Vandring med frälsarkransen

Jag är fortfarande alldeles förundrad sedan förra helgens frälsarkransvandring. Vilken atmosfär av stillhet, lugn och vördnad inför livet det blev där konfirmanderna fick vandra sin egen vandring i Husie församlingshems kyrksal.

Vår konfirmandgrupp är en rätt intensiv grupp där många av dem känner varandra väl och har idrottsövande som gemensamt intresse. Det är inte alltid lätt att få ihop en grupp över vad jag upplever som väldigt olika individer. Några är rätt tjatriga medan andra är mer tysta.                                             Vi hade varit på några filmer under BUFF-festivalen under dagen för att sedan avsluta lägret med att de skulle få göra sin egen frälsarkrans på kvällen. Vi bad dem att gå till varje station under tystnad, läsa instruktionen som stod utskrivet på pappret (pärlans betydelse och något att skriva eller fundera över vid varje pärla). Jag satte mig tyst vid tystnadspärlorna så de kunde komma om de behövde veta något. Vi spelade under hela tiden lugn musik och alla gick in för vandringen till 100%.

Det var en fantastisk upplevelse allt upplevt i ett enda kyrkorum. Och vilka tankar de har… Vid jagpärlan fick de skriva något de gillar med sig själva… Vid ökenpärlan fick de fundera och skriva av sig vad de upplever som jobbigt i livet. Vid kärlekspärlorna fick de lera och tolka vad kärlek står för genom att forma sin egen lerbit. Hemlighetspärlorna gav dem tillfälle att skriva ner sina drömmar och slå in dem i ett fint paket…

Tänk vad en vandring kan betyda… fortfarande fascinerad av vilken gruppdynamik det blev… Kommer bära med mig det här ögonblicket länge, länge… Ett ögonblick där det kändes som att budskapet om att Gud bär och finns nära genom hela livet kom fram.

IMG_20170325_192151

IMG_20170329_155725

IMG_20170329_155716

IMG_20170329_155734

 

 

Frågor…Massor av frågor…

Vi har utarbetat och utarbetar lektioner för alla årskurser. Ett spännande arbete där kvalité och syfte stöts och blöts. Vad kan vi i Svenska kyrkan komma med och hur lägger vi upp det så det fungerar med läroplanen. Vi har blivit väl mottagna med de ‘program’ vi har och befinner oss rätt ofta ute i de olika skolorna.

I måndags hade vi en sjua där vi samtalade kring åskådarrollen. Hur vi kan välja att agera eller blir vi passiva i situationer som händer. Att det ibland blir ett väldigt dilemma i hur man ska göra. Det kan ju hända att jag själv blir utsatt om jag lägger mig i. Men att hjälpa en medmänniska, det är något vi vill ha civilkurage till.

Under onsdagen hade jag kyrkdetektiver i Eslövs kyrka och i torsdags hade jag och min kollega en gymnasielektion kring naturvetenskap och religion. Det får nog bli ett eget inlägg. Men spännande och väldigt nervöst var det! Den lektionen gör jag som ett case då jag går en utbildning i ‘Att prata tro och vetande i skolan’. Fast det var inte det jag funderade på just nu.

Det jag funderade på efter måndagslektionen är hur otroligt många frågor elever har. När vi kommer ut till skolor och prästen har sin prästskjorta och jag min Svenska kyrkan tröja är det något som öppnar för kommentarer eller frågor. Direkt i måndags när vi kom till sjunde klassen startade det. Vad är satanism? Jag är ateist, tror du på Gud? Vad gör en präst? Kommer ni från kyrkan? Vad ska ni göra här?

Var har vi forum för alla ungdomars frågor? Jag tror säkert att flera av dem skulle vilja ställa just de frågorna de bär på. Och jag tror det finns väldigt många frågor… Och visst! Konfirmandtiden finns ju, men dit är det inte alla som kommer. och där kanske inte alltid alla ungdomar känner sig helt trygga att slänga ur sig frågor. Hur och var ska forumet vara? Jag vet att det sitter massor med ungdomar som har frågor men inte har någonstans att ställa dem? De vågar kanske inte gå över tröskeln till kyrkan men jag hoppas genom vår närvaro ute i samhället de tar steget… och vågar fråga!

Jag grunnar vidare på var och hur forumet ska se ut… Och hur ska de hitta dit?