… Faderns och Sonens och den helige Andes namn.
Satt och kollade nyhetsmorgon under gårdagen. Det kretsade mycket kring prins Nicolas dop som skulle sändas senare under fm. Det som slår mig när jag satt där och lyssnade var att dopets innebörd var att de sa att barnet får sitt namn i dopet. Vad blev nu prinsens namn? Ja, prinsens namn är Nicolas Paul Gustaf, men det fick han redan när kungafamiljen den 17 juni talade om det. Dopet hade jag önskat att de pratade om på ett helt annat sätt. I dopet döps du in till Guds stora familj där jag blir igenkänd och berörd av Gud, om jag använder Antjé Jackelèns ord från gårdagen. Dopet är en gåva där vi får leva i gemenskap med Gud och varandra.
Under eftermiddagen var det tacksägelsegudstjänst i Matteröd. Tre grupper med konfirmander var på plats och jag satt framför ett killgäng. De satt och småpratade lite, bl.a. om dopet. -Jag kan väl döpa om mig, sa den ena, så att jag får heta Anton istället. De småpratade om det där och killen som skulle kunna tänka sig heta Anton var också inne på att det är det dopet går ut på, att vi döps till namnet i kyrkan! Jag funderade om jag skulle vända mig om och förklara att dopet inte handlar om namnet, utan om dig själv. Att namnet bestämmer föräldrarna som skickar in till skattemyndigheten, men en annan av killarna förekom mig. – Namnet bestämmer dina föräldrar sa han, dopet i kyrkan har något med Jesus att göra. Det är något kristet där dina föräldrar döper dig för att de vill att du ska vara kristen.
Jag pratade om dopet med en av våra konfirmandledare härom dagen. Hon tyckte egentligen inte att det var så konstigt att många trodde det var namnet man döptes till. Mycket för att man pratar så mycket om frågor som Vad är du döpt till? Istället för vilket namn fick du när du var liten? Det är liksom lättare att prata om vad man är döpt till… och då menar man namnet. I dopgudstjänsten säger ju också prästen: – Vilket namn har ni/du gett ert/ditt barn? Är det just den frågan som blir avgörande?
Jag funderar rätt mycket själv över det där… och vet att namnet är viktigt! Superviktigt! Med ditt namn blir du sedd och bekräftad mycket mer än om andra inte vet vad du heter. Jag tycker att det är jätteviktigt, t.ex. i en konfirmandgrupp, att kunna allas namn. Kan jag inte namnen har jag svårare att tilltala personen och lägga vikt i det jag vill få fram. Testa själva! Du får en helt annan kontakt med personer om du kan deras namn. De blir någon, på ett helt annat sätt.