Församlingens enhet bygger på enhet i Kristus

Utvalda

För att församlingen ska kunna fungera som en enhet så måste vi ha något vi kan samla oss omkring. Då finns inget bättre än Jesus Kristus. Jag tänker därför så här, om vi lägger Jesus Kristus som ett raster över våra liv så kommer han att påverka hela våra liv. Och det är ju det som det kristna livet handlar om. Varje gång vi tar upp en ny medlem i den kristna kyrkans gemenskap genom det heliga dopet, så förenas den som döps med alla andra kristna i världen och men Jesus Kristus själv.

När Jesus lämnade jorden så lämnade han oss inte ensamma kvar på jorden han sände sin helige Ande som vår Hjälpare och ledsagare. I dopet fick vi den helige Ande som gåva. Vi kan beskriva det med att vi som döpta ständigt har Jesus Kristus vid vår sida. Han leder oss och hjälper oss. Vi ser honom inte, vi kanske inte ens känner hans närvaro, men ändå så finns han där! Det är därför tre saker jag särskilt tänker på

Gud är enig

Gud är en. Han har under olika tider verkat på jorden på olika sätt. I skapelsen så var har hos oss som Fadern. Det berättas i skapelseberättelsen att Fadern gick runt i skapelsen och umgicks med de första människorna. Under tiden var Sonen och Anden i Guds rike och regerade där. Men gemenskapen med Gud bröts när människan gjorde uppror emot Gud. Alltså vi blev otrogna emot Gud och tilliten bröts mellan Gud och människa bröts. När detta skedde så valde Gud att ta på sig straffet för människans uppror för att återigen bygga upp tilliten mellan Gud och människa. Jesus Kristus, Guds  enfödde Son kom till jorden, Fadern och Anden var då i Guds rike. De var alla överens om att det var det enda sättet att lösa människan från upprorets konsekvens, åtskildheten från Gud. Jesu uppdrag var att bygga upp tilliten igen. Han gjorde det genom att dö för vår skull, lät sig bli begraven, för att sedan uppstå till det eviga livet igen.

Ja det är ju dessutom precis det som sker i dopet. Vi dör bort från vårt gamla jag. För att sedan uppstå till ett nytt jag. På vägen begravs vårt gamla jag för att aldrig uppstå igen. Men ett nytt jag där Jesus är med i livet, har fått liv och det livet är evigt. När sedan Jesus lämnade jorden så sände han Guds helige Ande till oss människor och den är här än, Fadern och Sonen däremot är i Guds rike och regerar. Fadern och Sonen och Anden är eniga. De utför samma uppdrag att få oss människor vilja leva i tillit till den treenige Guden.

Församlingen ska vara enig

Det finns många olika uppfattningar om vad kristen tro är. Vi människor är alla olika. Vi tänker olika, vi gör olika. Men då säger aposteln Paulus till oss Sträva efter att med friden som band bevara den andliga enheten: en enda kropp och en enda ande. Ef 4:3-4

Vi har alltså fått ett uppdrag att vara eniga i den kristna kyrkan. Vi ska göra det genom Jesus Kristus som den som samlar oss. Vi kan som människor ha olika uppfattningar om Jesus Kristus. Men för att kyrkan ska vara ett så behöver vi lägga Jesus Kristus som ett raster över kyrkan och våra liv som kristna. När vi ser livet genom Jesus Kristus så händer det spännande saker i oss. Då flyttas fokus från vårt eget ego. Då är det inte jag som individ som har främsta platsen utan istället är det den samlade kristna kyrkan med Jesus Kristus i centrum som har den främsta platsen. Då blir det en enig gemenskap just eftersom vi öppnar vårt hjärtas öra för Jesus Kristus. När vi är samlade i Jesu namn så leder det till att vi som kyrka blir alltmer lika Jesus Kristus. Då leder vår tro till att vi inte bara blir eniga i tro, vilket vi blir när vi fokuserar på Jesus Kristus, utan också eniga i handling. De två är nämligen sammanlänkade med varandra. Det är det som vi ibland kallar trons konsekvenser. Tron på Jesus Kristus får sådana konsekvenser i livet att vi inte kan annat än omsätta tron i praktisk handling. Men om vi glömmer Jesus Kristus saknar vi den enande kraften i våra liv. Han är den som skapar fred och försoning dels i oss själva men också mellan människor. När vi människor låter Jesus Kristus verka i oss så motverkar det splittring och förebygger krig och konflikter, både i det lilla sammanhanget i familj och bland vänner och i det stora sammanhanget inom länder och mellan olika folk och grupper.

Jesus Kristus är ett med Gud Fader och den helige Ande. Deras enhet gör att hos dem råder endast fred. Några stridigheter mellan de tre personerna i gudomen finns inte. Men här i världen finns många stridigheter. Därför är enda sättet att leva i fred och enighet att hålla sig till Gud själv. När vi håller oss till Jesus Kristus så håller vi oss till den som enat alla som vill tro på honom genom sin försoningsdöd på korset.  Om vi går vår egen väg utan Jesus Kristus som vår ledsagare så kommer vi att hamna på avvägar. Då kommer vi förr eller senare att hamna i konflikter och ofred. Precis det som vi ser i samhället och världen idag. Om vi inte låter Herren själv bevara oss, om vi inte tar till oss trons nådegåva, sker det som sker idag. Splittring, våld, hot, otrohet och allt annat som den onde själv vill ska ske ibland oss. Men om vi låter trons nådegåva ledsaga oss, då har vi Kristus inom oss och då har vi också funnit honom som enar oss alla dagar i livet och i det kommande livet.

Vi har kallats att låta Jesus Kristus verka i oss genom dopet och tron som en enig kyrka.

