Julaftons morgon

Äntligen är dagen inne….dagen vi alla väntat på, julafton!

Allting är klart: Julklappar inhandlade, granen pyntad, skinkan griljerad, julmust, godis, mer klappar, pynt och mer mat ordnats och lugnet lägras i huset…

Frågan är om vi mitt i julfirandet glömmer bort hela grejen med jul. Varför vi firar?

Jag var på julkonsert i helgen som gick. En fantastisk artist som mellan alla vackra stämningsfulla jullåtar hade en del mellanprat. Prat om varför vi firar jul… Jag undrar vad det är som är så svårt att säga att kristna firar jul för att de tror att det var Guds son som föddes den där julnatten i stallet (tid och plats och årtal kan vi vara osagt men det är Guds son som är poängen). Artisten ville nog kringgå det hela lite och använde ordet profet istället, att Jesus var profet. Hade han varit profet för oss kristna tror jag inte vi hade haft julfirande kring det faktiskt! Han hade möjligen fått en söndag men ingen högtid. Muslimer ser Jesus som profet, men de har heller inget firande kring honom.

Tänk att det är så mycket lättare och prata om julen som kärlekens högtid där gemenskap och tillhörighet får stå för julens budskap. Tänk om vi kunde vara tydliga med varför vi firar jul. Att det är för att Guds son kom till världen för att visa oss Guds kärlek. Det är inte farligt på något sätt att använda Gud, Jesus och kärlek i samma mening. Det hör ihop och det ena utesluter inte det andra.

Tittar vi runtomkring oss på allt vi har i jultider så är det just Guds kärlek till människan så han sände sin son som är i fokus. Vi kan hitta symboliken i ljusen, stjärnorna, gåvorna…

En välsignad jul önskar jag er alla! Nu ska jag fortsätta mitt julmys här i mitt soffhörn.  Gå på samling kring krubban kl. 11.00, äta gott i gemenskap med andra och njuta av en fridfull julkväll!

Vilken härlig vecka!

Så underbart! Jag älskar att jobba… och jag älskar december för den mysiga atmosfär som omger många. …om man nu inte springer runt och stressar på stan i jakt på ”berget” av julklappar, ska göra all mat som hör julen till och stressar runt med fönsterputsning och annan städning. Det har jag lagt undan för länge sedan. Jag har sex stycken julklappar jag köper, vissa år fler då det beror på vem vi firar med. Sen köper jag alltid några bara för skojs skull. Julmaten älskar jag men skinkan och vårt eget bakade ”öckerövörtbröd” är det enda som är ett måste. En burk med skumtomtar behövs också! Städar gör jag men absolut inte någon rensa alla skåpstädning och tvätta alla fönster städ. (Där rekommenderar jag att ta det lite pö om pö under året. Jag kör varianten en sak in, en sak ut…gällande både kläder och saker.)

Något som är ett härligt måste är kyrkan, luciagudstjänsten vi var på i söndags i Finja kyrka eller julkonserten och midnattsmässa som kommer. Det ger mig julefrid och jag bara njuter. Sätta sig i kyrkan en stund och samla tankarna! Känna av hoppet och ljusetFB_IMG_1450163400388[1]krukänglarFB_IMG_1450163336094[1]FB_IMG_1450163427026[1]

Åter till jobbet. Jag njuter där också! Få träffa en hel hoper barn i olika klasser på olika skolor. Förra veckan hade vi änglatema, denna vecka blir det julberättelsen. Fick en trevlig avslutningseftermiddag med konfirmanderna, då vi var och bowlade. Att göra något tillsammans skapar gemenskap och trivsel i gruppen. Andakt på sopplunch stod också på programmet. Det är något jag tycker om att hålla i plus samtalen som man kan få efteråt. Till förra veckan hade jag bett vår husmor köpa in polkagriskäppar och om hon kunde göra någon dessert av det. Det blev goda pepparkakscupcakes! Egentligen var det inte för dessertens skull utan för att påminna oss om den berättelse eller vittnesbörd jag skulle läsa under andakten. Ni vet, använda alla sinnen, lyssna se och smaka i detta fallet! Har ni hört den om ”Julgransgodisets vittnesbörd”? Annars kommer den här!

