Idag fick skogen bli min gudstjänstlokal. Hade som ambition att ta min löparrunda på 5 km men så blev inte fallet. Det blev 7 km promenad med många tankar, funderingar o böner istället. Skogen är en underbar plats för stillhet och eftertanke. Under mina promenader har jag skrivit det flesta av mina konfirmandtal, övat sånger och funderat verksamhet och händelser, varit i bön och njutit av att befinna mig i Guds skapelse. Påfyllnad till kropp, själ och ande!
Idag blev många funderingar kring ”mina”ungdomar och mina sista veckor i Perstorps församling. Det är många känslor som finns av glädje och tacksamhet. Människor jag lärt känna och som har kommit betyda väldigt mycket för mig.
Mycket tacksamhet och glädje finns också över helgen som snart gått. De möten jag fick i min nya församling när jag var där en stund igår. Dopet vi var med på där jag och min man är faddrar för dopbarnet.
Jag har varit lite småstressad över mycket så jag har inte ens tänkt tanken att föräldrarna kunde tänkas gifta sig också. Helt plötsligt…ja, prästen hade talat om för mig att vi som faddrar skulle vänta lite med att komma upp till koret. Tänkte inte jag ett endaste dugg på, att det var konstigt. Tänkte inte heller på att min svägerska var klädd i vit klänning. Det skyller jag på att jag var väldigt nervös över att ha lovat en solosång till barndopet…Det jag inte fattade var att helt plötsligt efter första psalmen säger min svägerska till min man – Nu får du ta Abbe (dopbarnet)! Det gjorde han såklart men vi var något frågande till varför. Jag tänkte att detta är kanske något nytt, föräldrarna upp först. Ja, tills brudparet ställde sig vid altaret och bröllopsmusik började spela.
Vi hade verkligen ingen aning! Och ingen annan i släkten heller. Helt underbart! Jag ler fortfarande, både över bröllop och dop.
I min värld består väldigt mycket av bilder. Jag älskar fotografera och fånga ögonblicket! Ett foto jag inte fick igår utan får minnas i mitt huvud var hur dopbarnet fascinerades av dopljusets låga. Den blicken mot ljuset, den bär jag med mig i klar bild.
Jag tänker att det betyder något, både för mig och andra att innefattas i Guds famn.
Full av tacksamhet och glädje så här på en ömsom solig och regnig söndag!