Efter Paris – nu börjar arbetet!

bild COP

Röken har börjat lägga sig. Frankrikes president Hollande sade under lördagen, dagen då världens länder tecknade ett nytt globalt klimatavtal, att Paris under åren har upplevt många revolutioner men att denna var den mest fredliga av dem alla. Och en revolution var det, på många sätt. En början på något historiskt, ett avtal där världens länder i en gemensam text inser att fossilernas era är över, även om det kommer ta tid innan omställningen är fullbordad.

Avtalet, en produkt som världen väntat på i mer än 20 år, har undertecknats av världens alla länder! Det är ingen lätt uppgift att få så många länder att enas om något som har bäring på nationell energipolitik, ekonomi och ekonomiska konkurrensfördelar, utveckling och fattigdomsbekämpning och tunga BNP-bärande industrier. Med detta i åtanke är det inte så konstigt att avtalet inte blev mer kraftfullt än det blev, snarare förväntat.

Många knäckfrågor satte tidigt käppar i hjulen. Saudierna, övriga Gulfstaterna och andra oljeproducenter ville inte ha alltför tydliga utsläppsminskningsmål. Kina och Indien ville kunna fortsätta minska utsläppen i sin egen takt och  de minst utvecklade länderna ville ha ett erkännande av sin utsatthet genom ambitiösa finansieringsåtaganden och ambitiösa klimatmål. Världens rika länder ville att ansvaret skulle fördelas jämnare mellan fattiga och rika länder och att alla skulle ta ansvar för att minska de globala utsläppen. Frågan om ansvarsfördelning – vem ska göra vad – när – och hur mycket – satte särskilt mycket press på förhandlingarna.   Men även i de små formuleringarna gömde sig stora faror. Precis innan avtalet skulle antas på lördagen hängde USA upp sig på en formuleringsom lade ett stort ansvar på rika länder när det gäller utsläppsminskningar och som Obama skulle få svårt att baxa igenom kongressen.  Formuleringen löd:

Developed country Parties shall continue taking the lead by undertaking economy-wide absolute emission reduction targets. Developing country Parties should continue enhancing their mitigation efforts, and are encouraged to move over time towards economy-wide emission reduction or limitation targets in the light of different national circumstances.

Genom diplomatiskt finlir ändrades ordet shall till should, vilket i FN-språk är betydligt lättare och mindre legalt bindande. Avtalet var därmed räddat.

Med tanke på hur skör en mellanstatlig förhandling på FN-nivå kan te sig är det en otrolig lättnad att världen lyckades enas om ett klimatavtal till slut. Avtalet i sig är inte nog, det kommer inte räcka för att hålla oss under 1,5 graders temperaturhöjning. Snarare går vi mot 3 graders temperaturhöjning med de åtgärdsplaner som ligger på bordet. Men avtalet är ett golv– ett första steg i en riktning som förhoppningsvis leder oss bort från fossilt och mot en grön och hållbar omställning.

För att avtalet ska betyda något är det otroligt viktigt med uppföljning. Enligt avtalet ska länderna utvärdera och skärpa sina åtaganden vart femte år.  Den delen i avtalet är central för att processen ska kunna fortleva och leda till den förändring vi behöver.

Men minst lika viktigt är att klimatfrågan inte tappar fart och försvinner från den politiska agendan. Omställningen behöver fortsätta att  diskuteras och utvecklas. Här har exempelvis miljörörelsen, kyrkor, politiker och den  privata sektorn  en avgörande och betydande roll. Klimatfrågan behöver arbetas med på en bred front.  Vi behöver utmana våra sätt att leva, resa och konsumera. Vi behöver påverka och driva våra beslutsfattare i rätt riktning och mot modiga beslut och vi behöver föra dialog och påverka företagen att agera hållbart. Förändring kräver handling – nu finns ett avtal på plats – resten är upp till oss alla!

