, jag kan inte ta en tupplur då vi är bortbjudna imorgon kväll. Ser ju inte så bra ut om jag sitter och gäspar kl. 21!)

Ja, det blir i alla fall en del funderande så här mitt i natten. Jag höll i en andakt tidigare under kvällen där jag läste ur bönboken om pingsten. Där kunde jag bl.a. läsa att då ordet ande är knuten till andedräkt och andning förstår vi att andlighet handlar om livets grundförutsättningar. Att undvika andlighet är som att sluta andas. Anden handlar om Guds närvaro i våra liv.

Det är väl lite av det jag önskar ge till de barn och ungdomar vi möter. Visa att Gud finns i våra liv, om vi tillåter det! Sommarkyrkan blir ett gott ställe att vara på där kyrka och liv får gå hand i hand. Vi får ha kul, leka, skratta, höra bibelberättelser, sjunga, stilla oss, busa och vara tillsammans. Alla 100 barn och ungdomsledare, mina kollegor och jag!

Jag gillar pingsten och helig Ande som någon att räkna med, som vår hjälpare. Jag får kraft och energi. Anden får vara kraften i min kraft och livet i mitt liv.Det känns gott att veta! Jag är aldrig ensam, Gud är alltid nära!

Tre kyrkoarbetare till tjänst!

received_m_mid_1432059822936_5cf3b014ec5f71c442_3

Har haft trevligt besök idag av biskop Johan Tyrberg i Perstorps församling. Givetvis fick det bli en bild. Inte bara en bild av mig och biskopen utan också med en ny generation kyrkoarbetare, eller hur Petra? Tre kyrkoarbetare, anställda och ideell!

Det känns rätt fantastiskt med mitt arbete, liksom, gissar jag, med biskopens, att kunna ge vidare av sin kristna tro till andra, att vara ett redskap för andra att växa i sin tro. Att väcka tankar och funderingar och vara en del av andra människors liv, ”salta” lite. Då händer ju något med en själv också, eller hur? Jag får också växa! Jag tror att det spelar roll vilka vi möter och pratar med, delar ett stycke liv med i olika sammanhang för att mogna, inte bara som människa utan också som kristen. Människor sätter avtryck, små som stora!

Tittar jag tillbaka på min resa till att bli den jag är, både som människa, kristen och församlingspedagog så har det funnits människor som satt avtryck. Kalle på Gotland t.ex. som uttryckte bestämt att ”hon kommer gå sin egen väg” då när jag var 6 år gammal. Kalle kände mig och visste hur envis jag var men gav uttryck att envishet också kan vara av godo. Kalle gav avtryck på ett positivt sätt. Sen finns ju de som kanske ger negativa avtryck. De kan jag ju alltid lära mig av att, ”så vill aldrig jag göra eller sån vill jag aldrig bli”. De positiva kan ge en känsla att ”just de ja, de är i den riktningen jag ska gå”, en sådan person vill jag vara! År 2000 hade jag inga som helst planer på att arbeta inom Svenska kyrkan men några ord här och några tankar där gjorde att jag insåg att det är precis här jag ska befinna mig just nu! Det är rätt häftigt när jag tittar tillbaka! Om inte de personer i min närhet satt de avtrycken de gjorde kanske jag inte skulle befunnit mig där jag är nu. Jag kanske inte hade upptäckt Svenska kyrkan och det kyrklivet som jag tilltalas av och vill vara en del av, både som anställd men också som församlingsmedlem.

Petra som också är med på bilden är framtidens kyrkoarbetare! Kul tycker jag då Petra började som konfirmand mitt första år i Perstorp och jag har fått följa henne som konfirmandledare, sommarkyrkoledare, del av ungdomsgruppen och musiker. Nu har hon planer på att bli församlingspedagog och jag hoppas att jag satt  positiva avtryck av vad det innebär. Att jag har fått vara en del av en livsresa, kanske inte så lång sträcka men en bit.

Tänk att få vakna tidigt en morgon!

Så sitter jag här igen, just nu njutande av sol och blå himmel. Iallafall två minuter till innan konfirmanderna har fixat iordning sina rum  och vi ska öva på deras predikan de ska ha på sin konfirmation på söndag.

Har haft två dygns läger med konfirmationsförberedelser, lek, prat, mat och bus. I natt när vi satt uppe så tyckte några att vi åtminstone kunde vara här en vecka. Jag är inte lika säker på saken då min nattsömn inte riktigt fungerar när jag är just på läger. Jag är den som oftast lägger mig sist och går upp först. Fast jag gillar läger. Det är en helt annan grej att träffas hemma några timmar än att leva och bo ihop några dygn.

Nu ser jag fram emot en ny härlig dag! Med övning, lek, skratt och framför allt gemenskap.

Nu har det gått en stund sen jag började skriva detta inlägg. Nu blir det brännboll innan middagsbön och lunch!