Nyårslöften

Lite kul var det att komma till gymmet tidig lördagmorgon såhär i början av januari. Från att i princip ha gymmet för mig själv var det nu sju andra personer. Vad gör de här, sååå tidigt? Jag tillhör den skaran av människor som gärna tränar själv, med mina egna övningar och framförallt min egen musik i min egen ensamhet…

Musiken på ett gym är ett kapitel för sig. Jag blir tokig så högt folk gärna spelar och vilken kass musiksmak vissa har… min är ju så mycket bättre och lagom ljudnivå. Tycker ju i alla fall jag själv! Men allvar, är det verkligen okej att spela vilken musik som helst och så högt man vill? Jag tycker inte jag ska behöva ta med öronproppar för att träna…Det känns lite knäppt.

Tillbaka till lördag morgon med mina sju träningspartners. I mitt stilla sinne tänker jag att de nog avgett ett fint nyårslöfte om att sätta igång sitt träningsår inför den stundande sommarsäsongen med sol och bad.                                                                               För i nyårsnattens glam är det vad många av oss lovar, nu ska vi ta tag i träning och kosthållning för att må bra, rent kroppsligt.

Jag har också funderat över alla kursutbud som också ramlar ner i brevlådan. Vi får hem blanketter för att anmäla oss till den ena studiekursen efter den andra. De finns datorkurser, matlagningskurser, fotografering, båtförarliv, språkkurser…ja, name it! Jag gissar att det finns en anledning att kursutbudet skickas ut runt ett nytt år. Kan det vara så att lite hjärngympa också är ett populärt nyårlöfte?

Men hur står det till med det själsliga nyårslöftet? Att väcka tankar och funderingar till liv och lova sig själv dyka ner i djupet av sig själv? Samtala med andra och ställa frågor om sitt innersta tänk. Fundera över var och om Gud finns i ens liv och vilken plats Gud får fylla. Vad kan jag ge av mig själv gentemot någon annan? Kanske skulle det vara nyttigt att lova sig själv att ta ett första steg mot kyrkan och upptäcka gudstjänsten. Få den där stunden i stillhet med sin bön och sina tankar. Ta allvar av och läsa ett kapitel om dagen i bibeln kanske? Någonstans har jag sett att om jag läser 15 min. varje dag har jag läst hela bibeln på ett år! Det hade kanske kunnat vara ett givande nyårslöfte?

Kropp, själ och ande! Jag tror vi ofta glömmer det själsliga. Är det för att det är jobbigt att ta i? Våga stå för något man tror på och behöver? Jag vet inte. Men det jag tror mig veta är att det är väldigt viktiga bitar alla tre, både kropp, själ och ande!

Jag tror inte jag kommer ha mina gympartners så många veckor till förresten. För det är väl så med de flesta nyårslöften… de klingar ur minnet i februari. Fast jag är gärna där på gymmet själv, i min ensamhet, med mina egna tankar. Ofta är det faktiskt där, medan jag tränar jag också stannar upp och pratar med Gud. Jag får en bit av mitt själsliga behov innan jag går ut till en ny dag, med nya möjligheter!

God fortsättning på ett nytt förhoppningsvis härligt, givande år!