 

Nytt avtal för framtidens klimatarbete

Världen har fått ett nytt klimatavtal. För första gången finns begreppet förlust och skada med i avtalet. En stor framgång för sårbara länder. Nu är en stark opinion viktigare än någonsin för att driva på en snabb omställning till ett samhälle med låga utsläpp.

Segergest när avtalet gick igenom efter 14 dagars förhandlingar. Klimatavtalet antogs av samtliga 195 länder som deltar i mötet i Paris.

Segergest när avtalet gick igenom efter 14 dagars förhandlingar. Klimatavtalet antogs av samtliga 195 länder som deltar i mötet i Paris.

Efter två veckors intensiva FN-förhandlingar klubbades idag Parisavtalet igenom av Laurent Fabius, Frankrikes utrikesminister och ordförande för förhandlingarna.

Svenska kyrkan och Diakonia har genom kampanjen ACT Now for Climate Justice ställt krav på ökad klimatfinansiering till fattigare länder och kraftfulla och ambitiösa åtgärder för att hejda klimatförändringarna.

​Parisavtalet sätter en tydlig ambitionsnivå med målet att hålla världens temperaturökning under 2 grader, helst under 1,5 grader. Avtalet innebär att fattigare länder ska få finansiellt stöd för anpassningsåtgärder och omställning.

​– Temperaturmålet är en viktig signal för världens länder att minska sina utsläpp av växthusgaser, och förhoppningsvis kommer det att fungera som en sporre för alla samhällets aktörer att bidra till en hållbar utveckling, säger Anna Axelsson, policyrådgivare på Diakonia.​

”Loss and Damage” (permanent förlust och skada) är för första gången med i klimatavtalet. Det är en stor framgång, och viktigt för fattiga och sårbara länder. Kopplingen till mänskliga rättigheter och jämställdhet nämns i avtalets förord. ​​​

Avtalet innehåller inga konkreta siffror eller årtal kring utsläppsminskningar. Världens länder ska fortsätta att regelbundet presentrea nationella planer för sitt klimatarbete. För att värna om förutsättningarna för människor som lever i fattigdom att skapa sig ett bättre liv behöver alla länder nu skala upp sina åtgärder och fördjupa det internationella samarbetet.

​– ​Det är tydligt att det behövs en stark opinion för ambitiösa klimatåtgärder i alla länder om vi ska kunna bygga vidare på den grund som Parisavtalet innebär. Världens ledare har inte tagit det politiska ledarskap som vi skulle ha önskat, så nu är det viktigare än någonsin att individer, organisationer och näringsliv driver på för en snabb omställning till ett samhälle med låga utsläpp, säger Martin Vogel, klimatpolitisk handläggare på Svenska kyrkans internationella arbete. ​

Med ett nytt avtal på plats är det nu viktigt med uppföljning på nationell nivå med stöd i internationell samverkan och solidaritet. Möjligheten för länder att skala upp ambitioner och åtaganden över tiden är grundläggande.

Klimatmötet: Svagt avtalsutkast oroar

Det senaste avtalsutkastet är svagt med många lösa trådar. För de som följer förhandlingarna på plats är spänningen påtaglig. Martin Vogel som är klimatpolitisk rådgivare på Svenska kyrkan berättar:

Vi fick en ny text igår och nu känns det lite oroligt. Utkastet är väldigt svagt och hela processen är i fara eftersom parterna inte har lyckats komma till samförstånd.

Knäckfrågorna är fortfarande desamma som de varit under hela processen. På många sätt hänger frågorna ihop, så om det går att lösa upp en av knutarna kommer de andra troligen att bli lättare att lösa.

I det nya utkastet till avtal är tydligheten kring ambitionsnivån borta. Det finns många intressen som är emot att ha högre ambitioner. Det saknas till exempel årtal för när utsläppen ska minska.

För att utvecklingsländerna ska kunna höja sina ambitioner krävs att de får löften om en förutsägbar finansiering. Samtidigt vill inte de rika länderna höja finansieringen utan att de samtidigt får löften från utvecklings länderna att de ska minska sina utsläpp. Problemet är att i samma förhandlingsgrupp som de riktigt fattiga sitter också länder som Kina, Indien och Saudiarabien och på dem biter löften om finansiering inte lika hårt.

