Musik berör!

Var just på Musik i sommarkväll i Finja kyrka för att lyssna på bl.a. Emil Sigfridsson. En av de låtarna han sjöng var Alfreds ”fattig bonddräng” ur Emil i Lönneberga. Senast jag lyssnade på den var faktiskt under en begravning. Konstigt val kan nog många tycka men lyssnar man riktigt på texten så är den inte konstig alls. Så här går den:

Jag är fattig bonddräng men jag lever ändå.
Dagar går och kommer medan jag knogar på,
harvar, sår och plöjer, mockar, gräver och bär,
går bak mina oxar hojtar visslar och svär.

Jag är fattig bonddräng och jag tuggar mitt snus,
och när lördan kommer vill jag ta mig ett rus.
Sen när jag blitt livad, vill jag tampas och slåss,
vila hos en flicka vill jag också förstås.

Sen så kommer söndan och då vill våran präst,
att jag ska i körkan men då sover jag mest.
Prästen kan väl sova hela måndagen men
för en fattig bonddräng börjar knoget igen.

Så går hela veckan alla dagar och år,
jag går med min lie och jag plöjer och sår.
Jag kör mina oxar och jag hässjar mitt hö,
harvar, gnor och trälar, och till sist ska jag dö.

Står där, fattig bonddräng, invid himmelens port,
lite rädd och ledsen för de synder jag gjort.
Man ska inte supa, hålls med flickor och slåss.
Herren Gud i himlen är väl missnöjd förstås.

Men då säger Herren: Fattig bonddräng, kom hit!
Jag har sett din strävan och ditt eviga slit.
Därför, fattig bonddräng, är du välkommen här.
Därför, fattig bonddräng, ska du vara mig när.

Och jag, fattig bonddräng, står så still inför Gud,
och sen klär han på mig den mest snövita skrud.
Nu du, säger Herren är ditt arbete slut.
Nu du, fattig bonddräng nu får du vila ut.

Den var så passande på den begravningen jag var på. Den blev så fin!

Satt nu i kyrkan och känslor kom fram som jag inte tänkt på länge. Känslor av sorg och saknad blev det just idag.Det är konstigt ibland när man lyssnar på musik hur mycket det berör. Idag var det just den här låten som fick mina tankar att gå tillbaka snart två år i tiden. Dagen jag fick reda på att min halvbror plötsligt dött under en dykning. Vi hade inte mycket kontakt men det var självklart att Björn fanns där, vi behövde inte höras varje vecka eller ens varje månad. Men när vi träffades kändes det som igår.

Det är lätt att veckan, alla dagar och år…går på utan att jag tänker vidare. Man tar det som självklart att nära och kära bara finns där. Man glömmer ofta hur snabbt livet kan ändras. Jag fortsatte mina tankar i kyrkan, känner saknad, sorg men också tacksamhet över livet som finns just här, just nu! Fortsätter lyssna på musiken som spelas, och njuter över texten från Sound of Music, Climb every mountain:

Climb every mountain,
Search high and low,
Follow every byway,
Every path you know.

Climb every mountain,
Ford every stream,
Follow every rainbow,
‘Till you find your dream.

A dream that will need
All the love you can give,
Every day of your life
For as long as you live.

Climb every mountain,
Ford every stream,
Follow every rainbow,
Till you find your dream

A dream that will need
All the love you can give,
Every day of your life,
For as long as you live.

Climb every mountain,
Ford every stream,
Follow every rainbow,
Till you find your dream.

webb

Skrattar fortfarande!

Ja, jösses! Ibland blir situationer hur kul som helst. Har startat vår sommarkyrka idag med runt 100 barn under två veckor här i Perstorp. Helt taggad på denna uppgift att få ihop starten, ringa barn som inte kommit och kolla så alla trivs och har kul i sina grupper.

Då ringer telefonen, min jobbtelefon, och någon presenterar sig. Jag instinktivt tror att det är någon förälder som ringer och behöver prata med sitt barn. Hur jag nu fick ihop detta!? Marco, Erika eller Dogge är ju inte namn som går så mycket att förknippa med Carlos, eller??! För Marco som telefonören heter uppfattade jag frågandes efter Carlos. Jag säger vänta lite och springer ut till ett av de större barnen i nästan äldsta gruppen och ger telefonen till Carlos. Carlos, barnet, fattar ingenting och frågar i telefon vad den personen som ringer vill honom? Jag tänker att han pratar inte så mjukt med sin pappa utan frågar på vad han egentligen vill och att han inte fattar någonting. Att inte Carlos fattade kan ju bero på att Marco, han som ringer, inte alls sökt efter Carlos utan ville ha tag i mig!

Det var Dogge Doggelitos agent, Marco som ringde. Han som jag mejlat med för att få lite uppgifter om ev. föredragstillfälle.

Jag kan säga att innan vi rett ut situationen och skrattat oss igenom mitt missförstånd så hade det gått en stund. Jag skrattar fortfarande…

Men uppgifter fick jag…mejlat;)

Åter till sommarkyrkan! Nu är vi igång och det är lika härligt alla gånger jag befinner mig här på prästgården, med alla barn runtomkring! Det är liv och jag älskar det!

Den blomstertid nu kommer!

Sitter här vid datorn på mina barns skolavslutningsdag. Vi ska äta lunch ihop efter de slutat men i övrigt har inte jag detta året så mycket på gång. De är bara barnen som avslutar, får sina betyg och that´s it. Föräldrar och kyrkavslutning är det inget!

Tänker på serien ”Halvvägs till himlen” och avsnittet där de gjorde parodi på just skolavslutningar. Många debatter har det varit genom åren över ämnet skolavslutning i kyrkan som både varit tröttsamma och onödiga. Det var inte det jag ville komma till, någon ny skolavslutningsdebatt utan bara hur kul det där avsnittet är. Albin, kyrkoherden har blivit åtsagd av både skolledning och kyrkorådets ordförande att inte prata något om Gud nu när skolan bestämt sig för att de vill ha avslutningen i kyrkan. De blir ett litet dilemma för Albin för i kyrkan är det rätt självklart att prata Gud. Vaktmästaren har  samma veva varnat för två ton duvbajs som finns i kyrktornet men ingen har lyssnat. Albin är klar att avsluta sitt tal och avslutar med orden – Nu står sommaren för dörren…Gud välsigne er! Gud var med er allihop!

Rektorn blir väldigt upprörd och får kyrkorådsordförande med sig. Intermezzot slutar med att komministern säger att vi ha Gud på vår sida och rektorn kontrar med att vad ska Gud göra då? Straffa dem med en blixt från ovan? Just då börjar kyrktaket ge sig med all duvbajs och elever och resterande får springa ut.

Nu är det faktiskt sommar. Nästa vecka drar vår sommarkyrka igång med nästan hundra barn varje dag i två veckor. Vi kommer både att vara i kyrkan och prata Gud för är det sommarkyrka så är det!

Nu står sommaren för dörren…Gud välsigne er! Gud var med er allihop!sommarlov