…med 35 ungdomar i åldern 12-19!
Första dygnet är snart över och lite ångrar jag att vi inte bara tog ett 24 timmars LAN… 48 timmar är ju mer och roligare, eller. Några timmar fick jag på en obekväm madrass i hallen när en kollega bytte av mig. Inte någon värst sammanhängande sömn men det gör ju inget. Det är ju kul!
Vi får ju möta ungdomar i det livet de befinner sig i, och vara kyrka just där. Jag vet att spelande inte ser så bra ut om man väljer att titta utifrån det perspektivet. Det är mycket vapen, skjuta och döda. Men jag väljer att se det från ett annat perspektiv. Vi samlas, umgås och gör någonting tillsammans. Pratar en del och äter ihop. Jag får finnas där som en vuxen och vara med. Det kan pratas mycket om rätt moral i alla de spelen som produceras i mängd, jag vet. Men det är ändå mer värt att finnas i ungdomarnas liv, i deras ”real life” och visa på att Gud är med även där. Gud finns med i hela vår vardag. Jag kan få tycka det är kul med spelande och ändå ha en tro.
I går kväll kom ett tjejgäng och hälsade på killarna (det är flest killar som spelar). Blev en del snack med dem om kyrkans verksamhet som också är för dem. Föräldrar ringde och kom och gillade verkligen det initiativet vi tagit. Jag kan säga att hade vi haft plats hade vi kunnat ha 50-60 ungdomar här! Det är lite fler än det kan komma på en vanlig gudstjänst. Det häftiga är att vi kan ha gudstjänst med ungdomarna, även under ett LAN. Det var en fröjd att förbereda och det var häftigt att få använda sig av det jag tycker förhöjer, ljus och ljud. Och ungdomarna satte eller la sig framme vid koret, lyssnade, vilade, bad bönen Vår Fader och tände ljus. Jag tror inte det behövs mer för att presentera kyrkan och tro och kanske är det så vi sår ett frö.