Idag är det paus i förhandlingarna, istället pågår massor av bilaterala samtal bakom stängda dörrar. Processen har gått in i ett högst politiskt läge. Det är sagt att det ska komma en ny text under lördagen.

För oss som följer förhandlingarna är det lite mellandag idag. Vi pratar med våra mediekontakter och vi som ingår i ACT-alliansen förbereder oss för olika scenarier imorgon och hur vi kommunicerar kring dem. Det gäller att inte förlora hoppet även om processen blir svag.

Berättat för Annette U Wallqvist
Kommunikatör Act for Climate Justice

Knutar återstår men nu kompromissar förhandlarna

Världens miljöministrar är på plats i Paris för att slutföra förhandlingarna om ett nytt klimatavtal. Med bara några dagar kvar, återstår fortfarande flera viktiga knutar att lösa upp på klimattoppmötet. 

Det är mycket som hänger i luften nu. Förhandlingarna är stängda för observatörer och det är inte så mycket vi kan påverka just nu. Samtidigt märker vi att processen går framåt och att det görs en del kompromisser, det berättar de kolleger inom ACT som har tillgång till förhandlingarna.

Martin Vogel på väg in genom den rigorösa säkerhetskontrollen.  Foto: Privat

Martin Vogel på väg in genom den rigorösa säkerhetskontrollen. Foto: Privat

En stor knäckfråga är ansvarsfördelningen för utsläppsminskningar och vem som ska betala för omställning och klimatanpassning. En annan är hur mekanismerna för revidering och rapportering av målen i avtalet ska se ut. Vi behöver få ett dynamiskt avtal med mekanismer som gör det möjligt att efterhand skruva upp ländernas åtaganden. Därför kommer nog inte alla detaljer att sättas nu, det bästa vi kan hoppas på är ett ambitiöst ramverk.

Min uppgift nu är att försöka få så mycket information som möjligt från ett ganska stängt möte. Informationen är viktig för att vi inom ACT-alliansen ska positionera oss i debatten och försöka påverka förhandlingarna i en rättvis riktning, men vi har bara två – tre dagar på oss.

Att vara här på plats innebär många olika känslor på samma gång. Det är roligt och spännande att få vara med om en historisk händelse. Men det är också väldigt krävande med ett omfattande material att sätta sig in i, många människor och mycket surr. Dålig mat – men gott kaffe.

Den övergripande känslan är att konferensen sänder en viktig startsignal. Vi ser till exempel att allt fler fokuserar på att klimatsmart kan innebära en konkurrensfördel i framtiden. Jag är optimist, jag tror att det kommer att bli ett avtal. Alla är här för att de vill slutföra den flera år långa processen som består av ett stort och gediget arbete.

Försiktigt positiv start på klimatmötet

Den första dagen på COP21, den 21:a klimatkonferensen som hålls här i Paris, inleddes med tal av över 150 av världens presidenter och premiärministrar. Efter att ha lyssnat på ett dussintal framföranden började jag fundera på vad vi egentligen gör här? Om alla världens ledare är så positiva och villiga att göra så mycket, och dessutom redan gör såna enorma insatser för klimatet, så förstår jag inte vad problemet är. Då är det väl bara att sätta ihop det mest ambitiösa avtal vi kan tänka oss, skriva under och åka hem. För så roliga är inte de stora hangarliknande lokalerna att det är värt att spendera mer tid här än nödvändigt.

Kanadas nyvalda premiärminister Justin Trudeau avslutade sitt tal med att ”Canada is back, my good friends!” och framhöll vikten av att bygga ett avtal som gör både barn och barnbarn stolta. Obama talade också om skyldigheten mot nästa generation och vikten av ett långsiktigt tänkande. Och Stefan Löfven framhöll Sveriges mål att bli ett av världens första fossilfria länder. Till och med Australien höll en mjukare ton än vanligt, vilket höll i sig även när de officiella förhandlingarna började.

