Att lämna Tanzania

De senaste tre månaderna har jag spenderat i Tanzania. Jag skulle även stannat 1 månad till men efter en olycklig händelse var jag tvungen att bege mig hemåt.

För två veckor sen var jag och mina två vänner med i en trafikolycka. Vi åkte med en tuktuk och plötsligt small det till. Vi hade krockat med en cyklist. Våran tuktuk välte och jag hamnade underst. Trots allt klarade vi oss väldigt bra. Jag besökte sjukhus två gånger och fick besked om att jag hade en spricka i mitt skulderblad. Utöver det klarade vi oss väldigt bra och vi tackar Gud för att vi lever.

Cyklisten vi hade kört på var en pojke som hette Alex. Han låg lite mindre än en vecka i respirator men det var omöjligt för sjukhuset att rädda hans liv. Alex befinner sig nu på en bättre plats, han är på helt nya äventyr som vi aldrig kan drömma om. Alex blev bara 19 år vilket jag tycker är alldeles för ungt för att lämna jordelivet. Men som sagt vill jag tro att han har det bättre där han är nu. Jag vill tro att han nu är tillsammans med Gud. Vi lägger all tanke och bön till hans anhöriga och vänner, vi ber att dem ska finna frid och finna en längtan utan sorg och att dem ska få hjälp i deras sorgearbete.

Efter allt som hade hänt tog jag beslutet om att åka hem. Jag hade så pass ont, jag fick direktiv om att jag inte får röra mig på ca 4 veckor och det var den tid jag hade kvar i Tanzania. Att behöva ta det här beslutet är något av det svåraste jag har gjort. Jag ville verkligen inte lämna. Trots att jag längtade hem och inte kände så starka band med Tanzania så var det mycket jobbigt. Det kändes otroligt jobbigt men jag behövde tänka på min egen hälsa.

Jag har nu varit hemma i ungefär ett dygn och har redan hunnit vara på sjukhus här i Sverige och fått klara besked om hur min kropp mår. Utöver min fraktur i skulderbladet så har jag sprickor i mina revben och har nervskador i överarmen. Allt detta kommer läka av sig själv. Smärtan och alla skador kommer att försvinna med tiden.

Men något som aldrig kommer försvinna är min kärlek till Tanzania och Moshi. Jag har verkligen gjort min livs resa. Hittills. Jag känner redan nu hur mycket jag saknar Tanzania. Du märker inte hur mycket du älskar någonting förrns det är borta.

Jag har hunnit vara en del av en helt annan kultur. Jag har träffat vänner för livet. Jag har fått chansen att spela fotboll i ett tanzaniskt lag. Jag har klättrat upp för Afrikas högsta berg. Jag har fått den enorma möjligheten att starta en engelska bibel klubb. Jag var 6 dagar i veckan och pratade med skolungdomar om bibel, tro, engelska och livet i övrigt. Dem ungdomarna jag träffade var helt fantastiska och hade helt fantastiska tankar. Allt detta är bara en minimal del om allt fantastiskt jag har fått uppleva under mina tre månader i Moshi. Jag hade aldrig kunnat tänka mig att det skulle bli såhär fantastiskt.

Jag är otroligt ledsen över att jag inte kunnat stanna i fyra månader. Att jag inte han knyta ihop säcken och över att jag hastigt behövde lämna en sådan kär plats. Att säga hejdå till alla fantastiska vänner. Men detta blir också en morot till att åka tillbaka. Det lovar jag mig själv att det inte var sista gången jag var i Moshi.

Jag vill också tacka alla som har funnits och finns där för mig. Innan resan, under resan och nu efter hemkomst. Mina fantastiska resekamrater. Alla som har varit på besök. Alla jag har träffat i Moshi. Kyrkan runt om i världen. Jag vill tacka min fantastiska mor som åkte över hela jorden för att ta hand om mig. Jag vill tacka Gud för allt. Jag tror att inget hade varit möjligt utan en god Gud. Jag vill också uppmana alla att får ni mista lilla chans till att göra ett äventyr som du är rädd för. Gör det.

Om ni undrar över något eller vill veta mer om min fantastiska resa blir jag jätteglad om ni fråga.

Nu väntar nya äventyr!

All kärlek och önskan om Gudsvälsignelse.