Paulus säger ju. Jag uppmanar er alltså, att leva värdigt er kallelse, alltid ödmjuka och milda. Ha fördrag med varandra i tålamod och kärlek. Ef 4:1-2

Det är den kallelse vi har fått som Kristi efterföljare. Men eftersom vi av egen kraft inte alltid klarar av att leva i tålamod och kärlek, leva i ödmjukhet och mildhet är vi helt beroende av att hålla oss till Jesus Kristus. När vi håller oss till honom får vi kraften ifrån honom. Då vill vi inte smutskasta dem som är emot oss och det vi tycker och tänker. Istället känns det helt rätt att behandla varandra med kärlek och respekt utan reservation. Därför är det så viktigt att vi lever i Herrens närhet. Och låter honom uppfylla hela oss. När vi överlämnar våra liv helt och fullt till honom då arbetar han i oss så att det påverkar vårt sätt att vara. Till att bli mera tålmodiga och kärleksfulla. Bort ifrån allt det som splittrar. Jesus Kristus verkar i oss så att det enar oss i kärlek till andra och varandra.

För oss handlar det så mycket om tilliten till Jesus Kristus. Har ni föresten tänkt på att ordet tillit är en palindrom. Det vill säga att det blir tillit om man läser ordet från vänster till höger, men också om man läser det från höger till vänster. Det ger oss ett viktigt budskap. Det är nämligen en bild för tillitens två riktningar. Vi behöver ha tillit till Gud. Och Gud har tillit till oss. Tilliten går åt två håll. Den går först från Gud till oss.  Sedan besvarar vi Guds tillit och har tillit till honom. Säger vi nej till att lita på Jesus Kristus så haltar tilliten. För att tilliten ska fungera, som det var tänkt, så behöver vi överlämna oss själv med både kropp, själ och ande i Jesu Kristi omsorg. För då när vi besvarar Guds tillit till oss så får vi ”Enhet i Kristus”. En enhet som bara växer sig starkare och starkare och tilltron till dopet vi döpts med leder till att tro och handling blir ett. Det leder till ett helt liv, ett liv med hela relationer både med Gud och med människor.

Guds välsignelse

Osbyherden Hans Eriksson

 

Boken om allt

Jag fick i ett reklamutskick en reklam för ett en bok med titeln ”Samhällsguiden”. Men i utskicket lanseras den som ”Boken om allt”. Läser man lite länge i utskicket så revideras snabbt ”allt” till ”nästan allt”.

Men egentligen är det inte den boken om allt jag vill så ett slag för eller samhällsguide som presenteras i utskicket. Det är en helt annan samhällsguide, en helt annan bok som tar upp livets alla viktiga frågor och hjälper oss att navigera i livet. Ja egentligen är det inte en bok jag vill lyfta fram utan ett helt bibliotek av böcker som vi i dagligt tal kallar för bibeln.

BIBELN – denna bok av visdom och kunskap, denna bok av kärlek och värme, denna bok av livsberättelser och livsöden, denna bok av andlighet och vägvisning, denna bok av Gudsuppenbarelse och människoblivande.

Ja, Bibeln är i sin helhet Guds kärleksbrev till oss människor med ett enda syfte. Att vi människor ska vilja svara på Guds kärleksförklaring till oss. När vi öppnar och läser i till exempel evangelierna så kan vi där se hur Gud öser kärlek över mänskligheten först genom att bli människa, sedan genom att ta sig an särskilt de som är svaga och utsatta, och till sist genom att själv ta på sig syndens straff döden i vårt ställe.

Antingen tar vi till oss allt detta och väljer att följa Jesus Kristus, och låter honom leda oss in i ett liv fyllt av nåd, kärlek, gudomlighet och framtidstro, eller så ignorerar vi honom och missar allt detta.

Sa jag förresten att den verkliga ”Boken om allt” är ”Bibeln”.

Guds välsignelse

Osbyherden Hans Eriksson

 

Kallelsen till Guds rike

Jag delar nu min sinnliga predikan som jag predikat dels i Osby kyrka på högmässan idag och på en friluftsgudstjänst i Fornahässle i Loshults församling.

Predikan utgår ifrån Joh 1:35-46

Du är bjuden på en resa. Du är bjuden på en resa full av upplevelser och intryck. Resekostnaden är redan betald. Men det är inte kyrkan som betalar utan det är Jesus Kristus själv som betalar priser. Du har ställts inför ett val. Antingen tackar du ja till resan eller så tackar du nej. Om du tackar nej kan du kanske få berättat om resan för dig av någon av dem som tackade ja. Om du däremot väljer att tacka ja och följa med på resan, så får du själv med alla dina sex sinnen uppleva resan och dess mål.

Genom att höra någon berätta om en resa och kanske visa bilder kan man få en god information om resan. Men det blir ändå aldrig samma sak som om man själv är med och upplever resan. När man själv är med på resan blir hela resans upplevelse ens egen upplevelse.

Dagens evangelietext handlar om att resa det vill säga att följa med och se. Det är Jesus som bjuder in oss när han säger: ”Följ med och se!” Vi är alltså med alla våra sex sinnen inbjudna att uppleva det kristna livet. Det går naturligtvis att höra någon berätta om det kristna livet. Men det blir aldrig det samma som att själv uppleva det.

Det kristna livet måste upplevas på samma sätt som en resa måste upplevas. Därför:

Följ med och se!

En Gud som låter oss leva i en vacker värld. Så att vi skall vilja leva med honom. Men Gud låter oss också se de under han gör med oss. När lärjungarna får uppmaningen ”Följ med och se”. Så är det för att då kan vi se vad han vill göra och kan göra i våra liv. Då ser vi försoningens hemlighet. Då ser vi att Gud älskar oss människor, gränslöst, då ser vi att resan inte är tidsbegränsad utan evig.

När vi ser Jesu kors, så ser vi inte bara ett kors vilket som helst, utan vi ser att Jesus har offrat sitt liv för oss, därför är resan med Jesus Kristus redan är betald. Gud har skapat oss med ögon för att vi skall kunna se vad Gud gör i världen. När vi ser skapelsen färgprakt så påminns vi om att vi har en Gud som skapat oss och som ständigt skapar på nytt.

Följ med och hör!

När du hör fågelsången så hör du hur Guds skapelse sjunger lovsång till Guds ära. När du hör musik så är det för att Gud har skapat musikens möjlighet.

