Storgatan 34!

Snart snart.. Är vi igång på Storgatan 34! Vi har planerat, funderat, tänkt. Tagit med tjejgruppen i inredningstankar (Sorry tjejer, vi gjorde bara hälften av vad ni tyckte;). De fick drömma lite och välja hur de skulle vilja ha det. Jag presenterade vår idè om gamla möbler i caféet och blev dissad, totalt. Ungdomar i nutid vill ha stilrent, grått, svart och vitt blev jag informerad om.  Tur jag hade fler ungdomar att fråga, som tyckte om vår stil med loppismöbler. Vi ville ju ha äldre möbler i cafédelen.

Nu har det inhandlats och skruvats och satts ihop. Min bil har gått härsan tvärsan för att köpa möbler via försäljningssida. Många turer har det blivit till ett stort företag för att också få de där moderna möblerna på plats. Tror faktiskt att vi lyckats hitta inredning så det kan passa alla åldrar… Man får befinna sig i det rummet man känner sig hemma i helt enkelt.

En kul historia var förrgår med släpvagnsturerna. Jag hade släp med mig för att hämta ett möblemang i Kristianstad i måndags (väldigt trevligt folk som kom ifrån Eslöv. Har bjudit in dem för att titta förbi på en kopp kaffe). Det gjorde jag men kom inte till jobbet för att lämna av förrän i onsdags. I måndags kom jag på att svärfar hade grejer i släpet så jag la det så fint bakom tunnorna på jobbet, en TV-antenn och en spann med betong. Jag skulle hämta ytterligare möbler i onsdags så skräpet låg kvar till torsdagen när jag skulle hem, trodde jag! Borta var det och jag skickade sms till vaktmästare Ola. Tänkte att detta skräp måste förklaras. För jag gissar att man undrar vem som i hela friden kör skräp till kyrkans tunnor. Ja, det var i detta fall jag! Skyldig! (Påminns om min förra arbetsplats när det var stort pådrag efter kollekthåvarna. Vaktmästarna undrade vem som stjäl såna saker från kyrkan. Det var jag som lånat till konfirmanderna och missat att lämna tillbaka dem direkt dagen efter). Ja, Ola hade undrat …

Nu är snart allt på plats och vi kan öppna! Härligt! Ser fram emot det vi tillsammans kan skapa i dessa lokaler, ungdom- och diakoni, i en enda mix. Så kul! Nu saknas bara allt folk! Så ungdomar, yngre, äldre, kom och kolla in! Det är för er!

ungdomsverksamhet_affischa4-1

Ibland avskyr jag den här världen – kan jag få ta en paus?

Vad skönt det hade varit att kunna trycka på en pausknapp för att stoppa livet en stund. Jag är inte trött på livet, bara trött på mänskligheten och vad vi gör mot varandra.

Hur människor drar fördelar av att känna den som känner den och roffar åt sig allt vad de kan. Jag är trött på egoismen och hur människor har tankarna på ‘bara jag får’, så behöver jag inte bry mig om någon annan. Människan är väldigt duktig på att skylla på andra eller för den delen andra omständigheter. Varför ser inte människor det egna ansvaret, i stort som smått. Jag är inte alls förvånad egentligen varför det är krig och elände i stora delar av världen. Det börjar i det lilla. Kan inte vi komma överens i det småttiga, hur ska då världens ledare kunna komma överens?

Jag vet att vi tänker olika och att saker som från början var tänkt som en god tanke bara blev helt fel. Helt fel för att den goda saken gjorde livet mycket svårare en annan. Har drabbats av detta fenomen för ett tag sedan där vi blev dem som fick fixa bäst vi ville. Vi är beroende av våra vänner och bekanta i vissa delar av livet men det var det ingen som tänkte på. Människor runt omkring oss tänkte mer på hur situationen underlättade för dem själva och frågade eller undrade aldrig hur andra löst det. Man sätter både ögonbindel och öronproppar för då behöver man inte se till någon annans bästa. Då kan man fortsätta att bara tänka på sig själv och vad som är enklast för dem!