"Spela inte med vår planets framtid". ACT-alliansen fortsätter att lobba och visa makthavarna att de vackra inledningstalen måste mynna ut rättvisa avtal.  Ryan Rodrick Beiler/LWF

”Spela inte med vår planets framtid”. ACT-alliansen fortsätter att lobba och visa makthavarna att de vackra inledningstalen måste mynna ut rättvisa avtal. Ryan Rodrick Beiler/LWF

Under mötets första dagar kom även beskedet att 11 länder, däribland Sverige, har tillsammans lovat 248 miljoner dollar till GEF, Climate fund for most vulnerable countries, som ska användas till anpassningsåtgärder i utvecklingsländer. De afrikanska länderna har också meddelat att de år 2030 ska producera 300 GW förnybar energi vilket är dubbelt så mycket som den totala energiproduktionen i Afrika idag. En av policyhandläggarna i ACT-alliansens delegation uttryckte efter andra förhandlingsdagen, att det faktiskt var bättre än business as usual vilket känns ovant.

Men trots dessa positiva handlingar, ord och mjukare toner finns många utmaningar bakom fasaden. Ett mjukare tilltal betyder inte alltid att man har ändrat sin policy på papper och motsättningar finns fortfarande att reda ut. Dessutom kommer alla här ihåg besvikelsen från Köpenhamn som om det var igår och det sitter i väggarna. Ingen vill till fullo anamma den positiva känslan utan man förhåller sig avvaktande. Man vet också att oavsett resultatet här i Paris så är det bara början på en lång resa. Och att vad som än kommer ut ur dessa mötesrum så kommer det inte vara tillräckligt. Kanske lite bättre än worst case scenario, men det kommer inte räcka hela vägen fram.

Med detta i åtanke fortsätter ACT-alliansen sitt kampanj- och lobbyarbete för att påminna förhandlarna om att världen har ögonen på dem och att vi förväntar oss bästa möjliga resultat.

Och ännu är det många dagar kvar, så som Obama sa i sitt inledande tal ”Let’s get to work”

Tinde Carlbrand
projektledare för ACT Now for Climate Justice Sverige

Läs världsledarnas tal. Hitta dem här >>
Läs om Afrikanska länders energiambitioner >>

Följ oss på Instagram @internationellt_arbete och Twitter @SvkInt

 

Nu gäller det – COP21 inlett i Paris

FNs: klimattoppmöte i Paris har börjat. Förhandlarna är så angelägna att starten tidigarelades en dag.  Skälet är nog att det fortfarande återstår en rad svåra frågor att lösa ut, och att all tid nu är dyrbar. Under hela året har det förts intensiva förhandlingar i Bonn i  Tyskland, med sikte på COP21 i Paris. Men framstegen har hittills varit små. Många länder har väntat med att ge tydliga positioner tills det är crunch time i förhandlingarna, detta för att inte förlora förhandlingssvängrum alltför tidigt.

Det politiska spelet som på många sätt omger klimatförhandlingarna är en riskfaktor och många gånger har utsikterna för ett lyckosamt avtal sett små ut.
Det råder delade meningar om huruvida Parisförhandlingarna får ett lyckligt slut, men troligt är att det blir ett avtal. Däremot ligger ambitionerna för lågt för att världen ska kunna hålla en hållbar kurs och undvika alltför höga temperaturhöjningar. Därför är det viktigt att se Parismötet som en del i processen mot en hållbar omställning och Parisavtalet som ett steg i rätt riktning. Men mycket hårt arbete kommer krävas framöver.