När du hör Guds ord talas till Dig, så hör du om Guds nåd och kärlek. Då hör du att du är välkommen till honom som du är. Då hör du att enda sättet att bli ett Guds barn är hörsamma kallelsen att bli ett Guds barn och att följa med på resan med Jesus Kristus som reseledare. Gud har skapat oss med öron för att vi ska höra. Följ med och hör fågelsången, följ med och hör musiken följ med och hör hur Gud talar till dig.

Följ med och känn!

För någon kan ett enkelt ljus i samband med bön eller att låta Frälsarkransen sitta på armen så att relationen till Gud på så sätt blir mer påtaglig. Det finns många fler bra sätt att känna på tron. Det viktiga är att vi inte glömmer att varje gång vi fysiskt känner på den kristna tron berikas vår Gudsupplevelse. För en annan kan det vara viktigt att göra korstecknet för att på så sätt känna korsets kraft i sitt bröst. Att få förbön med handpåläggning är ett annat bra sätt att känna den kristna tron. När vi döptes i dopets vatten fick vi även då känna Guds närhet genom att livets vatten flödade över oss. Gud har skapat oss med känsel för att känna. Många gånger är det så att det är lättare att tro om man kroppsligen får känna på tron. Därför är trons resa en resa full av möjligheter att känna och ta på tron.

Följ med och känn doften!

Utan Jesus Kristus i våra liv som finns inget hopp, doften blir lite unken, ungefär som när den doft som kommer emot en när man öppnar en dörr till ett fuktigt och instängt källarrum. Skillnaden mellan doften om man är med på resan eller inte är som skillnaden mellan att befinna sig i en fuktig och unken källare eller att befinna sig ute i en trädgård av doftande och blommande syrener och jasminer. Den upplevelse man missar om man inte följer med på resan är inte värd att riskera. Men när vi reser genom livet med Jesus Kristus som reseledare så blir doften ljuvlig, eftersom det eviga livets doft kommer emot oss. Då får vi redan här i livet känna en försmak av doften av evighet. Gud har gett oss ett luktsinne för att vi ska kunna känna doften av livet med Gud.  När följer med på den kristna resan så kommer en doft av evighet till oss.

Följ med och smaka!

Guds nåd kommer över oss och ger oss livets vatten att smaka ur livets källa, Jesus Kristus själv. När vi tar emot nattvarden så smakar vi Guds nåd och vägen till livets källa öppnas åt oss. Som ni kanske märkt så har jag nu beskrivit hur vi på olika sätt kan uppleva Jesus Kristus, hur vi kan uppleva den kristna tron med våra fem sinnen.  

Nu återstår bara hur vi kan uppleva Guds närhet med det sjätte sinnet, sinnet som officiellt inte finns men som alla känner till. Källan som släcker all törst. Att följa med på resan med Kristus är även det ett sätt att lära känna Jesus Kristus och få en upplevelse för livet. Vi har också fått förmågan att känna smak. På resan får vi också smaka Guds godhet. Vi får smaka på Guds nåds gåvor. Vi får genom att äta brödet och dricka vinet möjlighet att smaka frälsningens verklighet, syndernas förlåtelse.

Följ med och andas in Guds helige Ande!

När vi reser tillsammans med Gud på livets väg så förändras vi hela tiden och vår ande blir alltmer lyhörd för Guds Ande. Vi lär känna Gud och vi får målet allt klarare framför oss. Men om vi följer med på resan då leds vi av Jesus Kristus som själv är reseledaren. Gud har sänt sin helige Ande för att hjälpa oss att leva ett liv som bär ända in i evigheten. Då öppnas vårt andliga luktsinne upp och vi kan känna doften av gudomlighet. Då öppnas vårt andliga smaksinne och vi kan smaka Guds godhet. På det allra påtagligaste sättet sker detta i mötet med Jesus i nattvardens bröd och vin.

Upplevelsen som vi får är magnifik. Med Guds helige Ande i funktion i våra liv så öppnas vår andliga ögon upp, då öppnas våra andliga öron upp, då öppnas vår andliga känsel upp och vi kan känna allt det goda Gud gör för oss. Om vi däremot inte följer med på resan utan väntar på att någon skall berätta om resan för oss, så kan det sjätte sinnet, vår ande, leda oss fel istället, bort ifrån Gud. Om vi inte känner Gud kan vi lätt hamna på villospår. Det sjätte sinnet är vårt andliga sinne, när vi i vår ande upplever hur Guds Helige Ande verkar i oss. När vi väljer att ”följa med och se”. Då börjar vår ande att öppna upp sig för Guds helige Ande.

Därför blir min uppmaning till dig idag samma som Jesu uppmaning när han kallade lärjungar. ”Följ med och se!” Då blir livet så mycket mer innehållsrikt än det blir om du stannar kvar utan att resa med Jesus. Därför! ”Följ med och se!”

Upprop till förbön

Bönen är ett av de bästa redskap som vi som kyrka har fått av Gud. Genom den Guds helige Ande får vi kraft att be om förändring och förvandling av människors liv och livssituation. På nationaldagen är den särskild dag för förbön för vårt land genom ”Sverigebönen” med böneplatser över hela landet. Samtidigt så börjar också muslimernas fastemånad ”Ramadan”. Muslimerna i både Sverige och övriga världen är i akut behov av förbön. Ramadan är en lämplig period att lägga lite extra kraft på förbönen för muslimerna. Min önskan är därför att vi under perioden 6 juni – 5 juli lägger lite extra fokus på att be för muslimerna. Både de som har anlänt till oss men också för muslimer världen över. Be därför om att muslimerna ska upptäcka att den muslimske profeten ”Isa” inte bara är en profet utan att han är Guds egen Son Jesus Kristus som kommit med nåd och försoning till världen.

Osbyherden, Hans Eriksson

Hur viktig är Jesus Kristus i Svenska Kyrkan

Centrum i Svenska Kyrkans teologi bör ligga i Jesus Kristus som blivit människa, försonat mänsklighetens synder genom sin död på korset, nedstigande i dödsriket där han predikade för andarna, för att sedan uppstå till det eviga livet.