”För länge sedan fanns det en godistillverkare som på ålderns höst ville göra en speciell sorts godis som en hyllning till Jesus. Till att börja med bestämde han att godiset skulle ha hård konsistens, eftersom Jesus är den fasta klippan. Sedan bestämde han att godiset skulle ha formen som ett J, som en symbol för Jesus-namnet. Vänt upp och ner skulle det då också ha formen av en herde-stav, som en påminnelse om att Jesus är den gode herden. Den smak han valde var pepparmint, som påminner om isop. Isop används i gamla testamentet i sammanhang som handlar om renhet. Färgen skulle vara vit, också det en symbol för Kristi renhet och helighet. Slutligen la han också till röda ränder, som en påminnelse om det blod som flöt, när Jesus dog för oss.

Den julen pryddes godistillverkarens julgran av polkagrisstänger, som en tyst vittnesbörd om vem barnet i krubban egentligen är.”

FB_IMG_1450163607099[1]

 

 

Bibeläventyr!

Hade en slappedag igår och tänkte att jag skulle sova länggggeee… Nu sover jag aldrig speciellt länge vare sig på vardagar eller helger. Ligger jag kvar i sängen har jag spolierat en stor del av dagen där jag kan göra annat resonerar jag! (Går jag upp tidigt kan jag lägga mig en stund på soffan vid lunchtid och sova några minuter till vinterstudion, det är okej.) Nu klev jag upp vid 9-tiden, åt min frukost i min ensamhet framför nyhetsmorgon (barnen sov och mannen var ute på jakt) och kom på att gudstjänsten börjar kl. 10.00. Det var en temamässa kring bibeln med en bibelberättelse i fokus. Jag hann och kl. 10.00 satt jag i kyrkan för att få höra berättelsen om Abraham och Sara men också Hagar. En fantastisk gudstjänst med bibelberättelsen läst ur Ylva Eggehorn och Tord Nygrens bok ”En vän från himlen”.

Jag älskar bibelberättelserna som både berättar om historia men också om livet, hur det är att vara människa. Att Gud ger oss hopp och kraft och vill vara vid vår sida.

Jag har stor användning för bibeln i mitt arbete, med barn och ungdomar men också äldre. Jag hoppas alla vet vilken skatt den är i vårt arbete, både bland barn, konfirmander, unga vuxna men också äldre! Jag kan läsa berättelserna rakt upp och ner och sen samtala kring betydelsen. Eller så får konfirmanderna en liknelse och göra om den till modern version. Dramatiseringar och teater kring dem är också spännande… I många år har jag jobbat med sommarkyrka där en bibelberättelse varje dag har varit stående inslag. På ett väldigt enkelt sätt har jag berättat fritt berättelsen och barnen har agerat. Hur kul som helst! Kommer fortfarande ihåg en kille som gick in för sin ”Moseroll” med en fantastisk inlevelse. Eller läsa ett stycke på andakten vi har i våra barngrupper och få barnen att upptäcka och ställa frågor kring berättelsen. Våra konfirmander gjorde varsin bibelberättelse i spagettikonstverk förra veckan. Väldigt kravlöst, för spagetti och tejp är det enda du får använda, och du kan inte göra så väldigt detaljerade och uttrycksfulla konstverk. Det är ju inte det som är meningen heller utan syftet är att jobba med berättelsen och låta dem väcka samtal och frågor. Det  är intressant! Spännande! Funderandet tillsammans! Så jag hoppas ni alla har bibeln framme och använder den! Annars, gör det!

Ni kanske kan para ihop rätt bibelord till rätt bild: Luk. 2: 41-52, Luk. 19: 1-10, Luk. 5:1-11, Luk. 9:10-17 och Joh. 4:1-26.