Mötet i Paris kommer att handla om viktiga knäckfrågor, där det är centralt att världens ledare sätter en tydlig riktning framöver. Världens rika länder behöver ta fram en tydlig färdkarta på hur man ska kunna infria löftet om att bidra med 100 miljarder dollar fram till – och från och med – år 2020. Avtalet måste också innehålla en tydlig långsiktig kompassriktning med fokus på att hålla världen ur kurs för en temperaturhöjning som går över 2 grader. Annars är risken stor att vi får se fler och allt mer intensiva klimatkatastrofer världen över. Tydliga åtaganden kring utsläppsminskningar och permanent förlust och skada, på förhandlingsspråk Loss and Damage, behöver adresseras, och utformas med ett tydligt rättighetsperspektiv, där världens rika länder tar ansvar för sina historiska utsläpp. Listan på viktiga frågor kan göras lång, och det är också en av anledningarna till att mötet är så svårmanövrerat.  Samtidigt är det avgörande för världens framtid på många sätt.

I det långa loppet krävs  dock mer än ett avtal, världen behöver på allvar hantera och skapa en rättvis fördelning av världens tillgångar. Vi behöver ändra konsumtionsmönster, i synnerhet i rika länder, och fokusera på att skapa villkor för en grön och hållbar livsstil för världens medborgare. Förändring krävs på många plan, och glädjande nog är denna process också på gång på många håll i världen, även utanför klimatförhandlingarna. I Paris handlar det framför allt om att skapa de nödvändiga politiska verktygen för att omställningen ska möjliggöras!

Under de nästkommande två veckorna i Paris kommer jag och min kollega Anna Axelsson från Diakonia att finnas på plats som en del i ACT-alliansens delegation. Vår uppgift i Paris blir att vara med och påverka beslutsfattare. Genom att finnas på plats har vi i civilsamhället en mycket viktig roll att spela genom att bidra till att göra förhandlingarna mer öppna för insyn och därmed också möjliggöra ansvarsutkrävande. Därför hoppas vi på öppna och inkluderande samtal i Paris!

 

 

Här är våra observatörer på klimatmötet i Paris

Klimattoppmötet, COP21, har börjat och Diakonia och Svenska kyrkan följer förhandlingarna på plats. Klimatrådgivarna Anna Axelsson och Martin Vogel hoppas på ett avtal med höga ambitioner och en förutsägbar finansiering till fattiga länder. 

– En av våra viktigaste uppgifter som representanter för civilsamhället är att vara vittnen till det som händer i förhandlingsrummen. Vi kan rapportera om det som sker och hålla rätt länder eller grupper svars. Men risken finns att uppdraget försvåras om förhandlarna väljer att stänga oss ute från förhandlingarna, vilket skedde på det sista förberedande mötet i Bonn, säger Anna Axelsson.

Klimatrådgivarna Anna Axelsson, Diakonia och Martin Vogel, Svenska kyrkan är civilsamhällets röst och öron på klimattoppmötet på plats. Foto: Gustaf Hellsing

Klimatrådgivarna Anna Axelsson, Diakonia och Martin Vogel, Svenska kyrkan är civilsamhällets röst och öron på klimattoppmötet på plats. Foto: Gustaf Hellsing

Diakonia och Svenska kyrkan är båda en del av den globala Act-alliansen som under året drivit kampanjen Act now for climate justice för klimaträttvisa.  Att tillhöra ett globalt nätverk är en stor fördel på klimatförhandlingarna, menar Anna Axelsson, eftersom det betyder att det finns kolleger med olika erfarenheter och kontaktvägar att dela information och tjänster.

– Men även om vi har ett globalt uppdrag är min huvuduppgift att föra en dialog med den svenska delegationen och försöka få dem att ta in våra prioriteringar, säger hon.

Vill se en process framåt

De båda klimatrådgivarna hoppas att klimattoppmötet blir en process där världens länder inser stundens allvar och upprätthåller de framsteg som gjorts under året, som när de enades om FN:s nya globala hållbarhetsmål.
– De målen blir omöjliga att uppfylla om vi inte får ett avtal som sätter oss ur kurs mot en stadig temperaturökning. Den globala uppvärmningen kommer att ställa oss inför konsekvenser vi har svårt att hantera, till exempel om människor tvingas lämna sina hem, säger Martin Vogel.