Men hur stor plats han ”Jesus Kristus” egentligen i förslaget till Kyrkohandbok som nu är ute på remiss? Genom att konsekvent välja det alternativ till agenda som har så lite fokusering på Jesus Kristus Guds enfödde Son så fick jag fram en Agenda enligt följande. Detta förutsätter naturligtvis att Jesus Kristus inte nämns i någon av texterna enligt evangelieboken eller att Jesus Kristus inte nämns i beredelseord eller predikan, eller i någon Psalm, eller inte används i förbönen, samt att man byter ut trosbekännelsen till en trinitarisk psalm som man får göra i undantagsfall. T ex psalm 338 i Psalmboken. Allt detta är fullt möjligt enligt handboksförslaget

Namnet ”Jesus” när det sår för sig självt används 0 gånger,

”Kristus” när det står för sig självt 3 gånger i Kyrie, ”i församlingssvaret efter evangeliet” och i ”Nattvardsbönen”.

När ”Kristi” står för sig självt 1 gång vid ”brödsbrytelsen”.

Kombinationen ”Jesus Kristus” 2 gånger i påannonseringen till ”Herrens bön” samt i ”sändningsordet efter måltiden”.

Ordkombinationen ”Jesu Kristi” 1 gång i ”Bön om förlåtelse”.

Det är enligt mitt sätt att se allvarligare för kyrkan att nämna Jesus Kristus så lite i en gudstjänst än för att ta ett exempel de konsekvenser som Mc Donalds skulle få om de slutade sälja hamburgare.

Så här ser Högmässoagendan jag tagit fram som underlag för min analys. Rätta mig gärna om jag räknat fel.

Klockringning

Psalm

Inledningsord

P/L: I Guds, den treeniges, namn. Gud är här. Du är här. Jag är här. Vi är här tillsammans.

Bön om förlåtelse

F: Gud, jag är delaktig i världens synd, och bekänner nu inför dig den synd jag bär ansvar för. Förlåt mig. I Jesu Kristi namn.

Förlåtelseord

P: Gud (som är oändlig i sin kärlek) älskar dig, befriar dig och förlåter dig. I Faderns och Sonens och den heliga Andens namn. F: Amen.

Tackbön

Kristusrop/Kyrie

P/L, F: Herre, förbarma dig, Kristus, förbarma dig, Herre, förbarma dig.

*Lovsången/Gloria och laudamus

P/L: Ära åt Gud i höjden och frid på jorden bland människor som han älskar. F: Gloria, gloria in excelsis Deo. Gloria, gloria in excelsis Deo. P/L: Lovad vare vår Skapare, lovad vare Gud, vi lovsjunger dig med jubel! F: Gloria, gloria in excelsis Deo. Gloria, gloria in excelsis Deo. P/L: Lovad vare vår Räddare, lovad vare Gud, vårt lov ska stiga upp till dig! F: Gloria, gloria in excelsis Deo. Gloria, gloria in excelsis Deo. P/L: Lovad vare vår Tröstare, lovad vare Gud, vi jublar över dina verk! F: Gloria, gloria in excelsis Deo. Gloria, gloria in excelsis Deo.

Dagens Bön

Gammaltestamentlig läsning

Vi lyssnar till gammaltestamentliga läsningen från…

L: Så lyder Bibelns ord. F: Gud, vi tackar dig.

Epistelläsning

Vi lyssnar till epistelläsningen från…

L: Så lyder Bibelns ord. F: Gud, vi tackar dig.

Psalm

* Evangelium

P/L: Upplyft era hjärtan till Gud och hör dagens heliga evangelium. Så står skrivet i …

P/L: Så lyder det heliga evangeliet. F: Lovad vare du, Kristus.

Predikan

* Trosbekännelsen/Credo

Ersatt av en trinitarisk psalm 338

Psalm

Kyrkans förbön

Psalm (Tillredelse/offertorium)

* Lovsägelsen/sursum corda och prefationen

P/L: Upplyft era hjärtan till Gud. F: Vi upplyfter våra hjärtan. P/L: (Låt oss) Tacka Gud vår Herre. F: Allena Gud är värd vårt tack och lov. P/L: Du håller världen i dina händer och nämner oss alla vid namn. Varje människa har du skapat till din avbild. Du gav oss livet för att vi skulle höra samman med dig. P/L: Därför vill vi med dina trogna i alla tider och med hela den himmelska härskaran prisa ditt namn och tillbedjande sjunga:

* Helig/Sanctus

F: Helig, helig, helig, Herre Gud Sebaot. Himlarna och jorden är fulla av din härlighet. Hosianna i höjden (,hosianna i höjden). Välsignad vare han som kommer, i Herrens namn. Hosianna i höjden (,hosianna i höjden).

Nattvardsbönen

P: O Gud, i Kristus går du från tomhet och död och gör det omöjliga möjligt. Ge oss liv, så som du gav honom livet. Räck oss i detta bröd och vin din välsignelse och kärlek. Den natt då han blev förrådd tog han ett bröd, tackade, bröt det och gav åt lärjungarna och sade: Tag och ät. Detta är min kropp som blir utgiven för er. Gör detta till min åminnelse. Likaså tog han bägaren, tackade och gav åt lärjungarna och sade: Drick av den alla. Denna bägare är det nya förbundet genom mitt blod, som blir utgjutet för många, till syndernas förlåtelse. Så ofta ni dricker av den, gör det till min åminnelse. F: Din död förkunnar vi, (Herre,) din uppståndelse bekänner vi till dess du kommer åter i härlighet P: Gud, din kärlek bär allt. Sänd din Ande till oss och till brödet och vinet. Kom och gör världen hel. Din är all ära och härlighet i evighet. F: Amen.

Herrens bön/Pater Noster

Vi ber tillsammans den bön som Jesus Kristus själv har lärt oss: F: Vår Fader, du som är i himlen. Låt ditt namn bli helgat. Låt ditt rike komma. Låt din vilja ske på jorden så som i himlen. Ge oss i dag det bröd vi behöver. Och förlåt oss våra skulder liksom vi har förlåtit dem som står i skuld till oss. Och utsätt oss inte för prövning utan rädda oss från det onda. Ditt är riket. Din är makten och äran i evighet. Amen.

