Var just på Musik i sommarkväll i Finja kyrka för att lyssna på bl.a. Emil Sigfridsson. En av de låtarna han sjöng var Alfreds ”fattig bonddräng” ur Emil i Lönneberga. Senast jag lyssnade på den var faktiskt under en begravning. Konstigt val kan nog många tycka men lyssnar man riktigt på texten så är den inte konstig alls. Så här går den:
Jag är fattig bonddräng men jag lever ändå.
Dagar går och kommer medan jag knogar på,
harvar, sår och plöjer, mockar, gräver och bär,
går bak mina oxar hojtar visslar och svär.
Jag är fattig bonddräng och jag tuggar mitt snus,
och när lördan kommer vill jag ta mig ett rus.
Sen när jag blitt livad, vill jag tampas och slåss,
vila hos en flicka vill jag också förstås.
Sen så kommer söndan och då vill våran präst,
att jag ska i körkan men då sover jag mest.
Prästen kan väl sova hela måndagen men
för en fattig bonddräng börjar knoget igen.
Så går hela veckan alla dagar och år,
jag går med min lie och jag plöjer och sår.
Jag kör mina oxar och jag hässjar mitt hö,
harvar, gnor och trälar, och till sist ska jag dö.
Står där, fattig bonddräng, invid himmelens port,
lite rädd och ledsen för de synder jag gjort.
Man ska inte supa, hålls med flickor och slåss.
Herren Gud i himlen är väl missnöjd förstås.
Men då säger Herren: Fattig bonddräng, kom hit!
Jag har sett din strävan och ditt eviga slit.
Därför, fattig bonddräng, är du välkommen här.
Därför, fattig bonddräng, ska du vara mig när.
Och jag, fattig bonddräng, står så still inför Gud,
och sen klär han på mig den mest snövita skrud.
Nu du, säger Herren är ditt arbete slut.
Nu du, fattig bonddräng nu får du vila ut.
Den var så passande på den begravningen jag var på. Den blev så fin!
Satt nu i kyrkan och känslor kom fram som jag inte tänkt på länge. Känslor av sorg och saknad blev det just idag.Det är konstigt ibland när man lyssnar på musik hur mycket det berör. Idag var det just den här låten som fick mina tankar att gå tillbaka snart två år i tiden. Dagen jag fick reda på att min halvbror plötsligt dött under en dykning. Vi hade inte mycket kontakt men det var självklart att Björn fanns där, vi behövde inte höras varje vecka eller ens varje månad. Men när vi träffades kändes det som igår.
Det är lätt att veckan, alla dagar och år…går på utan att jag tänker vidare. Man tar det som självklart att nära och kära bara finns där. Man glömmer ofta hur snabbt livet kan ändras. Jag fortsatte mina tankar i kyrkan, känner saknad, sorg men också tacksamhet över livet som finns just här, just nu! Fortsätter lyssna på musiken som spelas, och njuter över texten från Sound of Music, Climb every mountain:
Climb every mountain,
Search high and low,
Follow every byway,
Every path you know.
Climb every mountain,
Ford every stream,
Follow every rainbow,
’Till you find your dream.
A dream that will need
All the love you can give,
Every day of your life
For as long as you live.
Climb every mountain,
Ford every stream,
Follow every rainbow,
Till you find your dream
A dream that will need
All the love you can give,
Every day of your life,
For as long as you live.
Climb every mountain,
Ford every stream,
Follow every rainbow,
Till you find your dream.
