Det goda samtalen!


För några veckor sedan blev vår entré i församlingshuset färdigrenoverat. I rummet finns en hylla som är perfekt för skapande händer och kreativitet.

Jag gick genast ner till vårt fritids och frågade om inte några barn där kunde tänka sig hjälpa till att göra fint, dekorera utifrån högtider och årstider. Följa kyrkoåret med liturgiska färger och symboler. Vi satte igång någon vecka innan påsk med att sätta upp saker som hade med påskberättelsen att göra. Barnen den gången valde att måla små canvastavlor utöver tygerna och sakerna vi satte.

Jag tycker om att jobba så, att medan vi skapar kring ett tema så kommer också samtalen och frågorna. Vi gick igenom påsken och händelserna kring sista måltiden, korsfästelsen och uppståndelsen. Det är väl inte helt enkelt att förklara för barn om sättet romarna använde för att döda människor på under Jesu tid. Påsken kan vi kanske inte skönmåla som julberättelsen, men det är nog inte meningen heller. Men visst, jag pratar hellre om uppståndelsen! För det är ju det min kristna tro bottnar i, att Jesus lever! Det blev även en lång diskussion över vad målningen i taket i vår entré betyder med orden på latin. Jag har ingen aning om vad bilden står för och egentligen inte texten heller men vi googlade och spånade på vad det kunde betyda. (Vårt församlingshem kan tilläggas att det inte är byggt som församlingshem) Se bild:

Tavla hallen

Den latinska texten lyder –

Non haberi, sed esse! (Inte synas, men vara! Eller så syftar det på  idén, att man borde vara mild till sättet men stark i sak. Den idén måste jag säga att jag gillar skarpt!)

Vive, dum vives, laetus! (Länge leve…. är vad vi kunde googla, men behöver lite hjälp här!)

Idag gick vi från påsken mot våren och växandet i naturen. Påskdagens budskap med en tom grav fick vara kvar då påsken och våren har samma budskap: livet vinner över döden! Det blev gröna tyger, gräs, krukor med jord och träd formade i lera. Samtal kring Jesus uppståndelse och var han egentligen tog vägen sedan, och var vi tar vägen efter vi dör.

De här dagarna räknar jag till de ”braiga” dagarna där det goda samtalet får stå i fokus. Barn är alldeles speciella att samtala med!

 

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.