/Simon

 

Menskoppar i Chekereni

Hej! Varit lite tyst på bloggen här ett tag men jag, Elin, tänkte uppdatera er lite på senaste tidens händelser.

Det största för i alla fall mig och Philippa är att vi har genomfört menskoppsprojektet! Minns ni det? En liten påminnelse: i samarbete med Moshigruppen i Danderyds församling så har jag och Philippa hållit i en kurs om sexuell och reproduktiv hälsa för 35st 14åriga tjejer ute på en skola i Chekereni, och sen fick alla tjejerna en menskopp. I början av november höll vi i kursen med hjälp av pastorns fru tillika lärare på skolan. Vi pratade engelska och hon översatte till Swahili. På första seminariet pratade vi om kvinnokroppen och mens. Vad är mens? Varför har man mens? Hur fungerar mens? Tjejerna var intresserade och fnissade ibland så som 14åringar gör. Vi visade olika sorters mensskydd, chocken var total när de såg tampongen. Såna finns att köpa här i Tanzania men bara på Apotek och det är inte jättevanligt ute i Chekereni.

På seminarium två var det dags för menskoppen! Vi visade och berättade hur den funkar och vad som är bra med den. Klassen var supernyfiken och ställde många frågor, och verkade allt som allt taggade på att få med sig en menskopp därifrån.

På seminarium tre pratade vi om intimhälsa och sexuellt överförbara sjukdomar. På ett sätt ett ganska kulturellt känsligt ämne här, speciellt på landsbygden, men det kändes samtidigt som om tjejerna hade hört det mesta förut, vilket känns väldigt hoppingivande.

Nu återstår utvärdering och efterarbete. Vi hoppas att projektet kan fortsätta och fortsätta utvecklas, kanske med nästa års praktikanter.

Här är lite bilder från seminarium nummer två!

Vänliga hälsningar,

Elin

Matseminarium

Hela helgen har varit full späckad av god mat och gott umgänge.

Hanna och Ida Grimstedt från Moshi gruppen är nu här i Moshi och ska jobba med diverse projekt. Ett projekt som leddes av Ida och Hanna nu i helgen var att dem samordnade ett matseminarium för olika kvinnogrupper i Chekereni. Församlingen består av 7 stycket delkyrkor och kvinnorna kom från alla olika kyrkor. Syftet med detta matseminarium var att få en ökad förståelse för vad som är bra mat, hur du lagar näringsrikmat, samt hur du ska få andra kvinnor att få samma förståelse som kvinnorna som var på seminariet.

Vi fick äran att delta under dessa två seminarium dagar. Det var många som deltog och intresset att lära sig mer var väldigt stort.

Vi lagade 5 stycken olika recept båda dagarna. Recepten var baserade på mycket frukt och grönt, mycket näring och mycket smak.

Maten som kvinnorna generellt sett lagar här i Tanzania består av, ris, Ugali (hård risgröt), banan och kyckling. Ibland kan dem lägga till bönor. Men för att vara ett land med så mycket tillgång till frukt och grönt så äter dem sällan det. Att äta mer frukt och grönt var seminariets stora tryckpunkt.

Alla var delaktiga och gjorde ett bra jobb. Alla fick massa nya idéer om vad du kan laga för mat. Alla fick mer vetskap om hur man lever sunt. Alla hade framförallt väldigt roligt och vi fick äta väldigt god mat både i fredags (2016-10-28) och i lördags (2016-10-29).

Vi är otroligt tacksamma för att vi fick chansen att vara med på detta seminarium och vi vill tacka ida och Hanna för ett otroligt bra jobb.

Nu följer att peppa kvinnorna till att spridda den kunskap dem har fått vidare till sina hembyar. Vi hoppas kunna stöta dem i det och hjälpa dem hålla i egna seminarium.mat-seminarium

Masai-by med Pastor Kennedy

Hej!

