Idag händer det!
Idag är början på ett antal veckor tillsammans där vi får stöta och blöta, skratta, gråta, leka, prata, ha andakt, gå in på djupet, få massa frågor, diskutera fram svar, åka på läger, busa, fika, träffa andra, skaffa nya vänner, inse att den där personen jag sett tidigare är rätt schysst ändå. Idag är början på att förhoppningsvis växa i den tro vi har, om man har den. Idag får man fundera över vilken roll Gud har i sitt liv, om man nu inte gjort det innan!?
Idag är det konfirmanddag! Och jag älskar det!
Visst är det lite nervöst att träffa ett tjugotal ungdomar för första gången. Vilka är dom och vad har de för förutfattade meningar om mig och prästen jag jobbar med? Ska det gå att få ihop till en grupp där alla får ta sin plats? Inte bara en plats för de som är modiga och frågvisa och har ett naturligt sätt att få uppmärksamhet i en grupp. Utan göra plats för dem som också är av det tystare slaget, som kanske drar sig undan och ”försvinner” lite grand.
Det är alltid spännande att möta människor första gången, se gruppdynamik och vilka roller var och en tar. Ändras de rollerna efterhand eller de blir något fast och oformbart? Jag hoppas vi kan utvecklas tillsammans och lära oss nya saker. Ett växande sker hela livet och jag inser att även om jag är 43 så har jag mycket att lära av andra, gammal som ung! Vi formas av varandra!
Det jag hoppas alla ungdomar jag möter i konfirmandarbetet får med sig är ett avtryck. Ett avtryck av Gud där de får känna att Gud är med dem hela livet och ständigt finns vid vår sida, om vi tillåter det! Ett avtryck som ger ringar på vattnet som de själva vill dela med sig av, ut i världen mot andra människor.
