Min son, det här är mitt tal till dig:
Jag kan inte fatta att det redan är dags för dig att bege dig ut vidare i livet. Tycker det bara är ett kort tag sedan vi den 21 december 1998 fick dig. Det känns overkligt, spännande och konstigt på en och samma gång. Jag tycker ju att det var precis nyligen jag själv stod där på skoltrappan och ropade att ”vi nu hade tagit studenten”. Nu är det din tur!
Jag är så glad att vi fick just dig som den bästaste sonen, iallafall i vår familj! Du var efterlängtad och välkommen. Din mottagningskommitté bestod av din mammas fyra syskon och deras familjer, liksom mormor. Vi kom hem lillejulafton direkt till ett stort släktfirande. Omgiven av människor på direkten! Kanske är det så att din sociala sida grundade sig redan där. För nog är det så att du oftast älskat att ha mycket folk runt omkring dig. Och vill ha mycket folk. Ofta har frågan kommit om vi inte ska ha några gäster under helgkvällarna! Tänk idag får du huset fullt av gäster! Och har vi inte haft gäster så har du och din syster ”kompat” ihop. Ni är och har alltid varit fantastiska syskon. Visst har ni kivats men aldrig varit ovänner en längre tid. Ni har snarare stöttat varandra och haft otroligt mycket kul ihop. Ofta har vi hört er skratta tillsammans. Ni är trygga med varandra och det värmer att se er två ihop. Då Smilla var rätt så mycket mer kavat än du när ni var små var det ofta du erbjöd henne gå först… Inte som ett gentlemannaerbjudande utan mer att du visste hon vågade. Faktiskt så föddes du med att hålla i något/någon. Var det inte våra fingrar så var det kanten på skötbordet eller något annat som du kunde känna trygghet i. Får jag råda dig så vill jag nog råda till att hålla fast vid Gud. En trygghetszon som bär!
Så,vad vill jag då säga med mitt tal?
Jag vill bara tala om för dig hur stolt jag är! Hur stolt jag är över dig! Den stoltheten grundar sig inte på hur mycket du presterar eller får gjort. Eller hur rik du tänker bli. Jag vet att du många gånger sagt att du ska bli egenföretagare och väldigt rik. Jag brukar kontra med: Vad ska du då göra som egenföretagare? Det vet du inte, inte än! Men det jag vill säga till dig: att det är inte viktigt! Alla pengar i världen kan inte få mig att känna mig stoltare än jag är över dig. Min stolthet grundar sig i vem du är! Din personlighet där DU är DU! En fantastisk människa som är trevlig, hjälpsam, ödmjuk, social…Go helt enkelt. Fortsätt med det! Även om du nu skulle bli rik så behåll ditt hjärta intakt. Det är det absolut viktigaste! För ett år sedan fick du ett citat av mig: ”Success is a ladder that cannot be climed with your hands in your pockets”. Citatet kan tolkas både med rikedom men också med glädje över livet och andra människor. Rikedom med att vi som människor får arbeta för det vi drömmer om. Men också rikedom i att känna glädje och lycka och det kan vi göra genom att finnas för andra.
Du ser andra och hjälper och stöttar andra. Du gör trevliga saker, stort som smått, mot äldre som yngre. Ju mer jag funderar över livet går det inte ut på att det är vi som individer som ska se till vårt eget bästa. Det är att se till andra! Och det gör du! Jag är stolt över dig!
Vi älskar dig, Oscar! Alltid! (Och bilturerna hoppas jag blir många fler…)
