Vilken härlig vecka!

Så underbart! Jag älskar att jobba… och jag älskar december för den mysiga atmosfär som omger många. …om man nu inte springer runt och stressar på stan i jakt på ”berget” av julklappar, ska göra all mat som hör julen till och stressar runt med fönsterputsning och annan städning. Det har jag lagt undan för länge sedan. Jag har sex stycken julklappar jag köper, vissa år fler då det beror på vem vi firar med. Sen köper jag alltid några bara för skojs skull. Julmaten älskar jag men skinkan och vårt eget bakade ”öckerövörtbröd” är det enda som är ett måste. En burk med skumtomtar behövs också! Städar gör jag men absolut inte någon rensa alla skåpstädning och tvätta alla fönster städ. (Där rekommenderar jag att ta det lite pö om pö under året. Jag kör varianten en sak in, en sak ut…gällande både kläder och saker.)

Något som är ett härligt måste är kyrkan, luciagudstjänsten vi var på i söndags i Finja kyrka eller julkonserten och midnattsmässa som kommer. Det ger mig julefrid och jag bara njuter. Sätta sig i kyrkan en stund och samla tankarna! Känna av hoppet och ljuset

Åter till jobbet. Jag njuter där också! Få träffa en hel hoper barn i olika klasser på olika skolor. Förra veckan hade vi änglatema, denna vecka blir det julberättelsen. Fick en trevlig avslutningseftermiddag med konfirmanderna, då vi var och bowlade. Att göra något tillsammans skapar gemenskap och trivsel i gruppen. Andakt på sopplunch stod också på programmet. Det är något jag tycker om att hålla i plus samtalen som man kan få efteråt. Till förra veckan hade jag bett vår husmor köpa in polkagriskäppar och om hon kunde göra någon dessert av det. Det blev goda pepparkakscupcakes! Egentligen var det inte för dessertens skull utan för att påminna oss om den berättelse eller vittnesbörd jag skulle läsa under andakten. Ni vet, använda alla sinnen, lyssna se och smaka i detta fallet! Har ni hört den om ”Julgransgodisets vittnesbörd”? Annars kommer den här!

”För länge sedan fanns det en godistillverkare som på ålderns höst ville göra en speciell sorts godis som en hyllning till Jesus. Till att börja med bestämde han att godiset skulle ha hård konsistens, eftersom Jesus är den fasta klippan. Sedan bestämde han att godiset skulle ha formen som ett J, som en symbol för Jesus-namnet. Vänt upp och ner skulle det då också ha formen av en herde-stav, som en påminnelse om att Jesus är den gode herden. Den smak han valde var pepparmint, som påminner om isop. Isop används i gamla testamentet i sammanhang som handlar om renhet. Färgen skulle vara vit, också det en symbol för Kristi renhet och helighet. Slutligen la han också till röda ränder, som en påminnelse om det blod som flöt, när Jesus dog för oss.

Den julen pryddes godistillverkarens julgran av polkagrisstänger, som en tyst vittnesbörd om vem barnet i krubban egentligen är.”