Idag har jag, Elin, och Hampus varit på besök i en Masai-by som den lutherska kyrkan här arbetar med. Vi åkte med Kennedy Kisanga, prästen i lutherska kyrkan som är en av våra handledare och en kvinna anställd hos kyrkan. Byn låg mitt ute i ingenstans och vi körde två timmar på skumpiga vägar för att komma fram. Känns som varje gång jag åker någonstans i det här landet så känner jag mig efteråt som en så välskakad martini att James Bond hade häpnat. Uti i byn var det enormt varmt men också väldigt vackert och med väldigt trevliga människor. Tack vare att byn ligger invid en stor dam så åt vi också fisk tillagat på Tanzaniskt vis för första gången! Det var hela fiskar kokade i en röd sås, och även om jag sällan uppskattar mat som tittar tillbaka på mig så var det riktigt gott. Vi fick också presenter. Jag fick ett armband och två tyger som bärs av vuxna kvinnor och är ett tecken på att man inte längre är ett barn, så det känns ju bra. Hampus fick ett halsband som tilldelas krigare och två tyger som bärs av vuxna män. Det var väldigt fint, och jag tror att i båda två blev ganska rörda. Jag kände mig också lite kultur-lös på något sätt. Där vi själva kommer ifrån har inga typiska smycken eller typiska kläder med olika betydelse, det kändes lite tomt. Vad skulle jag ge tillbaka från vår kultur? En svart t-shirt med Kent-tryck? Men man ska inte heller romantisera för mycket. Vi blev också återigen påminda om hur olika levnadsstandard det finns på vår jord. Det är dock viktigt att komma ihåg att det går framåt. Pastor Kisanga pratade idag om hur det tidigare var Europeer som skickade hjälp och bistånd till hela Tanzania, och nu är det personer i t.ex. Moshi som samlar pengar till utsatta grupper på landsbygden.

//Elin

 

img_9359img_9392

Menskoppsprojekt

Hej!

Hur är det därhemma i höstmörkret? Jag måste säga att man blir lite skadeglad när man bor här där det bara blir varmare, medans det bara blir kallare därhemma. Men å andra sidan kommer regnen snart och då lär det bli lervälling av hela staden, så vi får njuta medans vi kan. Nu sitter jag, Elin, tillsammans med Philippa på en lodge inte så långt från där vi bor och återhämtar oss från en dags projektplanerande. Vi åkte hit för att elen försvann hemma, sen fanns det ingen el här heller men det löste sig till slut.

Vi har suttit och arbetat med ett projekt med menskoppar! Tror inte vi tagit upp det här på bloggen innan. I samarbete med Moshigruppen i Danderyds församling så ska vi genomföra en kurs om sexuell och reproduktiv hälsa med en grupp flickor här i området, och sen i slutet av kursen kommer de få varsin menskopp! Ordentliga mensskydd är dyrt och något som långt ifrån alla kan ta för givet. De mensskydd man tar till istället är sällan hälsosamma och kan resultera i infektioner. Och flickorna missar dessutom oftast skolan när de har mens, något de kan slippa om de har en menskopp. Liknande projekt har genomförts i andra utvecklingsländer med bra resultat, så vi håller tummarna att även detta blir en framgång. Snart är planerandet klar och kurserna drar igång. Vill ni läsa om liknande projekt kan ni kolla in The Cup som jobbar i slummen utanför Nairobi i Kenya.

Kram från Moshi!

//Elin

14804860_10153937958298483_282219817_n

English bible club

Nu i veckan har jag äntligen kommit igång med mitt projekt. Jag har länge velat introducera ungdomarna för en plats där du kan vara dig själv, vara öppen, leka och prata om allt mellan himmel och jord.

Därför har jag startat ett projekt på en skola i närheten som dem valde att English bible club. Vi ses tre gånger i veckan en halvtimme efter skoltid och pratar, lekar har föreläsningar och bara får en tid då alla kan va dem själva utan press från skolan eller hemifrån. Jag lär ut engelska kombinerat med att vi leker lekar och pratar om bibeln.

Jag hade en förväntan om att detta skulle ta mycket längre tid att starta upp och att kanske 3-5 elever till en början skulle visa sitt intresse.

Det har nu tagit nästan två månader att komma igång och få kontakt med skola, elever och lägga upp ett gemensamt program. Så nu igår (måndag den 17 oktober 2016) hade jag min första English bible club och det var hela 103 elever av skolans 564 som hade anmält sig. HELT otroligt.

Jag längtar nu varje dag tills nästa gång då jag får träffa dessa engagerade och duktiga elever.

Vill ni veta mer om vad vi gör, upplägg, projektplan OSV. Så hör gärna av er till mig.

/Simon

Besök och bröllop

Till och börja med så har vi den gångna veckan haft helt underbart besök av våra vänner Tova och August. Dem är utsända som praktikanter till en annan del av Tanzania som kallas Karagwe. Efter vad dem beskrivit som en hemsk bussresa på 18 timmar så kom dem på måndags eftermiddagen äntligen fram till Moshi.