Finansieringen måste bli förutsägbar

Klimattoppmötet är planerat att pågå i två veckor. Avtalet är indelat i olika områden där förhandlingar kommer att pågå parallellt. Anna Axelsson och Martin Vogel är särskilt intresserade av att följa de förhandlingar som rör finansieringen till bland annat klimatanpassning, eftersom det är en fråga som är tätt förknippad med klimaträttvisa. Särskilt viktigt är att finansieringen blir förutsägbar och att en ansenlig summa kommer från offentliga medel eftersom det ger förutsättningar till transparens, ansvarsutkrävande och att länderna själva kan ta fram planer för anpassning och omställning.

– Ofta är det intressant att lyssna på förhandlingarna, för där blir det tydligt hur olika länder ser på rättvisa, fördelning och ansvar, men också hur svårt det är att få länderna att enas. Ibland kan det bli ganska uppeldade diskussioner. Men det kan också vara riktigt träigt att följa hur processen sakta rör sig från ord till ord. Det är som en enorm gruppövning som handlar om rena formuleringar. Det kan tära fysiskt och psykiskt på både åhörare och förhandlare, säger Martin Vogel.

Krävande arbetsmiljö med långa dagar

Anna Axelsson, som nu ska delta på sin fjärde COP, berättar också om hur svårt det kan vara att hitta rätt person.  Det cirkulerar drygt 20 000 personer i det gigantiska förhandlingsområdet.

– Det är en ganska krävande arbetsmiljö med arbetsdagar som sträcker sig långt in på kvällen. Jag hoppas att känslan i Paris inte ska bli klaustrofobisk. Det gäller ju att hålla hela vägen fram till slutet när det börjar hetta till. Men jag ser fram emot att träffa gamla kolleger och människor jag jobbat med tidigare, till exempel från Uganda, Sydafrika, Ukraina, Kambodja och Filippinerna. Att få ta en kaffe och utbyta både information och frustration, säger Anna Axelsson och ler.

Ser fram emot ett ambitiöst avtal

Men roligast av allt är såklart om det blir ett avtal. Om ordföranden på natten mot Lucia klubbar ett nytt avtal där de viktigaste punkterna om ambitiösa utsläppsminskningar och förutsägbar finansiering finns med.
Anna Axelsson:

– Det kommer att kännas så gött!

Annette U Wallqvist

 

Människors engagemang kan på riktigt göra skillnad

- Vi kan inte vänta på att mirakel ska ske. Jag vet att vi har de religiösa ledarna med oss i processen, men det blir inga mirakel hur mycket vi än bönar och ber. Nu måste vi jobba hårt för att få fram ett juridiskt avtal.

Det lite utmanande, och uppfordrande, uttalandet kom från Frankrikes klimatambassadör Laurence Tubiana när förhandlare från 194 länder nyligen träffades i Bonn. Delegaternas uppgift var att mejsla fram ett förslag på klimatavtal som ska slutförhandlas på klimattoppmötet, COP21, i Paris i december. Laurence Tubianas uttalande ska nog tolkas som ett uttryck av frustration över att processen går alldeles för långsamt.

-  Det låter som en bra summering av ett framgångsrikt avtal i Paris, sa FN:s klimatchef Christiana Figueres när 154 religiösa och andliga ledare från 50 länder i världen lämnade över ett upprop om ett ambitiöst och rättvist avtal. Foto Sean Hawkey

– Det låter som en bra summering av ett framgångsrikt avtal i Paris, sa FN:s klimatchef Christiana Figueres när 154 religiösa och andliga ledare från 50 länder i världen lämnade över ett upprop om ett ambitiöst och rättvist avtal. Foto: Sean Hawkey

Att det är ett drygt arbete att få 194 länder, med olika förutsättningar, intressen och kulturer, att enas förstår vem som helst. Men om vi ska kunna stoppa den globala uppvärmningen måste en enighet komma till stånd, eller som någon har uttryckt det: det finns ingen planet B.

