Kära dagbok – dag 8 till 11


Kom till stallet efter min löparrunda (måste hålla igång kroppen) och möttes av tjejerna som sa: Det funkar verkligen! Erika, det funkar! Vad är det som funkar? Armbanden, de funkar fortsatte de. För alla som använt sina frälsarkransarmband idag har det gått bra för i ridningen!

Såklart det funkar svarade jag, inte direkt med frälsarkransarmbandet i tankarna. Gud funkar, det vet jag! Dock hoppas jag det funkar med en bön just nu om att hitta en av tjejernas nycklar. Det hade känts väldigt bra om de dök upp. Den bönen vill jag att Gud svarar på rätt så snart. Några av tjejerna pratade om att de definitivt skulle ha på sig frälsarkransen på tävlingar senare i sommar. Då kommer de skicka mig ett meddelande.

Vi har jobbat lite med frälsarkransen i veckan. Dels pratat om pärlorna i församlingshemmet men i måndags fick de gå en kvällsrunda med pärlorna som stopp. Vid de olika pärlorna fick de göra olika saker. Som att fundera vem Gud är för dem. Skriva något om sig själv vid jagpärlan. Få korstecknandet i vatten vid doppärlan. Skriva vad som känns som öken i deras liv vid ökenpärlan, leva lite bekymmersfritt med popcorn vid bekymmerlöshetspärlan. Få njuta och bara vara (funkade sådär bland alla mygg)! Forma symboler av lera för kärlek vid kärlekspärlorna och skriva sina drömmar för framtiden vid hemlighetspärlorna. De fick de sen slå in i present så ingen annan skulle kunna läsa. Vid den nattsvarta pärlan fick de skriva eller måla ord eller symboler för det svarta. Det är skönt att uppståndelsepärlan kommer med hopp att allt ordnar sig i slutet. Där fick de tända ett ljus för dem själva eller någon annan.

IMG_20160704_220524IMG_20160704_225000

Jag gillar frälsarkransen! Den är ett bra redskap för att prata kristen tro. Det känns gott!

Vi hade fotografering här i tisdags. Vi skulle börja 10.30. Oj, tänkte jag. Då blir det säkert en hel timme innan dess som vi kan använda till något pass. Jag föreslog detta men en av unga ledare dissade det genast. Det är ju inte bara konfirmanderna som ska göra sig iordning, det är ju hästarna också! Ja, jösses. Vem hade det i tankarna? Borstas och knoppas=friseras i manen och bli så fina, så fina.

På andaktsmyset läste en av ledarna Max Lucados bok ’Du vet väl om att du är värdefull’, en fantastisk berättelse om Vedingarna som går och sätter guldstjärnor och fulplumpar på varandra, ända tills Amanda dyker upp. På henne fastnar vare sig det ena eller andra och speciellt Parvello vill veta hur han också kan bli av med alla märken. Amanda visar honom till Eli, träsnidaren som skapat dem var och en… Den berättelsen fastnade i minnet på konfirmanderna så nu blir den en del av deras predikan på söndag! Gött!

IMG_20160706_214331

En kommentar

Britta Utbult-P säger
7 juli 2016 – 10:05

Härligt att läsa din dagbok, Erika! Så mycket positivt det händer erat ridläger och att de får med sig Gud i vardagen! Hälsa de härliga konfirmanderna från mig!
Kram/mamma

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.