Bild 1:

Joh. 4 1-

Bild: 2                                                 Bild 3:

Luk 2 41-52Luk 19 1-10

Bild: 4                                                 Bild:5

Luk 9 10-17  Luk. 5 1-11

Julkalender med sprängstoff…

Tänkte göra något trevligt för mina kollegor så här inför en hektisk decembermånad…dock utan att tala om vem det var ifrån. Det blir ju så mycket roligare då när de får undra lite grann om vem kan det vara som skickat en kul decemberklapp!

Ja, det går inte alltid som man önskar. Jag fixade och donade hemma med att köpa hem fyra vita lådor, dekorera dem lite snyggt och hitta berättelser för varje dag i december. En mysig julkalender där man får dra lappar för varje dag och läsa något uppmuntrande. Satte på locket och knöt snöre om. Skrev ut lappar på skrivaren med hänvisning om var paketet skulle, gjorde en vaktmästare till min allierade (Han kör runt till församlingsgårdarna) och ställde in paketen på expeditionen för hämtning där. Så här såg texten ut:

brev1

 

 

 

 

 

Såg med spänning fram emot att de skulle få paketen.. då jag hörde! Hörde att det pratades och undrades vem som hade ställt fyra vita lådor inne på expeditionen. Lådor som inte vägde någonting…inte stod vem avsändaren var… TÄNK OM DET VAR NÅGON BOMB? Eller något annat så man inte vågade öppna dem…Ja, efter allt som hänt i världen den senaste tiden, Paris, Libanon, Sverige… så hade det inte varit något extremt konstigt. För det kryper närmre…ondskan, hat, misstänksamheten.

Nu var det ju inget farligt och ja, jag fick avslöja mig! Och japp, nu vet ni varför jag kan blogga om det! Jag fick tala om att det var en kollega som bara ville göra det lite trevligt för sina andra kollegor, utan farligheter. Inget sprängstoft här inte…

Sprängstoftet får vi vänta med till jul! Då kan vi ropa ut om JESUS FÖDELSE och berätta att  julen är att se in i ett nyfött barns ansikte och se Guds kärlek till oss. Det är trevligt!

julkalender1

Här får ni en av dagarna i julkalendern hittad i någon bra bok:

Mötet hade precis börjat när den unge manen klev in i lokalen. Han noterade med viss förvåning att en tredjedel av deltagarna var vita, men det hindrade honom inte från att med 18-åringens självklarhet begära ordet.

”Enligt min mening finns det inga vita människor i det här samhället som går att lita på.”

Tystnaden var total, och allas blickar vändes mot mötesledaren, en svart, äldre man vid namn Albert Luthuli. Uppenbarligen behövde den här unge mannen få lära sig lite hyfs och respekt. Nog skulle väl Luthuli förklara i skarpa ordalag att rasism inte tolererades här, varken mot svarta eller vita. Dessutom var väl en ursäkt det minsta man kunde begära.

Men Albert Luthuli var visare än så. Han visste att en skarp tillrättavisning bara skulle resultera i att den unge mannen lämnade mötet, förnedrad och ännu mer intolerant mot sina medmänniskor. Det är så terrorister skapas. Därför blev Luthulis svar ett helt annat: ”Jag hör vad du säger. Jag undrar bara en sak: Hur många vita människor känner du?”

Förläget fick den unge mannen erkänna att han inte kände några vita människor.

”Jag tror att vi är många som har en känsla av att underlaget för detta uttalande är något undermåligt” fortsatte Luthuli. Tonen var saklig, men alla – inklusive den unge mannen – märkte glimten i ögat.

Långt senare skulle den unge mannen berätta om denna händelse som en av de viktigaste ögonblicken i sitt liv. Och världen slapp en terrorist – istället fick vi en av vår tids största fredskämpar.

Den unge mannens namn var Nelson Mandela.