Jan 13

På nåder av nåd

Kristendomen är inte en grav att vårda utan
ett liv att leva
.”

Hon har cancer. Vet inte hur länge hon kommer att leva. Hon lever på nåder av nåd.
Hon ringer mig ofta och ber att jag ska be och sjunga för henne på hennes mobilsvar.
Så lyssnar hon på det vid varje cytostatikabehandling. Hon är av den starkare sorten så hon vill bara träffas ytterst sporadiskt. Eller är hon för bräcklig för ytkontakt? Vem är hon denna mystiska kvinna med önskemål? Hon bärs av bön. Hon vill att jag ska be för hennes dotter, inte så mycket för henne själv, utan mest för hennes dotter. Jag tänker på Gunnar Edmans ord: ”Barnet buret bär den vuxne”.

Dubbelexponerad. Be för mig. Jag ber för dig. Framkallad ut ur mörkerrummet. Konturerna börjar framträda, bilden blir allt klarare. ”Blott en dag, ett ögonblick i sänder, vilken tröst vad än som kommer på. Allt ju vilar i min Faders händer, skulle jag som barn väl ängslas då…” Att leva av nåd.

Jan 12

I am a peacekeeper

“I am a peacekeeper”, sa hon. Hennes fråga som följde var självklar: “Hur arbetar du som präst med fred?” Hon, freds-, säkerhets-, och nedrustningshandläggare på Svenska FN-förbundet, förutsatte att jag hade en genomtänkt agenda med en handlingsplan kopplad till pragmatik.

Hur arbetar du med fred? Vad svarade jag? Jag arbetar med fred, frid och frihet från olika bindningar i livet. Med upprättelse för de fysiskt eller psykiskt fångna och förtryckta.

En ung tjej söker mig för samtal. Hon skär sig. Hon ger sina armar avtryck för uttryck. Hon skriker ljudlöst. Jag ber henne berätta om sitt liv. Vi har tid, säger jag. Sakta får hon sätta ord på sin ordlöshet. Hon letar, smakar och re-flekterar. Hon lägger ett livspussel för att förstå den människa som hon är. Hon beskriver ljuset och syrebristen, den blå lågan vid stearinets bråddjup. Hon har varit där. Men hon lyser. Hon är en överlevare. Så blir hon och hennes livsberättelse en ljus-bärare.

När lärjungen och aposteln Matteus skall beskriva hur Jesus är, som han lärt känna under några års mycket nära gemenskap, så citerar han profeten Jesaja: ”Han skall inte bryta av det knäckta strået eller släcka den rykande veken, utan han skall en dag föra rätten till seger. Och hans namn skall ge folken hopp”

Mitt svar tog inte slut där. Jag berättade om södra Sudan och vänförsamlingsarbetet där. Om vatten – på liv och död. Om Svenska kyrkans internationella arbete. Om Afrikas Horn, om microlån och empowerment.

Så kom jag på mig själv med att jag staplade ett otal förslag på varann. Att för freds-, säkerhets-, och nedrustningshandläggare på Svenska FN-förbundet minsann berätta att Svenska kyrkan gör skillnad. Hon lyssnade. Jag undrar vad hon tänkte?

Som vanligt börjar allt arbete för en bättre värld hos var och en av oss själva. “Be the peace you want to see” för att citera Gandhi: Vi måste leva och vara den fred och rättvisa vi vill se i världen.

Det är enkelt att säga fred, enkelt att stava, bara fyra bokstäver – men så svårt att leva.

Frid åt er alla!