I skuggan av statsministrarnas förhandlingar om EU:s långtidsbudget, som bland annat ledde till att budgeten totalt sett minskar, hölls i slutet av januari en viktig omröstning i EU-parlamentet. Det var jordbrukskommittén som röstade om EU:s framtida jordbrukspolitik, dvs om hur en stor del av budgetpengarna ska användas.
Kommissionens reformförslag som låg på bordet var som helhet fullständigt otillräckligt, ur både miljömässig, ekonomisk och utvecklingspolitisk synvinkel.
Svenska kyrkan följer och påverkar förhandlingarna om den nya jordbrukspolitiken genom nätverket Aprodev som består av kristna biståndsorganisationer i Europa. Vi vill att jordbrukspolitiken ska reflektera EU:s globala ansvar och inte motverka EU:s biståndsmål. Vi vill inte att de jordbruksstöd som har inrättats för att stödja det europeiska jordbruket ska användas för att möjliggöra aggressiva exportsatsningar på framför allt afrikanska marknader.
De afrikanska länderna behöver bygga upp egen jordbruksproduktion och livsmedelsförädling, utan att undergrävas av billiga produkter från EU. I en rad afrikanska länder använder mejerierna främst importerat mjölkpulver som råvara, eftersom lokala mjölkbönder inte kan konkurrera med det importerade pulvret. Till skillnad från EU-kommissionen tror vi inte att EU tar ansvar för den globala livsmedelstryggheten genom att producera och exportera så mycket som möjligt, utan genom att ge utrymme och stöd för en livsmedelsproduktion i länder där människor hungrar.
Aprodev har tagit fram analyser och konkreta förslag till hur jordbrukspolitikens påverkan på jordbruket i utvecklingsländer ska kunna synliggöras och granskas, och hur människor som drabbas negativt ska ha tillgång till en klagomålsmekanism. Förslaget om klagomålsmekanism har också förts fram av den breda NGO-plattformen Concord, på svensk såväl som europeisk nivå.
Vi har också argumenterat för att krav på växelbruk (crop rotation) kan minska den mycket omfattande importen av proteinfoder (soja) från Latinamerika. Foderimporten behöver minska för att miljöbelastningen i såväl Europa som Latinamerika ska kunna minska. Detta skulle också försvaga en av de avgörande drivkrafterna för den intensiv djurhållning. Djurhållningen är problematisk inte bara ur en rad miljömässiga och etiska skäl, den spiller också över i omvärlden genom exportsatsningar. 2011 exporterades exempelvis nära en halv miljon ton kyckling till afrikanska länder, vilket innebar mer än en fördubbling på två år. Den senaste tidens hästköttskandal är bara ett av symptomen på problemen i Europas djurhållning.
Efter att jordbrukskommittén behandlats av utvecklingskommittén och miljökommittén fanns det skäl för en försiktig optimism på några av de områden Aprodev engagerat sig i. Inte minst tack vare svenska EU-parlamentarikers förslag antog exempelvis utvecklingskommittén i juni förra året enhälligt en rad förslag som syftade till att
– göra jordbrukspolitiken samstämmig med EU:s biståndspolitik
– granska jordbrukspolitikens påverkan på jordbruksproduktionen i utvecklingsländer
– avskaffa exportstöden 2016, och fram till dess bara tillåta exportstöd till länder där lokala producenter inte riskerar att skadas
– minska beroendet av proteinimport
– fortsätta frikoppa stöden från produktionen
I det perspektivet kom jordbrukskommitténs omröstning den 23-24 januari som en kalldusch. Kommittén tog ingen som helst hänsyn till vädjanden från bland andra FN:s specialrapportör för rätten till mat. Omröstningen innebar bland annat att kommissionens förslag till kriterier om ”förgröning” försvagades och blev frivilliga, samt att utvecklingskommitténs förslag förkastades. Parlamentet röstade t o m för att vissa stöd i högre grad ska kopplas till produktionen, vilket innebär ett direkt steg bakåt i relation till den reform som genomfördes för tio år sedan.
Tillsammans med en politisk överenskommelse om att alla neddragningar kommer att göras inom den ”pelare” som innehåller miljöstöden, och inte inom inkomststöden riskerar detta att kraftigt försämra ett redan dåligt förslag till ”reform”. Omröstningen kommenteras i ett uttalande från Aprodev.
Sista ordet är dock inte sagt ännu i EU-parlamentet. Hela parlamentet tar ställning i frågan den 12 mars, innan man senare i vår börjar förhandla med ministerrådet. Jag hoppas och förväntar mig att svenska parlamentariker inte bara röstar för de förslag som miljö- och utvecklingskommittén antagit, utan att de också aktivt verkar för att deras partivänner från andra länder ska göra detsamma. I den av många skäl viktiga frågan om krav på växelbruk har Aprodev nyss tagit fram en analys som visar att detta är både mycket önskvärt och helt möjligt att genomföra inom ramen för Världshandelsorganisationen WTOs regler.
Hoppet är inte ute. Mycket talar för att de aktörer som har starkt intresse av att förhindra verkliga reformer av jordbrukspolitiken, framför allt livsmedelsindustrin, har lättare att få med sig hela jordbrukskommittén – där många ledamöter har egna intressen i jordbruket – än i parlamentet än i parlamentet som helhet. Det breda NGO-nätverket the ARC, som arbetar för en verklig jordbruksreform, har dragit igång kampanjen Go M.A.D. – go meet a deputy – för att ge EU-medborgare möjlighet att påverka omröstningen.
Jordbrukspolitiken är EU:s enskilt tyngsta budgetpost och ett mycket viktigt politikområde. Det påverkar inte bara möjligheterna till en bättre miljö, levande landsbygd och tillgången till mat av god kvalitet inom EU. Politiken påverkar också jordbrukare i andra, fattigare delar av världen. Jordbrukspolitiken reformeras i princip bara en gång per decennium. Det vilar därför ett tungt ansvar på alla svenska parlamentariker om att på alla sätt bidra till ett bättre – eller åtminstone mindre dåligt – resultat vid omröstningen i Strasbourg om två veckor. Tyvärr räcker det inte att skära ner budgeten med några procent, det är fördelningen av jordbruksstöden som är avgörande.
Gunnel Axelsson Nycander
Lämna ett svar