Vad är egentligen ”ren energi”? Är det vind- och vågkraft, solenergi och lokalt producerad biogas, eller kanske kolkraftverk där koldioxiden fångas upp, el producerad med fossilgas (som ger lägre klimatutsläpp än kolkraft) och storskalig vattenkraft som tvingar fram stora folkomflyttningar och påverkar miljön kraftigt. Eller är det kanske kraftledningar i största allmänhet?
Detta är ingen filosofisk fråga. Definitionen av ”clean energy” diskuteras just nu inom Världsbanken, som en del av arbetet med en ny strategi för bankens satsningar på energi. Hur definitionen till sist fastställs kommer att avgöra hur miljarder av våra och andra länders skattepengar kommer att användas för att stödja ny energiproduktion i utvecklingsländer.
Ansatsen i utkastet till ny energistrategi är bra – nu ska man dels satsa på att energi som produceras når fattiga hushåll, dels underlätta övergången till en miljömässigt hållbar utveckling (i sitt stilla sinne kan man förstås undra vad de har gjort tidigare). Frågan är dock vad de fina orden kommer att betyda i praktiken. Definitionen av ”clean energy” är extremt bred, och målsättningen om hur snabbt utlåningen till ”clean energy” ska öka mycket blygsam – från 67 till 75 procent på fem år.
Bank Information Center i Washington har en sida med mer information om den kommande energistrategin. Det är inte konstigt att många försöker vara med och påverka den nya strategin – Världsbankens utlåning till fossila energiprojekt de senaste fem åren stigit från 1,5 miljarder till 6,6 miljarder USD.
Mest uppmärksamhet fick förra årets beslut att stödja kolkraftverket Medupi i Sydafrika. Sverige gav uttryckligen sitt stöd till lånet, trots en bred opinion i Sydafrika och över hela världen som pekade på att kolkraftverket inte kommer att ge energi till de fattiga, och trots att det kommer att leda till koldioxidutsläpp som motsvarar mer än hälften av Sveriges totala utsläpp.
Sverige kan och bör i arbetet med den nya strategin bli mer pådrivande för att Världsbanken ska satsa mer på förnybara och hållbara energikällor och inte bidra till att utvecklingsländerna bygger fast sig i fossilbaserade energisystem. Vid ett möte med det civila samhället i förra veckan konstaterade en tjänsteman på UD att Världsbanken i princip skulle kunna uppfylla målet om ökad utlåning till ”clean energy” enbart genom att öka utlåningen till system för kraftöverföring.
Vågar vi hoppas på att regeringen och den Nordisk-baltiska representanten i Världsbankens styrelse Anna Brandt ser till att Världsbanken inte än en gång kommer undan med en tjusig retorik som döljer en ohållbar praktik?
Gunnel Axelsson Nycander
Handläggare
Lämna ett svar