Brödsbrytelsen

P: Brödet som vi bryter ger oss gemenskap med Kristi kropp. F: Så är vi, fastän många, en enda kropp, ty alla får vi del av ett och samma bröd.

Fridshälsningen

Herrens Frid åt er alla.

* O Guds lamm/Agnus Dei

F: O Guds Lamm, du möter oss i bröd och vin, helar oss och ger oss av din frid.

Kommunionen

Kom, allt är tillrett. P: Vi har tagit emot Jesus Kristus. (P/F:) Han bevarar oss till evigt liv. Amen.

Bön efter kommunionen

O Gud, tack för dina gåvor, din kärlek, din förlåtelse, din närhet. Tack för att vi får gå från denna nattvard med din Son i våra hjärtan. Hjälp oss att bära hans kärlek vidare. Din är makten och äran i evighet. Amen.

Psalm

* Lovprisning/Benedicamus

P/L: Vi prisar och tackar Gud. F: Vi prisar och tackar Gud. Halleluja, halleluja, halleluja.

Välsignelsen

Ta emot Guds välsignelse: P: Herren välsignar er och beskyddar er. Herren låter sitt ansikte lysa mot er och visar er nåd. Herren vänder sitt ansikte till er och ger er sin fred. I Faderns och Sonens och den heliga Andens namn. F: Amen.

Psalm och/eller avslutande musik (Postludium)

Korsets kraft

Dagen blogginlägg utgår från de texter som vi har i Evangelieboken för idag. https://www.svenskakyrkan.se/troochandlighet/kyrkoarets-bibeltexter

Vilken oerhörd kraft det finns i korset. Detta tortyr- och avrättningsredskap som var tänkt till en förbannelse men som blev till en välsignelse. Det står ju skrivet: ”förbannad är var och en som blir upphängd på en träpåle.” Gal 3:13 Därför var till förbannelse som Jesus Kristus hängdes upp på korset. Men Jesus vände förbannelsen till välsignelse, så när Jesus togs ner från korset var det till välsignelse för oss.
När Jesus dog vid tretiden på den första långfredagens eftermiddag hade det varit mörkt på hela jorden i tre timmar. De tre sista timmarna av Jesu liv omgärdades han av all vår synd. Det var därför det blev helt mörkt vid korset i 3 timmar. Världens alla synd i alla tider, världens alla förbannelser i alla tider, världens all ondska i alla tider koncentrerades till Jesu kors. Alla hatbrott fanns där, all terrorism fanns där. All ockultism och svartkonst fanns där. Din och min synd fanns där, dina och mina förbannelser fanns där, din och min ondska fanns också med vid Jesu kors, både handlingar och tankar fanns där.
Jesu börda på korset var omänskligt tung att bära. Han bar inte sina synder och brister, några sådana hade han inte, men han bar våra synder, våra förbannelser och vår ondska där på korset.
”Han var föraktad och övergiven av alla, en plågad man, van vid sjukdom, en som man vänder sig bort ifrån. Han var föraktad, utan värde i våra ögon.
Men det var våra sjukdomar han bar, våra plågor han led, när vi trodde att han blev straffad, slagen av Gud, förnedrad.
Han blev pinad för våra brott, sargad för våra synder, han tuktades för att vi skulle helas, hans sår gav oss bot.
Vi gick alla vilse som får, var och en tog sin egen väg, men Herren lät vår skuld drabba honom.” Jes 53:3-6
Därför talar mörkrets timmar vid Jesu död till oss om tre viktiga saker.
1. Korset – river murar
Vi människor vi bygger upp murar på nytt och på nytt. Ett bra sätt att påminna sig om detta är hur den mur som en gång byggdes genom Europa som kallades järnridån raserades. Men nu byggs upp på nytt för att hindra flyende människor att komma till Europa. Det uttryck för rädsla för det främmande som byggandet av murar både fysiskt och mentalt vittnar om, samt visar tydligt att vi är fallna i synd. Man kan likna syndafallets konsekvenser vid en oöverstiglig och ogenomträngbar mur som vi själva har byggt för att skydda oss men som istället har blivit till vårt fall. Vi var fast i ondskans välde. Djävulen hade makten över oss. Ett liv med Gud var ingen möjlighet för oss då. Genom vår synd så bygger vi också upp en mur gentemot Gud själv.
Men i och med att Gud sände sin ende Son Jesus Kristus för att bryta ner muren oss emellan hände det fantastiska. Dödens och djävulens mur, den som vi av egen kraft inte kan tränga igenom trängde Gud igenom åt oss. Ja, han inte bara trängde igenom den, han raserade den helt och fullt. När Jesus hängde där på korset hade man satt upp anklagelsen mot honom varför man dömt honom till döden genom att sätta en överskrift på korset. ”Detta är Jesus, judarnas konung” Matt 27:37 det kan ju verka nästan löjligt att bli avrättad för att man påstår sig vara judarnas konung. Men det var verkligheten för Jesus. Men i anspråket att vara judarnas konung finns mer provokation än vi vid en första anblick kan se. I och med det tog också Jesus på sig anspråket att vara Messias Guds Son, vilket var att likställa sig med Gud, det vill säga, hädelse emot Gud själv. Dödsstraff var det enda straff för hädelse som fanns på den då rådande judiska straffskalan.
När Jesus avrättades där på korset så gjorde han det i lydnad mot Fadern, för att muren mellan oss och Gud skulle brytas ned. Vi människor står för uppbyggnaden av muren mellan oss och Gud. Gud står för nedbrytandet. Inte för sin egen skull utan för vår skull. Korset var tänkt till förbannelse men blev till välsignelse. På korset dog Jesus vår död, förbannelsens död, av kärlek till oss för att vi skall få leva ett liv i välsignelse utan mur mellan oss och Gud.
2. Korset – öppnar vägen
När Jesus dog brast förhänget i templet i två delar. Jerusalems tempel var indelat i flera olika avdelningar och beroende på vem man var fick man komma olika långt in i templet. Förhänget hängde mellan det heliga och det allra heligaste. I det allra heligaste stod förbundsarken med lagtavlorna där inne offrade översteprästen en gång om året, på den stora försoningsdagen, försoningsoffret för hela folkets synder på Guds nådastol. Inne i det allra heligaste bodde Gud. Om någon gick in i det allra heligaste annat än översteprästen på den stora försoningsdagen ledde till en ögonblicklig död eftersom ingen kunde möta Gud ansikte mot ansikte och leva. Oavsett vilken av templets förgårdar man befann sig på: Det heliga, prästernas förgård, männens förgård, kvinnornas förgård eller hedningarnas förgård, så kunde man se in ända fram till förhänget som avgränsade det heliga och det allra heligaste från varandra. Men längre än så kunde ingen se, längre än så kunde ingen komma. Förlåten skilde människan från Gud. Den var som en mur som skilde Gud och människa åt.
Vi som ur judisk synvinkel betraktas som hedningar kunde bara ana Gud någon stans långt inne i templet väl innesluten utan möjlighet att komma i Guds närhet. Men så händer det fantastiska på korset. När Jesus dör tar han all vår synd, alla våra förbannelser, all vår ondska på sig. Muren som vi byggt upp raseras och försvinner. Då, när Jesus dör, rämnar förhänget i templet, vägen till Gud är öppen för alla människor utan undantag. Långfredagen har därför på grund av Jesu död blivit till den ”Stora försoningsdagen” för mänskligheten. Ekot efter Jesu sista ord ”Det är fullbordat” Joh 19.30 ekar än idag. Vägen till Gud är öppen. Det är fullbordat. Gud har gjort det som var omöjligt för oss att öppna vägen till Gud. Inte för sin egen skull utan för vår skull.
3. Korset – frälser
Korset är idag en välsignelse för oss. Men om vi inte tror på budskapet om försoning med Gud genom Jesu kors. Om vi inte tar till oss den nåd som vi har att ta emot av Gud genom Jesus död på korset, så har vi inte släppt murens förbannelse från oss. Men genom Jesu korsdöd så har den blivit utplånad en gång för alla. Men vi människor bygger upp den gång på gång på nytt igen. Men när vi vänder oss till Jesus Kristus så gäller hans försoning om och om igen. Därför är det så viktigt att vi släpper syndafallets förbannelse, isoleringen från Gud ifrån oss till Kristus. När vi gör det kommer Guds gåva, nåd och försoning genom Jesu Kristi korsdöd över oss och vi har evigt liv. Då har vi uppnått frälsningen. Då har Jesu död gett verkan i oss.
Jesu död var Guds stora kärleksbevis emot oss. När vi tar Jesu korsdöd till oss och gör den till vår död då får vi liv, då har vi uppnått frälsningen. Då har förbannelsens kors blivit välsignelsens kors för oss, som ger oss nåd och evigt liv.
Därför får vi idag ta emot korsets evangelium i våra hjärtan. Vi får fästa vår blick på den korsfäste Kristus och ta emot evangeliet om försoning och nåd endast genom korsets kraft.

