Kropp, själ och ande!

På uppmaning av skrattande kollegor skriver jag härmed ett inlägg om träning. De har ofantligt roligt när jag ska ta mig upp till fikarummet för en kopp kaffe och jag knappt kan gå i trappan för träningsvärken jag har.

Det är ju så att jag inte är helt otränad innan…jag försöker springa och gå på gym några gånger i veckan men under tisdag och onsdag har jag testat två intensivpass lunchträning. Jag tror att jag jobbat med muskler jag inte visste fanns faktiskt. Jag har ont, det spänner i låren och jag känner mig något stel. Ändå känns det såååå gott! Det var kul, känna att jag gör mitt bästa. Att jag ska klara av de där burpees och pushups vi skulle göra. Jag är ju rätt envis av mig och kan sätta upp mål för mig själv med att det här ska jag uppnå och klara.

Kanske tycker andra att det är någon 40-årskris som infallit men jag tror inte det. Jag gillar att hålla igång och tror det är viktigt att jobba med sin kropp. (möjligen kan det vara en form av 40-årskris när jag tänker att jag blir lite sugen på att genomföra ”Tough Viking” nästa år. En mil löpning med runt 30 olika hinder man ska ta sig igenom. Verkade lite kul då jag var och hejade på min mans lag förra helgen. Kan han så borde väl jag kunna?! Envisheten kan komma väl till pass)

Kropp, själ och ande – Tre delar som behövs underhållas. Jag behöver min kropp för att orka med. Jag behöver använda min hjärna för att lära mig nya saker men jag tror också att jag behöver ta hand om mitt inre. Sjunka ner i tystnad, lyssna in Gud och vara i stillhet.

Under våra konfirmandträffar avslutar vi alltid med en andakt, stilla stund. Nu i början är det rätt mycket fniss och osäkerhet. Många är nog inte vana vid att ta hand om sitt inre. Jag störs av det, att man inte kan stilla sig, men jag tror mest det beror på en ovana. Men om man känner att det inte ger något för en själv kanske man i alla fall kan visa den hänsynen mot andra att få ta tillvara på den stunden. Kanske kan man själv uppskatta det sinom tid och se att ”hela jag” behöver det. Jag tror det är bra att vara i bön, lovsång och tacksamhet inför Gud då och då.

Mitt inre är lika viktigt som att hålla igång hjärnan och kroppen!