Förberedelser

Nu har jag snart fått kläm på min nya (jobbrelaterade) församling/pastorat. Eller kanske, ja, i alla fall till hälften… Det är en hel del att sätta sig in i och fundera på. Just nu kring hur vi som kyrka kan bli en resurs i skolan. Vad kan vi erbjuda? För mig är det en självklarhet att öppna upp och ha en god kontakt med skolans värld då många av våra medlemmar befinner sig inom skolans väggar. Jag kommer ju också träffa ett antal elever som kommer för konfirmation här i kyrkan. Jag hoppas skolan ser lika positivt på kyrkan och att de faktiskt ser möjligheter till att använda den kompetens vi har. För vem är egentligen inte bättre lämpad att berätta om kyrkans traditioner och liv än dem som arbetar i den? I mina tankar i alla fall måste det vara perfekt som lärare att ta in andra föreläsare eller lektionshållare än att alltid behöva förbereda själv och vara aktiv.

Det känner jag själv ibland. Hur skönt är det inte att åka på t.ex. konfirmandledarläger där någon annan har huvudansvaret. Jag som handledare/mentor kan istället koncentrera mig och finnas med bland ungdomarna. Jag kan stötta dem och vara med i samtalen mer än att leda dem. För mig är det självklart att ta hjälp av andra, inte kanske för att jag inte skulle klara det själv, utan utbytet att använda andras kompetenser är en möjlighet som gör allt så mycket roligare.

Skrollar lite bland olika församlingar hur de lagt upp skola- kyrka arbetet och får försöka hitta en modell som kanske skulle kunna passa här. Har ni bra idéer så skicka dem gärna! Det är roligt att se vad andra gör och hur ni lagt upp det. Jag älskar att plocka idéer för att få inspiration som sen kan bli nya idéer hur vi kan omvandla dem till det församlingsarbete vs samhälle vi befinner oss i.

Snart ska jag ha andakten på sopplunchen! Det är skönt att lämna sin planering och dator för en stund och vara bland människor. Dela ett ord, sjunga en psalm och be en bön, umgås över lite soppa! God sådan!

2015-01-22 20.53.32teater4teater7     Undrar om någon av mina alias kan komma till användning här? Vem vet?:)

Tack Marcus Birro!

Tack Marcus Birro! Det var faktiskt du som gav upphov till min blogg. Till att verkligen vilja ta tag i det och skriva. Till att dela den tro jag har!

Det är strax över ett år sedan jag satt och lyssnade på ett föredrag av Marcus Birro ute på Öckerö. En härlig kväll som jag såg fram emot då jag tycker…eller tyckte att Birro har en hel del klokskaper att säga. Men just den här kvällen blev en besvikelse. Det han sa provocerade mig till den grad att jag ville ställa mig upp, och protestera högljutt! Hur tänkte han där? Jag gillar vanligen hans rättframma sätt och stilen han skriver på men den här kvällen gjorde mig bara arg och frustrerad.

Där satt han och klankade ner på Svenska kyrkan…och vi som arbetar i den, både som anställd och ideell.  Präster, pedagoger såsom förtroendevalda. Det han tyckte var att vi inte står för vår kristna tro. Hur ärkebiskopen ser mer miljöfrågor och HBQT-frågor som kyrkans väsentligaste arbetsområde. Hur förtroendevalda sitter på sina poster enbart för att de inte kunnat ta makt i kommunfullmäktige. Hur vi förringar Jesus och inte tror på jungfrufödsel. Hur vi tar bort bibeln som ett redskap och ett rättesnöre.                Enligt Marcus Birro var det inte så konstigt att det inte är så mycket folk på söndagarna när vi inte har ett tydligt budskap utan att vi bara mjäkar med.

Det är inte den kyrkan jag känner igen mig i! Visst finns det folk som utnyttjar kyrkan och tron för egna syften. Att processer och pappersmalande ibland kan kännas som att det tar över. Men jag tror och vet att flertalet människor i kyrkan vill något. De vill visa att Gud sände sin son Jesus för att bli en del av vårt liv, känna det vi känner och vara oss nära.  Tro och liv hör intensivt ihop, vi är människor, alla olika, med olika tolkningar. Är det inte bättre att vi får uttrycka den tro vi har på olika sätt? En del går försiktigare fram och andra är mer frimodiga. Jag tror faktiskt att vi alla behövs då vi tilltalas av olika saker. Grunden i kristendomen är fast förankrad men uttrycken för tro varierar. Så välkommen du som vet precis vad du tror, välkommen till dig som söker, dig som ber högt eller tyst, du som vågar ställa frågor och prata tro eller du som letar och försöker få svar på andra sätt. Du som sjunger lovsång, psalmer eller profana sånger. Välkommen du som är människa, med vad det än innebär och tack och lov för att vi har en mångfald i kyrkor där vi kan få ge uttryck för den jag är som människa, tystlåten eller högljudd.

Och tack igen! För att jag tog tag i bloggandet för att dela min tro, en tro på den treenighet vi alla ryms inuti! Allt gott under Guds himmel!

Ny på jobbet!

Så har jag då börjat min nya tjänst i Eslövs pastorat, faktiskt just idag. Då jag har varit med vid några planeringsdagar under våren känns det inte helt främmande att beträda min nya arbetsplats. Men visst känns det! Spännande men också lite pirrigt, fast mest bra. Jag är glad över nya utmaningar och ser med glädje fram emot mitt arbete.

Nya människor, ny omgivning, nya sammanhang!

Jag är ju van vid hur Perstorps församling fungerar och hurdana mina kollegor där  fungerar. Ja, även hur jag fungerar i de sammanhangen och i grupperna som jag varit en del av. Här vet jag i stora drag vad jag ska syssla med och utveckla men just de där smådetaljerna har jag än så länge ingen aning om. Men det ger väl sig med tiden, vilka grupper och möten jag behöver vara med i för att kunna göra mitt arbete. För Eslövs pastorat är ju en aningen större än min tidigare församling kan jag ju säga, ja, rätt mycket större faktiskt. Men jag tänker att människorna – vi är ju rätt lika, var än i världen vi möts!

Jag är en människa som gärna kastar mig över saker och vill ha saker gjorda på en gång men då jag är ny på jobbet fungerar inte det riktigt…det måste få ta sin tid. Jag tänkte faktiskt jag skulle lära mig själv det, att ibland får jag ta tillvara på de stunderna då jag faktiskt får den tiden. Får tid till att ”läsa” in mig på den församlingen jag ska arbeta i. Få tid till att fundera och bygga upp något från grunden. Få tid till att lära känna området och människorna, både i och utanför församlingen. För även om det är Svenska kyrkan jag arbetar i tror jag (och de flesta, hoppas jag) att det är viktigt att se hur samhället fungerar, vilka aktörer som finns och vad vi tillsammans kan göra. Hitta människor som vill något och som ser kyrkan som en resurs och ett komplement. Jag vill visa att den kristna tron är något som bär vid varje tillfälle, oavsett om det är innanför kyrkans väggar eller utanför.

Nu ska jag fortsätta bekanta mig med min nya församling/pastorat. Lära känna de som arbetar här (vilket är betydligt fler än i Perstorp), plocka upp på mitt lilla kontor och fundera på hur jag kan skapa lite ”hemtrevnad”, läsa på om Eslöv och vad som finns, i staden såsom i samhällena utanför, i pastoratet och i kommunen.

Jag ska ha en härlig vecka!

Ett ord på vägen: Det är inte alla dagar som är bra men det finns något bra med varje dag!