Var och en är sig själv närmast, det är något jag märker.  Och jag hatar det! Jag vill inte leva i någon djungelns lag där vi bara ska tänka på vad som är bäst för mig själv. Jag vill leva i en värld där vi samverkar till det bästa. Ibland kan vi inte lösa alla problem, det är helt förståligt…men, vi kan väl alltid försöka, eller?

En pausknapp, vad skönt det hade varit! Men det finns ingen paus i livet. Jag älskar egentligen livet, oftast. Livet rullar på och det är gott. Jag försöker göra det bästa av det, både för andra och mig själv!

 

 

Höststart

Skulle skrivit i bloggen tidigare men mitt huvud har varit fullt av tankar, funderingar så det har helt enkelt inte blivit av. Jag har så mycket att skriva om. Fantastiska historier och upplevelser från sommaren som gått. Det är som allt har samlat sig i huvudet och jag har inte fått ut det i skriven form.

Nu sitter jag här på vårt ledarläger och bara njuter. Njuter och är glad i hela hjärtat över de ungdomar jag får träffa och vi tillsammans får lägga upp planer för deras vilja att finnas med i kyrkan. Vi har pratat ledarroll, och vilka gåvor/kompetenser vi har att tillgå. Vi har, eller de har spelat in ett filmklipp. Vi har lagat mat tillsammans och kollat film ihop. Imorgon möter vi alla Eslövs konfirmander under en upptaktsmässa där ledarna har en stor del. Det ska bli helt underbart! Över 100 ungdomar som firar mässa tillsammans. Looking forward to it!

Nästa vecka blir det inflyttning i våra nya ungdoms/diakonilokaler. En hållplats för själen mitt emot hållplatsen för bussar. Jag ber till Gud att det ska bli ett ställe där alla kan känna en tillhörighet och gemenskap. Där det kan få finnas en öppenhet och nyfikenhet för att utforska kristen tro. Att det kan bli en atmosfär av att människor kan känna sig hemma!

Mycket tror jag beror på oss som jobbar! Vilken nyfikenhet och öppenhet har vi för människor som kommer till oss? Ser vi allas lika värde och har en vilja att öppna upp? Öppna upp för samtal och frågor, enkla som svåra! Viljan finns hos många av oss, det vet jag. Jag ser inte minst viljan och engagemanget från min chef, kyrkoherde och kyrkoråd. De vill satsa på ungdomar och barn/familj. Det älskar jag med min arbetsplats, att jag som brinner för barn/unga också blir hörd på och idéer kan förverkligas.

Vi var på utbildningsdagar med arbetslaget förra veckan torsdag-söndag! Kanondagar i Stockholm (om någon tycker att vi i Svenska kyrkan inte ska åka på arbetslagsresor kan jag berätta att vi gjorde helgen på vår fritid. Vi fick resa, boende, mat och innehållsrika föredrag och aktiviteter torsdag-söndag). Blev en awesome resa med samtal kollegor som man inte pratat med innan. (Vi är ändå ett arbetslag om runt 75 personer och alla träffar man inte på dagligdags). Det interaktiva spelet ‘Our moves’ blev sååå bra. Vi hade tema gudstjänsten vi diskuterade kring. Vi i församlingsverksamheten besökte Katarina kyrka och fick höra hur de arbetar. Vi hade föredrag om kommunikation. På lördagen var vi på Vaxholms kastell för teamarbete ‘Fångarna på kastellet’ Hela resan blev lyckad, för alla! Jag har faktiskt aldrig varit med om en resa där 50 personer varit helnöjda och en positiv atmosfär andats. Studiebesök, föredrag, demokratispel, andakter, bussresa….Allt var bra och en skön känsla infann sig att vi är ett… Ett arbetslag, en kyrka, en enhet där glädje vad vi står för fick vara i fokus.