Jag läste en gång en omskrivning av psalm 23. Den är rätt tänkvärd på ett sätt som jag i alla fall inte vill fastna i. Jag älskar min almanacka och är i stort behov av den men den är inget jag vill fastna i. Kan vara speciellt att påminna sig så här i jultider kanske? Med alla måsten… som inte behöver vara måsten. Utan kanske bara att man vill… Vill göra allt det där som möjligen hör julen till. Texten lyder i alla fall såhär…
”Almanackan är min vägvisare, mig kan ingen styra den låter mig gå på så många möten
den för mig till sammanträden där jag finner inspiration.
Den befriar mig från lättja, den leder mig på nyttiga vägar
för sina bokningars skull.
Om jag än hamnar i semesterns hotfulla vakuum
fruktar jag inte sysslolösheten
ty almanackans närvaro ger mig
arbete och samvetsro.
Den bereder för mig en plats i allas åsyn
den fyller mitt huvud med idéer
och låter min dag flöda över.
Framgång allenast och resultat
skall följa mig i alla min livsdagar
och jag skall aldrig behöva vila
från almanackans utmaningar, någonsin.
Jag hoppas jag istället kan leva utifrån den riktiga bibeltexten från Psaltaren 23
HERREN är min herde, mig skall intet fattas,
han låter mig vila på gröna ängar; han för mig till vatten där jag finner ro,
han vederkvicker min själ;
han leder mig på rätta vägar, för sitt namns skull.
Om jag ock vandrar i dödsskuggans dal,
fruktar jag intet ont, ty du är med mig;
din käpp och stav, de trösta mig Du bereder för mig ett bord i mina ovänners åsyn;
du smörjer mitt huvud med olja
och låter min bägare flöda över.
Godhet allenast och nåd skola följa mig
i alla mina livsdagar,
och jag skall åter få bo i HERRENS hus, evinnerligen.
Njut nu av adventstiden!