Dem har saknat all lyx, såsom europeisk mat, kallvatten, kylskåp, dusch osv. Vi är väldigt bortskämda med sådan lyx här i Moshi. Därför har vi under veckan tagit vara på det så mycket som möjligt, vi har ätit gott, umgåtts och många timmar har vi bara relaxat.

Men vi har också under veckan nått stora framgångar i våra olika projekt vilket vi kommer skriva mer om i kommande inlägg ;)

I lördags (lördag den 15 oktober 2016) har varit en mycket kärleksfull dag. Jag har varit med och firat en vigselgudstjänst. Först när jag blev inbjuden kändes det verkligen konstigt då jag inte ens visste vilka som skulle gifta sig. Det sa jag till pastor Mbasha och han skrattade bara och förklarade senare att här i Tanzania har vi en annan syn på bröllop. Här är alla välkomna att fira kärleken.
Då tackade jag självklart ja och befann mig i kyrkan kl. 12.30 som vi hade avtalat.
14.30 hade Bruden fortfarande inte kommit. Typisk Africantime, att passa tider är inte Tanzaniernas starka sida. KL. 15.00 började vigseln och var på sätt och vis väldigt lik en vigsel i Sverige. Det var sånger, trumpeter och trummor. Glädjen sprudlade i kyrkan och det var verkligen en dag av lycka. Jag är otroligt tacksam att jag har fått vara med och dela det här ögonblicket med dem.

Som jag tidigare skrev har vi massa framgångar i våra olika projekt och kommer uppdatera er om det senare under denna vecka.

/Simonbrollop

Kiboriloni kyrkan

14612546_10154159559556026_2820511251176113403_o

Tänkte på att skriva lite om Kiboriloni församling och dess fantastiska arbete.

Kiboriloni kyrkan ligger belägget 10 minuter utanför centrala Moshi. Det är en mycket vacker kyrka (Se tidigare foton) som har mycket projekt och som verkligen är välsignade av Gud.

Kyrkan erbjuder ett flertalolika grupper så som Kvinnogrupp, ungdomsgrupp, grupp för föräldralösa barn, söndagsskola, konfirmand grupp för ungdomar och en konfirmandgrupp för vuxna. Dem har även ett hem för funktionsvarierade, en förskola och dem erbjuder hembesök.

I nuet håller dem på att bygga nya fräscha toaletter, idag var även en stor dag för församlingen. Dem har länge bett till Gud om att få tillgång till biblar.

Problemet dem har haft i alla sina grupper är att dem inte har haft biblar. Därför har inte ungdomarna och barnen som kommit till de olika grupperna kunnat följa med och läsa om Guds bud, vilket är ett problem för en kyrka.

För några veckor sedan beviljade Moshigruppen i Danderyds Församling att skänka pengar till 30 nya fina biblar. Idag hade vi möjligheten att åka och köpa biblarna.

Kiboriloni Församling säger att dem är evigt tacksamma och lovar att använda biblarna väl. Pastor Mbacha visade mig en skylt dem har i kyrkan. På skylten står det ”Kusoma biblia kila siku” vilket betyder ”läs bibeln varje dag” han berättade att nu är första gången vi på riktigt kan följa den skylten för nu har vi bilar att läsa.

Återigen stort tack Moshigruppen för erat bidrag. Det betyder otroligt mycket för Kiboriloni Församling. Dem önskar er allt gott och Gudsvälsignelse.

Bonanza

Här kommer ett lite sent inlägg om en aktivitet som skedde förra söndagen (25/9)

Det som jag och Hampus var på kallas Bonanza och är en stor dag för två företag. Marenga investment company (dem jag spelar fotboll med) och NMB (Nelson Mandela international bank) har en dag varje år då dem träffas för att hylla deras vänskap i att idrotta tillsammans. Dem gjorde aktiviteter som volleyboll, basket, släppa ut en höna på ett fält och fånga den, samt att dem avslutar dagen med en fotbollsmatch mellan företagen.

Vi fick äran att vara med under denna dag. Vi kom lite sent och vet inte om det var tur eller otur men jag missade höns fångar tävlingen. När jag kom fick jag vara med i ett lag och spela volleyboll. Dem spelade i glädje i flera timmar under gassande sol vilket var lite jobbigt för mig. Samtidigt spelade dem en basket match där dem gifta mötte dem som var ogifta. Det är en väldigt stor del av kulturen här, Om man är gift eller inte definierar lite vem du är.