Jag vill leva …

På P4 Radio Kristianstad hör jag Olle Jönsson och Mikael Wiehe sjunga tillsammans. En del av låtens text sätter sig på min hjärna, den lyder: ”Jag tänker leva tills jag dör”. Ur ett perspektiv så är det ganska självklart att vi vill leva tills vi dör. Vem vill inte det? Men frågan som vi alla behöver ställa oss är vad är det att leva tills vi dör? Kan vi dessutom leva även efter att vi dör? Vad är det dessutom att dö? Kan man dessutom leva och ändå vara död i någon mån?

Ja, som du kanske förstår så är den enkla texten som Olle Jönsson och Mikael Wiehe sjunger inte så självklar och enkel som den vid en första genomlyssning ger sken av.

Det finns tre olika delar i livet som vi behöver för att kunna leva livet helt och fullt. Att vi behöver en kropp som lever och fungerar för att vi ska kunna leva är självklart för de flesta av oss. Utan en levande kropp inget liv. Människan dessutom har en själ. Själen kan man ju säga är vår personlighet, därför utan själ inget liv. Människan består ju dessutom av en ande. Människans ande är själva livsanden, därför utan ande inget liv.

Samtidigt vet vi att både kroppen, själen och anden behöver mat för att överleva. Om vi låter bli att ge någon av dessa delar i människan den mat den behöver så kan den delen dö. Om vi till exempel väljer att bara mata kroppen så kommer själen och anden att tyna bort och dö. Om vi inte matar kroppen så dör den men själen och anden lever vidare för att de fått mat. Därför kan således en del av människan vara död samtidigt som en annan är levade. Som kristen så är det viktigt att alla dessa tre delar i människan får mat så att hela människan kan vara levande för då kan vi leva tills vi dör och även efter att vi dör.

Det finns människor idag som är kroppsligen och själsligen levande men som ändå är andligt döda. Helt enkel därför att man inte sett till att ge sin ande mat. Att glömma bort att ge mat till vår ande är det samma som att strypa sin egen livsande. Jag är övertygad att det bästa sättet att låta vår ande leva är genom att leva på ett sådant sätt att vi låter Guds Helige Ande fylla på vår ande. Den Helige Ande är ju den del av Gudomen som finns mitt i bland oss varje dag. När vi låter Guds Ande uppfylla oss då får vår ande liv. När vår ande får liv genom den Helige Ande så får vi andligt liv.

Det är dessutom väldigt viktigt att ge vår själ rätt mat, eftersom det beror på vilken mat vi ger själen ur vi blir som människor. Det är avgörande för om vi blir kärleksfulla eller hatiska vad vi matar oss med. Matar vi oss med sådant som bryter ned vår naturliga personlighet och istället utsätter oss för mycket underhållningsvåld och ondska så kommer vi att mycket lättare få en våldsbejakande och hatisk personlighet.

Om vi däremot matar vår själ med kärlek och då främst tar emot den kärlek som Gud ger oss genom Jesus Kristus så leder det till att vi blir kärleksfulla och gör goda gärningar, då börjar vi se möjligheter i det som är omöjligt bara för att vi ser att Jesu kärlek kan förvandla det omöjliga till det möjliga.

