Vilken härlig avtackning jag hade från Perstorps församling i söndags! Det var ju ett tag sen jag slutade men vi valde att vänta till efter sommaren med avtackningsgudstjänsten då jag hade önskan om att så många som möjligt av ungdomarna och mina kollegor kunde delta. Det blev en härlig mysig Taizéinspirerad kvällmässa precis som jag önskat. Jag vet ungdomarna gillar musiken och känslan i det Taizéinspirerade liksom jag själv. Det blev härligt!
Vad kommer då Perstorps församling känna att jag lämnat för avtryck? Har jag satt det där avtrycket jag skrev om i min ansökan, då för sju och ett halv år sedan. Den att jag brinner för att arbeta i kyrkan och visa att Gud finns där mitt i vår vardag, enkla dagar som svåra dagar. Som den naturligaste sak i världen! Jag hoppas det! Jag hoppas jag fått dela med mig av den Gud jag tror på, till äldre, till ungdom, såsom barn. Det värmer när människor skickar ”att prata om Gud med dig är så enkelt. Precis som det ska vara!”
Jag vet jag inte är så lätt att jobba med alla gånger. Ibland har man sämre dagar men förhoppningsvis för det mesta bättre… Det är kanske en inställningsfråga. Väljer jag att se mest problem eller jag tittar hellre efter möjligheter? Att se saker positivt ligger mer för mig och framför allt att komma ihåg de bra tillfällena och se tillbaka med glädje. Ge ett leende och finnas där för framför allt ungdomar och barn jag mött. Jag vill alltid ha tid och vara närvarande i de möten jag har, hitta på massor av skoj och lära mig nya saker. Och oj vad jag fått lära mig… varje dag finns möjligheter att få nya intryck som i sin tur kan ge vidare avtryck. Och för all del uttryck! Jag fick en fantastiskt fin fotobok från Perstorp med bilder av mig och kollegor med våra galna upptåg och med bilder från de olika verksamheter och personer jag fått vara en del i och av. Jag tittar i den med glädje! Så mycket kul vi haft! Och vad vi skrattat…ja, gråtit också mellan varven förstås. Men det är ju det, det är en del av livet. Att både få skratta och gråta tillsammans.
Ni har alla satt avtryck i mig! Goda sådana, för jag tänker att både glädjefyllda men också svåra och jobbiga avtryck kan alla förvandlas till något gott.
Nu vill jag uttrycka min glädje att få vara del av den värld vi har tillsammans. Där vi genom att ge goda avtryck kan göra intryck så att vi alla vill uttrycka att livet just är ett härligt liv att leva!
Det är mycket kring ”mina” ungdomar men de gör mig så glad och jag måste visa vad jag fick av dem! Hänger på mitt kontor nu för att påminna mig varje dag om vad vi kan betyda för varandra och varför jag älskar att arbeta i kyrkan! Tennisracken (mitt favoritgodis) väntar jag med till helgen!