Vid de orden mörknade mannen…


På en morgonandakt hade min kollega Peter texten om mannen som ägde mycket. Texten från Mark. 10:17-27. Texten i sig har jag hört och läst tidigare men Peters reflektion bär jag med mig…

I versen 20-22 står det: ”Mästare”, sade mannen, ”allt detta har jag hållit sedan jag var ung.” Jesus såg på honom med kärlek och sade: ”Ett fattas dig. Gå och sälj allt du har och ge åt de fattiga; då får du en skatt i himlen. Kom sedan och följ mig.” Vid de orden mörknade mannen och gick bedrövad sin väg, för han ägde mycket.

Vi vet inte vad som hände med mannen efteråt, det står inte i texten. Gick han iväg och kom tillbaka? Direkt eller kort tid efteråt? Han kanske behövde rejält med tid så det blev kanske år efteråt? Eller, han kanske bara gick och tänkte aldrig mer på orden Jesus sa? Han kanske funderade ett tag och något började gro i honom? Något han ville pröva, stöta och blöta med någon? I det arbete vi har kan vi aldrig riktigt veta vart det leder. Barn och familjer, konfirmander, ungdomar, äldre, vad ger vi till dem? Fastnar något när vi pratar tro och liv, kyrka, Jesus, Gud, Helig ande. Kan de förnimma någon känsla av att vara omslutna av Gud?  Det är inte så värst ofta vi får reda på om det vi gjorde eller sa påverkade människors liv till ett liv med Gud. Tänk ett konfirmandår! Tänk hur många vi möter. Här i Eslöv har vi ca 130 konfirmander, vad bär de med sig när de tar sin konfirmation? Vad har de för bild av vad kristen tro och liv innebär? Är det viktigt, eller oviktigt för dem? Vi får oftast inte veta och det gör kanske inget. Men hoppas, det gör jag. Jag hoppas de vill fortsätta söka och finna svar. Jag hoppas de söker vidare tillsammans med oss. Jag hoppas jag får se dem och träffa dem fortsättningsvis. Kanske nu, kanske senare. Vi får så frön och sen får Gud göra resten. Vi är inte ensamma om att allt vilar på oss. Gud finns där, nära! Läser vi vidare i texten så står det: Jesus såg på dem och sade: ”För människor är det omöjligt, men inte för Gud. Ty för Gud är allting möjligt”.

Det vilar jag i! Jag får ge ut av den tro jag har och lita på att Gud bär. För Gud är ingenting omöjligt! Tack Peter för tankar på din reflektion!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.