Så för att vi som Olle Jönsson och Mikael Wiehe sjunger: ”Jag tänker leva tills jag dör”, så är det viktigt att inte glömma att ge mat till både kropp själ och ande. Det är nämligen enda sättet att leva tills vi dör. Men om vi har gett den mat som Gud ger till både kropp, själ och ande, då tar inte livet slut när kroppen dör. Utan då finns en fortsättning i evighet…

Guds välsignelse

Osbyherden Hans Eriksson

Kyrkoherde i Osby Pastorat

Att leva i två världar på en och samma gång.

På alla Helgonsdag läste vi Saligprisningarna från Bergspredikan (Matt 5:1-12). Saligprisningarna handlar om att leva både i världen här och nu samtidigt som vi lever i öppenhet emot Gud och den värld som väntar. Jesus inleder bergspredikan med nio saligprisningar. Saligprisningar som alla innehåller ett nu och en framtid, som alla har ett jordiskt perspektiv och ett gudomligt perspektiv sida vid sida.

Att vara salig

Men för att vi ska kunna förstå saligprisningarna behöver vi veta vad ordet salig egentligen betyder. Det är inte ett helt lätt ord att hitta en synonym till som är lika heltäckande som ordet salig själv är. Därför ger jag en lite fylligare beskrivning till vad ordet salig och salighet betyder. Salighet handlar om både livet här och nu och om livet som vi väntar i evigheten hos Gud. Därför är salighet en djup lycka som består. Det är en lycka som är knuten till vår tro på Jesus Kristus. Det är den kristna tron som gör en människa salig. Den kristna tron ger oss en djup glädje och lycka som bär även när livet är svårt och fyllt av kamp, sorg och oro, mitt i sorgen, mitt kampen, mitt i förföljelsen för den kristna tron så finns i tron på Jesus Kristus en styrka som bär igenom allt. I den djupa glädjen, i styrkan vi får hos Jesus så hittar vi saligheten. Att vara salig är således att vara i både den jordiska mänskliga världen samtidigt som vi befinner oss i den gudomliga andliga världen. Kort sagt handlar det om att låta Gud genom den helige Ande utrusta oss människor att leva ut vår tro i vardagen.

Guds vilja är gemenskap

När vi lever här på jorden så har vi en tyngdpunkt på livet på jorden. Men tron på Jesus Kristus öppnar himmelrikets dörr för oss. Det handlar helt enkelt om att under jordelivet ta tillvara möjligheten att få leva som människa så som Gud hade tänkt ur redan i skapelsens ögonblick. Skaparens mening var gemenskap. Gemenskap mellan Gud och människa. Tanken var från början inte att leva uppdelad i två sfärer en jordisk mänsklig och en himmelskt gudomlig. Tanken från början var att det skulle vara en gemenskap och en värld. Men vi vet alla att det inte blev så på grund av att vi människor valt att lyssna till vår vilja mer än till Guds vilja. Guds vilja med oss människor är gemenskap med honom, Guds vilja är att vi ska sätta vår tillit och tro helt och hållet till honom. Guds vilja med oss är därför helt enkelt att vi ska leva i gemenskap med honom.

I två världar samtidigt

Därför behöver vi lägga energi på att lära känna Jesus Kristus. När vi gör det så öppnas den andligt gudomliga världen upp för oss och vi lever inte längre enbart i den mänskligt jordiska världen utan också i den himmelskt gudomliga världen. Självklart är det så att vi rent fysiskt fortfarande är kvar i den jordiskt mänskliga världen. Men på ett andligt plan kan vi samtidigt befinna oss i den himmelska världen. Samtidigt som Gud också befinner sig hos oss genom sin helige Ande och ger oss all den styrka och vägledning som vi behöver både för att kunna leva här och nu och för att vi ska vara förberedda för livet som kommer. Om vi lever nära Jesus Kristus medan vi lever på jorden så är dörren till evigheten öppen för oss. Jesus Kristus står där och med en öppen famn och välkomnar oss. Han utestänger ingen som vill leva med honom. D.v.s. alla som är saliga, och som därför lever i två världar samtidigt. Om vi dessutom lever nära Jesus Kristus så leder det till att våra liv blir helare och helare.

När vi är saliga så har vi en glädje som består

Om vi går lite djupare in i dagens evangelium så finner vi att var och en av de nio saligprisningarna har ett presens och ett futurum, både ett nu och en framtid. När vi är fattiga i anden som den första saligprisningen handlar om så betyder det att vi är helt tomma inför Gud. När vi är helt tomma inför Gud så kan Gud fylla på med sin helige Ande i oss och vi blir himmelrika. Den andra saligprisningen hänger nära samman med den första. När vi sörjer över vår fattigdom i anden så belönar Gud oss med trösten, att vi redan tillhör himmelriket. Likadant är det med den tredje saligprisningen. Den handlar ju om ödmjukheten inför Gud. När man är ödmjuk inför Gud så finns inga armbågar som tränger sig fram på andras bekostnad utan istället så ger oss Gud vår rätt vårt arv att tillhöra Guds rike. Det är ett arv som vi får därför att vi är Guds barn. Även den fjärde saligprisningen anknyter till den första. Här handlar det om att när vi har en hunger och en törst efter rättfärdighet så är vi så möter oss Jesus Kristus och vi får tillräkna oss hans rättfärdighet som vår rättfärdighet genom tro. Det som inom teologin kallas för det ”Saliga bytet”

Den femte saligprisningen handlar om dem som är barmhärtiga, världen har alltid ropat efter barmhärtighet. Idag är det fler än vanligt som ropar efter barmhärtighet. Nödlidande flyktingar söker skydd undan krig och förföljelse. Nu har vi chansen att verkligen visa vad barmhärtighet är. En konsekvens av vår barmhärtighet emot andra är att vi själva blir belönade med barmhärtighet.

Den sjätte saligprisningen handlar om vår inre renhet. Renhet inför Gud får vi endast genom att lägga bort vårt eget jag och istället tar emot Jesu Kristi renhet i våra hjärtan. När vi gör det blir konsekvensen att vi möter Gud själv. Vi möter honom att Guds helige Ande kommer in i och påverkar våra liv.