Ett legalt avtal är viktigt, men det betyder inte att de religiösa ledarnas stöd för klimatarbetet är oviktigt. Tvärtom. Jag var med när representanter för 154 religiösa och andliga ledare från 50 länder i världen lämnade över ett upprop om ett ambitiöst och rättvist avtal till FN:s klimatchef Christiana Figueres. Det skedde under mötet i Bonn och bakom uppropet står kristna, muslimer, judar, hinduer, buddister, brahma kumaris och sikher som uppmanar världens ledare att nå nollutsläpp till mitten av 2000-talet. De religiösa ledarna vill bland annat att fossila bränslen fasas ut, de vill se en satsning på klimatanpassning och finansiering och stöd till fattiga och sårbara länder.

– Det låter som en bra summering av ett framgångsrikt avtal i Paris, sa Christiana Figueres när hon tog emot uppropet. Sen skrattade hon högt, men det var nog ingen som inte tog henne på allvar.

De religiösa ledarna lovade å sin sida att sprida kunskap om klimatförändringarna i sina församlingar och samfund, om vilket ansvar en själv kan ta som individ eller som organisation. Jag har inga siffror på hur många människor det är som kommer att nås av detta budskap, men 154 religiösa ledare i 50 länder har stor potential att nå riktigt många med sitt klimatbudskap. Dessutom lovade de religiösa ledarna att avtrycket av de egna organisationernas klimatpåverkan ska minska ordenligt. Det kan på riktigt göra skillnad, eftersom flera av de religiösa organisationerna är riktigt stora.

Christiana Figueres kunde bara tacka och ta emot och hon var inte sen att visa sin uppskattning. För med de religiösa ledarnas hjälp kan klimatchefen räkna med att en ansenlig skara gräsrötter kommer att dela henne engagemang för klimatfrågan i framtiden. Mängder av människor som kan se över sin egen klimatpåverkan, men framförallt påverka både politiker och privata aktörer att ta sitt klimatansvar och arbeta för en fossilfri värld. Oavsett hur det blir med avtalet i Paris.

Det känns på allvar riktigt hoppfullt.

Annette U Wallqvist
Kommunikatör Act now for Climate Justice

Läs de religiösa ledarnas uttalande här >>

 

FN:s klimatförhandlingar – nu ökar pressen

BILD Bonnförhandlingarna okt 2015

COP21 -klimattoppmötet i Paris i december som världen hoppas ska kunna leverera ett långsiktigt och tillräckligt ambitiöst klimatavtal – närmar sig med stormsteg. Under veckan som gått har de sista klimatförhandlingarna inför Paris ägt rum i Bonn, Tyskland. Men klimatfrågans akuta läge och det faktum att klimatförändringarna redan idag leder till katastrofala följder världen över lyckas inte föra processen framåt i den takt som krävs. Trots att många länders förhandlare uttrycker en stark vilja att processen ska gå fort fram verkar länder istället vänta ut varandra, och ingen tycks vilja ta i de svåra besluten och knutarna som måste lösas upp innan Paris. Den långsamma takten är ett hot mot en framgång i Paris, men än lever hoppet kvar.

Tidigt under veckan syntes tecken på att pressen nu ökar när de förhandlande länderna i Bonn tog ett beslut i plenum – att samtalen skulle hållas bakom stängda dörrar – och att observatörer från civilsamhället inte skulle få tillträde. Förevändningen var att förhandlingarna skulle gå fortare fram utan observatörers närvaro. Reaktionerna var många och upprörda men lyckade inte ändra beslutet. Detta är ett demokratiskt problem och försvårar insyn och ansvarsutkrävande när omvärlden inte får veta vem som säger vad och vilka val som görs. Klimatfrågan berör hela världen och alla människor, och civilsamhällesorganisationer som varit med och påverkat, stött och drivit processen kring klimatförhandlingarna framåt så länge har en självklar plats i rummet där dessa förhandlingar förs.

