Kära dagbok dag 11-12


Imorse ringde min telefon 7.45. Såg i displayen det var den konfirmand som blivit av med sina nycklar. Hoppet tändes i mig och jag svarade. Innan jag ens hann fråga sa konfirmanden: Gud är god mot mig! Och jag hörde hur hela hon var överlycklig, lättad, glad. Hon hade hittat sina nycklar! Inne i stallet, inne i hästens box. I allt hö hade de följt med i greppen när hon mockat. Jag blev lika lättad som henne tror jag, för de där nycklarna har jag inte kunnat släppa. Jag har bett Gud att vi ska hitta dem! Så skönt!

Jag tror definitivt på att Gud kan fixa till och reda ut. Visst kan vi göra vårt men ofta ser jag Gud bakom både små och stora grejer! Ibland undrar jag hur det är att bara förlita på sig själv, eller ödet, utan Gud? Jag förstår inte hur man klarar sig. Ja, rent konkret klarar man väl sig alltid men just att känna att det finns någon som bär, bekymmer som glädje, det är det jag inte fattar!

I eftermiddags efter församlingshemmet med prat om gott/ont och förberedelser inför konfirmationen var det terrängridning. Jag är imponerad hur dessa tjejer och kille hanterar och har kontroll över sina hästar i terrängen. Hinder av stockar, kullar, vatten och buskar tar de sig över utan rädsla eller tvekan. Häftigt att se!

DSC_8975

Fast lite stolt över mig själv är jag också. Förvisso har jag inte ridit terrängritt men voltige! Inte dåligt för en som är rätt feg uppe på hästryggen. Jag är glad för utmaningar så jag får passa på att anta dem när de dyker upp. (Voltige är gymnastik på hästryggen medan hästen skrittar eller galopperar) Jag höll ut händer, satt på knä med utsträckta händer och stod nästan upp. Mäkta nöjd! Speciellt då jag är lite rädd där uppe på hästryggen. Mitt liv har inte innehållit så värst många ritter.

DSC_8774

Ikväll fick alla berätta hur de övervinner sin rädsla till Åke Brasse. Förslag som att du måste möta rädslan för att övervinna den, ta det i små steg, fråga sig själv: Vad kan hända? var några av tankarna. Jag tänker att ta hjälp av någon annan, det är tryggast för mig. Hjälp av andra människor och av Gud, vad kan då bli fel?

 

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.