Efter dessa sporter så bjöds alla på lunch. Dem har en sådan enorm gästfrihet här i landet. Dem har inte mycket med ofta blir alla bjudna på lunch och på andra saker. Det är något som är otroligt viktigt för dem. Att kunna bjuda och dela med sig av vad dem har.

När lunchen var klar var det dags för fotbollsmatchen. Eftersom jag inte jobbar i företaget fick jag inte spela men jag var tränare. Vi (Marenga) vann matchen med hela 8-0.

Det var en dag utav enorm glädje där alla hjälpa och stöttade varandra, barn, killar, tjejer och allt däremellan fick vara med och idrotta. Det var otroligt kul att se då det normalt sett inte är vanligt att tjejer får vara med. Det var en fantastisk dag och ett fantastiskt samarbete.

/Simon

Kilimanjaroklättring och kvinnors rättigheter

Nu har vi varit här i en månad, jag och Hampus. Herrejisses tiden flyger verkligen.

Så vad har vi för oss? Simon och Hampus är iväg och klättrar upp för Kilimanjaro nu i veckan så vi håller alla tummar och tår för att de ska ta sig upp och ner oskadda. Jag och Philippa är kvar här hemma och livet rullar på som vanligt. Vi hade vår sista Swahili lektion igår så nu är vår dagsplanering ännu friare än tidigare. Swahilin har varit helt okej, vi kan lite mer nu än vi kunde när vi kom hit. Vilket är bra då det verkligen är många här som inte kan engelska, och man märker hur uppskattat det är när man försöker prata Swahili.

Jag och Philippa sitter just nu på varsitt håll och jobbar med lite olika projekt. Åt Elimisha Pamoja sitter jag just nu och läser på om kvinnors situation i Tanzania och forskning om kvinnors beslutsfattande. Kvinnors rättigheter har kommit en bit på vägen här i Tanzania. Man har ändrat lagar, infört olika sorters kvotering och regering satsar aktivt på att förbättra situationen för kvinnor. Men det är fortfarande en lång väg kvar. I FNs senaste granskning av hur Tanzania lever upp till Kvinnokonventionen fick landet en del beröm men också svidande kritik. Framförallt kopplat till situationen kring mäns våld mot kvinnor, som trots stränga straff fortfarande är väldigt vanligt, samt den lagliga åldern för giftermål som fortfarande ligger på under 18 för flickor, något som resulterar i att många flickor inte går klart skolan utan istället giftes bort tidigt. Är ni nyfikna på mer info om detta så kommentera så kan jag länka lite intressanta texter.

Annars fixar jag lite inför ett kvinnoseminarium som förhoppningsvis ska hållas i Chekereni, i samarbete med Moshigruppen i Danderyds församling. Vi har fått en fantastisk Projektplaneringsmall av Hanna Grimstedt som vi kan använda oss för att se till att projekten är välförankrade, genomförbara och går att utvärdera efteråt. Kanske inte låter som det mest spännande i världen, men för en statsvetarnörd som mig är det riktigt kul och jag vill ju som sagt gärna jobba med utveckling på olika sätt i framtiden, så att få erfarenhet av den här sortens lite mer lokala utvecklingsarbete känns väldigt värdefullt. Kommer uppdatera er mer om det här arbetet!

Annars då? Vi börjar vänja oss ordentligt vid att vara här, vi har alla möblerat om och inrett våra rum lite, köpt tyger att hänga på väggarna och annat kul. Skönt att få boa in sig lite. Jag kollar runt efter något fint tyg att sy upp en kjol i och vi försöker planera de kommande månaderna, både jobbet som ska göras men också roliga grejer vi vill göra på fritiden. Finns mycket fin natur i närområdet, vattenfall, varma källor, vackra sjöar osv, som vi ska försöka se under våra månader här.

Nu är det snart helg vilket alltid är roligt, blir nog lite poolhäng någon dag, sen kanske en tur in till stan. På söndag ska vi till Chekereni och träffa kyrkans kvinnogrupp samt vara med på gudstjänsten som på söndag framförs av barn! Ska bli jättekul att se.

Kram på er och trevlig helg!

//Elin