Idag tillkännagav Norska Nobelkommitteen att Malala Yousafzai från Pakistan har fått fredspriset tillsammans med barnrättsaktivisten Kailash Satyarthi från Indien. De fick priset ”för sin kamp mot förtryck av barn och unga och för alla barns rätt till utbildning”.
Malala Yousafzai är onekligen den mest kände av pristagarna. Som 11-åring började hon blogga från Swatdalen om talibanernas övertagande och deras försök att förbjuda flickor som hon att gå i skolan. Hon fortsatte att vara en orädd förkämpe för rätten till utbildning och blev alltmer känd i Pakistan och utomlands för sitt engagemang. Detta innebar också att hon fick motta allt fler hot och när hon inte tystnade beslöt talibanernas ledare i Pakistan att göra sig av med henne. Den 9 oktober 2012 sköts hon genom huvudet av en attentatsman – hon var på väg hem med skolbussen efter att ha gjort ett prov. Malala överlevde mirakulöst efter lång behandling och blev en världskänd symbol för kampen för flickors rätt till utbildning.
Nyligen var en delegation från Svenska kyrkan i Pakistan för att tillsammans med samarbetspartner inom ACT-alliansen utveckla vårt arbete för fred och försoning samt genusrättvisa. Under besöket fick vi se en film med Malala ett par år innan attentatet.
Hon hade flytt från den talibankontrollerade Swatdalen och gjorde något så självklart som att gå i skolan tillsammans med andra flickor. Hon höll som en vanlig skolflicka upp sin teckning för att visa hur alla världens religioner bör samverka för att göra världen bättre och ge flickor möjlighet till utbildning.
Hennes kamp är långt ifrån över. I Pakistan förvägras fortfarande flickor att gå i skolan och detta gäller inte enbart i områden kontrollerade av extremister. Flickor ges generellt i Pakistan, liksom i många andra länder, betydligt sämre möjligheter till utbildning än sina bröder.
Under besöket i Pakistan mötte vi många människor som med risk för sitt eget liv arbetade för kvinnors rättigheter och för religiös tolerans och rättigheter för alla religiösa grupper i Pakistan. Kan priset till Malala påverka deras situation och möjligheter att arbeta?
För att detta skall bli verklighet måste omvärlden, både företrädare för regeringar och det civila samhället inse att Pakistan, trots alla utmaningar som landet står inför, är ett nyckelland för utvecklingen i regionen. Risken är att Pakistan ses som en pendang till Afghanistan och att huvudfokus ligger på ett säkerhetstänkande där militära lösningar blir dominerande. Istället måste ett långsiktigt utvecklingstänkande och engagemang från omvärlden bli mycket tydligare. Så att människor som Malala, som verkar på fredlig väg för mänskliga rättigheter, stärks och kan göra Pakistan till ett gott samhälle för alla.
Johan Hasselgren
Programhandläggare för Asien
Lämna ett svar