Den sjunde saligprisningen handlar om hur vi kan få kalla oss för Guds söner och döttrar, det betyder att vi hör samman med Gud. Det sker genom att vi lever ett freds- och fridsstiftande liv. D.v.s. vi lever våra liv genom att följa den kärlekens väg som Jesus visat oss att gå när han dog för oss på korset.

De två sista saligprisningarna handlar om att vara beredd att utstå förföljelse, hån och glåpord för sin tros skull. Ända sedan Jesus Kristus dödades på korset så har kristna förföljts för sin tros skull. Förföljelsen har sett olika ur i olika tider. Men den som är kristen får vara beredd att bli hatad av otrons värld. Men för den som står ut med förföljesler och hån och står fast vid sin tro har ett medborgarskap i Guds rike och har ett liv i frihet både här i tiden men ännu mera tydligt i livet som väntar i evigheten hos Gud. Därför säger Jesus ”gläd er och jubla”. ”Gläd er och jubla” över att lönen blir stor i himlen. Livet tillsammans med Jesus Kristus har ett pris, men jag har funnit att det är värt att betala det priset. Dels för att jag vet vilken oerhörd styrka som finns i livet tillsammans med Jesus Kristus, men dels också för att jag litar på alla de löften Jesus ger oss idag om livet som väntar oss.

Guds välsignelse

Osbyherden Hans Eriksson

 

 

 

 

 

 

Mördarsniglarna som predikar

Jag har i min trädgård drabbats av en invasion mördarsniglar. Sniglar som förutom att de är slemmiga äter upp allt gott i trädgården. De har dessutom en förmåga att föröka sig i en mycket snabb takt. När daggen på kommer strax innan mörkrets intåg så kryper de fram ur sitt gömställe där de varit under dagen för att klara sig undan solljusets avslöjande strålar. Men i skydd av mörkret verkar de tro att de kan kalasa precis som de vill på blommor och blad.

Det är då jag gör min insatts. Jag plockar dem en och en för att förhindra deras förstörelse av trädgården. Om jag, eftersom de är så slemmiga och otrevliga att ta i, väljer att låta dem hållas så äter de efter ett tag upp alla blommor och blad i trädgården. Om jag kastar dem bara utanför trädgården så kommer de tillbaka efter en tid igen och kan återigen utföra sitt nattliga förstörelsearbete. Därför plockar jag dem och ser till att de för evigt blir oskadliggjorda.

Men jag kan byta ut ”mördarsniglarna” emot ”synden”, ”trädgården” emot ”mig själv” och ”jag” emot ”Gud”. Gör jag det så blir det en berättelse som handlar om något helt annat. Då handlar det helt plötsligt inte om trädgård och mördarsniglar. Då handlar det om jag och min synd.

Synden, d v s det som drar oss människor bort från Gud. Den är allt det där i mitt liv som förstör för mig, som trivs bäst i mörkret och som äter upp det goda i mig. Därför vill Gud plocka bort synden (mördarsniglarna) i mitt liv och förgöra dem en gång för alla, för att jag ska kunna blomma ut och växa. Det räcker då inte med att kasta synden över till grannens tomt då kommer den tillbaka ändå, på nytt och på nytt.

Livet med Gud handlar helt enkelt om att låta Gud plocka bort det som vi kallar för synd och låta honom förgöra den. Sedan ger det oss möjlighet att leva nära Gud utan att bli nedbrutna och nedtryckta. Mot mig som syndare är Gud kärleksfull och nådig emot, men emot synden i mitt liv så är han inte nådefull. Istället förgör han den. Jag som människa blir förlåten medan synden blir utplånad.

Så ta detta med i tanken när du är ute och plockar mördarsniglar i sommar så kan kanske mördarsniglarna predika för dig samtidigt som du plockar dem.

Osbyherden Hans Eriksson

Gemenskapen är grundläggande!

Gemenskap är en grundläggande del i kyrkan. Det är viktigt för att vi genom att dela liv med varandra kan växa till i tro och tillit. Både till medmänniskor och till Gud. Redan på apostlarnas tid så var gemenskapen viktig för att utvecklas som människa och i sin tro och tillit till Gud! I Apostlagärningarna så kan vi läsa om detta:

De som tog till sig hans ord lät döpa sig, och den dagen ökade de troendes antal med inemot tre tusen. Och de deltog troget i apostlarnas undervisning och den inbördes hjälpen, i brödbrytandet och bönerna. 2:41–42

De första kristna hade en mycket nära gemenskap med varandra. Men det är något som är lika viktigt idag. Därför är det väldigt viktigt att vi idag bygger gemenskap med varandra. Därför är det viktigt att stanna upp och samtala med varandra och dela liv tillsammans. Det sociala livet gör att vi växer som människor. Men gemenskapen är också viktig för att vi ska kunna växa i tro. Genom att dela troserfarenheter med varandra så växer vi också till i tro på Gud. Det ger oss glädje i livet och gör att vi känner oss delaktiga. Därför är det viktigt att stanna kvar på kyrkkaffet och samtala med varandra. Det bygger ju gemenskap.

Kyrkans uppgift är att bygga en gemenskap i tro. Vi tror på samma Gud, som är treenig Fader – Son – Ande. Treenigheten är urtypen för en gemenskap. När vi är tillsammans, samtalar med varandra eller är tysta tillsammans så får vi en gemenskap som bär oss framåt i livet. Låter vi dessutom Jesus Kristus vara en i gemenskapen så gör det oss till en ännu bättre gemenskap.

Dessutom så är det ju så att när man lär känna varandra så upptäcker man varandras gåvor och kan ta vara på det som varje människa är bra på. Då kompetterar vi varandra och blir starka tillsammans. Det finns ett talesätt som säger att ”Ensam är stark”. Men det är inte sant. Däremot är det sant att tillsammans kan man vara starka. Därför är gemenskapen så viktig i församlingen. Då kan vi växa i styrka som människor och som kyrka.

Hans Eriksson

kyrkoherde