Men samtalen mellan länderna under klimatförhandlingarna är inte allt. Den mötesplats för civilsamhällesorganisationer från hela världen som förhandlingarna utgör bidrar också till att kontakter knyts närmare, samarbeten uppförs och information sprids. Detta är en demokratisk kraft i sig som håller trycket på förhandlingarna uppe. Förväntningarna är nu stora på att klimattoppmötet i december resulterar i ett långsiktigt och ambitiöst avtal, som håller världen under en temperaturhöjning på 2 grader, och som leder till att världen snabbt minskar de globala utsläppen av fossila växthusgaser – nu gäller det att ta vara på den tid som är kvar innan Paris!

Budgeten – ett steg i rätt riktning men…

Kort kommentar kring regeringens budget som presenterades idag:

Många är idag överens – ur ett klimat- och biståndsperspektiv är regeringens budget ett positivt steg i rätt riktning. Den innehåller stora satsningar på miljö- och klimatområdet, och aviserar också medel till internationell klimatfinansiering. Men samtidigt innehåller budgeten en rad punkter som är problematiska och svåra att förstå.

Det gäller framför allt klimatfinansieringen. Ända sedan den nuvarande regeringen tillträdde 2014 har vi glatts åt den positiva energi man har ingjutit i klimatdebatten i Sverige, och även internationellt. Redan 2014 aviserade man 4 miljarder till Gröna fonden i additionella medel, det vill säga utanför biståndet. 500 miljoner per år från offentliga medel under mandatperioden 2014-2018, dvs 2 miljarder och ytterligare 2 miljarder från andra, än idag okända, källor. Att förra höstens budget föll är känt, vilket resulterade i att de utlovade 500 miljonerna 2015 istället blev 250 miljoner. Detta korrigerades inte i år men kommer förhoppningsvis framöver.

I år hade regeringen sedan en tid tillbaka meddelat ytterligare medel till gröna klimatfonden, denna budgetperiod 2016 – 500 miljoner kronor i additionella medel. Detta är i sig ett mycket välkommet steg i rätt riktning! Men just additionaliteten är dock svår att få grepp på. I inledningen under utgiftsområde 7: Internationellt bistånd kan man läsa;

[…] Enligt förordningen för nationalräkenskaperna ENS 2010, som infördes i september 2014 och som medförde förändringar i beräkningsmetoden för BNI, motsvarar biståndsramen 0,98 procent av beräknad BNI. Ökningen från 0,96 procent (1,0 procent ENS 1995) till 0,98 procent (1,02 procent ENS 1995) medför att biståndsramen tillförs 886 miljoner kronor. I ökningen ingår medel till den gröna klimatfonden (GCF) och andra bidrag till klimatfinansiering i utvecklingsländer. Regeringens målsättning är fortsatt att biståndet under mandatperioden ska uppnå 1 procent av Sveriges BNI enligt den nya beräkningsmetoden […].

Det faktum att man blandar ihop två olika beräkningsmodeller – den man använder idag med den man använde förut gör dig som budgetläsare förvirrad – transparensen brister och därmed skadas den demokratiska insynen. Om man dock är konsekvent och analyserar årets budget enligt den beräkningsmodell man idag använder kan man se att;

  1. Regeringen frångår återigen det överenskomna 1 % -målet vilket sedan 2006 säger att 1 % av Sveriges BNI ska gå till internationellt bistånd. Istället når man nu upp till 0,98 %. Dock är det en förbättring från förra årets 0,96 %.
  2. I denna budget ingår medel avsatta för klimatfinansieringen, alltså som del i de 0,98 %.
  3. Om man utgår från hur man räknade tidigare ser man att budgeten övergår 1 % och landar på 1,02 %. Men om man tar dagens modell är klimatfinansieringen knappast additionell då den räknas in i biståndet som inte når den överenskomna nivån.

Detta är givetvis djupt beklagligt då Sverige åtagit sig, i enlighet med FNs klimatförhandlingar, att som ett av världens rika länder bistå fattiga länder med nya och additionella pengar. Regeringen menar att de finns där, men var är desto mindre uppenbart.

En enklare redovisning och en klimatfinansiering som redovisas utanför biståndet hade förenklat insynen!